måndag 25 mars 2019

189 Du livets bröd, o Jesus Krist



Alt. svensk koralvariant:



1. Du livets bröd, o Jesus Krist,
som här dej låter finna
av den som all sin synd och brist
vill ångra och besinna:
av hjärtat nu jag beder dej
att du i nåd bereder mej
till denna höga måltid.

2. På gröna ängar denna stund

du vill av nåd mej leda,
vid källan som gör frisk och sund
ett bord för mej bereda,
så att min själ liksom min mun
av livets bröd och nådens brunn
ska kunna vederkvickas. 

3. Ta bort allt hat och bitterhet,
o Jesus, från mitt hjärta!
Låt mej av hjärtat ångra det
som gjort dej sorg och smärta. 
Du blev för mej på korset död,
har frälsat mej från evig nöd.
Det är min tro, o Jesus!

4. Du livets bröd som under gör:

låt mej idag få njuta
din helga nattvard som jag bör,
i dej mej innesluta.
Är jag i dej och du i mej,
ska jag, hur allt än vänder sej,
till himlens glädje föras!

Text: Johann Rist 1654 "Du Lebensbrot, Herr Jesu Christ", sv. övers. Jakob Arrhenius 1691, bearb. A.H. 2013
Musik: Peter Sohren 1668 (38 år)

J Rist:

lördag 23 mars 2019

358 Guds ängel till Maria kom





1. Guds ängel till Maria kom
med hälsning och med bud,
och somligt frågade hon om
men gav sej hän åt Gud:
Jag i Guds hand mitt liv har lagt,
så ske med mej som du har sagt!
Välsignelsen hon fick blev stor,
ja, hon blev Herrens mor.

2. Gud har idag den hälsningen
till kvinna och till man:
Välsignad den som vandrar än
den väg Maria fann,
som rörd av nåden bjuder in
Guds egen Son i världen sin,
som dristigt på Guds allmakt tror
och litar på hans ord.

3. Välsignad är den mänska som
åt Herren lämnar sej,
från ungdom och till ålderdom
till himlen ämnar sej,
som till Guds tjänst sej ställer än
i hemmet och församlingen,
som bär de små så hjärtevarm
till Jesus på sin arm.

4. O Gud, ge kyrkan runt vår värld
Marias hopp och tro,
på arbetsplats, vid hem och härd,
i helgedomens ro.
Låt kyrkan trogen stå som Rut,
låt den med Hanna sjunga ut,
Tabita lik i gärning skön
och Monika i bön!

Text: Jonas Dahl, sv. övers. A.H. 8/3 2016 (Internationella kvinnodagen)
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

torsdag 21 mars 2019

360 Hit kom en hälsning hög och stor




1. Hit kom en hälsning hög och stor
från Gud som aldrig sviker,
att han som i det höga bor
i härlighetens rike
vårt kött och blod här vill ta på
och bland oss gå,
en nyhet utan like!

2. Till Nasaret Guds ängel går,
in till en jungfru träder.
Hon om den frälsning höra får,
som lovats hennes fäder.
Ja, se hur änglahälsningen
från himmelen
förskräcker, fast den gläder:

3. Var hälsad, du välsignade
som Gud fått rikt benåda,
du föda ska din Frälsare
och i din famn den skåda
som sträcker ut sin kungastav
från hav till hav
och evigt ska få råda.

4. Guds kraft ska överskygga dej
och Anden från det höga
med gränslös nåd ska sänka sej,
med kraft du anat föga,
och Jesus är hans stora namn,
som i din famn
ska se ditt modersöga!

5. O Jesus, låt din Ande nu
med kraft mej överskygga!
Bered mitt hjärta, så att du
din boning där kan bygga!
På detta sätt lär också mej
att motta dej
och ej tillbaka rygga!

6. Så ska din himmel i mej här
med Andens kraft begynna,
ja, hjärta, själ och allt begär
ska glatt mot målet skynda,
tills jag hos dej, för evigt rik,
får bli dej lik
och aldrig mer ska synda!

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), bearb. Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837, Frederik Hammerich 1852, sv. övers. A.H. 29/3 2017
Musik: Hardenack Otto Conrad Zinck 1801 (55 år)

onsdag 20 mars 2019

357 Guds folk för sin Konung ska sjunga




1. Guds folk för sin Konung ska sjunga,
kring jorden dess jubel må runga.
Sitt folk han från synden vill frälsa,
med lovsång vi honom må hälsa.

2. Guds under begrunda vi borde, 

till frälsning för oss han dem gjorde.
Så ofattbart rik är hans gåva,
hans heliga namn må vi lova!

3. Hans kärlek den är utan ände

mot dem som till honom sej vände,
från släkte till släkte han bär dem,
sin nåd och sin trofasthet lär dem.

4. Men mänskor med högmodets tankar,

vars hjärtan av maktlystnad bankar,
som agnar för vinden han skingrar,
som sand mellan allmaktens fingrar.

5. Han nedstörtar stora och rika,

men ska aldrig någonsin svika
de små i de dystraste öden,
som suckar till honom ur nöden.

6. I kärlek han hungrande mättar

och sorgtyngda hjärtan han lättar,
sitt ansikte milt mot oss vänder,
sin frid och välsignelse sänder.

7. Vår Gud vill vi lova och ära

som kom för att synderna bära.
Ja, du som oss skapar och frälsar,
ditt folk dej med lovsånger hälsar! 

Text: Bernt Støylen 1917 (59 år), sv. övers. A.H. 7/3 2016
Musik: Norsk folkmelodi från Østerdalen 


Støylen:

måndag 18 mars 2019

356 Tack, Herre, för din jungfrumor







1. Tack, Herre, för din jungfrumor,
din mor Maria,
benådad, i sin ringhet stor,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim,
lovsjung, o Serafim,
sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig Maria!

2. Hon bar dej i sin egen kropp,
din mor Maria,
och födde dej, all världens hopp,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

3. Ja, hon bevarade ditt ord,
din mor Maria,
spred väldoft som en fruktbar jord,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

4. Till krubba, kors och kunskap kom
din mor Maria.
Så lär oss ta emot dej som
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...


Text: A.H. 27/10 2015 fritt efter Johann Georg Seidenbusch

J G Seidenbusch:

lördag 16 mars 2019

301 Med sin alabasterflaska




Alt. koral:



1.  Med sin alabasterflaska,
fylld med bästa smörjelsen, 
ville kvinnan överraska
Mästaren, sin bäste vän.
Hon som sett sin synd med smärta
gick med varmt och tacksamt hjärta
dit där Jesus låg till bords.


2. Kvinnan rodnande om kinden
flaskan genast sönderbröt,
oljan lätt och snabbt som vinden
över Herrens fötter göt,
heta tårar samma kvinna
lät på Herrens fötter rinna,
torkade dem med sitt hår.

3. Även jag ibland, likt henne,
känner sorg och bävan stor,
käre Herre, när jag vänder
mej till dej vid nådens bord,
rodnar, bleknar i min vånda,
bönesuckarna blir många:
ta mej än en gång emot!

4. Himlen sej till jorden böjde,
när du blev en kvinnas son,
du som henne så upphöjde,
synd och död lyft upp mej från!
Du som gav ditt liv för alla,
döm mej ej med läppar kalla,
göm mej i din kärlek stor!

5. Mina synder, svarta, tomma, 
bottenlösa tycks de stå,
men din nåd och dina domar
dem i djuphet övergår.
Du som ger mej livet åter
och så mycket mej förlåter,
evigt vill jag älska dej! 

Text: Kassiani ca 800, dansk övers. N F S Grundtvig 1837, sv. övers. A.H.
Musik: Johann Schop 1642, alt. Poul Raaby 2017

Kassiani:
Bildresultat