torsdag 22 juni 2017

657 Sjungom nu av hjärtans grund




1. Sjungom nu av hjärtans grund,
lovom Gud i denna stund,
som bevisat oss sin nåd,
mättat oss ur sitt förråd,
djur och fåglar har han närt,
rundhänt också oss beskärt
det som vi nu har förtärt.

2. Lovom Gud, vår Herre mild,
att vi skapats till hans bild.
Också kroppen vittne bär
om att Herren har oss kär. 
Den av kött och ben och hud
konstfullt hopsatt blev av Gud
för att växa på hans bud.

3. Ja, så snart vi livet får
oss ett kök tillhanda står.
Vi i ljuvligt moderliv
matas utan sked och kniv.
Fast en ringa spis det är,
likväl fattas inget där,
tills vi föds i världen här.

4. Gud har jorden väl berett,
även djuren näring gett.
Berg och dal bevattnar han,
så att grönska växer fram.
Frukt från jorden, bröd och vin,
skänker han av nåden sin,
stärker kroppen din och min.

5. Fisk från vattnet med sitt ord
ger oss Gud till våra bord,
ägg av fåglar, stora, små,
ungar kan där bli också,
älg och hare, hjort och får
ur Guds skaparhänder går,
ger oss föda år från år.

6. Tack, vår Gud, för skapelsen!
Må du ge din Ande än,
så din godhet vi förstår,
ödmjukt går i dina spår.
Vi ditt namn lovsjunga vill,
stämma in i fågelns drill,
äran hör dej, Herre, till.

Text: Nikolaus Selnecker 1568, sv. övers. tr. 1594, bearb.

tisdag 20 juni 2017

462 I denna ljuva sommartid





Alt. dalakoral från Malung (finns ej i psalmboken):
  



Jfr även Land Lars Erssons melodi till SvPs622, som i leksandstrakten sjungits just till "I denna ljuva".

Alt. Anders Öhrwalls koral (finns ej i psalmboken):




1. I denna ljuva sommartid,
gå ut, min själ, och gläd dej vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dej och mej hon får
så underbara håvor.

2. Av rika löv är grenen full
och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

3. Oss åkern bådar ymnig tid
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds mildhet prisa
som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott
var dag och stund bevisa.

4. Låt, Jesus, mej nu i ditt hägn,
alltjämt av nådens milda regn
bevattnad, stå i blomma.
Din kärleks sol upplive så
min själ, att Andens frukter må
av hennes värme komma.

5. Behåll mej till ditt paradis,
och låt mej på de trognas vis
i dina gårdar grönska.
Låt mej få tjäna dej allen'
i trohet sann, i kärlek ren,
så vill jag mer ej önska.


Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Geh aus, mein Herz, und suche Freud", sv. övers. Joachim von Duben d.ä. 1725 (54 år), Christoffer Olofsson Angeldorff 1855 (47 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år), alt. dalakoral från Malung (upptecknad efter Knekt Lydia Eriksson (1900-1976) i Idbäck av Anders Bond 1974 och känd känd via Anders Nyberg), alt. mel. av Anders Öhrwall,

Detta är tillsammans med Den blomstertid och En vänlig grönska vår mest kända och sjungna sommarpsalm, vars två första strofer fortfarande (2011) ofta sjungs vid skolavslutningar o dyl. Den är 40 år äldre än Den blomstertid, och översattes till svenska för nästan 300 år sedan, men slog inte riktigt igenom i vårt land förrän den genommusikaliske ärkebiskop Nathan Söderblom vid 50 års ålder gav den en lika melodisk som lättsjungen koral.

I Tyskland sjungs den lika glatt på en helt annan melodi, med repris på strofens slutrad:


Psalmen trycktes första gången på svenska år 1725 i samlingen Uthwalde Andelige Sånger, och i något bearbetad form i Angeldorffs svenska översättning av Johann Arndts En Sann Christendom 1855, som avslutning på Fjärde bokens kapitel 3, som handlar om Guds verk den tredje skapelsedagen. Angeldorffs psalmtext bearbetades ytterligare för 1911 års Förslag till reviderad psalmbok.

Psalmens första del är storslagen naturlyrik, en sommarskildring utan sin like i våra psalmböcker (jfr dock Psaltaren 104). Dess andra del vänder blickarna mot himmelen och dess härlighet, inte för att förta sommarbilderna dess glans, utan för att fråga sej hur skönt det inte ska vara hemma hos Gud när det är så vackert "redan här". Jämför betraktelsesättet med Wallins retoriska fråga i psalmen Var är den vän:

Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!


Eller Josephsons fråga i psalmen O vad världen nu är skön:

Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens höjd!


Och den avslutande delen av Gerhardts långa sommarpsalm - i originalet hela 15 strofer! - är en bön om att redan här få växa till i tro, hopp och kärlek, och att sedan få grönska och blomma hos Gud för evigt.

Paul Gerhardt:

Nathan Söderblom:
Nathan Söderblom

461 O vad världen nu är skön



1. O vad världen nu är skön,
klädd i sommardräkten!
Känn i skog, på äng, på sjö
milda, friska fläkten,
ljuva dofter, fågelsång.
Mänska, höj ock du din sång!

2. Jorden, smyckad som en brud,
högt lovsjunger Herren.
Jubla, lund i vårlig skrud,
ängder när och fjärran.
Allt hans Ande skapar nytt,
vinterns tunga välde flytt.

3. Skulle ej min själ, min mun
honom offer bringa,
helig sång av hjärtats grund
till Guds ära klinga?
Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens höjd!

Text: Jacob Axel Josephson 1861 (43 år)
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)

Alt. melodiform:


J A Josephson:
Bildresultat för Jacob Axel Josephson bilder



W A Mozart:
Wolfgang Amadeus Mozart, rekonstruktion av Barbara Krafft från 1819 (den bild som anses vara mest lik Mozart).

söndag 18 juni 2017

186 Dopets vatten, nådens källa





1. Dopets vatten, nådens källa,
som en härlig ljusets flod
du med glädjens kraft skall välla
och ge världen hopp och mod,
helig Ande, helig Ande,
//: liv och frid i Kristi blod ://

2. Nu när jag dig har fått smaka
och fått se din ljuvlighet,
har jag kraft att glad försaka
all den ondes härlighet.
Allt jag önskat, allt jag önskat
//: ger mig dopets hemlighet ://

3. Gud i dopet mig har vigit
till att leva såsom Han,
som till jorden ned har stigit
och på korset döden fann,
men för evigt, men för evigt
//: dödens makter övervann ://

4. Från mitt dop är jag på vandring
till mitt mål, min salighet,
till den slutliga förvandling
då alltings förgänglighet
genomstrålas, genomstrålas
//: av min Herres härlighet ://

5. Livet skall få sista ordet,
dopet triumferar då, 
när det stora nattvardsbordet
vi hos Gud ser dukat står.
Å, jag längtar, å, jag längtar
//: att den glada festen nå! ://

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd 

185 Helge Ande, du som samlar




1. Helge Ande, du som samlar, 
lyser, tröstar med ditt ord 
en förvillad släkt, som famlar 
kring en olycksalig jord, 
sanningens och nådens tolk, 
som av jordens alla folk  
gör en kyrka, där de alla 
Gud i Kristus Far får kalla, 

2. vittna ständigt med min anda, 
att ock jag av samme Gud 
är ett barn, som vågar blanda 
rösten med de frälstas ljud, 
att till mej han även såg, 
när jag i det tysta låg, 
att till mej hans famn ock sträcktes, 
när jag ur det tysta väcktes. 

3. När du fordom lik en duva 
sänkts till Jordanflodens brädd, 
hördes orden, sköna, ljuva, 
strömma ner ur molnens bädd: 
"Se min Son, till vilken jag 
evigt har ett gott behag!" 
Ack, ännu med dessa orden 
öppnas himlen över jorden!  

4. Ja, ännu, o gudaflamma, 
du dej sänker, ljus och mild, 
över mänskors barn i samma 
frihetens och fridens bild. 
Även jag ur nådens bad 
gick, pånyttfödd, ren och glad, 
min Försonare till möte 
i hans helga kyrkas sköte.  

5. Du som troget mej påminner 
om vårt heliga förbund,  
giv, att där jag styrka vinner 
under varje livets stund! 
Visa än, jag beder dej,
att en Fader leder mej.
Bland besvären, plågan, bristen 
säg mej, att jag är en kristen!

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H.
Musik: Johann Schop

172 Dyrka ingen utom Gud






1. Dyrka ingen utom Gud,
bruka rätt hans namn och bud!
Fira söndag, hör Guds ord!
Hedra både far och mor!
Hat och mord och otukt fly!
Stjäl ej! Lögn och falskhet sky,
låt ej avund gro och gry!

2. Vi på Gud, vår Fader, tror,
som gjort allting med sitt ord,
och på Sonen, Gud och man,
Präst, Profet och Konung sann,
och på Anden god, vår tröst,
som vill bo i våra bröst
och oss leder med sin röst.

3. Fader vår i himmelen,
låt ditt namn bli helgat än,
låt ditt rike komma här,
ske din vilja kring vår värld,
ge oss bröd, vår synd förlåt,
hjälp i frestelsens försåt,
fräls från satan, skilj oss åt.

4. Fader, Son och Ande god,
som invid min vagga stod
och har döpt mej till ditt namn,
hjälp så jag når ända fram,
håller pakten, går din stig
fylld av kärlek innerlig
fram till fröjd evinnerlig.

5. Mätta mej, o Jesus kär,
med din kropp som livet är,
läk mej helt, kom till mej in
med ditt blod i blodrött vin,
till min synds förlåtelse
och till din åminnelse.
Dej all ära vill jag ge!

Text: Bertel Pederssøn, 1600-talet, sv. övers. A.H. 18/11 2015

180 Kom nu hit med alla små





1. Kom nu hit med alla små
som vår Herre kallar på.
I hans mun finns inget svek,
kallelsen är ej på lek.
De står skrivna i hans hand,
ingen av dem glömmer han,
dyrt han dem i döden vann.

2. Fött av köttet är dock kött,
gudsfrånvänt och andligt dött.
Gud dock pånyttföda kan, 
lösa syndens, dödens bann.
Så i dopet öppnar sej
livets väg för dej och mej,
Herrens löften sviker ej.

3. Bär de små till honom fram,
som bar bort vår synd och skam,
som välsignar och ger mod,
döper med sin Ande god,
som från döden dyrt oss köpt,
och som kläder furstligt högt
den som tror och som blir döpt.

4. Jesus kallar på de små,
vem törs dem i vägen stå?
Sonen i sin Faders namn
öppnar dem sin milda famn.
Från den vägen undan vik,
du som ser dej själv som rik
och ej vill bli barnen lik.

5. Fader, Son och Ande ren,
en i tre och tre i en,
gå du med de små i pakt
emot syndens, dödens makt!
Göm dem i din gudoms famn,
för dem frälsta hem i hamn,
saliggör dem i ditt namn!


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 18/11 2015