261 Din godhet vill vi lova

1. Din godhet vill vi lova,
o Herre Jesus kär,
vårt hjärta är den gåva
som du av oss begär.
O må det skänka sej
nu i ditt blod helt renat
och genom tron förenat
//: för evig tid med dej! ://

2. Oss kan ej vederfaras
en större nåd och tröst,
än att oss uppenbaras
att du oss återlöst.
Ditt blod som för oss rann
har helgat denna dagen,
du, undergiven lagen,
//: förlossning för oss fann! ://

3. Fördenskull är dej givet
ett namn, som härligt är,
som saligheten, livet
allena innebär;
ty Jesus kallas du.
O Jesus, var vår Jesus
och i din godhet ge oss
//: allt vi dej ber om nu! ://

4. Dig Fadern velat skänka
åt oss till Frälsare,
o må vi det betänka
och alltid låta se
vårt hjärtas tacksamhet,
som vi därmed bevisar
att vi din kärlek prisar
//: med sann barmhärtighet! ://

5. Du nådigt velat frälsa
vår syndinsnärjda själ,
oss givit liv och hälsa,
bevakat allas väl,
så vi, av ditt behag,
förskonade från våda
med glädje nu kan skåda
//: och fira denna dag! ://

6. Vår första gärning denna
må alltså bli i år
att andaktsfullt bekänna
ditt namn, som allt förmår,
och glada samlas här,
där oss ditt ord förkunnas,
där oss den friden unnas,
//: som trygg och evig är! ://

7. Förnya du vårt sinne
i detta nya år,
så att vi oss påminner
hur tiden snart förgår.
Ja, lär oss tänka så,
att vi vårt hjärta vänder
till det som ej har ände
//: men evigt ska bestå! :// 

8. Så hjälp oss våra dagar
här leva så i ro,
att vi, som dej behagar,
i kärlek, hopp och tro
kan vandra livets väg.
Ja, Herre, oss förläna
att vi dej rätt må tjäna
//: och så få ro hos dej! ://

Text: Haqvin Spegel, bearb. A.H.
Musik: Heinrich Schütz 1628 (43 år)

815 Allas ögon väntar på dig, Herre

Allas ögon väntar på dig, Herre,
och du giver åt dem deras föda i rättan tid.
Du upplåter dina händer
och mättar allt levande, 
allt levande med ditt goda.

Text: Kung David (Psaltaren 104:26-27)
Musik: Heinrich Shütz 1657 (72 år) "Aller Augen wartet auf dich, Herre"

47 O Fader vår, barmhärtig, god

1. O Fader vår, barmhärtig, god,
som oss till dej vill kalla
och rena oss med Kristi blod
som borttar synder alla:
låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara,
låt det i mörkret på vår jord
ett ledljus för oss vara,
låt ingen vilse fara!

2. Tillsammans ropar vi till dej,
som alltid hör och ser oss,
för ingen tar ditt ord till sej
om inte nåd du ger oss.
Du, Fader, lärt oss att förstå
att djävulen vill blanda
sitt ogräs i din säd, och så
fördärva hela landet.
Så sänd till oss din Ande!

3. O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dej tagit,
du känner bäst vår stora brist,
du trött och frestad varit.
O Jesus, du vår Broder kär,
ditt löfte vi påkallar:
sänd Hjälparen som sanning lär
och kan bevara alla
för att ifrån dej falla.

4. O du Guds helge Ande, kom!
Slit sönder satans snara.
Ge ordet i vårt hjärta rum
och oss i tron bevara,
så var och en blir heliggjord
och prisar Gud med gamman,
ja, så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen!

Text: Olaus Petri 1526, ngt bearb. A.H. 2011, 2024
Musik: Medeltida/Magdeburg 1524, alt. Heinrich Schütz


Enligt Oscar Lövgren Olaus Petris främsta psalm (jag har ingenting att invända). Om Olaus Petris psalmdiktning i allmänhet och denna psalm i synnerhet skriver Emil Liedgren (cit. efter Lövgren): "Det är inte minst i psalmen som den svenske reformatorn Olaus Petri hävdar sin personliga egenart och sin självständiga uppfattning bredvid den store lärofadern. Luthers stormande kraft och glada dristighet äger han ej, dennes betagande naiva innerlighet och värme ej heller. Det är något mera torrt, tunglynt och betänksamt, kanske specifikt uppsvenskt och närkingskt hos smedssonen från Örebro, ett härdat, oböjligt mod, ett sällsynt redligt sinnelag, men föga av bredd och festlig råga. Hans otvivelaktigt yppersta psalm 'O Fadher wåår barmhertigh och godh" andas, betecknande nog, icke lättnad och jubel utan beklämmande oro, ansvarskänsla och kämpande bön." 

Vilket välformulerat dravel, frestas man utbrista om Liedgrens karaktäristik! Det är väl den femtaktiga (jo!) mollmelodin och själva utgångsläget som får psalmen att låta lite beklämmande ibland, men i huvudsak är det ju samma trosfrimodighet och dristighet i bönen som hos Luther. (Som ju även skrev "Ur djupen ropar jag till dig" och "Vår egen kraft ej hjälpa kan; vi vore snart förströdda"). Läs eller snarare bed sista versen högt och fundera på var det "torra, tunglynta och betänksamma" (för att inte tala om närkingska!) skulle vara till finnandes. Och är inte även anslaget så evangeliskt befriande som tänkas kan?

Melodin trycktes enligt Lövgren i Teutsch Kirchenampt, Strassburg 1525, till texten Es wollt uns Gott genädig sein (sv. övers. Gud över oss förbarmar sig), men anges numera vara känd från Magdeburg 1524 och utgå från en medeltida melodi. Jfr Youtube-klippet överst, där man dock hör att melodin förenklats något i svensk tradition.

O Petri:

35 Halleluja (9-faldigt)

Halleluja, halleluja,
halleluja!
Halleluja, halleluja,
halleluja!
Halleluja, halleluja,
halleluja!

Musik: Heinrich Schütz f. 1585