måndag 24 september 2018

398 Ljus av Ljus, o Morgonstjärna




Alt. koral:



1. Ljus av Ljus, o morgonstjärna,
Kristus, sanna sol och dag!
Vi nu ser den solen gärna
framgå efter ditt behag,
som med rosenstrålars ljus
fyller himmel, hem och hus,
det som varit gömt avtäcker
och till dagens tjänst oss väcker.

2. Låt din Andes morgonstrimma
skina i vår mörka själ.
Låt oss livets väg förnimma
och förstå vårt sanna väl.
Gör vår vandring med ditt sken
från all villsam dimma ren,
låt oss nåden känna lära
och din kärlekseld få bära.

3. Styr din kyrkas svaga skara
med den gyllne fridens band
och i trofasthet bevara
konung, folk och fosterland.
Avvärj tvedräkt, sorg och strid,
främja endräkt, fröjd och frid.
Hunger, pest, allt ont förjaga
och oss med din hand ledsaga.

4. Låt vår lampas olja brinna
när du dömer världen vid.
Låt vår levnad så förrinna
denna korta vandringstid,
att du oss från sorgens dal
till din ljusa fröjdesal
och vårt rätta land kan föra,
att oss evigt saliggöra.

Text: v. 1-2 Martin Opitz 1634, v. 3-4 Johannes Melartopaeus 1664
Musik: Johann Schop

lördag 22 september 2018

607 Vi kristna bör tro och besinna





1. Vi kristna bör tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt;
ty den kan ej himmelen söka,
som blott vill det jordiska öka
och blott har det timliga kärt.

2. Att tjäna två herrar tillika,
så skilda som Mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och vanvårda enderas bud.
O människa, välj till ditt bästa
vid vilken du tänker dej fästa,
och honom ditt hjärta tillbjud!

3. Misströstande sörj ej för livet:
nog får du ditt dagliga bröd.
Det är dej av Skaparen givet,
han ser ditt behov och din nöd.
Han kan sina tjänare pröva,
men aldrig ska han dem beröva
sitt bistånd, sitt trofasta stöd.

4. Dej hela naturen må lära
för misstron att blygas med skäl.
Ej fåglar kan så eller skära,
men Herren försörjer dem väl.
Du mera än dessa ju skattas,
o skulle han låta dej fattas
din nödtorft, bekymrade själ?

5. Se, liljorna kan inte spinna,
dock livar dem himmelens fläkt.
Vad färger och fägring att finna
i all deras talrika släkt!
Själv Salomo, lycklig och mäktig,
bar inte en klädnad så präktig
som deras förtjusande dräkt.

6. Om Gud nu så gräset bekläder,
som blomstrar på marken så kort,
i dag med sin vällukt oss gläder,
i morgon är vissnat och torrt,
hur gör du dej oro och smärta?
Hur skulle, du klentrogna hjärta,
den Allgode glömma dej bort?

7. Sitt svar på din bön ska han skicka.
Spörj ej efter hedningars sed:
vad ska vi nu äta och dricka,
vad ska vi nu kläda oss med?
Gud lovar för detta att sörja.
Med hopp kan du arbetet börja,
i frid kan du lägga dej ned.

8. Så lämna all otidig möda
och var inte fåfängans träl.
Sörj inte för kläder och föda,
men sörj för din fattiga själ.
Sök ivrigt och flitigt Guds rike
och bistå din fattige like,
så får du det övriga väl.


Text: H Spegel 1686 (41 år), J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.
Musik: Tysk? 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624

H Spegel:
Spegel_Haqvin.jpg

torsdag 20 september 2018

12 Att prisa dej är underbart







1. Att prisa dej är underbart,
dej, Herre, vill vi lova.
Ja, vi vill samstämt, rent och klart
dej tacka för din gåva,
för livets sköna blomstringstid,
för seger i vår kamp och strid,
för trygghet vid din sida. 

2. Du ger oss i ditt eget ord
av livets friska vatten.
Du mättar oss vid nådens bord
och lyser oss i natten.
Du kom ju till oss i vår nöd
med liv, ja, liv i överflöd,
med himlens rikedomar.

3. Vår psalm är ännu alltför svag
och fattiga blir orden
om himlens nåd och välbehag
till människor på jorden.
Vi kan dej aldrig prisa nog,
som bland oss levde, led och dog
och uppstod till vår frälsning.

4. Vi ber dej: stanna hos oss kvar
med frälsning och försoning.
Oss värm med Andens låga klar,
ja, gör oss till din boning.
Oss fyll med kärlek, hopp och tro,
och låt oss nå en evig ro,
du nådens rika källa. 

Text: Mikael Nyberg 1892 (21 år), A.H. 9/5 2016
Musik: Finsk koralvariant

545 Säg mej den vägen






Alt. melodi:


1. Säg mej den vägen som leder till livet,
den som är en gång utstakad av Gud!
Säg mej det frälsande rådet Gud givit
i sina sändebuds utgångna ljud!
"Kära själ, jag råder dej",
svarar Jesus, "uppsök mej".

2. Förr kunde ropas: det är ingen fara!
Förr ägde hjärtat de syndsäkras ro.
Förr mitt i vådan man trygg kunde vara,
förr vid Guds dunder man sov i sitt bo.
Nu är själens fråga den:
Var är Jesus, Frälsaren?

3. Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas,
sökas av innersta hjärta och själ.
Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas,
som lägger grund för vårt eviga väl.
Ljumma, lata sökare
finner ej sin Frälsare.

4. Lämnas skall världen, som själarna dårar,
lämnas skall syndens förnedrande ro,
lämnas skall lustan, som dödligen sårar,
lämnas skall allt, varpå mänskor vill tro.
Sådant, sådant måste till
om du Jesus finna vill.

5. Nu sjunger själen: Min vän har jag funnit,
världenes Frälsare, själarnas skatt.
Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit,
ljuset har skingrat min säkerhets natt.
Fast vid Jesus håller jag
till min sista levnadsdag.

6. Tills jag är bärgad i Abrahams sköte,
tills jag med Jesus i paradis är,
tills jag gått eviga glädjen i möte,
tills jag är lossad från alla besvär,
ända in i himmelen

skall jag följa Frälsaren. 

Text: Lars Linderot 1811 (50 år), bearb.
Musik: Svensk folkmelodi


L Linderot:
Bildresultat för Lars Linderot bilder

503 Det var en man vars giriga håg





1. Det var en man 
vars giriga håg
ej aktade svett och möda,
allenast han 
vart ögonblick såg
sitt gods förökas och flöda.
Hans borg blev full
av silver och gull,
hans lador ej rymde hans gröda.

2. Han sade då 
med innerlig fröjd:
"Min levnads ro jag tillagar,
jag äta må 
och dricka förnöjd
och leva som mej behagar:
i många år
mitt goda förslår
till glädje och goda dagar."

3. Men Herren bjöd: 
"Du dåre, i natt
du samlas till dina fäder,
ditt överflöd, 
din hopade skatt
ej mer dej båtar och gläder."
Och dåren föll;
ej mer han behöll
än fyra multnande bräder.

4. Så har det gått, 
så skall det ock gå,
besinna det, unga och gamla.
En timlig lott 
kan inte bestå,
en jordisk hydda skall ramla.
Ja, lär er här 
hur vanskligt det är
att bättre skatter ej samla!

5. För egen törst, 
för kläder och glans,
i otid ej våndas och bäva.
Nej, kristna! först 
Guds rike och hans
rättfärdighet eftersträva!
Mot himlen, där 
vår rikedom är,
vårt hjärta alltid må stäva!

6. Och han, som där 
oss ämnar ett arv,
det ingen ifrån oss kan skilja,
ja, han som när 
den ringaste sparv
och kläder den minsta lilja,
sitt bröd oss ger
att dela med fler,
allt efter sin nådiga vilja.  

Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2012
Musik: Heikki Klemetti

onsdag 19 september 2018

782 Bort, värld, med all din gunst och prakt



1. Bort, värld, med all din ståt och prakt,
som själars ro förtagit,
bort, rikedom och gunst och makt
som mången man bedragit,
bort, syndig njutnings yppighet,
som gör att lätt vi viker
från kärlek och barmhärtighet
och skiljs ifrån Guds rike.

2. Hur mången lever inte här,
som vore honom livet
till idel lek för hans begär,
till nöjen endast givet!
I rus och yra spiller han
det goda Gud oss giver
och stormar lik den rike man,
som dagens text beskriver.

3. Där håvor slösas utan skam,
där är han gärna inne,
men vågar armod träda fram,
förbittrar sej hans sinne;
den fattige får hårda ord,
får vid hans dörrar ligga
och för sin hunger från hans bord
förgäves smulor tigga.

4. En tid, en dag det räcker så,
då blir varandra lika
de som till nödhjälp måste gå
och de omätligt rika.
Vad olikt varit har förut,
det jämnas allt i graven,
där klädes purpurn av till slut,
där fälles tiggarstaven.

5. Vid slutet, vad bevaras väl,
när världslig ära ramlat?
Vem har då skatter åt sin själ
för evigheten samlat?
Den ensam är i sanning rik
och värd att lycklig skattas.
All annan lycka, bubblan lik,
knappt ägs förrn den oss fattas.

6. Ve sådan fröjd, som drar oss bort
från glädjen utan ände!
Ve sådan lust, som är så kort
och slutar i elände!
Ve sådan glans och rikedom,
som när oss döden nalkas
oss lämnar kvar med törstig gom
att evigt aldrig svalkas!

7. Nej, Jesus, ge mej kamp och nöd
långt hellre här i världen,
än helvete och avgrundsglöd
bakpå den sista färden!
Men får jag gods och guld, så gör
mej snar att mej förbarma
och med din nåd mitt hjärta rör
till hjälp åt dina arma!

Text: Johan Ludvig Runeberg efter Lukas 16
Musik: Burkhard Waldis

tisdag 18 september 2018

775 Långt lyser arvet som släktena samlat




1. Långt lyser arvet som släktena samlat,
arvet av makt och av kunskap och gull.
Tungt har de släpat och strävat och famlat;
arvet sej ökat, tills skatten blev full.
Vem ska väl äga den? Ack, vad man strider
att av dess gods få det yppersta fatt!
Ack, vad man kämpar och blöder och lider!
Skifta, ni syskon, som syskon er skatt!

2. Den som vill äga och samla och gömma
äger till sist blott förgängelsens mull.
Fåfängt om lycka hans hjärta må drömma:
vissnade löv blir hans samlade gull.
Dela och ge: de som ger och kan dela
vinner sitt arv till det skönaste pris.
Själva i givandet får de det hela,
skifta, ni syskon, på broderligt vis.

3. Han som kom hit från Guds härlighets rike
gav oss sitt arv intill yttersta skärv.
Han som den ringaste tjänares like
vunnit vårt släkte till evigt förvärv.
Syskon, ni syskon till Människosonen,
smält nu hos honom all hjärtanas is!
Dela så ut av de himmelska lånen,
skifta, ni syskon, på Frälsarens vis.

4. Arvet av nåd och rättfärdighet hämta,
dela det ut åt en hungrande värld.
Gå innan klockorna för er ska klämta;
själv ska han råda och leda er färd.
Dela, ni himmelens arvingar alla,
tills på vår jord genom töcken och dis
paradis glimtar och skrankor ses falla.
Skifta, ni syskon, på himmelens vis!


Text: Gustav Jensen (1845-1922), övers. Oscar Mannström (1875-1938), bearb. A.H.