178 Kom, följ i Anden med

Alt. koral:



1. Kom, följ i anden med
till Jordanfloden ned!
Här står Johannes färdig,
men känner sej ovärdig.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

2. Här är i tjänardräkt
vår Herre av vår släkt,
här ser vi den sej ställa,
vars ord är livets källa.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

3. Det gamla livsförbund,
med lampan tänd var stund,
är här i änglamannen
som står till tjänst på stranden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

4. Ett nytt förbund på glänt -
ett evigt ljus är tänt
och strålar över tiden,
Guds Son går ut i striden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

5. Här möts när dagen grytt
ett gammalt och ett nytt,
vi ser den dolda skatten
när Jesus döps i vatten.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

6. Här stoft och Ande kan
förenas med varann.
Hör Faderns budskap ljuva,
se himlens milda duva! 
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner. 

7. Den store änglaman,
med vatten döper han,
men visar hän med handen
på den som ger oss Anden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

8. Vi har vår Herres dop,
hans ord gör alltihop
och binder vattnet samman
med helga himlaflamman.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

9. I dopets ord och pakt
Gud eld och Ande lagt,
som i hans kyrka brinner
tills rum och tid försvinner.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig
Musik: Jakob Regnart

266 Som vi du sköljdes av dopets vatten

1. Som vi du sköljdes av dopets vatten,
fastän du själv ifrån synd är fri.
Du kom till oss som ett ljus i natten
att rena oss från den synd som vi
från första människans dagar bär,
den tunga börda vår otro är.

2. När ner i floden du villigt stiger,
då uppfylls Faderns rättfärdighet.
Till påskens offer ditt liv du viger
och träder in i vår dödlighet.
Du delar med oss vår skuld och skam
och blir vårt lösen, vårt påskalamm.

3. Ja, våra villkor i allt du delar,
när själv du stiger i dopet ner.
Ditt dop vår olyckas sår nu helar,
din helighet du åt mänskor ger,
som vill sig helt åt din kraft förtro
och har i nåden sin samvetsro.

4. Till dig från himlen din Fader talar:
"Du har, min Son, allt mitt välbehag."
Ty du steg ned hit till nödens dalar,
i dig vårt mörker blir åter dag.
Till dig, o Jesus, vi lyssna vill,
från dopet alltid dig höra till.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Otto Nordlund

179 När till Jordan vår Herre drog

1. När till Jordan vår Herre drog
Guds vilja där fullgjordes:
Han av Johannes dopet tog
och med Guds Ande smordes.
Ett nådens bad bereddes då,
som vi må saligt kalla:
han vill från synd oss rena två,
han vill oss frälsa alla
från att i domen falla.

2. Guds vilja där blir uppenbar
i gärningen och orden.
Guds röst från himlen ljuder klar
och vittnar, att på jorden
det Sonen är som frälsning ger
och som hans själ behagar,
och Anden som där sändes ner
med helig kraft ledsagar
hans gärning alla dagar.

3. Vi alla ska betänka det
som Gud i Skriften säger,
så varje kristen mänska vet
vad i sitt dop hon äger.
Ett livets bad det vattnet är,
men vatten ej allena:
med ordet är ju Anden där,
som samvetet kan rena
och oss med Fadern ena.

4. Vår Herre Krist de sina bjöd
gå ut kring världen vida
att ordet om hans liv och död
till jordens ändar sprida.
I dopet nåd av Gud vi får
att synden övervinna,
att i hans stränga dom bestå,
att frid och frälsning finna
och sist till himlen hinna.

5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt,
i ordet hör vi lova
åt den som tror och som blir döpt
det nya livets gåva.
Så må i tron vi fatta mod:
oss inget ska fördärva,
för Kristus kom att med sitt blod
oss barnarätt förvärva.
Guds rike får vi ärva. 

Text: Martin Luther (1483-1546) "Christ unser Herr zum Jordan kam" , övers. Johan Alfred Eklund och Paul Nilsson, bearb.
Musik: Wittenberg 1529, alt. Rikard Norén (1847-1922)

41 O Herre Gud, du ändras ej

1. O Herre Gud, du ändras ej,
så ge mej nåd att prisa dej
och sätta all min tro därtill
att du är evigt god och mild,
god och mild.

2. O Jesus som i krubban låg,
hjälp mej att alltid komma håg
din bittra död, ditt rena ord;
i dem min själ är saliggjord,
saliggjord.

3. O helge Ande, ge oss nåd
att alltid följa dina råd!
Ja, lys och led oss, ge oss mod,
o Fader, Son och Ande god,
Ande god!

Text: Okänd svensk författare 1572, bearb. Johan Olof Wallin 1816, A.H. 2016
Musik: Ur 1697 års koralbok

264 Var kristtrogen fröjde sig

1. Var kristtrogen fröjde sig
utav hjärtat innerlig.
Gud är oss misskundelig;
han är oss när, hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja!
Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
förbarmaren i Israel.
Gud blev man,
själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

2. Utav Jesse rot en gren,
föddes utan syndamen
Guds Son av en jungfru ren.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

3. Priser Herren, kvinnor, män,
ärer denne Konungen.
Sjunger denna lovsången:
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

*4. Sion, nu med själ och röst
lova Gud, din enda tröst,
som dig haver återlöst.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja! Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
Förbarmaren i Israel.
Gud blev man.
Själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

Text: Latinsk julsång 1300-talet, övers. 1586
Musik: Medeltida/Wittenberg 1543

261 Stå upp, o Sion, och lovsjung

1. Stå upp, o Sion, och lovsjung
din Frälsare, Profet och Kung!
Du hans stjärna skådar,
stäm upp i helig fröjd din röst,
glädjerik hon bådar
att kommen är, till världens tröst,
Herren, som benådar
vart förkrossat bröst.

2. Hur skön och klar för oss hon går!
Vi följer hennes ljusa spår,
följer med de visa
att dej med våra läppars ljud,
Herre Jesus, prisa
och ödmjukt hylla dina bud.
Må du nåd bevisa,
du all kärleks Gud!

3. I nåd, o Herre, ta emot
vad vi nu lägger för din fot.
Våra gåvor blive
ej myrra, guld och rökelse.
Vi vårt hjärta give
åt dej, o Gud, vår Frälsare!
Själv du där upplive
tro och helgelse.

4. Ditt ord må, Jesus, bli i år
den stjärna i vars ljus vi går.
Låt din helga lära
ledsaga oss i all vår tid,
ljus och kraft beskära
åt oss i livets sorg och strid
och i döden bära

till vårt hjärta frid.

5. Lys, helga stjärna, mild och ren,
kring jorden sprid Guds klarhets sken!
Alla knän må böjas
vid Jesu nådefulla röst,
alla böner höjas
i Jesu namn, med hopp och tröst,
och hans kärlek röja
sej i alla bröst.

Text: Johan Olof Wallin 1811-1818 (32-39 år) "Statt upp, o Sion", ngt bearb. 

Musik: Senmedeltida julvisa / Wittenberg 1529, jfr In dulci jubilo 

Johan Olof Wallin ville inte ta in den "makaroniska" (blandspråkliga) psalmen In dulci jubilo i sin psalmbok, där latinet för första gången sedan reformationen 300 år tidigare helt bannlystes från psalmboken. Men han filade nästan hela 1810-talet på denna nydiktade psalm som 1819 infördes till samma medeltida melodi, känd även från 1400-talsuret i Lunds domkyrka.

Även denna psalm blev omtyckt och gärna sjungen (fast In dulci jubilo kom tillbaka i psalmboken fr o m 1937). Särskilt de två sista verserna: "Ditt ord, o Jesu, bliva må" resp. "Lys, helga stjärna" har flitigt sjungits i våra kyrkor som predikstols- eller avslutningspsalm. Den sista versen passar ju också väl till Trettonhelgens funktion som Svenska kyrkans och EFS:s stora "missionshelg".

Johan Olof Wallin:

262 Nu segrar alla trognas hopp

Alt. (mer ursprunglig) koralversion: 

1. Nu segrar alla trognas hopp: 

vid änglars lovsång rinner opp 

en salig morgonstjärna! 

Den stannar över Herrens hus, 

och folken ska i stjärnans ljus 

församla sej så gärna. 

Stort ljus, 

klart ljus 

ner ska gjutas, 

natten slutas, 

dagen börjas, 

att kring hela världen spörjas. 

 2. I nåd och sanning bland oss bor 

den dolde Guden, mild och stor, 

en Frälsare för alla. 

Vi skådar nu hans härlighet 

som ende Sonens härlighet 

och får hans namn åkalla. 

Gör det! 

Hör det! 

Gläds att Ordet 

kött är vordet, 

Gud förklarad 

och hans kärlek uppenbarad! 

 *3. O gläds, min själ, och sjung hans pris 

som öppnat dej det paradis 

vars port din synd tillslutit! 

Ja, gläds att Gud förbarmar sej 

och nu förnya vill med dej 

förbundet som du brutit! 

Ära vare 

Gud i höjden! 

Friden, fröjden, 

helig vilja 

sej från jorden ej må skilja!

Text: Samuel Johan Hedborn 1811 (29 år), bearb. Johan Olof Wallin 1819 (40 år). bearb. A.H. 2015

Musik: Philipp Nicolai 1599 (44 år) 

Våren 1810 begärde soldatsonen och pastorsadjunkten Samuel Hedborn tjänstledigt från sin prästtjänst, endast ett år efter prästvigningen. Han led av svår depression, och det skulle dröja till 1820-talet innan han återkom som präst. Några år ägnade han sej åt litterärt arbete, bl.a. åt psalmskrivande, innan han på vännen Wallins förord fick en tjänst som lärare vid Svea livgardes fattigskola. År 1815-1820 började han predika igen, nu i Stockholms kyrkor, och blev t.o.m. utnämnd till extra ordinarie hovpredikant.

Psalmskrivandet 1811-1814 verkar ha gjort honom gott, och räknades nog som meriterande för den kyrkoherdetjänst han slutligen fick i Askeryd och Bredestad, 1820, året efter att den psalmbok han så verksamt bidragit till givits ut. Alla Hedborns kända psalmer tillkom under denna svåra tid i hans liv; förutom ovanstående mästerverk även bl.a. Höga Majestät, vi alla och När världens hopp förtvinat stod / En blomma uti öknen stod. Trettondedagspsalmen ovan utgavs första gången i tidskriften Phosphoros sept/okt-numret 1811, och var då betydligt längre än nu.

I psalmboksförslaget 1814 och den slutliga psalmboken 1819 var psalmen rätt förkortad och även i övrigt bearbetad av Wallin (som tydligen brukade ändra lite i de flesta psalmer han tog in - mestadels skickligt, men i alla fall). Liksom nästan alla andra svenska psalmer som sjungs till Nicolais koral (kallad "koralernas drottning") tycks även denna inspirerad av Nicolais text "Wie schön leuchtet der Morgenstern". Åtminstone lyser "den saliga morgonstjärnan" även här redan i första strofen (jfr Upp. 22:16).

Andra strofen bygger på den s.k. Johannesprologen, särskilt Joh 1:14 där det står: "Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning." Tredje strofen mynnar ut i en jublande lovsång, som bygger på änglasången i julevangeliet (se Lukas 2).

Samuel Johan Hedborn:

Philipp Nicolai: