lördag 18 november 2017

Wennerberg 200 år: Utrannsaka mej, min Gud




Utrannsaka mej, min Gud,
känn mitt hjärtas tankar.
Pröva mej, o Gud, i nåd,
kom och känn min oro.
Se om vägen som jag går
bort från dej mej leder.
Led mej då, o Herre, du
på den goda vägen.


Text: Psalt. 139:23-24

Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år)

G Wennerberg:

fredag 17 november 2017

880 Med himlen det blir som för tio jungfrur



Alt. koral:



1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när storbröllopsdagen var inne.
Hos fem av dem ser vi vår tröga natur,
vårt sömniga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De andra fem lär oss att akta vår tid,
om vi i Guds rike vill vara
och leva med Kristus, vår Frälsare blid,
i glädjen han lovat sin skara.
Väl oss, om vi alltid är redo!

3. När brudgummen senast drog ut från sitt hus,
då bad han de tärnorna alla
att möta med brinnande oljelampsljus
när festföljets rop börjar skalla.
Men alla var inte beredda!

4. Då brudgummen dröjde föll ledet isär,

de somnade alla vid vägen.
Vid midnatt ljöd ropet: "Se, nu är han här!"
Då märkte varannan förlägen
att lamporna började slockna.

5. Det bränsle de haft var nu redan förtärt,
då ville de få av de andra.
Men svaret de fick var dem inte så kärt:
"Ni måste till säljaren vandra".
Så kom då de ovisa efter.

6. De visa med brudgummen kunde gå in
i himmelska salen att fägnas.
Där bjöds de till bords och fick obemängt vin,
men porten, den måste nu stängas.
De andra fick bulta förgäves.

7. De ropade: Herre, o Herre, låt opp!
Låt oss inte bli uteslutna!"
Men nu var för sent för den tro och det hopp,
som blivit så länge uppskjutna.
Han sade: "Jag känner er inte!"


8. Så låt oss då vaka och be med all flit,
att tro, hopp och kärlek må brinna!
Ja, låt oss i ljus följa brudgummen dit,
där ofattbar fröjd står att finna:
det himmelska bröllopet. Amen.


Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2010, v. 4 2012
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, alt. dalakoral



J Svedberg:
Jesper Swedberg, troligen avmålad av David Klöcker Ehrenstrahl.

torsdag 16 november 2017

881 Nu upp och håll er vakna




Alt. koral: 


Alt. koral:


1. Nu upp och håll er vakna 
med tända lampors sken, 
för Gud vill ingen sakna 
och timmen den är sen. 
Ur öppnade gemaken 
vår Brudgum härlig går. 
Må var och en stå vaken 
när midnattstimmen slår. 

2. Med olja stärk er låga, 
så att den lyser väl. 
Betänk er frälsningsfråga,
bered er kropp och själ. 
Hör väktarropen ljunga: 
Han kommer till sin brud!
Upp att hans ära sjunga 
med helga sångers ljud! 

3. Ni visa jungfrur alla, 
gå fram er stilla gång;
snart Herren vill er kalla 
ur världens nöd och tvång. 
Vårt hopp ska han uppfylla, 
ett bröllop tillrett är. 
Så låt oss honom hylla, 
snart är han hos oss här. 

4. Så ila till hans möte, 
du Sions folk, med lust 
och jubla vid hans sköte 
och glöm all sorg och pust. 
Vår glädjes dag upprinner,
och Kristi brud, som här
med trohet övervinner 
ska bära kronan där. 

5. O Jesus, du vår längtan, 
snart ur din borg bryt opp!
O sol, vårt hjärtas trängtan, 
fullborda snart ditt lopp! 
Vårt huvud, våra händer 
vi lyfter upp i frid 
och gläds åt att du sänder 
snart vår förlossnings tid.

Text: Lorenz Lorenzen (Laurentius Laurentii) 1700 (40 år), sv. övers. Carl David af Wirsén, bearb. A.H. 2015
Musik: Trad. alt. Melchior Teschner 1615

måndag 13 november 2017

882 Väktaren hörs ivrigt ropa






Alternativ, utjämnad form:

 
  

1. Väktaren hörs ivrigt ropa,
hans röst vill nå oss allihopa:
Stig upp, Jerusalem, ge svar!
Låt i natten lampor tändas,
låt mörkret så i ljus få vändas,
var är ni, visa jungfrur, var?
Brudgummen kommer snart,
låt ljusen lysa klart.
Halleluja!
Ja, stå beredd,
så blir du ledd
till fest som aldrig förr blev sedd!

2. Sion lyssnar glad till rösten,
hon överfylld av himlatrösten
går mot sin vän med sång och bön.
Himlens glädje med sej bär han,
ja, full av nåd och sanning är han,
som morgonstjärnan ljus och skön.
Välkommen därifrån,
Guds egen käre Son!
Hosianna!
Från dunkel dal
till smyckad sal
du för en skara utan tal.


3. Ära vare Gud i höjden!
Må änglarna ta del i fröjden,
må harpa och basun ge ton!
Himlaportars pärlor glänser,
och kärlek strålar utan gränser 
 mot oss från Guds och Lammets tron.
Vad ännu ingen hört
och sett och tänkt och rört
vi besjunger
hos Gud en gång,
när väntan lång
har bytts i evig jubelsång.

Text: Hans Sachs 1513 ("Mästersångaren från Nürnberg"), Philipp Nicolai 1599, A.H. 2/2 2017
Musik ("Koralernas konung"): Philipp Nicolai 1599

373 Vänta på Herren




Vänta på Herren, hans dag är nära,
vänta på Herren, ja, vaka och be.

lördag 11 november 2017

357 Sjung nu för Gud den nya sången



Alt. (trol. mer ursprunglig) koralvariant:


1. Sjung nu för Gud den nya sången,
hans under är i sanning stort!
Den onde fienden är fången;
hans högra hand har detta gjort.
Sin frälsning har han uppenbarat,
sin rätt för folk av alla slag.
Han har sitt eget folk bevarat 
i trofasthet från dag till dag.

2. Den frälsning som han vann åt alla
har jordens ändar nu fått se.
Stå upp, låt hyllningsropen skalla,
brist ut i jubel, dansa, le!
Ja, lova Herren med din harpa,
stäm upp din sång med helig fröjd,
blås i trumpet med toner skarpa,
stöt i basun mot himlens höjd!

3. Stäm in nu, alla jordens länder,
i havets sång som brusar, hör!
Må alla älvar klappa händer
och bergen sjunga högt i kör!
Ja, de skall jubla, ty han kommer,
vår Herre kommer till sin jord.
Rättfärdigt han all världen dömer,
han dömer med sitt starka ord.

onsdag 8 november 2017

537 O gränslösa frälsning






1. O gränslösa frälsning, o kärlekens hav,
o nådens fullbordan som Kristus oss gav!
Till världens försoning du utbreder dej,
du flödar för alla,
du flödar för alla,
du flödar för alla,
väll fram över mej!

2. Min synd är så stor, det är illa beställt,
och tårar av ånger jag ofta har fällt.
Men gråt är förgäves, för Golgatas våg
kan ensam ge rening,
kan ensam ge rening,
kan ensam ge rening,
till sist jag det såg.

3. O nådens gudomliga, gränslösa hav!
Så ofta jag jag stått här men givit mej av.
På nytt jag nu står här, fast sargad och sen.
Jag går ej tillbaka,
jag går ej tillbaka,
jag går ej tillbaka,
nu vill jag bli ren.

4. Nu höjer sej havet mot mej mer och mer.
Jag hör någon ropa: Gå i nu! han ber.
Jag fylld av förtröstan på skälvande ben
mej kastar i havet,
mej kastar i havet,
mej kastar i havet
- och där blir jag ren.

5. Och nu, halleluja, den tid jag har kvar
jag prisar min Gud som all orenhet tar,
vars hjärta i döden har utgjutit sej
med frälsning så gränslös,
med frälsning så gränslös,
med frälsning så gränslös
för dej och för mej. 

Text: William Booth 1893 (64 år), sv. övers. A.H. 3/7 2016
Musik: Skotsk folkmelodi

W Booth: