fredag 23 juli 2021

Birgittas dödsdag: 378 Du som är morgonrodnadens klarhet

 



1. Du som är morgonrodnadens klarhet
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar misskund och nåd ifrån dej.

2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd ska få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.


Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010
Musik: Joël Blomqvist 



Den äldsta avbildningen av Birgitta (Johannes Junge ca 1425):

167 Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas

 



1. Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas
och växa både dag och natt,
men låt med rot och allt uppryckas
den planta du ej själv har satt!
Byt satans irrbloss mot ditt ljus,
med nåd och sanning fyll ditt hus!

2. Låt ingen falsk profet förvilla
oss bort i nattens yra nöd!
Låt ingen lära få förspilla
vår tröst av Jesu dyra död!
Säg var en varg i fårdräkt står,
bevara alla dina får!

3. Ja, skingra töcknen som har hopats
av oförstånd i denna tid,
allt gudsfrånvänt som åberopats
av otron som mot dej tar strid.
Till helvetet driv hycklet bort,
men stärk allt sant och rent och gott.

4. Ditt ord så dyrt åt oss är vunnet
med dina starka vittnens blod.
Det var som borta, men är funnet,
vi har den skatt och pärla god
som är av överjordisk halt,
för vilken de har offrat allt.

5. Gud, låt oss detta arv bevara
åt våra barn och barnbarn med,
till nåd och tröst i nöd och fara,
till ljus och hjälp, till frid och fred,
till evigt liv för oss och dem,
till glädje hela vägen hem!


Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), sv. övers. A.H. 29/7 2015

torsdag 22 juli 2021

226 Väktare på Sions murar

 


Alt. koral:



VID BISKOPSVIGNING

1. Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall!
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.
Vårda Kristi får och lamm,
träd med herdestaven fram,
vaksam, fridsam, lyckosam.

2. Skriv det konungsliga budet
tidigt i de ungas bröst.
Låt av nåden utgå ljudet
till de ångerfullas tröst.
Vilsefördas ledsven var,
svagas tillflykt och försvar
och de armas vän och far.

3. Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej ljum.
Låt den helga ljusastaken
inte stötas från sitt rum.
Bäva ej i stormig tid,
manligt emot ulvar strid,
tåligt Kristi smälek lid.

4. Sök din ära i Guds ära,
i hans styrka blir du stark.
Gå att som apostel lära,
leda rätt som patriark.
Upphöj korsets livsbanér,
så att hela världen ser:
Gud i Kristus segern ger.


5. Dig den högste Herden lede,
du som leda skall hans hjord.
Dig han styrke och berede
med sin Ande och sitt ord.
Give han, vars kors du bar,
dig en krona evigt klar,
när din kamp du kämpat har.



Text: Johan Olov Wallin 1816, ngt bearb.

Musik: Svensk 1675 ur Rappehandskriften, alt. ur Haeffners koralbok 1820

onsdag 21 juli 2021

91 Skönaste Jesus


1. Skönaste Jesus,
hela jordens Herre,
både Guds och Marias son!
Dej vill jag älska,
dej vill jag ära,
dej kommer all min glädje från.

2. Skönt lyser fälten,
skönare står skogen
i den härliga vårens tid.
Skönare lyser
du för mitt hjärta,
när du ger själen tröst och frid.

3. Skön strålar månen,
skönare dock solen
och alla stjärnors vida rymd.
Skönare strålar
du i Guds himmel,
av ingen synd och smärta skymd.

4. Skönt blommar örten,
skönare den mänska
som i daggfrisk ungdom står.
De måste ändå
vissna och falla,
men du förblir i evig vår.

5. Himmelens skönhet
likaväl som jordens
innefattas helt i dej.
Ingen ska vara
mej mera dyrbar
och ingen mera kär för mej.

6. Skönaste Jesus,
du är mitt ibland oss
i ditt ord och sakrament.
Jesus, jag ber dej:
var nu oss nådig,
tills nya himlars ljus du tänt.


Text: Okänd ("Schönster Herr Jesu") 1600-talet?, övers. A.H. 2008

Musik: Tysk folkvisa ("Härlig är jorden")


Alt. norsk melodi:

tisdag 20 juli 2021

364 Här utan sky och skugga

 Förspel:



Koral:


1. Här utan sky och skugga
i salig, himmelsk fred,
här ville Petrus bygga
och aldrig stiga ned.
Här vore gott att bo!
Här vill vi också vara,
förbli i helgons skara,
i oavbruten ro!

2. Men, Petrus, sådan boning,
den kräver Guds Sons blod!
Vår frälsning och försoning
går fram ur korsets flod.
Du måste stiga ned!
Med Jesus får vi lida,
men också glatt förbida
Guds ljusa frid och fred.

3. Nu kan du världen svara:
Vi Jesus sett och hört,
på berget uppenbarad.
Vi ingen vilsefört!
Av diktad fabel blev
ej vårt förstånd bedraget,
och Gud har själv behagat
att syna vad vi skrev.

4. Och darrar än ditt öra
av korsets hammarslag,
du kan från himlen höra
Guds röst varenda dag.
Ja, själva dödens natt
av Herrens klarhet brinner,
när Anden oss påminner
att Jesus är vår skatt.



Text: Birgitte Cathrine Boye (1742-1824), sv. övers. A.H. 14/8 2014

söndag 18 juli 2021

365 Med strålglans vid sin tinning

 




1. Med strålglans kring sin tinning
förklarad Jesus står.
Hans storverk är vår vinning,
nytt hopp av det vi får.

2. Ty när han uppenbaras 
vid stoftets gräns på nytt, 
med honom vi förklaras,
en evig morgon grytt.

3. Han står på berget höga,
han som för oss ska dö. 
Som solen är hans öga,
hans klädnad vit som snö.

4. Med vänner från Guds boning
vår Herre byter ord
om korsdöd och försoning,
om grav i helgad jord.

5. "Men, Herre, vänta bara!"
utbrister Petrus då.
"Här är oss gott att vara,
tre hyddor kan ni få."

6. Vi bor i dödens dalar,
vår Gud i himlaron,
vi sitter mellan gravar,
han på sin kungatron.

7. Men gott är här att vara
tack vare Herrens ord.
Hans löften underbara
oss tröstar på vår jord.

8. Som vänner i Guds boning
vi byter några ord
om korsdöd och försoning,
om grav på helgad jord.

9. Vårt kors är utan jämmer
och utan udd vår död,
vår grav där Gud bestämmer,
hans trofasthet vårt stöd.

10. Hans Ande är i världen, 
hans ord är i vår mun.
Vi honom ser med glädje
om blott en liten stund.

11. Från Kyrkans lilla skara
det tonar högt i skyn:
"Här är oss gott att vara!
Gud ger oss ljus och syn!"

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv övers. A.H. 2017 
Musik: Melchior Vulpius



lördag 17 juli 2021

377 Den signade dag

 Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):



Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):


Koral från Boda:
 

Alt. dalakoral:  
 

1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ner till oss komma,
må sprida sitt ljus ibland oss alltmer,
oss alla till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare!

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då frälsningens sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöng om att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
med synderna, världens och mina,
jag sätter mot satan till värn och försvar,
förtröstar på Frälsarens pina.
Det blod, som på korset till bot för oss rann,
har utplånat skulderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sej lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sej svingar,
så lyfter sej själen i innerlig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Så låt oss då lova och bedja vår Gud,
när stunderna växlar och skrider,
så ska vi få styrka att hålla hans bud
och tålamod om vi än lider.
Ja, låt oss då verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att inte dess afton ska stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
det må vi med allvar begrunda.
Då blir vi utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud att vi honom så tjänt
med allt vad han låtit oss äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till oss alla kan säga:
Gå in i din Herres glädje, gå in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi så ska hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!

Text: Den kristliga dagvisan 1400-tal, bearb J O Wallin, A.H.
Musik: Medeltida nordisk