Ordet

DAGAR KOMMA, DAGAR FLYKTA

1. Dagar komma, dagar flykta,
håll dig vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och ett ljus på all min väg.
Hav din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

2. Kristne, medan vi här vandra,
låtom oss på fädrens vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens liksom fädrens ljud
stige upp till samme Gud
att hans godhet nederkalla
över oss och över alla.

*3. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Herre, ditt ansikt' i nåde
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dig till oss vänd
och din frid oss allom sänd.
O Gud Fader, Son och Ande,
dig ske pris i allo lande!

Text: Johan Olof Wallin (v. 1-2) 1816, Jesper Svedberg (v. 3) 1694
Musik: J Schop 1642


DIG, LJUSENS FADER, VARE PRIS

1. Dig, ljusens Fader, vare pris:
jag fick till rikedom
det ord som gör den fromme vis
och gör den vise from.

2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du
i detta dyra ord
till mig som går, ett barn ännu,
o Fader, på din jord!

3. Väl har naturens rika prakt
med tusen stämmors ljud
till min försagda tanke sagt
att du är stor, o Gud.

4. Din väldighet, ditt majestät,
ditt underfulla råd
jag såg i solens höga fjät
och gräsets minsta tråd.

5. Dock låg för mig din mening skymd,
ditt hjärta jag ej fann,
och i en mörk, oändlig rymd
jag som ett stoft försvann.

6. Men gryning blev kring Sinai,
på Tabor uppgick dag,
och själen såg, från töcken fri,
din lag, ditt välbehag.

7. Förklarat för mitt samvete
stod helighetens bud.
Till hjärtat flöt hugsvalelse
med nådens milda ljud.

8. Och tidens kval fick sammanhang
med evighetens tröst,
och himlarösters återklang
blev hörd i jordiskt bröst.

9. O människa, det är dig sagt
vad Gud av dig begär.
Vad han uppå ditt hjärta lagt
din egen sällhet är.

10. I enfald och i ödmjukhet
håll dig till Herrens ord
och låt, när du hans vilja vet,
hans vilja bliva gjord.

11. Du genom Kristus allt förmår,
som själv dig mäktig gör,
när dig hans Ande leda får
och dig hans kärlek rör.

12. Sann tro på Gud och på hans ord
och kraft att göra gott
och frid i himmel och på jord
är kristnas kall och lott.

13. Till denna lott, till detta kall
mig nåd, o Jesus, giv.
Då vet jag vad jag göra skall
att få ett evigt liv.

14. I dig är Faderns välbehag,
i dig vår salighet,
o Jesus Krist, i går, i dag
och i all evighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816
Musik: Tysk 1710


EN DYR KLENOD

1. En dyr klenod, en klar och ren
oss unnats här att äga,
den pärlor, guld och ädelsten
på långt när ej uppväga.
En skatt, den yppersta på jord,
få vi vår egen kalla,
den skatten är Guds helga ord
som hörer till oss alla.

2. När annat, som vi akta värt
att äga här och spara,
av rost och mal och tid förtärt,
hör upp vår fröjd att vara,
när dagens verk förgås med hast,
ja, förr än afton stundat,
står än Guds ord så nytt och fast
som när det först vart grundat.

3. Det tärs av ålder ej och tid,
om den ock evigt räckte.
Det går med samma kraft och frid
från släkte och till släkte.
Guds ord förblir i evighet,
när annat allt har farit.
Det ej av tidens växling vet,
likt Gud, som evigt varit.

4. Det kära ord, det enkla ord,
som mänskor dock förgäta,
var är en mänsklig visdom spord
som sig därmed kan mäta?
Var giver världen oss en grund
så fast att därpå bygga
som ordet av Guds egen mun,
det eviga och trygga.

5. Har jag det ordet sökt till stöd,
när andra stöd mig svikit,
från världens hav, dess storm och nöd,
in i den hamnen vikit,
då vet jag vad jag tryggas vid,
var jag kan fasthet finna,
då känner jag en ort av frid,
dit inga sorger hinna.

6. Som vattenfågeln dyker ned
i fjärdens klara bölja
att minsta fläck av stoft därmed
från sina vingar skölja,
så tvår sig anden ren och skär
i ordets djup, det klara,
och känner att hans hem det är,
där han i fröjd får vara.

7. Välsignat vare, Gud, ditt namn,
och utan ände prisat,
att du till säker tröst och hamn
oss alla vägen visat.
Vem är nu fattig, vem är rik,
när ej ditt ord oss fattas?
Den ene har, den andre lik,
ju det som mest må skattas.

Text: Johan Lundvig Runeberg 1857
Musik: Wittenberg 1526


FRAMFAREN ÄR NATTEN
1. Framfaren är natten
som höljde vår jord
och funnen är skatten,
Guds heliga ord.
Det folk som hölls fånget
i mörker och kval
ser ljuset uppgånget
i skuggornas dal.
Och människofunder
som dimmor förgår,
men sanningens grunder
orubbliga står.
Guds kyrka sig gläder.
Halleluja!

2. Vår gärning ej gagnar
till salighetsgrund,
försvinner som agnar
i prövningens stund.
På Kristus vi bygga,
på honom vi tro,
så varda vi trygga
och själen frår ro.
Vår ande sig gläder
och fröjdas i Gud.
Han själv oss ikläder
rättfärdighetsskrud
som Kristus förvärvat.
Halleluja!

3. Än vårdar och föder
vår herde sin hjord,
oss styrker och stöder
med sanningens ord.
Se, dukat är bordet
med himmelskt bröd,
en läkedom vordet
mot synder och nöd.
Och Anden oss renar
i döpelsens bad,
med Gud oss förenat,
att bo i en stad
där Kristus är Konung!

4. Som stjärnornas skara
i midnattens väkt,
så tallös skall vara,
o Sion, din släkt.
Som talet av droppar
i daggens mängd,
som blommor och knoppar
i sommarens ängd.
Ett folk såsom sanden
vid havets strand
Gud leder vid handen
till löftenas land:
det himmelska kanan! Vad är det?

*5. Upp, Sion, att prisa
och lova din Gud
och vördsamhet visa
hans heliga bud.
Hans under vi skådat,
hans sanning vi sport,
han har oss benådat och saliga gjort.
Se, jorden förbrinner
och himlen förgår
som blomstren försvinner.
Guds ord dock bestär
och evigt förbliver. Halleluja!

Text: Svante Alin
Musik: Andreas Holmberg


O FADER VÅR, BARMHÄRTIG, GOD

1. O Fader vår, barmhärtig, god,
som oss till dig vill kalla,
och stänka oss med Kristi blod,
som rena kan oss alla,
låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara,
låt det i mörkret på vår jord
en ledare oss vara.
Låt ingen vilse fara.

2. Men alla ropa vi till dig,
vår nöd oss därtill driver,
ty ingen tar ditt ord till sig
om du ej nåd oss giver.
O helge Fader, tänk därpå
att djävulen vill blanda
sitt ogräs i din säd, och så
oss komma sig tillhanda.
Så sänd till oss din Ande.

3. O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dig lade,
du känner bäst vår stora brist,
du dog för oss, du sade.
O Jesus, du vår broder kär,
ditt löfte vi påkallar,
låt Hjälparen oss komma när
som sanning lär oss alla,
Låt oss ej från dig falla.

4. O du Guds helge Ande, kom!
Slit sönder satans snara.
Giv ordet i vårt hjärta rum
och oss i tron bevara,
så att envar må heliggjord
lovsjunga dig med gamman
och Jesu Kristi dyra ord
oss leda allesamman
till himlens glädje. Amen!

Text: Olaus Petri 1526
Musik: Medeltida/Magdeburg 1524


OMKRING DITT ORD, O JESUS

1. Omkring ditt ord, o Jesus,
oss stilla gör,
och fram till livets källa
av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta
dess djupa nöd,
du ensam kan oss mätta
med livets bröd.

2. Var, Herre, själv oss nära,
din kraft gör spord
med ljus kring nya vidder
av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta
dig möta här
och se och smaka, Herre,
hur ljuv du är.

3. Led oss alltmer, o Jesus,
i ordet in
och öppna våra ögon
för nåden din.
Det djup av idel kärlek
som bor i dig
låt över varje hjärta
få gjuta sig.

Text: Anna Ölander 1900
Musik: Friedrich Silcher 1842


SKRIFTERNAS TRÖST

1. "Skrifternas tröst", o vad det klingar,
himmelska toner, ljuvlig musik.
Tröst i all nöd, glädje den bringar,
hopp bortom graven, himmel så rik.
"Skrifternas tröst", o vilka flöden,
talet om korset kraften ej mist.
Ljus i vår natt, liv mitt i döden,
manna i öknen utan all brist.

2. Strålande sol, eldstod i natten,
skuggrika palmträd skrifterna är.
Källa så klar, levande vatten,
kärlekens hav som seglaren bär.
Skrifternas tröst...

3. Sinais röst, domslut som skallar,
som ställer syndarn brottslig för Gud.
Skrifternas tröst milt honom kallar:
"Allt är fullbordat", ljuder dess bud.
Skrifternas tröst...

4. Himmelska moln, skurar som giver
törstande ängar fägring och prakt.
Strömmar av nåd, ord som förbliver,
talet om Jesu frälsande makt.
Skrifternas tröst...

Text: K G Sjölin 1917, ngt bearb
Musik: K G Sjölin 1917


TACK FÖR DITT NÅDESORD

1. Tack för ditt nådesord,
ljus på min stig,
tack för ditt rika bord,
dukat för mig.
Tack för ditt dyra blod,
tack för din Ande god,
tack för ditt tålamod,
Herre, med mig.

Text: Lina Sandell
Musik: L Mason 1856


VADHELST HÄR I VÄRLDEN

1. Vadhelst här i världen bedrövar min själ
med ordet om Jesus det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på det ordet jag ändå har frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

2. När synden förskräcker och ängslar min själ,
jag litar på ordet om Jesus likväl.
Min synd är mot Jesus som gnista mot hav,
den slocknar, försvinner i djupaste grav.
Ack, saliga ro...

3. När frestelsens stormar för mäktiga blir,
visst fäller jag modet, men håller dock i:
Du Gud, är min fulla rättfärdighet än,
min seger, min starkhet - jag säger igen:
Ack, saliga ro...

4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag,
jag skådar i ordet, och där är det dag.
Ser andra jag rika och mig dem ej lik,
jag skådar i ordet - och där är jag rik!
Ack, saliga ro...

Text: Agata Rosenius 1847, bearb.