Kyrkan

EN FADER OSS FÖRENAR

1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist,
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.

Text: B S Ingemann 1843, Edvard Evers 1902
Musik: 1400-talet H Kugelmann 1540


HERRENS KYRKA BJUDER ALLA

1. Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än orons vågor svalla
genom söndringslysten tid,
ty i Jesu Kristi tro
får var själ, som trår till ro
och mot tvivel söker fäste,
hägn likt svalan i sitt näste.

2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
uppåt visar korskrönt tinne
till ett mål som evigt är.
Klockans helga maningsljud
kallar syndare till Gud,
psalmen, som sig mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.

3. Ej den falska frid som söver
bor där Herrens boning är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda, får vi där.
Med gemensam sång och bön
striden hoppfull blir och skön;
Andens svärd vi bär på färden
för att övervinna världen.

4. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandrar, tills vi når
templet, där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi står.
Led oss, lyft oss, Herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dig församlar. Amen.

Text: Erik Natanael Söderberg 1910


LJUVT ÄR DET BANDET

1. Ljuvt är det bandet, som re´n på jorden
i tron förenar Guds barn till ett.
När Kristi kärlek i dem är mäktig,
en syn mer härlig ej världen sett.

2. I kroppen finns det så många lemmar,
en enda kropp är det ju ändå!
Så, kära syskon, besinna detta,
en enda kropp är ju vi också.

3. En är vårt huvud, vår Herre Jesus,
som troget vårdar sin egen kropp,
Så även vi är varandras lemmar
med samma strider, med samma hopp.

4. Hur gott, när handen väl vårdar foten
och båda räds för allt kiv och gräl,
när alla lider med den som lider
och alla gläds, när för en går väl.

5. Kom, Herre Jesus, och sammanfoga
i nåd och sanning dem som nu bor
i skilda läger, fastän de äger
en Gud och Fader, ett dop, en tro.

6. Slå ner den onde, som oss har söndrat,
bryt ner de skrankor han uppställt har.
Må våra tycken och tankar fara
och Jesus Kristus bli ensam kvar!

Text: Joel Blomqvist
Musik: Joel Blomqvist


MED GUD OCH HANS VÄNSKAP

1. Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt bröders gemenskap
och nådenes bord,
de osedda dagar vi möter med tröst,
/: oss följer ju Herden :/
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.

2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
/: men före går Herren :/
men före går Herren,
med segerns banér.

3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
/: där lever vårt hjärta :/
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.

*4. O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
skall bringa oss fram.
/: Lov, pris, tack och ära :/
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!

Text: Carl Olof Rosenius 1851
Musik: Oscar Ahnfelt 1851


MED PELARSTODER TOLV

1. Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten, där bygges år från år,
till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står.

2. Därinne Anden bor. Han steg i lågor neder;
med honom livets eld från själ till själ sig breder.
Han är i ordets ljus, i sakramentens tröst,
av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst.

3. En ny och kostbar sten med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd vi känna såsom vår,
då spännas nya valv, och Herren ära får.

4. Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar
de barn, som hemma bo, och det som ute famlar,
så för envar som tror och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ Guds kyrka öppen står.

5. Vårt hem hon vara vill i livets glädjedagar,
och när i sorgens tid bekymrat hjärta klagar.
Där redes oss ett rum vid Herrens nattvardsbord,
där vigas vi till ro i våra fäders jord.

6. Blott som en flyktig dröm är mänskans dag i tiden,
och snarligt lyktad är för varje släkte striden.
All jordisk glans förgår, all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå till tidens sista stund.

Text: Edvards Evers 1914


NI KÄRA GUDS BARN

1. Ni kära Guds barn, som för himlen er övar,
hur är det med kärleken, om ni er prövar?
Säg, är ni nu ett genom kärlekens band
och brister det bandet ej sönder ibland?
Ack, sedan ni låtit med Gud er försona,
må Herren för söndringens ande er skona
och kärlekens Ande i hjärtana trona.

2. Jerusalem är vår gemensamma moder
och varje dess barn är en syster, en broder.
Vi har ju tillsammans, du skingrade hop,
en Fader, en Ande, en tro och ett dop.
Om endast Guds kärlek rätt började brinna
så skulle all inbördes tvedräkt försvinna
och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna.

3. Så låt oss då hjärtligt varandra förmana
att sluta oss troget kring Fridsfurstens fana
och fälla det egna partiets banér -
vi är ju hans bröder, vad önskar vi mer?
Se, enhet i diktan och traktan behagar
vår himmelske Fader, vars kärlek så lagar
att enhet ger styrka då tvedräkt försvagar.

4. O må vi då söka av innersta hjärta
att älska varandra i glädje och smärta,
förenade blott i den Frälsares tro,
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro.
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära,
vars höga och heliga namn vi får bära
- och prisa hans nåd både fjärran och nära.

5. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen
när syskonen samlade står inför tronen
och sjunger till glädje för Gud och hans Krist
och älskar varandra, men då utan brist.
Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker,
och redan i hoppet min ande sig sträcker
dit upp, där den eviga morgonen bräcker.

Text: C A Bernstein
Musik: Oscar Ahnfelt


VI LOVAR DIG, O STORE GUD

*1. Vi lovar dig, o store Gud.
Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord
kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*2. Din kyrka glädes i ditt skygd,
hon på ett hälleberg är byggd:
till domens stund
hon vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*3. Ditt folk omkring din tron en gång
skall sjunga segerns höga sång
där kerubim
besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.

Text: Johan Olof Wallin 1811
Musik: Medeltiden 1529


VÅR FÖRSTFÖDDE BRODER, HAN ÄLSKAR OSS ALLA

1. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla
och blygs ej, o under! att syskon oss kalla.
Han ser ej på gåvornas olika glans,
han ser blott på ett: om vi verkligt är hans.
Och vi är ju hans för att älska varandra
och ej för att misstro och döma och klandra
de kära Guds barn, som till himlen vill vandra.

2. Nej, syskon i Kristus, till alla vi ropar:
kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar,
ej blygas för Kristus, fast ringa han är
uti de föraktade lemmarna här.
Ja, må vi förenas, så gamla som unga,
att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga
om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga.

3. Vad jag har, o broder, är dig också givet,
ty bägge vi undfått det eviga livet.
Till himlen står bägges vår längtan och törst
och båda vi ville väl vara där först.
Vi låter dock nöja oss än med att bida,
men lider en lem, nog må alla då lida,
och fröjdas en lem, må den fröjden gå vida!

Text: C A Bernstein


VÄLSIGNA, KÄRE HERRE GUD, VÅR KYRKA

1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.

2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister
förkastat den och att den än ej mister
din omsorg, dina kallelser, din tuktan,
att än den fostrar barnen i din fruktan.

3. Pris dig, att du i denna kyrka givit
mig rum - du inom den har skänkt mig livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.

4. Pris dig, att du på mig så nådigt tänkte
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte!
Hjälp att jag den så som min moder vördar
och bär mitt ax till hennes himlaskördar.

5. O läk du hennes skador, dig förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma,
uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten!

6. Låt alltid klart uti vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, ngt bearb.
Musik: Theodor Söderberg