165 Du som våra hjärtan vårdar

1. Du som våra hjärtan vårdar 

och av nåd vår bön mottar, 

Gud, en dag i dina gårdar 

bättre är än tusen dar! 

När oss livets oro tär, 

o så skönt ditt tempel är,  

o så ljuvligt att få sjunga 

där trots jordens sorger tunga! 

2. Ja, när tempelsången stiger 

andaktsfull mot himlens höjd, 

oro stillas, avund tiger, 

hjärtat slår av helig fröjd! 

Själen då från jordens grus 

redan ser sin Faders hus, 

himlens tungomål får tala 

och av hoppet sej hugsvala. 

3. O min själ, du glad dej svingar 

upp till Salems berg en gång, 

där kerubers harpor klingar 

bland Guds helgons segersång. 

Låt ditt lov, ditt böneljud, 

gå i förväg hem till Gud, 

fast du ännu följs av sorgen

på din väg mot fadersborgen.

4. Dagar kommer, dagar flyktar,
håll dej vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och det ljus som leder mej.
Ha din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

5. Kristna, medan vi här vandrar,
låt oss på de gångnas vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens och de äldres ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet så nedkalla
över oss och över alla.

*6. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Gud, ditt ansikte med nåden
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dej till oss vänd
och din frid oss alla sänd.
O Gud Fadern, Sonen, Anden,
dej ske pris i alla landen!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), v 6 Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2025

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661

175 Hör, Gud ännu sin nåd dej bjuder

VID RINGNING TILL GUDSTJÄNST 

1. Hör, Gud ännu sin nåd dej bjuder!
Se, templets portar öppnar sej!
Men nästa gång då klockan ljuder
slås kanske graven upp för dej;
du går ej mer i Herrens hus,
ditt rum bereds i jordens grus.

2. Men om idag du söker Herren
och hem hans ord i hjärtat bär,
han följer dej och är ej fjärran,
då du hans hjälp och tröst begär.
Han ej din sjuksäng överger
och än i graven till dej ser.

3. Så sök i dag, då år och hälsa
än ger dej tid och kraft därtill!
Sök Herrens nåd, som kan dej frälsa,
ja, sök Guds rike som han vill.
Vår Gud, som hör din bön och sång,
välsignar då din kyrkogång.

Text: Frans Michael Franzén, bearb A.H.

Musik: Armas Maasalo

F M Franzén:

173 Herre, vår Herre, ge glädje och glans

Alt (norsk) koral:

1. Herre, vår Herre, ge glädje och glans
när vi till gudstjänst ska mötas!
Folket må binda dej lovsångers krans,
tjänsten med tacksamhet skötas.
Högtiden växe med dagen!
Påsk liksom pingst går ju fram ur jul,
nu må din sol såsom guldet gul
göra var sovande vaken!


2. Låt bland oss verka ditt bad och ditt bord,
allt med de invigda tungor,
så att det hörs att din Ande, ditt Ord
är vad som talar och sjunger!
Ja, låt oss känna och smaka:
Anden är mera än kött och blod,
Herren är ljuvlig och evigt god,
skänker oss livet tillbaka!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig

Musik: Dansk koral, alt. Jakob Sletten (Norge)

N F S Grundtvig:

174 O Jesus Krist, dig till oss vänd

1. O Jesus Krist, dig till oss vänd,
din helge Ande till oss sänd,
vårt lov och våra böner hör
och själv på livets väg oss för.

2. Låt våra läppar prisa dig,
din nåd i oss låt visa sig.
Ja, stärk vår tro, upplys vår själ,
din sannings ord att lära väl.

3. Med änglarna vi sjunger här:
Gud helig, helig, helig är.
I hoppet sjunger vi med dem
vår sång hos dig i himmelen.

*4. O Fader, Son och Ande, bliv
hos oss med kärlek, ljus och liv.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet.

Text: v. 1-3 Wilhelm II av Sachsen-Weimar(?) 1648 ("Herr Jesu Christ, dich zu uns wend"), v. 4 Gotha 1651, Johannes Gezelius d.y. 1695 (48 år), Per Olof Nisser 1983 (52 år), publ. med tillstånd.

Musik: Gochsheim 1628 / Redwitz 1628 / Görlitz 1648 - 

*Hör Johann Sebastians Bachs "Trio Super" (BWV 655) över denna koral 

Denna psalm fanns inte med i Jesper Svedbergs psalmbok från 1694, men hörde till de åtta nya som "psalmbokskommissionen" införde i 1695 års psalmbok (annars rensade man mest ut psalmer från den svedbergska editionen som hade 482 nummer, medan den slutliga psalmboken endast hade 413). "Tjänlig att sjunga då prästen går på predikstolen", skrev kommissionen om psalmen, som alltså är en typisk s.k. "predikstolspsalm".

Psalmen trycktes första gången i Lutherisch Hand-Büchlein av Johann Niedling 1648 (då utan fjärde strofen). Den har tillskrivits hertig Wilhelm II av Sachsen-Weimar (1598-1662) men Oscar Lövgren anser att den tanken "synes sakna stöd". Så vi får lämna frågan om författarskapet öppen.

Att åbobiskopen Johannes Gezelius d.y. skapade den svenska versionen står dock helt klart, liksom att Per Olof Nisser givit den dess nuvarande språkdräkt, nu när den enkla men omtyckta psalmen för fjärde gången i rad tas in i en ny svensk psalmbok.

Koralen har återförts till en mer rytmisk ursprungsversion, som också är den vanliga i Tyskland.

Så här lät psalmen i 1695 års psalmbok:

Herre Jesu Christ! dig till oss wänd,
din Helga And´ du till oss sänd:
med nåd och kraft du oss reger´,
och oss på lifsens wäg sjelf för!

Låt öppnas mun till ditt namns pris,
styre hjertan wår din Ande wis.
Öka wår tro, upplys wår själ,
ditt helga ord att lära wäl.

Till dess wi sjunge med Guds här:
helig, helig wår Herre är,
och skåde hans ansigte klar
i himla höjd bland englaskar´.

Ära ske Fadren och hans Son,
den Helge And´ i samma thron!
Den heliga Treenighet
ware stor pris i ewighet!

Och så här lät den 1819-1986:

O Jesus Krist, dig till oss vänd, 
din Helge Ande till oss sänd, 
vår andakt höj, vår suckan hör 
och oss på livets väg själv för. 

Upplåt vår mun till ditt namns pris, 
på oss din nådes kraft bevis. 
Förök vår tro, upplys vår själ 
ditt helga ord att lära väl, 

till dess vi sjunga med Guds här: 
Gud helig, helig, helig är, 
och saligt skåda ljusens Far 
bland änglaskaror uppenbar. 

Ära ske Fadern och hans Son, 
den helge And' i samma tron! 
Den heliga Treenighet 
ske pris och lov i evighet.

Johannes Gezelius d.y.:

113 Hur stor är inte glädjen

1. Hur stor är inte glädjen
att få med Jesus gå
till Herrens eget tempel
och i hans förgård stå!
Den glädjen och den äran
kan aldrig sägas ut,
att här få följa Jesus
och himlen nå till slut!

2. Idag Guds Ande låter
en märklig färd bli sedd:
Gud vandrar här på jorden
och låter sej bli ledd
av mänskliga föräldrar
i barnslig lydnads band,
han som har både jorden
och himlen i sin hand.

3. Du tempel, vad din lycka
är stor på denna dag,
när Jesus själv vill komma
och tolka här sin lag!
Så må nu alla hjärtan
ta mot Guds Son i tro
när han, all frälsnings källa,
hos oss i nåd vill bo!


Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 1/1 2018
Musik: H O C Zinck

173 Här är Guds hus och himlens port

  Jakobs stege vid kyrkan Bath Abbey.


Jakobs kyrka i Hudiksvall. När den invigdes 1672 lästes patriarken Jakobs ord: "Här bor förvisso Gud och här är himmelens port." (1 Mos. 28). Tacksägelsedagen 2019 återinvigd efter renovering.





1. Här är Guds hus och himlens port!
En stege utan like
av ord och sakrament Gud gjort,
den för till himlens rike.
På den går änglar till oss ned,
Gud Fader bjuder oss sin fred
och onda makter vike.

2. Här är Guds hus och himlens port,
fast jag det inte visste.
Nu ser jag tydligt vad jag bort 
och var jag tagit miste.
Gud, ge mej Jakobs hopp och tro
att du är den som ger mej ro,
den förste och den siste.

3. Gud, sänd nu dina änglar ned,
låt mej din röst få höra.
Lys över mej din frid och fred,
låt inget ont mej röra.
Jag är en fattig vandringsman,
men lova mej att till ditt land
mej frälst och salig föra!

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), sv. övers. A.H. 30/8 2014
Musik: Wittenberg 1524

M B Landstad:

172 Salig, Jesus, är den stunden

 
Text: Ernst Gottlieb Woltersdorf 1752 (27 år), sv. övers. Britt G Hallqvist 1984. 
Musik: Preben Nodermann 1911 (44 år)
 

P Nodermann:

165 Så skön en väg ej finns på jord

Text: Axel Fredrik Runstedt 1909, bearb. Britt G Hallqvist
Musik: David Wikander 1938

829 Så ljuvligt det är att möta

1. Så ljuvligt det är att möta,
när ensam man vandrar hem,
en pånyttfödd syskonskara
och hälsas som en av dem!
Det är som en fläkt kring vår panna
som Herren oss sänder ner,
som uppfriskar trötta sinnen
och nya krafter oss ger.

2. Då bultar hjärtat, och blodet
så varmt genom ådrorna går,
och vad det vill säga att älska
först då vi till fullo förstår.
Den himmelska kärleken brinner,
som tänts av Guds Andes glöd,
så ren och så stark den lågar
och känner ej kyla och död.

3. Och blir alltför fullt vårt hjärta
och saknar vi ord och ljud,
vi bär ändå fram i bönen
de kära för nådens Gud. 
Vi ber om välsignelsens fullhet,
det bästa vårt hjärta vet,
för älskade, trogna vänner,
för tid och för evighet.

4. Det finns ingen jordisk släktskap,
det finns inget vänskapsband
som så binder hjärta till hjärta,
som så håller hand vid hand,
som detta att vara tillsammans
som lemmar i samma kropp,
som barn utav samme Fader
och födda till samma hopp.

5. När sista fienden, döden,
med ära besegrad är,
då återser vi de kära
som livets segerkrans bär.
Då talas ej mer om att skiljas,
nej, aldrig farväl vi tar,
för evigt vi vandrar tillsammans
vid livets källa så klar.  

Text: Kirsten D Aagard Hansen december 1871 (21 år), 1873, sv. övers. A.H. 27/1 2015  
Musik: Sophie Dedekam ca 1840 (20 år) "Når solen ganger til hvile"

Denna psalm om den kristna gemenskapen skrevs under intryck av väckelsen i norska Vikedal 1871, när den unga Kirstens far var kyrkoherde där. Efter viss bearbetning trycktes psalmen, som ursprungligen hade sju strofer, i Bibelbudet i Stavanger 1873. Den översattes av Jakob Byström och trycktes i Kalendern Betlehem 1899 (tr. 1898). Även andra översättningar till svenska finns, bl.a. en av Oscar Lövgren. Catharina Broomé utgick från Byströms översättning när hon skapade psalmbokens version 1984. Här återges en annan - med fem strofer.

Psalmen har många anknytningspunkter till Bibeln; själv kommer jag främst att tänka på Efesierbrevet 4:3-5 och 1 Korintierbrevet 12:27. Psalmen är något av församlingsgemenskapens "Höga Visa" i vår psalmbok - i en tid då gudstjänstdeltagandet i Svenska kyrkan minskar katastrofalt och församlingar slås samman så att gudstjänstfirande blir ännu sällsyntare än förut. Det är som om Hebréerbrevet 10:25 återklingade i Kirsten Hansens text: "Låt oss inte överge våra sammankomster..." - fast mer som en lovsång än som en förmaning. "Det finns inga ord för glädjen / som Andens gemenskap ger."

Melodin är av Sophie Dedekam och psalmen som helhet är alltså skapad av två unga damer i 20-årsåldern. En för våra psalmer inte helt vanlig bakgrund!

321 Nu strålar söndagssol från sky

1. Nu strålar söndagssol från sky,
nu skapas veckan åter ny.
Ljus lyser från vår Faders hus,
som en gång sade: "Varde ljus!"

2. I dag gick Jesus ur sin grav
till livet fram, och världen gav
nytt hopp och ny rättfärdighet,
frid, hälsa, liv och salighet.

3. Nu är den rätta solens dag,
och solen är Guds välbehag.
Och varje kristen glädjas kan
att Kristus oss försoning vann.

4. O Herre, livets ord oss giv,
förnya oss till evigt liv.
Vår kropp och själ och ande vig
att nu och alltid tjäna Dig.

*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet. 

Text: Johann Olearius, sv. övers. Johan Alfred Eklund
Musik: Johann Georg Ebeling

J Olearius:

J G Ebeling:

17 Till himlarna når din barmhärtighet, Gud

1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,
din trofasthet når dina skyar,
din rättfärdighet är som väldiga berg
som omgärdar städer och byar.

2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,
din rättvisa är såsom haven.
Du hjälper och hör både mänskor och djur,
går med oss från vaggan till graven.

3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,
där människobarnen får bygga!
Ja, över oss breder du vingarna ut
och värmer och stärker de skygga. 

4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus,
där glädjen i strömmar får välla.
Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,
du livets och kärlekens källa.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1845 (56 år) efter kung David (Psalt. 36:6-10), övers. A.H. 2012
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1852 (47 år)


B S Ingemann: 


J P E Hartmann:

403 Så vill vi nu säga varandra farväl

1. Så vill vi nu säga varandra farväl
och önska Guds frid till varandra,
Guds frid både morgon och kväll åt var själ
som ber för sej själv och för andra
att Kristus blir kvar
hos oss när vi far,
och när vi från världen ska vandra.

2. O hjälp oss, Gud Fader,
och hjälp oss, Guds Son,
så lyckligt vi målet kan hinna!
Guds Ande, vår tröstare ovanifrån,
låt kärlekens eld i oss brinna!
Att kämpa oss lär
i prövningen här,
så vi livets krona kan vinna!

Text: Martha Clausen f. Rasmussen på Langeland 1843 (28 år) - död 1846 i Wisconsin
Melodi: Johan Christian Gebauer 1852 (44 år)

J C Gebauer på äldre dagar:

166 Omkring ditt ord, o Jesus

 

1. Omkring ditt ord, o Jesus,
oss stilla gör
och fram till livets källa
av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta
dess djupa nöd,
du ensam kan oss mätta
med livets bröd.

2. Var, Herre, själv oss nära,
din kraft gör spord
med ljus kring nya vidder
av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta
dej möta här
och se och smaka, Herre,
hur ljuv du är.

3. Led oss alltmer, o Jesus,
i ordet in
och öppna våra ögon
för nåden din.
Det djup av idel kärlek
som bor i dej
låt över varje hjärta
få gjuta sej.

Text: Anna Ölander 1900 (39 år)

Musik: Friedrich Silcher 1842 (53 år)

Utan tvekan Anna Ölanders mest kända och sjungna psalm, tillsammans med Jacob Timotheus Jacobssons Helige Fader, kom och var oss nära och Lina Sandells Herre, samla oss nu alla låg- och frikyrklighetens mest använda "predikstolspsalm". Den skulle alltså lika gärna kunna stå under rubriken "Helg och gudstjänst" som (som nu) under rubriken "Ordet". Men den passar också hemma vid gemensam husandakt.

Den trycktes första gången i KFUM:s sångsamling Uppåt (1900) och är en innerlig bön, som mjukt beledsagas av Silchers långt tidigare komponerade melodi. En bön om att Jesus ännu en gång av nåd ska förbarma sej över bedjaren själv och alla gudstjänstdeltagare, oavsett hur länge de varit troende, och leda dem fram till livets källa, livets bröd, livets ord ("du ser i varje hjärta dess djupa nöd").

Men psalmen kan också ses som en mer specifikt väckelsebetonad bön om att "något fridlöst hjärta", alltså någon som ännu inte mött Jesus eller överlämnat sej åt honom, för första gången ska få "se och smaka" (jfr Psalt. 34:8) hur ljuv han är. "De ogudaktiga har ingen frid", säger ju profeten Jesaja (Jes. 57:21). Formuleringen skulle dock absolut även kunna syfta på en kristen i särskild anfäktelse och frestelse. Eller i allmän oro och stress, när Guds frid känns långt borta, ungefär som när Jesus efter sin uppståndelse kom till sina rädda och oroliga lärjungar och sa: "Frid åt er alla." (Joh. 20:21).

Sista strofen handlar om att, oavsett utgångsläge i övrigt, tillsammans få bli ledda in i Guds ord, få syn på Guds nåd och överströmmas av Guds kärlek. Och medan församlingen ber detta, går prästen/pastorn/predikanten upp i predikstolen...

F Silcher:

171 O Gud, det är en hjärtans tröst

Alt. koral (faktiskt anvisad till just denna psalm i 1697 års koralbok):


1. O Gud, det är en hjärtans tröst
att mötas i din kyrka,
där vi får glädjas åt din röst
och hämta frid och styrka.
När ordets kraft vi känner här
och vi ditt lov ur hjärtat bär,
det är en lust och glädje.

2. Hos dig, o Herre, kan en dag
långt bättre för oss bliva
än allt det nöje och behag
som världen har att giva.
Fullkomlig glädje du oss ger,
ty, Herre, i ditt ord vi ser
hur du dig uppenbarar.

3. Ge oss, o Gud, din Ande god,
som på din väg oss leder,
som ger oss ljus och kraft och mod
och nådigt oss bereder,
att vi kan rätt ditt ord förstå
och efter ordet leva så
att det blir dig till ära.

4. Dig, Fader, prisar högt vår röst.
Dig, Jesus, ger vi ära.
Dig, Ande, som är ljus och tröst,
vi samma lov vill bära.
Som det har skett från tid till tid
tar ständigt nya röster vid.
Vi sjunger därtill: Amen.

Text: Laurentius Jonae Gestritius 1591, Jesper Svedberg 1694 (v. 3), ngt bearb (=finlandssvenska psalmboken 1986 nummer 173).
Musik: Ur 1697 års svenska koralpsalmbok, alt. Burkhard Waldis, jfr nedan

159 Tack, o Herre, för din kyrka

Alt. koral:



1. Tack, o Herre, för din kyrka,
din församling på vår jord,
där du ger oss ljus och styrka
och oss leder med ditt ord.
Ännu i din kyrkas famn
samlar du i Jesu namn
en gemenskap omkring ordet,
dopets bad och nattvardsbordet.

2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
korset lyser och påminner
om ett mål som evigt är.
Klockans klang och nådens bud
kallar syndare till Gud,
psalmen, som sej mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.

3. Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än otrons vågor svallar
genom söndringslysten tid.
Ty i Jesu Kristi tro
får var själ som trår till ro
och mot tvivel söker fäste
hägn likt svalan i sitt näste.

4. Ej den falska frid som söver
bor där Herren Jesus är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda får vi där.
Lovsång och gemensam bön
gör den svåra kampen skön. 
Andens rustning där vi finner,
seger över världen vinner.

5. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandrar tills vi når
templet där evinnerligen
inför dej, vår Gud, vi står.
Led oss, lyft oss, herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dej församlar. Amen.


Text: Erik Natanael (Natan) Söderberg 1910 (41 år), bearb. 
Jfr originalversionen SvPs1986 nr 370 "Tack, o Gud, att i din kyrka".
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

Detta är en psalm i ungkyrkorörelsens anda, tryckt i den då rätt nystartade kyrkliga kulturtidskriften Vår lösen nr 6 1910 och senare samma år i författarens diktsamling Lyra och psaltare. Den passar i originalversion mindre bra att sjunga i en nybyggd kyrka eller i ett bönhus, och uttrycket "våra fäders tempelgård" anses väl nuförtiden lite väl patriarkalt. Men den har givit ett gott uttryck åt de känslor som bemäktigar sej många som samlas i hembygdens gamla ärevördiga kyrka, särskilt i de fall då man verkligen kunnat säga att "psalmen sig mäktigt svingar".

Psalmen har klandrats för att den i ursprungsversionen använder det sekundära kyrkobegrepp som handlar om själva kyrkobyggnaden ("din kyrka"="våra fäders tempelgård") och dess detaljer som "korskrönt tinne" och "klockans helga maningsljud". Samtidigt är det väl just denna konkretion som gjort att den ganska ofta sjungits, inte bara vid "kyrkmässor" och särskilda minnesdagar. Den uttrycker en rättfram glädje över gudstjänstfirandet och är som sådan användbar vid nästan vilken söndag som helst. Åtminstone, som sagt, i äldre ärevördiga gudstjänstlokaler. 

Bearbetningen ovan, gjord i anslutning till den finlandssvenska, syftar till att öka psalmens användbarhet även i övriga gudstjänstrum.

Natan Söderberg:

Johann Schop:

156 Herre, samla nu oss alla

1. Herre, samla nu oss alla
kring ditt underbara ord!
Likt ett vårregn låt det falla
på vårt hjärtas torra jord.
Må du oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända,
//: låt ett nådens under hända,
Herre, vid ditt rika bord! ://

2. Lär oss att i tro ta vara
på det ord oss givet är!
Led oss i ditt ljus, det klara,
på den väg som till dej bär!
Gör vårt hjärta för dej stilla,
låt ej otron oss förvilla,
//: Herre, låt oss ej förspilla
nådens stund, som nu är här ://

3. Må vi akta på den tiden
då du söker oss, o Gud!
Snart är nådens dag förliden
och vi får ej flera bud.
O, så hjälp oss nu att höra
vad vår själ kan saliggöra,
//: öppna du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud! ://

Text: Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), bearb.

Musik: William Batchelder Bradbury 1861 (45 år)

164 Helga, Herre, denna dag

1. Helga, Herre, denna dag,
då vi efter ditt behag
kommer samman kring ditt ord,
duka oss ditt rika bord!
Mödans liksom vilans bud
gav du oss till hjälp, o Gud.
Skönt ditt ord har lyst vår stig.
Herre, vi åkallar dig!

2. Ingen börda tynger mer,
då du själen vila ger.
Mitt i livets heta strid
oron viker för din frid.
Vi får smaka redan här
vad i himlen du beskär:
sällhet utan gräns och mått
blir av nåd vår sköna lott.

3. Med den morgon som har grytt
stig du ned till oss på nytt,
kläd vår själ i fläckfri skrud,
din rättfärdighet, o Gud!
Herre, giv ur ditt förråd
för var dag ny kraft och nåd.
Led oss på den väg vi går,
tills vi hemmets portar når.

Text: Okänd författare (ur Frälsningsarméns sångbok)

Musik: Joseph Parry, alt. ur Frälsningarméns sångbok

43 Helige Fader, kom och var oss nära

Alt. koral:



1. Helige Fader, kom och var oss nära.
Låt oss förnimma kraften av din lära.
Du som ger mera än vi kan begära,
hör oss, o Fader.

2. Jesus, var när oss, du som dog för alla.
Frälsning beskär oss, dej vi vill åkalla.
Led oss och bär oss att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

3. Helige Ande, som i sanning leder,
himmelska duva, sänk i dag dej neder.
Helga, välsigna varje själ som beder.
Amen, ja, amen.

Text: Jacob Thimoteus Jacobsson 1888 (48 år), ngt bearb.

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som skrevs av en metodistisk köpman och först trycktes i Svenska Sändebudet 3.1.1889, har använts mycket flitigt som s.k. predikstolspsalm, alltså församlingens gemensamma bön just inför predikan. Först främst inom frikyrkligheten och EFS, men fr.o.m. 1937 års psalmbok (där den hade nummer 28) även inom Svenska kyrkan.

Tredje strofens tal om Anden som en duva hänsyftar på berättelserna om Jesus dop, där bl.a. evangelisten Matteus berättar att "himlen öppnade sig, och han (Jesus) såg Guds Ande komma ner som en duva och sänka sig över honom." (Matt. 3:16)

J Crüger:

144 Helig helig helig är Herren

1. Helig, helig, helig är Herren, 

helig, helig, helig är Herren, helig, 

helig, helig är Herren,

Herren, vår Gud. 

2. Herren är i sitt heliga tempel, 

Herren är i sitt heliga tempel, 

Herren är i sitt heliga tempel,

där är vår Gud. 

3. Vi är Herrens heliga tempel, 

vi är Herrens heliga tempel,

vi är Herrens heliga tempel,

tempel åt Gud. 

Text: Okänd, fritt efter Jesaja (Jes. 6:3) 

Musik: Okänd

159 Upp, psaltare och harpa!

1. Upp, psaltare och harpa!
Upp, kraftens ord, du Andens svärd,
tveeggade och skarpa,
ur dvalan väck en syndig värld!
Och, nådens milda lära,
de väckta hjärtan bjud
att känna, älska, ära
barmhärtighetens Gud,
som huld i Sions gårdar
med Anden och sitt ord
alltsom en herde vårdar
sin dyra, återlösta hjord.

2. Han för de kvistar torra
ej hugga vill sitt vinträd ner.
Han skonar ett Gomorra
där tio fromma blott han ser.
Där två och tre allena
i Jesu Kristi namn
sin bön och sång förena,
han öppnar nådens famn
och glädjen återväcker
och skänker frid och ro
och med sin sköld betäcker
sin frälsta kyrkas hopp och tro.

3. Så kom i helig prydnad,
o Sulamit, du Kristi brud!
Hans lydnad är din lydnad,
din helighet och sköna skrud.
Han är din brudgum bliven,
att frälsa dig från fall,
och är för dig utgiven,
att han dig helga skall.
I trohet och i renhet
giv hjärtat med din hand
och vårda Andens enhet
med kärlekens och fridens band.

4. Ej evigt är du vorden
i dessa Kedars hyddor fäst.
En liten tid på jorden
du går som främling och som gäst.
Var trogen, o, var trägen
i lov och bönesång,
så blir dig himlavägen
ej slipprig eller lång.
De frommas samljud tvingar
till tystnad kvalens röst.
När Davids harpa klingar
det stormar ej i Sauls bröst.

5. Men glad som Moses skådar
från öknens land, från mödans ban
det land som Herren bådar
på andra sidan av Jordan,
så själen sig förnöjer
av salighetens hopp
och tjust från jorden höjer
sin blick mot himlen opp.
I tron hon ser och smakar
hur ljuvlig Herren är,
när helig andakt vakar
på alla känslor och begär.

6. Kom, Israel, att dyrka
din Gud på varje tid och ort,
men blive dig hans kyrka
ett heligt rum och himlens port!
Ej störe mänskofunder
och jordiskt känsloprål
de helga sabbatsstunder,
de höga föremål,
att Herren i ditt öra
ej ropar inom kort:
"Jag vill ditt spel ej höra,
hav dina visors buller bort!"

*7. Dig skall ditt Sion sjunga
och bära fram för dig, o Gud,
med hjärta och med tunga
sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
i kärlek, hopp och tro.
Som havets sand otaligt
ditt folk föröke sig
och heligt och lycksaligt
i evighet lovsjunge dig!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. A.H.

Musik: Johannes (Hans) Kugelmann 1540 (45 år) "Concentus novi trium", efter mel. från 1400-t. Jfr Sibeliusakademins version av koralen ur 1697 års psalmbok. 
Alt. koral upptecknad efter Velanes Anna i Gnarp, Hälsingland, av Pelle Schenell 1875.

Johan Olof Wallin:

Första gången publicerad i Wallins Förslag till Svensk psalmbok 1816. S.k. "ingångspsalm" i både 1819 års och 1937 års psalmbok. Och den inleder ju, om än i stympat skick, även den för Svenska kyrkan specifika andra delen av 1986 års psalmbok.

Den ståtliga sjustrofiga psalmen är dock värd att bli sjungen i sin helhet - vilket den dock förmodligen ytterst sällan har blivit. När 1937 års psalmbok togs i bruk, skedde det visserligen i en del församlingar - men i allmänhet har psalmen, trots det uppfordrande anslaget, blivit vilande. Ett undantag är sista strofen "Dig skall ditt Sion sjunga" som funnits med som separat sång i exempelvis EFS:s sångbok Sionstoner.

Anslaget är hämtat från Psaltaren 57:8b, där psalmisten sjunger: "Upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden." Och hela psalmen är fullkomligt späckad av bibelreferenser - det skulle bli för utrymmeskrävande att gå igenom dem alla: t.ex. Andens svärd, Sions gårdar, vinträdets torra kvistar, Gomorras, två och tre, sin sköld, Sulamit, Kristi brud, Kedars hyddor, Davids harpa, Moses skådar, andra sidan av Jordan, dina visors buller, havets sand m.fl. Men ett bibelstudium utifrån psalmen är givande!