880 Med himlen det blir som för tio jungfrur

Alt. koral:



1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när storbröllopsdagen var inne.
Hos fem av dem ser vi vår tröga natur,
vårt sömniga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De andra fem lär oss att akta vår tid,
om vi i Guds rike vill vara
och leva med Kristus, vår Frälsare blid,
i glädjen han lovat sin skara.
Väl oss, om vi alltid är redo!

3. När brudgummen senast drog ut från sitt hus,
då bad han de tärnorna alla
att möta med brinnande oljelampsljus
när festföljets rop börjar skalla.
Men alla var inte beredda!

4. Då brudgummen dröjde föll ledet isär,
de somnade alla vid vägen.
Vid midnatt ljöd ropet: "Se, nu är han här!"
Då märkte varannan förlägen
att lamporna började slockna.

5. Det bränsle de haft var nu redan förtärt,
då ville de få av de andra.
Men svaret de fick var dem inte så kärt:
"Ni måste till säljaren vandra".
Så kom då de ovisa efter.

6. De visa med brudgummen kunde gå in
i himmelska salen att fägnas.
Där bjöds de till bords och fick obemängt vin,
men porten, den måste nu stängas.
De andra fick bulta förgäves.

7. De ropade: Herre, o Herre, låt opp!
Låt oss inte bli uteslutna!"
Men nu var för sent för den tro och det hopp,
som blivit så länge uppskjutna.
Han sade: "Jag känner er inte!"

8. Så låt oss då vaka och be med all flit,
att tro, hopp och kärlek må brinna!
Ja, låt oss i ljus följa brudgummen dit,
där ofattbar fröjd står att finna:

det himmelska bröllopet. Amen.


Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2010, v. 4 2012
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, alt. dalakoral


J Svedberg:

381 Res upp ditt huvud, du kristenhet

 



Alt. koral:



1. Res upp ditt huvud, du kristenhet! 
Lyft upp din blick, slå den inte ned!
I himlen hör du hemma.
Där är ditt hjärta, där är din skatt,
och därifrån kommer han som glatt
dej med sin varma stämma.

2. Res upp ditt huvud, av hjärtat säg
till korsets hövding: "O tänk på mej,
där du är i ditt rike!"
Då faller fjällen från ögat ner,
du paradiset då plötsligt ser,
dess glädje utan like.

3. Där ser vid floden du livets träd
och himlens fåglar i solvarmt lä
du hör så livligt sjunga
om herrefärden i högan sky,
om jord och himmel så splitter ny,
om kristna evigt unga. 

4. Ej mer du fruktar för domens dag,
du vet att domaren gjort din sak
till sin och lösning funnit.
Dess mer du längtar var morgon ny,
tills Herren dagas i himlens sky
och natten helt försvunnit.  

5.  Och när då för varje årsring här
du ser att konungens tecken är
i solar och i månar,
nog glimmar glatt dina ögon då,
och käckt ditt huvud du reser så,
fast stjärnor dör och dånar.

6. Men fast du längtar, o kristenhet,
så glöm dock inte att du ju vet
vad Herren väntar efter,
du ber ju inte, på kärlek tom,
om blixt från ovan, om pilsnabb dom,
om himlens krigarkrafter.

7. Du är ju Konungen underställd,
som inte gärna med himlens eld
sin nåd i straffdom byter.
Som vännen dristigt för Sodom bad, 
så be du själv för din stora stad,
tills Gud själv staven bryter.

8. Ja, be för Babel, tills klart du ser
att bön och suckar ej hjälper mer
mot undergångens bölja!
Då ropar Herren: Jag kommer snart!
Och bruden svarar: Med blixtens fart
i skyn jag dej ska följa!

9. Då skallar hornet för sista gång,
då nalkas facklor och bröllopssång,
Gud själv bland oss vill trona!
Då omgjuts himmel såväl som jord
i reningslågor på Herrens ord,
då strålar livets krona!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år), sv. övers. A.H. 13/11 2018 
Musik: Cora Nyegaard 1840 (28 år)

N F S Grundtvig:



C Nyegaard:

788 O jordens Gud och kyrkans

Alt. koral:




1. O jordens Gud och kyrkans,
kom, hör vårt nödrop du!
Vår ledning saknar styrka
och folket slits itu.
Vårt guld i bojor slår oss,
förakt gör freden kort.
Ta ej ditt ljus ifrån oss,
men ta vårt högmod bort!

2. Från allt som rädslan lär oss,
från svek mot sanningen,
från fagert tal som tär oss
men tröstar grymma män,
från lysten profanering
av heder, mod och svärd,
från djävulsk slutplacering
fräls, gode Gud, vår värld!


3. Smid med din Ande samman
vad satan splittrat har,
ja, med den helga flamman
smält om och fräls envar.
I vrede och i jubel
lyft upp vår värld, vårt land,
tänd hopp och tro i nuet
och håll oss i din hand.

Text: Gilbert Keith Chesterton 1903 (29 år), sv. övers. A.H. 14/7 2016
Musik: Engelsk folkmelodi 

G K Chesterton:

373 Vänta på Herren, hans dag är nära

Vänta på Herren, hans dag är nära,
vänta på Herren, ja, vaka och be.

890 Vem kan förstå

1. Vem kan förstå att den som änglar hyllar
kom för att ge oss kärlek rik och stor,
att han, den gode Herden, ville söka
varenda en som hopplöst vilse for?
Jag vet ändå: han föddes av Maria,
när djurens krubba blev hans första hem,
han slet i Nasaret som alla andra,
som världens Frälsare han levat mitt bland dem.

2. Vem kan förstå vad han för oss har lidit,
för att ge ljus i dödens mörka dal,
och hur hans hjärta krossades på korset
till liv för oss som vållade hans kval?
Jag vet ändå att han bar våra bördor,
att i hans sår vår frid och hälsa är,
att han ger mod åt en förkrossad ande,
för han är världens Frälsare och han är här.

3. Vem kan förstå hans Andes verk i världen,
hur han som av vår skam var överhöljd,
en dag av folk ur alla jordens länder 
blir känd och älskad, trodd och efterföljd?
Jag vet ändå: allt kött ska se hans frälsning,
hans Frälsarnamn åt folken ska ge hopp.
Rättfärdighetens sol ska evigt skina,
för världens Frälsare är solen som går opp.

4. Vem kan förstå hur många som vill prisa
den på vars bud det ondas makt ska fly,
vem kan förstå hur mångas hopp som uppfylls
när Domaren vi ser på himlens sky?
Jag vet ändå att skyarna ska skälva
av myriader mänskorösters sång,
att ny blir både himmelen och jorden
när världens Frälsare blir världens Kung en gång.

Text: William Fullerton 1929 (72 år), sv. övers. A.H. 2014
Musik: Folkmelodi (d.v.s. okänd kompositör).

W Fullerton:

380 Upp, vakna, ni människor alla

 

1. Upp, vakna, ni människor alla! 
Det lider mot domedag. 
Basunen ska snart er kalla 
till dom efter Herrens lag. 
Och människans Son ska komma 
i ära och härlighet 
att döma onda och fromma 
i helig rättfärdighet. 

2. Se, uppbrottets tid är nära 
och döden oss budskap bär: 
nu hjälper ej glans och ära, 
den rike står maktlös här. 
Vår ungdom, vår kraft och hälsa 
förgår, och vårt liv är kort. 
De kan oss mänskor ej frälsa,
vi kallas till domen bort. 

3. Upp därför, ni människor alla, 
som lever i nådens tid, 
låt stolthet och högmod falla, 
nu gäller det själens frid. 
Ty den som sej gärna vill tänka 
ett saligt liv hos Gud, 
sitt liv åt Herren ska skänka 
och lyda hans helga bud. 

4. Guds ord är oss människor givet 
av nåd och barmhärtighet, 
att vara vårt ljus i livet, 
i döden vår salighet. 
Om ordet vi troget gömmer, 
det skänker oss hjälp och stöd, 
men om vi ovist det glömmer, 
vi lever i skuld och nöd. 

5. Ty den som Guds ord fått höra 
och sanningen dock försmått, 
som bättring ej velat göra 
och levat i synder blott, 
för sen ska hans ånger vara, 
när domen en gång är fälld, 
för då ska Kristus förklara: 
Gå bort till en evig eld!

6. Jag hungrade, säger Herren, 
då räckte du ej ditt bröd. 
Jag törstade, du gick fjärran 
och aldrig en dryck mej bjöd. 
Du såg mig av sorger slagen, 
sjuk, hemlös och naken gå. 
Jag var i fängelse tagen. 
Du sökte mej ej ändå. 

7. Och du ska förgäves svara: 
Jag kände ej, Herre, dej. 
När såg jag i nöd dej vara? 
När sökte du hjälp hos mej? 
Då ska du få höra orden: 
Gå bort till de dömdas ort! 
Vad ej du den minste gjorde, 
har inte för mej du gjort. 

8. Hjälp, Frälsare, och bevara 
din dyrbara egendom, 
att vi ej må vilse fara 
och drabbas av sådan dom. 
Än varar ju nådatiden 
och den som ger nåd är du. 
Må innan dagen är liden 
vi finna din frid ännu. 

9. O salighet utan like, 
o ljuvliga frid och ro, 
som råder i himlens rike 
där en gång ditt folk får bo! 
Så lär oss att helt försaka 
all jordisk fåfänglighet,
ja, lär oss att be och vaka, 
var hos oss i evighet!

Text: Tysk 1545, till svenska 1572

889 När alla helgon tågar in (Oh when the saints go marching in)

När alla helgon tågar in,

när alla helgon tågar in,

Gud, låt mej vara med i den skaran,

när alla helgon tågar in.

När inte solen lyser mer,

när inte solen lyser mer,

Gud, låt mej vara med i den skaran,

som i din härlighet dej ser.

1. Ännu går vi i de fotspår,

där Guds helgon gått förut.

Men en dag får vi förenas

i en glädje utan slut.

När alla helgon tågar in,

när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När månen blivit röd som blod,

när månen blivit röd som blod,

Gud, låt mej vara med i den skaran

som av ditt löfte hämtat mod.

2. Några säger att den bönen

bara är helt tomma ord,

men jag väntar på en morgon

med ny himmel och ny jord.

När alla helgon tågar in,

när alla helgon tågar in,

Gud, låt mej vara med i den skaran,

när alla helgon tågar in.

När alla hör basunens ljud,

när alla hör basunens ljud,

Gud, låt mej vara med i den skaran,

som ska få bo hos dej, o Gud.

Oh, when the saints go marching in,

oh, when the saints go marching in,

oh Lord, I want to be in that number,

oh when the saints go marching in.

Text: Spiritual

Övers. A.H. 2010