lördag 27 juli 2024

781 Allt människosläktet av ett blod



1. Allt mänskosläktet av ett blod
den store Guden danat,
och allas väg han, vis och god
till samma mål har banat,
för att, som barn av samme Far
och syskon till varandra,
vi skulle våra prövningsdar
i endräkt genomvandra.

2. Vi hit ej förde gods och guld,
ej pengar, makt och ära.
Vi ner i gravens tysta mull
kan inget med oss bära.
Varandras bistånd, tröst och råd
är här för oss av nöden,
och Guds barmhärtighet och nåd
i livet och i döden.

3. Allt mänskosläktet med ett blod
förlöstes att i renhet,  
i ödmjukhet och tålamod 
bevara Andens enhet. 
En Medlare, en tro, ett dop 
bjöd samma tröst åt alla, 
som låter sej av nådens rop 
till bot och bättring kalla. 

4. Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre 
att frälsa det förtappade, 
det större med det smärre, 
och vid sin bortgång skänkte han 
oss detta testamente: 
"Ni syskon, tjäna så varann, 
som jag er alla tjänte!» 

5. Och i hans Ande blev nu vi 
varann som kristna lika.  
I dopet både slav och fri 
fick arvsrätt till hans rike. 
Sej allas blick från kvalens jord 
till samma himmel höjde, 
och allas knän vid nådens bord 
i samma tro sej böjde. 

6. Så hjälp oss, Herre, att vi må 
bland gåvor mångahanda, 
som av din rika nåd vi får,  
dock livas av en Anda, 
som, kärleksfull och ljuv och blid, 
kan våra hjärtan rena  
och i rättfärdighet och frid 
med Kristus oss förena. 

7. Ta bort allt köttsligt överdåd, 
allt högmod ur vårt sinne. 
Du ger ju de ödmjuka nåd: 
förakt och hat försvinne! 
Att nyttja rätt de pund vi fått,
det må du själv oss lära.
För allt som av din nåd blir gott
du ensam ska ha ära. 


Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år) bearb. A.H. 16/6 2016
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

J O Wallin:

fredag 26 juli 2024

På Sankt Jesper-dagen (Jesper Svedbergs dödsdag): När Kristus, Guds den Högstes Son



1. När Kristus, Guds den Högstes Son,
just skulle fara härifrån
att himlens glans och lovsång få,
han sa till lärjungarna så:

2. Jag far nu upp till Gud, min Far,
men stanna här i staden kvar
till dess ni får Guds Ande god
som Fadern lovar ger er mod.

3. I hjärtat gömde de hans tal,
där de i husets övre sal
endräktigt, enligt Kristi bud,
i bönen ropade till Gud. 

4. På pingstens dag vid timme tre,
då fick de Herrens under se.
En häftig vind kom ovanfrån
och fyllde huset med ett dån.

5.Eldstungor kunde de nu se,
av Andens gåvor fylldes de,
så de Guds ord förkunnade
och många språk nu talade.

6. Från många länder fanns där folk
som nu förstod dem utan tolk,
som hörde modersmålet sitt
när lösta tungor rördes fritt.

7. En del som redan kände dem
och visste väg till deras hem,
de sa: Hur ska man alls förstå
att olärt folk kan tala så?

8. Fast andra gjorde spe av dem:
Det är ju bara druckna män!
Men Petrus sa: Ge noga akt
på allt det som nu här blir sagt!

9. Från Joels bok han texten tog,
från Davids psalmer verser drog,
hans tal till deras hjärtan gick
och många annat sinne fick.

10. Ni män och bröder, sporde de,
hur ska vi bli befriade
från synden som vi fångats i?
Ja, säg, vad gör vi, säg det ni!

11. Men Petrus svarade: gör bot,
i Jesu namn ta dopet mot,
som gåva ni då Anden får,
för er och barnen löftet står.


12. De följde Petrus´ goda råd,
de trodde Kristus och hans nåd.
Tre tusen blev med tro och dop
upptagna i Guds kyrkas hop.

13. Guds Ande, du som skänks oss fritt,
låt oss vart syndaband bli kvitt
på Kristi sanna kyrkas vis,
Gud, Fader, Son och dej till pris.


Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.
Musik: Görlitz 1648

torsdag 25 juli 2024

219 Du har förordnat, store Gud



1. Du har förordnat, store Gud,
ett ämbete på jorden
som ska förkunna dina bud
och alla löftesorden,
så vi som detta hör och lär,
i tro vår broder håller kär,
i Kristus kristet lever.

2. Dem som arbetar i din säd,
som dyrbar är och mycken,
med kraft från höjden själv bekläd,
så de i alla stycken
må vara dina tjänare
och trogna skördarbetare,
så säden ej fördärvas. 

3. Förta, o Gud, den onda sed
som satan hit har drivit,
som är så stygg och är dej led
och skadar oss till livet,
att många löper mot ditt bud
till denna tjänst, o store Gud,
och så sin skuld förökar.

4. Så ge oss, Gud, en sådan nåd
som oss mot himlen riktar,
som håller kvar oss vid ditt råd,
vartill ditt ord förpliktar.
Ja, innerligt vi nu dej ber
att du i nåd och kärlek ger
oss herdar som dej fruktar. 

5. Din nåd dem ge, så de i allt
dej mer än mänskor lyder
och vad du bjudit och befallt
med nit och sanning tyder.
Det vare ljuvt, det vare tungt,
dock skall ditt ord till minsta punkt
för hög och låg förkunnas.

6. De på sej själva må ge akt
och själva buden hålla.
De står ju på sin Herres vakt,
så må de aldrig vålla
att mänskor blir förargade
av deras onda leverne.
Allt gott de oss må lära.

7. I högfärd och i yppighet,
o Gud, låt dem ej leva,
ej efter gods och världslighet
och fåfäng ära sträva.
Må de besinna, en och var,
att du ju dem förordnat har
till herdar, ej till herrar.

8. Ja, skicka herdar till din hjord,
som den för ulvar vaktar,
den spisar med ditt eget ord
och på dess bästa aktar.
Vi är ju dina egna får,
igenom Jesu dyra sår
från ulven återlösta.


Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.


onsdag 24 juli 2024

140 Se nådigt till vår kyrka



1. Se nådigt till vår kyrka,
o helge Ande god.
Giv henne andlig styrka,
sann tro och heligt mod,
att hon Guds ord förkunnar,
så mänskor förs till tro,
ej tar ur usla brunnar
som ger bedräglig ro.

2. Giv kraft till våra präster
att samla till Guds hjord,
att största vikt de fäster
vid Herren Jesu ord:
Gör lärjungar av alla
som bor i denna värld.
Ja, rätta präster kalla
till Herrens stora skörd.

3. Lär kyrkans folk rätt lära
vart barn som blivit döpt.
Guds ord låt rätt frambäras
till dem som Jesus köpt
så dyrt, att de må vandra
mot himlens mål var dag
och älska högt varandra
i väntan på Guds dag.

4. Ett folk på väg till himlen
i dopets nådsförbund
som näring får ur Bibeln
och vid den altarrund
där helig nattvard firas
som Jesus har befallt,
det är den sanna kyrkan
i vilken Gud är allt.

5. Vi ber: låt oss få vara
av detta folk en del,
en trygg Guds barnaskara
trots brister, synd och fel.
På lag och nåd oss visa,
giv hjälp på vägen hem,
så att vi dig får prisa
i nytt Jerusalem.




Text: Hakon Långström 1986 (40 år)
(publ. med tillstånd)
Musik: S S Wesley

tisdag 23 juli 2024

378 Du som är morgonrodnadens klarhet



1. Du som är morgonrodnadens klarhet
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar misskund och nåd ifrån dej.

2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd kan få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.


Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010, 2023
Musik: Joël Blomqvist 



Den äldsta avbildningen av Birgitta (Johannes Junge ca 1425):

219 Du har förordnat, store Gud



1. Du har förordnat, store Gud,
ett ämbete på jorden
som ska förkunna dina bud
och alla löftesorden,
så vi som detta hör och lär,
i tro vår broder håller kär,
i Kristus kristet lever.

2. Dem som arbetar i din säd,
som dyrbar är och mycken,
med kraft från höjden själv bekläd,
så de i alla stycken
må vara dina tjänare
och trogna skördarbetare,
så säden ej fördärvas. 

3. Förta, o Gud, den onda sed
som satan hit har drivit,
som är så stygg och är dej led
och skadar oss till livet,
att många löper mot ditt bud
till denna tjänst, o store Gud,
och så sin skuld förökar.

4. Så ge oss, Gud, en sådan nåd
som oss mot himlen riktar,
som håller kvar oss vid ditt råd,
vartill ditt ord förpliktar.
Ja, innerligt vi nu dej ber
att du i nåd och kärlek ger
oss herdar som dej fruktar. 

5. Din nåd dem ge, så de i allt
dej mer än mänskor lyder
och vad du bjudit och befallt
med nit och sanning tyder.
Det vare ljuvt, det vare tungt,
dock skall ditt ord till minsta punkt
för hög och låg förkunnas.

6. De på sej själva må ge akt
och själva buden hålla.
De står ju på sin Herres vakt,
så må de aldrig vålla
att mänskor blir förargade
av deras onda leverne.
Allt gott de oss må lära.

7. I högfärd och i yppighet,
o Gud, låt dem ej leva,
ej efter gods och världslighet
och fåfäng ära sträva.
Må de besinna, en och var,
att du ju dem förordnat har
till herdar, ej till herrar.

8. Ja, skicka herdar till din hjord,
som den för ulvar vaktar,
den spisar med ditt eget ord
och på dess bästa aktar.
Vi är ju dina egna får,
igenom Jesu dyra sår
från ulven återlösta.


Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.


måndag 22 juli 2024

Psalm på Magdalena-dagen: Å saliga stund utan like


 


MARIA MAGDALENAS JUBEL

1. Å saliga stund utan like!
Han lever, han är inte död!
Nu sprider i skuggornas rike
uppståndelsens morgon sin glöd.
Han är inte längre i graven
där sargad och bleknad han låg.
//: Jag såg honom lysa som dagen
och skönare syn jag ej såg! ://

2. Han lever, och jag skall få bringa
hans vänner den Levandes ord!
Tänk, jag som är ringast bland ringa,
den minsta han har på vår jord,
tänk, jag får hans hälsning frambära,
jag sjunger min lovsång till Gud!
//: Mer kunde ej änglar begära
än gå med så underbart bud! ://

3. Å saliga stund utan like!
Han lever, han lever igen!
Han vandrar i segrarens rike,
min själ, inte sörjer du än?
Ditt hopp att den döde få sköta
höll kvar dej i klippgravens lund,
//: så fick du den Levande möta,
å saliga, saliga stund! ://



Text: Johan Halmrast 1890 (24 år), övers. A.H. 2008
Musik: Kristian Wendelborg 1890