onsdag 11 januari 2017

72 Himlars rymd sin konung ärar



Alt. koral:



1. Himlars rymd sin konung ärar, 
himlars härar 
prisar den dem väsen gett. 
Fästet Skaparns namn förkunnar, 
stjärnemunnar 
sjunger utan vila det. 

2. Dagen spegla vill för dagen 
anletsdragen 
av den sol som evig är. 
Natt som var, åt natt som bliver 
budskap giver 
att den Högste spiran bär.  

3. Vill du livets visdom finna, 
vill du vinna 
för ditt hjärta frid och tröst, 
lyft mot Herren i det höga 
upp ditt öga, 
se hans verk och hör hans röst.

4. Genom sekler, år och dagar 
Herrens lagar 
skall med samma kraft bestå. 
Herrens löften gäller lika, 
kan ej svika. 
Vis är den som tror därpå. 

5. Herrens bud är uppenbara, 
lyser klara 
på den väg vi har att gå. 
Herrens fruktan hjärtan renar, 
ädelstenar 
kan oss icke smycka så. 

6. Herre, vi har lätt att falla. 
För oss alla 
ligger frestarn i försåt. 
Fast så ofta håg vi byter, 
buden bryter, 
fräls oss, Herre, och förlåt! 

7. Ära vare Gud i höjden, 
friden, fröjden, 
saligheten är ju hans! 
Han har oket sönderkrossat, 
oss förlossat 
som om ingen synd mer fanns.

Text: Johan Ludvig Runeberg efter David (Psalt. 19)
Musik: Finsk

söndag 8 januari 2017

266 Som vi du sköljes av dopets vatten






1. Som vi du sköljes av dopets vatten,
fastän du själv ifrån synd är fri.
Du kom till oss som ett ljus i natten
att rena oss från den synd som vi
från första människans dagar bär,
den tunga börda vår otro är.

2. När ner i floden du villigt stiger,
då uppfylls Faderns rättfärdighet.
Till påskens offer ditt liv du viger
och träder in i vår dödlighet.
Du delar med oss vår skuld och skam
och blir vårt lösen, vårt påskalamm.

3. Ja, våra villkor i allt du delar,
när själv du stiger i dopet ner.
Ditt dop vår olyckas sår nu helar,
din helighet du åt mänskor ger,
som vill sig helt åt din kraft förtro
och har i nåden sin samvetsro.

4. Till dig från himlen din Fader talar:
"Du har, min Son, allt mitt välbehag."
Ty du steg ned hit till nödens dalar,
i dig vårt mörker blir åter dag.
Till dig, o Jesus, vi lyssna vill,
från dopet alltid dig höra till.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Otto Nordlund

lördag 7 januari 2017

179 När till Jordan vår Herre drog



Alt. koral:



1. När till Jordan vår Herre drog
Guds vilja där fullgjordes:
Han av Johannes dopet tog
och med Guds Ande smordes.
Ett nådens bad bereddes då,
som vi må saligt kalla:
han vill från synd oss rena två,
han vill oss frälsa alla
från att i domen falla.

2. Guds vilja där blir uppenbar
i gärningen och orden.
Guds röst från himlen ljuder klar
och vittnar, att på jorden
det Sonen är som frälsning ger
och som hans själ behagar,
och Anden som där sändes ner
med helig kraft ledsagar
hans gärning alla dagar.

3. Vi alla ska betänka det
som Gud i Skriften säger,
så varje kristen mänska vet
vad i sitt dop hon äger.
Ett livets bad det vattnet är,
men vatten ej allena:
med ordet är ju Anden där,
som samvetet kan rena
och oss med Fadern ena.

4. Vår Herre Krist de sina bjöd
gå ut kring världen vida
att ordet om hans liv och död
till jordens ändar sprida.
I dopet nåd av Gud vi får
att synden övervinna,
att i hans stränga dom bestå,
att frid och frälsning finna
och sist till himlen hinna.

5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt,
i ordet hör vi lova
åt den som tror och som blir döpt
det nya livets gåva.
Så må i tron vi fatta mod:
oss inget ska fördärva,
för Kristus kom att med sitt blod
oss barnarätt förvärva.
Guds rike får vi ärva. 


Text: Martin Luther (1483-1546) "Christ unser Herr zum Jordan kam" , övers. Johan Alfred Eklund och Paul Nilsson, bearb.
Musik: Wittenberg 1529, alt. Rikard Norén (1847-1922)

fredag 6 januari 2017

168 Ditt ord, o Gud, är svärd och flamma




1. Ditt ord, o Gud, är svärd och flamma,
det tränger genom märg och ben.
I själ och ande sker detsamma,
om hjärtat än är hårt som sten.
Vår synd blir dömd av vad du sagt,
låt alla känna ordets makt!

2. Ditt ord, o Gud, är ljuvt som daggen
och liv åt slagna själar ger.
O Gud, bland såren, samvetsaggen
låt himlens balsam drypa ner!
Behåll oss i din vård och tukt,
låt ordet bära riklig frukt!

3. Ditt ord, o Gud, är österns stjärna
som leder oss till Kristus in.
De visa följer den så gärna
och fröjdas mer än någonsin.
O, låt oss följa den och dem,
nå fram till glädjens rätta hem!

Text: Carl Bernhard Garve 1825
Musik: Hamburg 1690

262 Nu segrar alla trognas hopp





Alt. koralversion: 





Alt. koral:


1. Nu segrar alla trognas hopp: 
vid änglars lovsång rinner opp 
en salig morgonstjärna! 
Den stannar över Herrens hus, 
och folken ska i stjärnans ljus 
församla sej så gärna. 
Stort ljus, 
klart ljus 
ner ska gjutas, 
natten slutas, 
dagen börjas, 
att kring hela världen spörjas. 

 2. I nåd och sanning bland oss bor 
den dolde Guden, mild och stor, 
en Frälsare för alla. 
Vi skådar nu hans härlighet 
som ende Sonens härlighet 
och får hans namn åkalla. 
Gör det! 
Hör det! 
Gläds att Ordet 
kött är vordet, 
Gud förklarad 
och hans kärlek uppenbarad! 

 *3. O gläds, min själ, och sjung hans pris 
som öppnat dej det paradis 
vars port din synd tillslutit! 
Ja, gläds att Gud förbarmar sej 
och nu förnya vill med dej 
förbundet som du brutit! 
Ära vare 
Gud i höjden! 
Friden, fröjden, 
helig vilja 
sej från jorden ej må skilja!

Text: Samuel Johan Hedborn 1811 (29 år), bearb. Johan Olof Wallin 1819 (40 år). bearb. A.H. 2015
Musik: Philipp Nicolai 1599 (44 år) alt. Werner Fabricius 1659 (27 år)





Våren 1810 begärde soldatsonen och pastorsadjunkten Samuel Hedborn tjänstledigt från sin prästtjänst, endast ett år efter prästvigningen. Han led av svår depression, och det skulle dröja till 1820-talet innan han återkom som präst. Några år ägnade han sej åt litterärt arbete, bl.a. åt psalmskrivande, innan han på vännen Wallins förord fick en tjänst som lärare vid Svea livgardes fattigskola. År 1815-1820 började han predika igen, nu i Stockholms kyrkor, och blev t.o.m. utnämnd till extra ordinarie hovpredikant.

Psalmskrivandet 1811-1814 verkar ha gjort honom gott, och räknades nog som meriterande för den kyrkoherdetjänst han slutligen fick i Askeryd och Bredestad, 1820, året efter att den psalmbok han så verksamt bidragit till givits ut. Alla Hedborns kända psalmer tillkom under denna svåra tid i hans liv; förutom ovanstående mästerverk även bl.a. Höga Majestät, vi alla och När världens hopp förtvinat stod / En blomma uti öknen stod. Trettondedagspsalmen ovan utgavs första gången i tidskriften Phosphoros sept/okt-numret 1811, och var då betydligt längre än nu.

I psalmboksförslaget 1814 och den slutliga psalmboken 1819 var psalmen rätt förkortad och även i övrigt bearbetad av Wallin (som tydligen brukade ändra lite i de flesta psalmer han tog in - mestadels skickligt, men i alla fall). Liksom nästan alla andra svenska psalmer som sjungs till Nicolais koral (kallad "koralernas drottning") tycks även denna inspirerad av Nicolais text "Wie schön leuchtet der Morgenstern". Åtminstone lyser "den saliga morgonstjärnan" även här redan i första strofen (jfr Upp. 22:16).

Andra strofen bygger på den s.k. Johannesprologen, särskilt Joh 1:14 där det står: "Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning." Tredje strofen mynnar ut i en jublande lovsång, som bygger på änglasången i julevangeliet (se Lukas 2).

Samuel Johan Hedborn:

Philipp Nicolai:


W Fabricius:

onsdag 4 januari 2017

265 Herodes, varför fruktar du

 

Alt. koral:



1. Herodes, varför fruktar du
när Herren Jesus kommer nu?
Ej dödligt rike söker han
som himmelriket skänka kan.

2. De visa följer stjärnans gång,
hon leder dem till krubban trång.
Med myrra, guld och rökelse
de hyllar världens Frälsare.

3. Han är Guds Son men går åstad
att helgas genom dopets bad.
Guds Lamm som utan synder var,
så världens synder på sej tar.

* 4. Må, Jesus, äran ges till dej
av hela världen och av mej,
till Fadern och till Anden blid,
från nu och intill evig tid.

Text: Caelius Sedulius (400-t.)

tisdag 3 januari 2017

440 Du som härlig ställde





1. Du som härlig ställde
din tron högt över tiden,
där sällheten och friden
ej växlar eller hejdar sej.
Evige, ditt välde
ej ljus och mörker skiftat.
Den lag för oss du stiftat
förvandlar inte dej.

2. Åren utan vila

med tidens böljor rinner,
och mänskans dar försvinner
som skum och bubblor däribland.
Livets stunder ilar;
vi måste alla följa
med tidens strida bölja
till evighetens strand.

3. Konung i det höga,
du släkten bortgå låter
och andra komma åter,
och åldrar undan åldrar fly.
Men ditt fadersöga
milt vakar över alla;
din nåd som vi åkallar
är varje morgon ny.

4. År och vänner flyktar,

men du förblir densamme,
ger oss tills vi är framme
den omsorg du de gångna gav,
mod åt de betryckta
och styrka åt de svaga
och tröst åt dem som klagar
vid sina vänners grav.

5. Gud, vi vandrar trygga

när vi med dej får vandra
i kärlek till varandra
och tro som vilar vid ditt ord.
Vi på dej vill bygga
vårt hopp i alla öden;
i livet och i döden
du leder hem din hjord.

6. Gud, du vare lovad!
Sannfärdig, vis och nådig
och helig och rättrådig
du alltid allt allen förmår.
Gud, du vare lovad!
Din lag, din nådelära,
din härlighet och ära
i evighet består. 


Text: Johan Olof Wallin 1811 (32 år), ngt bearb.
Musik: Troligen svensk 1624


Detta är en lovpsalm som i den wallinska psalmboken stod upptagen bland nyårspsalmerna "trots att den mest nyårsbetonade strofen ströks redan i 1814 års förslag" (Lövgren). Melodin förekommer i den s.k. Rappe-handskriften 1675 och i 1697 års koralbok till texten Frögder eder alle i thenna Christenhet (nr 134), en nyårspsalm (där varje strof avslutas "i detta nya år") som "Du som härlig ställde" med tanke på den ursprungliga rubriceringen förmodligen var avsedd att ersätta.

Psalmen tillhör den absoluta "psalmbotten" mätt i antalet sjungningar - trots att den 1937 gavs en så framskjuten placering som nummer 2 i psalmboken! - men är nu ändå inne i sin tredje psalmbok på raken, förmodligen p.g.a. sina obestridliga skönhetsvärden.