750 Lär mej att känna dina vägar

Alt. koral:





1. Lär mej att känna dina vägar
och steg för steg att gå dem fritt.
Jag vet att allt jag här får äga
är borgat gods, och allt är ditt!
Men om din starka hand mej leder
jag aldrig fel på målet tar,
och för vart hopp som dör här nere
ett hopp i himlen mer jag har.

2. Lär mej att känna dina tankar
och övas i att tänka dem.
Och när i ångest hjärtat bankar, 
så ge mej mod från hoppets hem.
När jag har tänkt mej trött till döden,
så säg vad du har tänkt, o Gud!
Då får jag se att morgonglöden
bak tvivlets moln sej breder ut!

3. Men låt mej framför allt få känna
din kärlek utan gräns och slut,
den som kan tusen stjärnor tända
för var och en som slocknar ut.
Den torkar tåren ingen visste,
den läker såren livet slog,
dess väg går genom det vi miste,
den ger långt mera än den tog. 

Text: Jacob Paulli 1902 (58 år), sv. övers. A.H. 2014
Musik: Norsk folkmelodi från Åseral, alt. Lyon 1547

766 Hjälp mej, Jesus, troget vandra

Alt. koral:


1. Hjälp mej, Jesus, troget vandra
på den väg du anbefallt,
att som mej jag älskar andra,
älskar dej utöver allt.
Giv att jag din röst må höra
och din vilja gärna göra.

2. Hjälp mej, Jesus, tåligt lida
prövningens och sorgens slag
och med stilla hopp förbida
frälsningens och glädjens dag.
Låt mej under all min smärta
äga dej här i mitt hjärta.

3. Hjälp mej, Jesus, from förtrösta
på din sanning och din nåd
och bland dina återlösta
fröjdas av ditt kärleksråd.
Låt min tro alltmera stärkas
och på goda frukter märkas.

4. Hjälp mej, Jesus, hjälp mej fara
sist från denna värld i frid
och bland dina helgon vara,
där du är, till evig tid.
Där, i salighet och ära,
ska jag evigt lov dej bära.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Svensk 1694/95, alt. Mats Hylander 2010, publ. med tillstånd

363 Din härlighet, Jesus, förundrad jag ser

Alt. koral:




1. Din härlighet, Jesus, förundrad jag ser,
för glansen från Gud kom med dej till oss ner.
Guds Son, du allena,
du heliga, rena,
med sanning och nåd genom gärning och ord
din eviga kärlek syns här på vår jord.

2. Som havsströmmens värme mot iskusten slår,
din kärlek, vår Frälsare, in till oss når,
så iskylan stoppas
och hjärtana knoppas
och öppnar sin kalk emot solen till svar,
ja, drillar som lärkan mot himmelen klar.

3. Ja, sänd oss din Ande i hjärtana in,
och fyll våra sinnen med kärleken din!
Oss led genom världen,
ja, lys oss på färden,
låt alla en glimt av din härlighet få,
så en gång av nåd vi din himmel kan nå!

Text: Anders Hovden, sv. övers. A.H. 2/8 2014
Musik: Norsk folkmelodi

301 Jesus dej möter med allvar och kärlek

1. Jesus dej möter med allvar och kärlek,
tar dej från folket åt sidan med sej,
ser dej i ögat och frågar dej ärligt:
"Du som vill följa mej, älskar du mej?
Dyrt har jag löst dej med kors och med pina,
hjärtat mitt brustit av kärlek till dej.
Se, du är tecknad i händerna mina
och vill mej följa - men älskar du mej?"

2. Vad ska jag säga och vad ska jag svara -
svara den ende som ser ända in?
Jesus, du hör om jag än säger bara:
"Fyll du mitt hjärta med kärleken din!"
Låt mej med Petrus till gensvar bli färdig,
även om hjärtkylan ännu mej skär:
"Herre, du älskar fast jag är ovärdig,
hur kan jag annat än hålla dej kär?"

Text: Anders Hovden 1912 (52 år), sv. övers. A.H.
Musik: Norsk folkmelodi


A Hovden:

209 Nu mänsklighetens långa tid

1. Nu mänsklighetens långa tid
av fåfäng möda slutet nått,
och Kristus till sin höga strid
har kallat den som modlös gått.

2. Ro ut på djupet med ditt nät,
du Petrus, på din Herres bud,
och du som trött i mödan grät
skall få en härlig lön av Gud.

3. Ja, större än vi ana kan
är kallet Gud ger syndare:
att samla själarna han vann
som Kristi mänskofiskare.

4. Till heligt fiskafänges fest
låt kalla, Gud, när natten flytt,
var Ordets tjänare och präst
i helig lydnads tro på nytt.

5. Och till de djupa vatten driv
oss alla, där vår mödas lön
vi finner: överflöd av liv
och svar på många nätters bön.

Text och copyright: Christian Braw fritt efter Lukas (Luk. 5:11)
Musik: "När världens Frälsare jag ser"

222 Mäktigaste Segerhjälte

Alt. koral:



1. Mäktigaste segerhjälte,
lejon utav Juda stam,
bind nu svärdet vid ditt bälte,
träd för allas åsyn fram,
så att hela världen ser:
du är Gud och ingen mer.

2. Herre, hjälp, det går så sakta
med ditt verk på jorden vid.
Få vill rätt din nåd betrakta,
största delen har ej tid.
Världen smädar på allt sätt
Frälsaren från Nasaret.

3. Detta ser du, store Herre,
och kan likväl tiga still!
Den som ond är blir allt värre,
alla lever som de vill.
De som kristna än benämns
för ditt namn i sällskap skäms.

4. Om du detta framgent lider,
att all världen rasar så,
fruktar jag att du omsider
litet för din möda får.
Den du köpt är åter såld
i den förre herrens våld.

5. Visa dej då än på jorden
som en segervinnare,
visa meningen med orden
hela världens Frälsare,
du som uppstått sen du dött
och för alla mänskor blött!

6. Låt av dina läppar flyta
fridens evangelium!
När du låter Moses ryta
så att varje mun blir stum,
bjud Johannes strax gå fram
och predika: Se Guds Lamm!

7. Invig präster som predikar
utav kärlek till din hjord,
olika men ändå lika,
trogna mot ditt eget ord.
Lejon utav Juda stam,
låt ditt uppsåt här gå fram!

8. Ja, låt alla vittnen ringa
Andens gåvor ta emot,
låt din kärlek så oss tvinga
att vi inte räds för hot,
att vi går trots svaghet stor,
talar därför att vi tror.

9. Alla ni som frälsning funnit,
sjung er Herres pris och lov!
Tacka för hans blod som runnit,
stäm nu in med himlens hov!
Skäms ej mer, ni syndare,
vittna om er Frälsare!

10. Hedra denne blodsbrudgummen,
Salems döttrar, på allt vis!
Om ni står i ständig stumhet,
ropar stenarna hans pris.
Låt ej himlens nya sång
blir er gammal, tung och lång!

Text: Lars Thorstensson Nyberg, bearb. A.H.
Musik: Svensk 1697

356 Apostlarna satt i Jerusalem

Alt. koral: 



1. Apostlarna satt i Jerusalem
och väntade Herrens timma,
då liksom en stormvind han kom till dem,
som dån de hans röst fick förnimma.

2. Det rörde dem alla förunderligt,
de hade ej sådant erfarit.
Från himlen de syntes med klaraste sikt,
där länge de inskrivna varit.

3. Där såg man på dessa som livets ord
nu skulle med kraft få förkunna,
om himmelens glädje vid Herrens bord
som Herren åt jorden vill unna.

4. Det hördes på Sion ett sus och brus,
när firad blev Sinailagen,
med kraft ifrån höjden ett litet hus
uppfylldes på pingstsöndagen.

5. Då sågs där tungor som eld och glöd,
de flög Guds vänner i munnen,
på olika modersmål ordet nu ljöd,
fast ett och detsamma i grunden.

6. Så tändes på jorden det ljus från Gud
som givit all världen en stråle,
där levande röster Guds frälsningsbud
förkunnat på modersmålet.

7. Och om vi tills nu detta stora ord
som småbarn har jollrat och stammat -
av himmelens eld, som kom till vår jord
vi har dock en gnista anammat.

8. Den gnistan, den glöder hos oss ännu
och blossar nog upp i Guds timma.
Det minns vi så glada idag, jag och du,
när himmelens klockor hörs ringa!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 23/5 2015
Musik: Viggo Kalhauge alt. Ludvig Mathias Lindeman