Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
1. Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand. Vi är en massa syskon som tycker om varann. För Gud är allas pappa och jorden är vårt bo, och vi vill vara vänner med alla, må ni tro. 2. Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand. Vi är en massa syskon, som tycker om varann. Tack gode Gud för jorden och alla människor. Gör en familj av alla, en enda jättestor.
1. Du kallar oss, Kristus, att föra din kärlek till barnen vi fått, att sedda och älskade göra de vägar din Ande har gått. 2. De barn som du gett oss är köpta av dig med ditt kors och din död, i Anden de alla är döpta att leva av frälsningens bröd. 3. Din Kyrka du kallar att lära och fostra dem så som du vill, att leva och vara dig nära och bli vad du skapat dem till. 4. Vårt arbete gör till ett redskap för dig och din vilja med dem, ett ljus och en helig gemenskap som hjälper oss alla nå hem. Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
1. Bred dina vida vingar, o Jesus, över mej, och låt mej stilla vila i ve och väl hos dej. Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd, och låt mej alla dagar få leva av din nåd.
2. Förlåt mej alla synder och två mej i ditt blod. Ge mej ett heligt sinne, en vilja ny och god. Ta i din vård och hägnad oss alla, stora, små, och låt i frid oss åter till nattens vila gå.
Denna vår kanske mest kända aftonpsalm gavs under rubriken "Barnets aftonbön" ut i häftet Korn åt små fåglar (1865), som innehöll både sånger och berättelser för barn. Samma år trycktes den även i Lina Sandells kalender Korsblomman för 1866. Men hon hade gjort ett första utkast redan fem år tidigare i ett brev till en väninna. Då började psalmen så här:
Bred dina vida vingar,
o Jesu, över mig,
och låt din lilla kyckling
få gömma sig i dig.
Var fick Lina Sandell kycklingarna och Jesus-vingarna ifrån? Ja, ett svar, det viktigaste, är: Från det Jesus säger om sig själv i Lukasevangeliet 13:34! (Jämför vad David säger i sin grott-bön när han var jagad av Saul, Psaltaren 57:2: "I dina vingars skugga tar jag min tillflykt").
Ett annat svar är: Från Paul Gerhardt, som i näst sista strofen av sin berömda kvällspsalm Nun ruhet alle Wälder skriver så här:
Breit aus die Flügel beide, o Jesu, meine Freude, und nimm dein Küchlein ein!
Även om vissa förståsejpåare haft synpunkter på Sandells användning av denna bild (som dock alltså har starkt stöd hos Frälsaren själv) och mer eller mindre nedlåtande talat om "hönsapsalmen", så har psalmen i hela vårt land - och flera grannländer - blivit mycket känd och älskad. Lina Sandell bearbetade den själv något och tog bort uttrycket "din lilla kyckling", men Jesus fick behålla vingarna! Ytterligare något bearbetades texten för 1937 års psalmbok ("blott av nåd" i första strofen blev t.ex. "av din nåd") och för 1986 års psalmbok (då "och två mig" i andra strofen blev "mig rena"). Men i stort sett har sången vandrat oanfrätt genom 150 år av svensk psalmsång. Den har dessutom länge, trots de små irritationsmoment som de delvis olika textversionerna vållat, hört till det exklusiva antal psalmer som många lyckats lära sej helt utantill. Även efter det att psalmpluggandet i skolan upphört.
1. Han håller hela världen i sin hand, han håller hela världen i sin hand, han håller hela världen i sin hand, han håller hela världen i sin hand.
2. Han håller sol och måne i sin hand, han håller sol och måne i sin hand, han håller sol och måne i sin hand, han håller hela världen i sin hand.
3. Han håller ung och gammal i sin hand, han håller ung och gammal i sin hand, han håller ung och gammal i sin hand, han håller hela världen i sin hand.
4. Han håller dej och mej i sin hand, han håller dej och mej i sin hand, han håller dej och mej i sin hand, han håller hela världen i sin hand.
Denna sång tillhör den senare delen av Lina Sandells författarskap, men är en av hennes mest kända och älskade. Den publicerades första gången i Stockholms Söndagsskolförenings sångbok (11:e uppl. 1888) och är alltså från början avsedd särskilt för barn. När den togs in i 1937 års psalmbok placerades den också, precis som Tryggare kan ingen vara (som dock alls inte skrevs som "barnpsalm"), under rubriken "Barn". Idag uppfattas den som en psalm lika mycket för vuxna, även om den fortfarande är ett stående inslag i de olika "barnpsalmböcker" som förlagen ger ut.
John Ronnås (Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990) anser att psalmen, trots positivt känsloladdade ord som "öppnade ögon", "o vilken kärlek" och "upp till ditt barn" är rent svårbegriplig för barn. Han säger att "psalmen har fungerat som barnpsalm trots barnens kanske totala brist på förståelse för innehållet." Detta trots att Stockholms Söndagsskolförening uttryckligen hade beslutat sej för "att endast upptaga sånger, fullt lämpade för barnets fattningsförmåga". Fast barn på 1880-talet hade kanske bättre fattningsförmåga än 100 år senare? Definitivt var de bättre utbildade i ämnet kristendom.
Men visst - ett ord som "förlossa" har nu kommit mer ur bruk och därmed blivit svårbegripligare. Om "frestarens garn" är mer begripligt än "djävulens garn" (som Lina Sandell faktiskt skrev) kan dock diskuteras - de som putsade psalmen inför inträdet i psalmboksfinrummet 1937 utförde förmodligen inte ändringen av begriplighetsskäl, utan mest för att raden skulle låta lite mindre skrämmande.
Per Harling har i sin bok om Lina Sandell (Ett ögonblick i sänder, Libris 2003) helt riktigt påpekat att psalmen ganska väl följer Martin Luthers förklaring till andra trosartikeln i hans Lilla katekes. När han däremot tror att psalmen är utformad som polemik mot Waldenströms försoningslära, kan det knappast vara riktigt. Det finns knappast något i denna sång som Waldenström inte skulle ha kunnat instämma i, och den har också gärna sjungits i Svenska Missionsförbundet. Man skulle med större fog - om än lika obekräftat - kunna anta att Lina Sandell medvetet utformat sången för att inte driva polemik utan få ingång i alla kristna läger.
Ekströms melodi skrevs redan 1860 till Klockorna, en text av honom själv: Klockorna klämta, hör deras ljud". Den har även använts till Eva Kylanders mer spridda sång Härlig är kvällen (som även sjungs i Madicken). I 1939 års koralbok fanns av någon anledning en alternativ melodi av Karl Wärnström (1876-1952), men den torde sällan eller aldrig ha kommit till användning.
Musik: Johann Adam Anthes 1824 (36 år), alt. Johann Christian Heinrich Rinck 1814 (44 år)
Det var länge oklart vem som skrivit denna populära morgonsång. Länge tillskrivs åtminstone melodin den tyske organisten och kompositören Karl H E Hauer, men nu har läget klarnat (se vidare Nisser/Selander/Bernsköld Psalmernas väg (Wessmans 2014), s. 170f): Texten återgår på en sång av den romersk-katolske prästen Christoph von Schmid (1768-1854) och melodin är komponerad av musikläraren Johann Adam Anthes (1788-1843). Men den blev tidigt spridd och sjungen även i andra länder, och ursprunget föll i glömska (lite som Stilla natt, utan alla jämförelser i övrigt). Pianoförsäljaren m.m., baptisten Horace Waters, tog in sången i sin söndagsskolsångbok The Sabbath School Bell, där den finns med i andra upplagan 1859 (oklart om den fanns i den första). Redan dessförinnan var den dock översatt till svenska, och i Amerika tycks den sedermera ha fallit i glömska.
Det var nog Betty Ehrenborg-Posses förtjänst att sången blev så populär som den blev just i Sverige, eftersom hon mycket snabbt introducerade den i vårt land genom söndagsskolan och sitt sånghäfte Andeliga sånger för barn (1852). Idag sjungs sången av alla åldrar även nere vid kusten - och inte bara på fjällvandringar eller skidläger (där den i kristna grupper ibland varit nästan obligatorisk vid morgonbönen).
Men att sången skulle få tas in i själva psalmboken, det var långt ifrån självklart 1937 (däremot 1986!). Den ansågs alltför barnslig och formellt undermålig. Jag citerar ur faluprosten Gunnar Ekströms bok: Den nya psalmboken - ett försvar och en lovsång (Falun 1938):
"En vän har förklarat sig anse att N 521, Morgon mellan fjällen, och N 520, Jesu kär, höra till det uslaste i psalmboken. Det var inte alls överraskande att få höra detta. Morgon mellan fjällen påtalades av gammalt förståndigt folk också i utskottet och i kyrkomötesdebatten. Och eftersom den kommit in i utskottets förslag på grund av min motion nr 39/1936, kände jag mig uppkallad att ingå i svaromål. (Texten har nu av R blivit tacknämligt bearbetad och är även i formellt avseende tillfredsställande). Ur mitt "försvarstal" citerar jag följande:
Det finns dock något i den nutida psykologiska forskningen och pedagogiken som heter barnpsykologi. Paulus säger: ´När jag var barn, talade jag som barn och hade barnsliga tankar, men när jag vart man, lade jag bort det barnsligt var'. De som tänka som barn och tala som barn, ha icke samma förmåga av det genomförda logiska tänkandet och koncentrationen som fallet är med de äldre. Någon menar sig ha kommit med en förkrossande kritik över den i motionen intagna mycket kära och populära barnpsalmen 'När han kommer, när han kommer att samla de sina' genom att påpeka, att i första versen barnen jämföras med morgonens stjärnor, i den andra med lamm och i den tredje med juveler: 'Vad är det för slags psalm?' - ja, så resonerar en gammal man, men för barnen ligger denna växling av bilder väl till, ty barnens fantasi låter tankarna flyga från det ena till det andra... Den store barnavännen skulle icke kritisera dessa psalmer, som sjungas av barnen med sådan hänförelse, utan han skulle säga till oss: Låten barnen komma till mig såsom barn, låten, mina kära gamla svenska kristna, barnen få komma in i kyrkan sjungande dessa sina enkla barnasånger, och förmenen dem det icke'.
Vad 'Morgon mellan fjällen' beträffar, har den än mäktigare försvarare, än jag kan vara det. Hela den svenska söndagsskolan försvarar den med generationers erfarenhet av huru just den sången framför de flesta andra är barnen kär och av dem gärna sjunges. Och vad som skall vara avgörande beträffande sånger för barn är icke vad de gamla tycka, att barnen borde sjunga - "kärnpsalmer" - utan vad barnen själva tycka om och glädjas åt, därför att det är präglat av barnasinne. Och varför skall det vara misshagligt, om barnet jublar ut sin enkla barnatro på Guds beskydd, hans kärlek och omvårdnad i ett återkommande Gud är god? Hör då icke Guds godhet till kärnan av evangelium? Eller måste det som skall sjungas av barn vara abstrakt, tungt, torrt och för barn tråkigt, ifall det skall kunna godkännas av lärda äldre herrar utan barnpsykologi? Ett typiskt exempel är psalmen 342 i W [Wallinska psalmboken, skr. anm.] 'O Gud som ej de spädas röst föraktar'. (Läs den!). Icke blott att den har åtta strofer. Utan de flesta raderna med sina elva versfötter äro så långa, att de i ett av de förslag, som utgjort förarbete till den nya psalmboken, måst tryckas på två rader. (Jag har anledning att tro, att det var kritiken i min junibroschyr 1936 av denna psalm såsom ämnad att ingå i psalmboken under rubriken 'Barn", som gjorde, att det icke vidare blev tal om den saken).
Ja, barnen sjunga i sin barnaoskuld med glädje i 'Morgon mellan fjällen' om Guds godhet. Och när de vuxit till och räknas till ungdomen, draga de jublande åstad och sjunga:
De gamla, de kloka må le, vi äro ej förståndiga som de, men vem skulle sjunga om våren den unga, om vi vore kloka som de?"
Gud som haver barnen kär, se till mej som liten är. Vart jag mej i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår.
Text: Gammal svensk bön för barn tryckt 1780
Musik: "Dansbandsverision", alt. Ivar Widéen 1912 (41 år), alt. melodi från Möklinta, alt. "Blinka lilla stjärna där".
sitt hus på klippegrund, :// en vis man byggde sitt hus på klippegrund och regnet strömmade ner. //: Och slagregn föll, och vattenströmmar kom, :// och slagregn föll, och vattenströmmar kom, men huset föll ej omkull.
2. //: En annan byggde
sitt hus på lösan sand, :// en annan byggde sitt hus på lösan sand, och regnet strömmade ner. //: Och slagregn föll, och vattenströmmar kom, :// och slagregn föll, och vattenströmmar kom, och hans hus, det föll omkull! Text: Jesus (Matt. 7)
Fyll hela jorden med lovsång! Lova Herren med allt vad du har! Fienden darrar och bävar när vi överallt frimodigt upphöjer Far. Fyll hela jorden med lovsång! Även bergen ska jubla en gång. Träden ska klappa i händerna. Hela jorden ska fyllas med lovsång: Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja!
//: Detta är mitt bud att ni ska älska varandra, / så som jag har älskat er :// Glädjen blir fullkomlig, / glädjen blir fullkomlig. / Detta är mitt bud att ni ska älska varandra, / så som jag har älskat er.
//: Och varje mänska ska leva i frihet och inte längre vara rädd. :// //: Och till en plog ska svärdet smidas, mänskor ska ej läras strida ://Text: Mika (Mik. 4:3) Musik: Från Israel (2-stämmig kanon)
