DEN STORE LÄKAREN ÄR HÄR
1. Den store läkaren är här,
den kärleksfulle Jesus.
Hans budskap liv och hälsa är,
så lyssna då till Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik,
ljuvaste namn som gör dig rik,
ljuvaste sång som ingen är lik:
sången om Herren Jesus.
2. Han är det heliga Guds Lamm,
den törnekrönte Jesus,
som bar vår synd på korsets stam,
så sjung om Herren Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik...
3. Förlåtelse och frid vi får
i tron på Herren Jesus,
och när vi vandrar i hans spår
vi trygga går med Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...
4. Bekymmer, tvivel måste fly
för frälsarnamnet Jesus.
Var dag den fröjden är som ny
att höra namnet Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...
5. Du broder, stäm i sången in
och prisa namnet Jesus!
Du syster, Frälsaren är din,
sjung även du om Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik...
6. Och även barnen, stora, små
som älskar namnet Jesus,
får mitt i sångarskaran stå
och prisa Herren Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...
7. Och då till sist kring Lammets tron
vi samlas hos vår Jesus,
vi sjunger i en högre ton
om Jesus, Herren Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...
DIN SPIRA, JESUS, STRÄCKES UT
1. Din spira, Jesus, sträckes ut
så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
det står då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod,
och för ditt kors, din segerstod,
nedfaller folk och kungar.
2. Det barn som föds till dig man bär,
till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är,
man söker dig i nöden.
Där friden bryts, där orätt rår,
på plågans bädd, i sorgens år,
din tröst allena gäller.
3. Kom, Jesus, var i ve och väl,
i liv och död oss nära,
och gjut i var förkrossad själ
din Ande med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid
då du all världen dömer.
Text: Frans Michael Franzén 1812, ngt bearb.
Musik: Tysk folkvisa, Wittenberg 1533
DITT NAMN, O JESUS, UPPHÖJT ÄR
1. Ditt namn, o Jesus, upphöjt är
högt över alla namn.
Himmel och jord dig hyllning ger,
vårt hopp, vår trygga hamn.
Vi har ju blott ett enda hopp,
vi har blott ett försvar,
men det är nog
att Jesus dog
och att för oss det var.
2. Ditt namn åt syndare förvisst
till frälsning givet är,
det borttar syndens skuld och skam
och frid till hjärtat bär.
Vi har ju blott ett enda hopp...
3. Ditt namn den svage skänker mod,
det liv åt världen bragt.
Du varje boja lossa kan
och krossar satans makt.
Vi har ju blott ett enda hopp...
4. Om bara alla ville se
din kärlek underbar,
de skulle smaka få den nåd
du mig bevisat har.
Vi har ju blott ett enda hopp...
5. O vilken nåd att jag ditt namn
får prisa till min död,
och vittna om hur du, Guds Lamm,
kan frälsa från all nöd.
Vi har ju blott ett enda hopp...
Text: Charles Wesley
DU SOM MED GUDS FRID MEJ HÄLSAR
Du som med Guds frid mej hälsar,
jag som syndar, du som frälsar,
du med svar och jag med rop,
du med nåden, jag med skammen,
jag med bönen, du med amen
- o så väl vi går ihop!
HAN VAR RIK, MEN BLEV FATTIG FÖR MIN SKULL
Han var rik, men blev fattig för min skull.
Jag var fattig, men han mig gjorde rik.
O min Frälsare huld,
som betalat min skuld,
jag var fattig, men han mig gjorde rik.
HAR DU HÖRT OM LILLA BARNET
1. Har du hört om lilla barnet där i staden Betlehem,
som blev tillbett utav änglar och av österns vise män,
hur han växte och i templet med all vishet lärt Guds lag?
Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag!
Han är likadan idag, han är likadan idag,
söker än förlorade, frälsar ännu syndare,
ja, han är likadan idag.
2. Har du hört för dig berättas hur han gick på stormigt hav
till de sina där de fruktade i djupet få sin grav,
hur de vreda vågor lade sig, ty så var hans behag?
Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag!
Han är likadan idag...
3. Har du hört om Herren Jesus, hur han än på Golgata
ja, på korset i sin kärlek även bad för bödlarna,
fast han led av törnekronan, hårda spikar, gisselslag?
Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag.
Han är likadan idag...
JAG HAR EN VÄN, SÅ KÄRLEKSFULL OCH TÅLIG
Jag har en vän, så kärleksfull och tålig,
av alla vänner han mej älskar mest,
och lika varmt, när jag är kall och dålig.
Av alla vänner denne vän är bäst.
1. Han har min arma själ så dyrt förlossat
ifrån förbannelse och synd och död.
Den gamle ormens huvud har han krossat,
befriat mej från syndafallets nöd.
Jag har en vän...
2. Fast Adams fall i varje lem jag känner
är allting återställt av Kvinnans Säd,
fast syndens gift i samvetet mej bränner,
mitt skuldebrev är fäst vid korsets träd.
Jag har en vän...
3. Så är jag friköpt. Ingen dom mej fäller,
ty min förlossare är Jesus Krist.
Hans död och blod långt mer än synden gäller,
hans liv och renhet skyler all min brist.
Jag har en vän...
4. Ja, min rättfärdighet däruppe sitter
på Faderns högra hand, på himlens tron,
och fienden, fast ondskefull och bitter
kan inte rubba den i minsta mån!
Halleluja! Jag därför nu vill sjunga:
lov, ära, pris ske dej, o Jesus Krist!
tills jag i himlen med förklarad tunga
får lova dej med helgonen till sist.
Text: Carl Olof Rosenius, bearb. A.H.
Musik: Göran Stenlund
JESUS FÖR VÄRLDEN
1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mej giv.
Mig att förlossa offrar han sej,
då han på korset dör ock för mej.
2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri
vill jag hans egen evigt nu bli.
3. Tag mej då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dej,
glad i din kärlek, offrande mej.
Text: Lina Sandell-Berg 1889
Musik: F A Ekström 1860
JESUS, LÄR MIG RÄTT BETRAKTA
1. Jesus, lär mig rätt betrakta
Ordet, som blev kött i dig,
och ej något högre akta
än den fröjd du bjuder mig:
fröjd av sanning, nåd och frid,
fröjd, som blir i evig tid,
då du Faderns råd förklarar,
Fadern själv oss uppenbarar.
2. Fadern själv, hos vilken Ordet
evigt var och evigt är,
av vars tanke allt är vordet
och vars hand all världen bär,
honom, den Oändlige,
i hans ende Son vi ser,
i den vise, kärleksrike,
helige, som blev vår like.
3. Gud, när du i molnen ljungar
och i morgonsolen ler,
när du föder fågelns ungar,
liljorna sin fägring ger,
när du mig ur faran för,
när din röst hos mig jag hör,
o, då känner jag dig vara
och din härlighet förklara.
4. Dock, när tanken dig vill hinna
i det ljus som höljer dig,
kan den ingen vila finna,
hjärtat självt förirrar sig.
Men du tar en jordisk hamn,
Gud och mänska, i din famn
du oss sluter såsom bröder,
och för oss ditt hjärta blöder.
5. Se, då viker tvivlet fjärran
för det klara livets ord.
Tro och kärlek skådar Herran
i hans vägar på vår jord.
Då han föds, som lovad är,
då för oss han korset bär,
då ut ur sin grav han träder,
nåd och sanning världen gläder.
6. Gud, din kärlek kan ej kallna
mot det stoft du livat har.
Själv du söker här den fallna,
som av dig en avbild var.
Sen ej mer hon liknar dig,
ej till dig kan lyfta sig,
du till mänskan stiger neder,
själv till himlen henne leder.
7. Led oss, Jesus, lär oss lida,
lär oss verka såsom du
och ett evigt liv förbida
efter detta korta nu.
Som du ett med Fadern var,
Fadern i dig uppenbar,
så vi ett med dig må vara,
dig i allt vårt verk förklara.
Frans Michael Franzén 1814, ngt bearb.
JESUS, TÄNK PÅ MIG
Jesus, tänk på mig
när du kommer i ditt rike.
Jesus, tänk på mig
när du kommer i ditt rike.
Text: Okänd men dock känd rövare
Musik: Taizé
KRÖN HONOM NU, GUDS LAMM
Text: M Bridges 1851, G Thring 1874, Gun-Britt Holgersson 1987 (Segertoner 333)
Musik: G J Elvey 1868
LOVAD VARE JESUS
Text: E Caswall 1857, Tomas Bjerkhold 1980, Peter Sandwall 1985 (Segertoner 335)
Musik: Friedrich Filitz, alt. Edgar "Pomp and Circumstances".
LÅT OSS NU SJUNGA
1. Låt oss nu sjunga,
sjunga om Jesu nåd.
Gamla och unga,
prisa hans kärleksråd,
prisa hans dyra nåd!
2. Himlen och jorden
är av hans ära full;
dock är han vorden
fattig för mänskors skull,
barnen av stoft och mull.
3. Villigt han tagit
sjukdom och nöd på sig,
tåligt fördragit
allt, som kan trycka mig
här på min ökenstig,
4. burit vår sveda,
uthärdat korsets död,
just för att freda
oss från sin vredes glöd,
ja, från en evig död,
5. allt för att vinna
åt sig en utvald brud,
som nu kan finna
nåd och behag för Gud
blott i hans egen skrud.
6. Låt oss då sjunga
evigt om denne vän!
Hjärta och tunga:
prisa hans kärlek än,
här och i himmelen!
Musik: Oscar Ahnfelt
NÄMN MIG JESUS, HAN ÄR LIVET
1. Nämn mig Jesus, han är livet,
han är min rättfärdighet.
Han sitt liv för mig har givit,
mig förvärvat salighet.
2. Egen fromhet intet gäller
inför den som hjärtat ser,
mänsklig visdom icke heller
tröst och frid i själen ger.
3. Intet annat än allena
Jesu nåd, förtjänst och blod
kan från all min synd mig rena,
göra saken för mig god.
4. Milde Jesus, nådens källa,
du mitt liv, min salighet,
låt i domen för mig gälla
din förtjänst och helighet.
5. Döm mitt hjärta här i tiden,
innan världen döms av dig;
och när tiden är förliden
i ditt domslut fria mig.
Text: M G Hehl o 1750, P H Syréen 1826, W Söderström 1907
Musik: Herrnhut efter 1735
NÄR VÄRLDENS HOPP FÖRTVINAT STOD
1. När världens hopp förtvinat stod,
likt blomman uti sanden,
rann upp så klar en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.
2. Det Jesus var, som huld och god
blev oss en livets källa.
Vi fann i Jesu dyra blod
den hälsoflod
som gör oss evigt sälla.
3. Han ljuset är och sanningen,
han vägen är och livet.
Den honom söker finner än,
och även den
som beder skall bli givet.
4. I världen han den ende är
som trösta kan och liva
den själ som syndaångern tär
och som begär
i honom salig bliva.
5. Han genom hela livets dag
utsträcker sina händer
till syndare, och med fördrag
där tron är svag
han veken återtänder.
6. Han som en herde för sin hjord
allt vad oss fattas giver:
sin Ande, salighetens ord,
sitt rika bord,
och alltid trofast bliver.
7. Vad skulle Herren göra mer
att fallna mänskor frälsa?
Han för oss strider, segern ger,
vår längtan ser
och är vårt liv, vår hälsa.
8. Låt oss som dina barn få bo
hos dig och alltid njuta
kraft av ditt ord till hopp och tro,
till själens ro,
tills vi vår färd skall sluta.
9. Du är i lidandet vårt stöd,
o kärlek utan like.
Du för oss genom sorg och nöd
och kval och död
till härlighetens rike.
Text: S J Hedborn 1813, ngt bearb.
Musik: Johannes Rhau 1589
O KRISTE, OSS BENÅDA
1. O Kriste, oss benåda,
så att i tron vi må
ljus i din sanning skåda,
liv av din kärlek få.
Till dig vårt hjärta längtar,
från världens flärd det trängtar
till din rättfärdighet.
2. Din Fader dig allena
har givit allt i hand,
att du må allt förena
med trons och fridens band,
och så åt dig förvärva
ett folk, som sällt skall ärva
det rike du berett.
3. Vad Fadern dig har givit
du ej borttappa vill.
Du för till rätta livet
allt vad dig hörer till.
Dit värdes mig ock föra
att jag må dig tillhöra
i tid och evighet.
Text: Elisabeth Kreuziger 1524, Olaus Petri (?) 1536, Johan Åström 1816, ngt bearb.
Musik: Folkmelodi/Erfurt 1524
OM JAG ÄGDE ALLT MEN INTE JESUS
1. Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore livet värt att leva då?
Kunde väl mitt hjärtas längtan stillas
blott av jordens ting som sist förgår?
Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore vinsten värd en livslång strid?
Och är jordefröjden värd att nämnas
mot en enda stund av Jesu frid?
2. Om jag ägde rikedom och kärlek
och bland människor ett ärat namn,
men ej något hopp för evigheten
och för redlös farkost ingen hamn,
om jag ägde allt men inte Jesus
som mig älskat intill korsets död,
o varthän i hela vida världen
skulle jag då fly i hjärtenöd?
3. O hur tomt är allt i hela världen!
Utan Jesus är blott synd och nöd,
utan Jesus är ock evigheten
idel mörker, gråt och evig död.
Om jag kunde leva utan Jesus,
o hur vore det att dö en gång,
utan honom i den mörka dalen,
utan honom evigheten lång?
4. Men nu har jag allt, ja allt i Jesus:
läkedom för alla hjärtats sår,
ingen synd som inte han förlåter,
ingen nöd som inte han förstår!
Om jag ägde Jesus, endaste Jesus
och i hela världen intet mer,
o så ägde jag dock allt i honom,
han som nog och över nog mig ger!
Text: Anna Ölander
SAMME JESUS, SAMME JESUS
1. Samme Jesus, samme Jesus
som vid Sykars brunn
ber samariskan om vatten
för sin egen torra mun,
och som låter nåden flöda
som en livsström stark och klar,
se, han är ännu densamme,
ja, densamme som han var.
2. Samme Jesus, som i kärlek
till den arme mannen ser,
till den man som sjuk och spetälsk
vid hans fötter ligger ner,
samme Jesus, som till honom
säger: "Jag vill, bliv ren",
står än färdig att förlåta,
frälsa, hela var och en.
3. Samme Jesus, som om natten
under vågens vilda sång
närmar sej den lilla båten
på Gennesaret en gång
och som säger till de skrämda:
"Var ej rädda, det är jag!"
- se, med samma fridens hälsning
nalkas han oss än i dag.
4. Samme Jesus, som till kvinnan
som man för till honom fram,
för att han skall henne döma,
säger mild men allvarsam:
"Inte dömer heller jag dig,
gå och synda inte mer!"
- samme Jesus, samme Jesus
ännu samma nåd oss ger.
5. Samme Jesus, som av sorgen
själv sig så uppfyllas lät,
att vid graven i Betania
han en gång själv stod och grät,
samme Jesus, som åt kvinnan
där i Nain vid sonens bår
väcker liv och säger "gråt ej"
sorgens tårar än förstår.
6. Samme Jesus, som på korset
för vår synd lät offra sig,
samme Jesus, samme Jesus
älskar ännu dig och mig.
Samme Jesus, som nu alltid
i Guds åsyn för oss står,
är i evighet densamme,
ja, i dag liksom i går.
Text: Lina Sandell
Musik: Folkmelodi
SE, JESUS ÄR ETT TRÖSTRIKT NAMN
1. Se, Jesus är ett tröstrikt namn
och i all nöd vår säkra hamn.
Vi genom Jesus får Guds nåd
och finner på det bästa råd.
2. Guds ende Son, o Jesus huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.
Vår nöd du ser och hjälpa kan,
du som är både Gud och man.
3. Av dig är all rättfärdighet,
av dig all frid och salighet.
Den som till dig har satt sin tröst,
han blir ifrån allt ont förlöst.
*4. Dig vare pris för livets ord,
för dopets bad och nådens bord!
Din frid oss här i tiden giv
och efter döden evigt liv.
Text: B Förtsch 1609, H Ausius 1641, Jakob Boethius 1694, bearb 1819 och ngt bearb 1986
Musik: Strasbourg 1545
TACK, DU MIN HIMMELSKE KONUNG
för att du köpte mig fri!
Tack att du är min försoning!
Din är jag, din vill jag bli.
2. Tack, att du kom ned till jorden,
kläddes i armodets dräkt!
O, är det sant du är vorden
en i vår människosläkt?
3. Syndare alltid du älskat,
det ingen hemlighet är.
Släktet från döden du frälsat,
visst har du människan kär!
4. Du övergiven fick klaga:
ingen kan fatta min nöd,
ingen ur djupen mig draga.
Ensam du gick till min död.
5. Tack, att du mig till dig dragit,
du som är syndares vän,
mig i ditt rike upptagit.
Syndare älskar du än!
6. Tack, du min himmelske Konung,
tack att du tog mig till brud!
Du gav dig själv till försoning,
friköpte världen åt Gud.
Text: Anders Nilsson 1885, ngt bearb.
VAR FINNES JESU LIKE
1. Var finnes Jesu like,
vem har hans hjärtelag?
I hela världens rike
alls ingen finner jag.
2. Ditt makalösa hjärta,
min allra bäste vän,
i både fröjd och smärta
jag känt och känner än.
3. Du är en allvis herre,
du allting vet om mig,
ja, både större, smärre,
som kan bedröva dig.
4. Du likväl ej ombyter
ditt sinnelag mot mig,
det aldrig dig förtryter
att vara nådelig.
5. En annan had´ för detta
helt visst förkastat mig,
och kunnat med all rätta
likväl försvara sig.
6. Men du har annat sinne,
som visas alla dar,
ty du har i friskt minne
vad jag dig kostat har.
7. Jag har ej kostat mycke´,
nej, jag har kostat allt!
O makalösa tycke,
o rika kärlekshalt!
8. Ja, detta gör allena
att än jag leva får
och mig med dig förena
i tron på dina sår.
9. Ditt tålamod, din godhet
är all min salighet
och på din nåd och trohet
jag nu förtrösta vet.
10. Du har ju på dig tagit
att hålla ut med mig.
Du har mig till dig dragit,
jag håller mig vid dig.
11. I stoftet jag dig beder:
förlåt mig all min skuld!
Det är och blir din heder
att vara nådefull.
12. Det är och blir min visa
i detta nådens år
att blodet ditt beprisa
och vörda dina sår.
13. Jag detta vill bekänna,
förkunna bäst jag kan,
att jag får tro och nämna
dig som min själaman.
14. Ja, amen allihopa!
Med ett gemensamt ljud
vi nu av hjärtat ropar:
Pris vare dig, vår Gud!
Text: O Gren (Ur Sions Nya Sånger)
Musik: Folkmelodi
VAR MAN MÅ NU VÄL GLÄDJA SIG
1. Var man må nu väl glädja sig,
här är stor fröjd å färde,
ty nu är Gud oss nådelig,
som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
att han barmhärtig vara vill.
Vad kan vårt hopp förtränga?
2. Jag under satan fången låg
och kunde mig ej hjälpa.
Den synd som rådde i min håg
i grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
mitt samvets dom orygglig blev,
och helvetet stod öppet.
3. Men Gud av sin barmhärtighet
sin ögon till mig vände.
Han såg i nåd min uselhet
och hjälp av höjden sände.
Fastän jag var av synder full
var han för mig en Fader huld
och lät sig om mig vårda.
4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mig förbarma.
Far ner uti det syndaland
och lös de fångar arma,
av deras synd och stora nöd,
fräls dem ifrån en evig död
och låt dem med dig leva.
5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mig här på jorden.
I mänskligheten uppenbar
är han min broder vorden.
Sin kärlek ville han bete
och frälste mig från allt det ve,
som jag förskyllt att lida.
6. För mig sitt liv, sitt dyra blod,
han ville icke spara,
att för den dom, mig förestod,
jag måtte tryggad vara.
Han blev hos Gud min löftesman.
Uti hans död min synd försvann.
Så är jag frälsad vorden.
7. Han upp till Fadern for igen
från denna världs elände,
och i mitt bröst Hugsvalaren,
den helge Ande sände,
den i min nöd skall trösta mig,
mig stödja på min bättringsstig,
och i all sanning leda.
*8. Ty vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och nederslog i Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Vem kan oss nu fördärva?
Text: Martin Luther 1523, Olaus Petri 1536
Musik: Från Nurnberg 1624
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar