Visar inlägg med etikett Linderholm Emanuel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Linderholm Emanuel. Visa alla inlägg

måndag 1 februari 2010

280 O huvud, blodigt, sårat





1. O huvud, blodigt, sårat,
av hån och smälek höljt.
O huvud, slaget, fårat,
i kamp och ångest böjt.
O huvud som skall siras
med ärekrans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.

2. O ansikte, du höga,
som nyss betvang en värld,
din makt nu gäller föga,
din fägring är förtärd,
din glans till intet vorden.
O, vem har släckt den blick,
vars ljus allt ljus på jorden
i klarhet övergick?

3. Den börda du har burit
min synd och ondska är,
den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer
hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
se ned till mig i nåd!

4. Jag vill hos dig förbliva
som återlöste mig
och dig mitt hjärta giva
och alltid älska dig.
När, Herre, du mig sluter
uti din kärleks famn,
jag lugn och trygghet njuter
i denna sälla hamn.

5. Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.

6. När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.

7. Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.



Text (=SvPs1986 nr 144): Paul Gerhardt 1653 (46 år), 1656 "O Haupt voll Blut und Wunden" efter Salve caput cruentatum av Arnulf av Löwen före 1250, övers. Emanuel Linderholm 1920 (48 år), ngt bearb. V. 4 övers. av Samuel Ödmann 1793 (43 år)
Musik: Hans Leo Hassler 1601 (37 år), jfr versionen i Haeffners koralbok 1820 nr 395!

Denna text är egentligen hämtad från den sista delen av Arnulfs stora diktverk eller hymncykel Salve mundi salutari, där han i sju separata avdelningar i tur och ordning besjunger Frälsarens sargade fötter, knän, händer, sida, bröst, hjärta och huvud.

Författaren var länge okänd, och man antog ofta att det var Bernhard av Clairvaux. Men i början av 1900-talet återfanns diktverket i Bryssel i en handskrift från 1320 - och där stod det helt tydligt att en annan cisterciensermunk, abboten Arnulf av Löwen, var dess upphovsman.

Betoningen av Frälsarens plågor och sargade kropp är typisk för den senare delen av medeltiden (liksom för herrnhutismen flera hundra år senare). När Paul Gerhardt år 1653 översatte Arnulf av Löwens text (publicerad i Praxis pietatis melica) lade han dock betoningen mer på förundrad tacksamhet. Och det är Gerhardts version som legat till grund för flera olika översättningar till svenska, bl.a. av Erik Larsson Norenius (redan på 1600-talet), Samuel Ödmann, Carl Axel Torén och Emanuel Linderholm.

Den nu aktuella psalmtexten bygger främst på C A Toréns och Linderholms version (inledningsstrofen något bearbetad), men fjärde strofen är hämtad ur Ödmanns text.

Hans Leo Hasslers melodi är skriven till en vanlig kärleksvisa: "Mein G´mut ist mir verwirret, das macht ein Jungfrau zart" ("Mitt sinne är förvirrat utav en jungfru fin"). Den utgavs av Hassler 1601 i hans vishäfte Lustgarten Neuer Teutcher Gesäng. Och nog utgör den ett ganska dråpligt exempel på hur svårt det är att med säkerhet avgöra budskap och stämning i en sång genom blotta melodin.

Samtidigt kan man ju säga att även Arnulf av Löwens / Paul Gerhardts text är en innerlig kärlekssång, se särskilt vers 4. Och i J S Bachs sättning - som används i bl.a. Matteuspassionen - blir koralen verkligen något alldeles extra: både vånda och ömhet kommer till gripande uttryck i den på en gång kraftfulla och veka mollmelodin.

P Gerhardt:

H L Hassler:
Hans Leo Hassler

onsdag 20 januari 2010

601 Här en källa rinner


 


1. Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

2. Andens törst hon släcker
och i hjärta väcker
frid och stilla ro,
kärlek, hopp och tro.

3. Ja, uti dess flöden
gives bot mot döden.
I dess friska flod
blir min vilja god.

4. Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.


Text (=SvPs1986 nr 246): William Cowper 1772 (41 år), Betty Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), Emanuel Linderholm 1920 (48 år)

Musik: Engelsk 1800-talet

Denna psalm är en av de endast tio psalmer i nuvarande psalmbok som även före 1986 förekom i alla de psalmbokssamverkande samfundens sång- och psalmböcker. Men nästan varje samfund hade sin egen textversion, inalles tio versioner! Man enades om att behålla Linderholms version från 1937 års psalmbok, trots att den egentligen ligger ganska långt från originalet, och även från Betty Ehrenborg-Posses svenska översättning. Förmodligen uppskattades den helt enkelt för att den var så kort - i motsats till en del av de övriga versionerna!

Vad gäller det bibliska käll-materialet kan jag hänvisa till vad jag skrev om Bo Setterlinds psalm Guds källa har vatten tillfyllest. Men för Cowper stod ett annat bibelord i centrum, det som står hos profeten Sakarja 13:1: "Den dagen skall en källa rinna upp, som renar Davids hus och Jerusalems invånare från synd och orenhet." Det tolkade Cowper utan tvekan som syftande på Jesus´ försonande blod, det som utgöts på korset. Hans psalm publicerades första gången i Conyers´ Collection of Psalms and Hymns (1772). Den översattes till svenska första gången av Betty Ehrenborg-Posse för andra häftet av hennes Andeliga Sånger för barn (1854). Men den finns som sagt sedan dess i ett otal versioner, t.o.m. med olika versmått.

Den som - på goda grunder - misstänker att liberalteologen Linderholm helt enkelt ville göra sej av med de många verser om Jesus´ blod som finns i Cowpers original (och även Betty Ehrenborg-Posses översättning), bör dock notera att just Linderholm med en fin bearbetning såg till att passionspsalmen O huvud blodigt, sårat kom med i psalmboken 1937. Där det inte precis saknas referenser till blod, frälsande blod t.o.m.

William Cowper:

måndag 18 januari 2010

702 Närmare, Gud, till dej




1. Närmare, Gud, till dej,
närmare dej!
Om det än blir ett kors
som lyfter mej,
sjunger jag inom mej:
närmare, Gud, till dej,
närmare, Gud, till dej,
närmare dej!

2. Döljer för pilgrim trött
solen sitt sken,
blir än min huvudgärd
hårdaste sten,
skall jag dock drömma mej
närmare, Gud till dej...

3. Där skall all nåd du gav
stå för min syn
såsom en stege, rest
upp emot skyn.
Änglar där vinkar mej
närmare, Gud, till dej...

4. Vaknad jag reser glad
stenen så hård
såsom mitt Betel upp,
minnet till vård.
Natten ju förde mej
närmare, Gud, till dej...

5. Sist, när jag ställa får
uppåt min färd
och jag har bakom mig
jordlivets värld,
viskar det än i mej:
närmare, Gud, till dej...

Text: Sarah Flower Adams 1841 (36 år) "Nearer, my God, to Thee", sv. övers. Emanuel Linderholm 1912 (40 år, Titanic-året), ngt bearb 1986 och 2012.
Musik: Lowell Mason 1856 (64 år), från början skriven i 6/8-takt enligt körsången nedan:




Sarah Adams var i samtiden känd som författare till ballader och dramatiska dikter. Hennes dramatiserande begåvning syns även i denna psalm, som i vers 2-4 tydligt anknyter till patriarken Jakobs upplevelse vid Betel, där han enligt 1 Moseboken 28:10ff sov med huvudet lutat mot en sten och drömde att han såg en stege som änglar gick upp och ner på. När han vaknade utbrast han: "Herren är förvisso på denna plats, och jag visste det inte!" Så reste han upp sin hårda "kudde" till en minnesstod och kallade platsen Betel=Guds hus.

File:El sueño de Jacob, by José de Ribera, from Prado in Google Earth.jpg

Efter Titanics undergång spreds uppgiften att denna psalm skulle ha varit den sista fartygsorkestern spelade - att den skulle ha hörts ända tills fartyget sjönk. Andra har dementerat uppgiften, men den har i vart fall gjort att psalmen alltfort förknippas med Titanic-olyckan. Och uppgiften torde definitivt ha föranlett att Emanuel Linderholm översatte den till svenska just 1912 (annars fanns den faktiskt på svenska redan tidigare); den utgavs också detta år i ett separattryck där den angavs vara "Titanics dödshymn". Många har både dessförinnan och därefter önskat den till sin begravning, men den är även väl värd att sjungas "mitt i livet".

"Untergang der Titanic", a painting showing a big ship sinking with survivors in the water and boats

S Adams:

L Mason: