Lovsång och tillbedjan

1 Du omsluter mej på alla sidor
och du håller mej i din hand.
Du omsluter mej på alla sidor
och du håller mej i din hand.

Text: Psaltaren 139:5

2 Glada vi nu halleluja vill sjunga,
lekfulla jublar nu hjärta och tunga.
Herren oss hjälper, vår hunger han mättar,
synden förlåter och bördorna lättar.

2. Allt som har anda ska lovsjunga Herren,
jubla från morgonen ända till kvällen.
Vägen och livet i Kristus vi funnit,
döden och satan har han övervunnit.

3. Ångrande syndare rikt han benådar,
håller bestämt vad i ordet han lovar.
Till sina älskade barn vill han ha oss,
hur ska han någonsin kunna bedra oss?

*4. Tack, Fader vår, som oss löste ur banden,
evigt högtlovad med Sonen och Anden.
Du som har varit och är utan ände,
tack att ditt ansikte du till oss vände!

Text: Johann Agricola, N.F.S. Grundtvig, övers. A.H. 1991 Musik: L M Lindeman

3 //: Gud är ljus
och inget mörker finns i honom. ://
Gud är ljus!

Text: Johannes (1 Joh. 1:5)
Musik: P Olsson

4 Halleluja så vida
som stjärnevalvet spänns,
som år och sekler skrida,
till tidens, rymdens gräns!
Halleluja! Vad söker
min själ i himlarna?
Guds salighet besöker
vår jord. Halleluja!

Text: Esaias Tegnér 1812 (30 år), ur "Prästvigningen" Musik: M Teschner ("Pris vare Gud som låter")

*3 Hela världen fröjdes Herran
tidigt och av hjärtans grund.
Kom från orter när och fjärran,
ni som står i hans förbund.
Träd nu fram med lust och fröjd,
lovsjung Gud i himmelshöjd.

*2. Han är den som oss har skapat
till sitt folk och sina får,
frälsat det som var förtappat
och är den som med oss står,
vill oss en gång föra in
uti himlaglädjen sin.

*3. Tacka honom i hans portar,
lovsjung i hans tempelgård.
Samlas hit från alla orter,
prisa den om oss har vård.
Han oss nådig är och blid,
trofast intill evig tid.

Text: J Franck 1653, Jakob Arrhenius 1691, Jesper Svedberg 1694, ngt bearb.
Musik: Troligen svensk 1676


*4 Helig, helig, helig, Herre Gud Sebaot.
Himlarna och jorden är fulla av din härlighet.
Hosianna i höjden.
Välsignad vare han
som kommer, i Herrens namn.
Hosianna i höjden.

Text: Från medeltiden (Sanctus, =SvPs 698)


*5 Helig, helig, helig
Herre Sebaot.
Helig, helig, helig
Herre Sebaot.
Hela jorden är full av din härlighet,
hela jorden är full av din härlighet,
hela jorden är full av din härlighet.
Ära vare Gud!

Text: Jesaja 6:3 (=SvPs 685) Musik: Nolene Prince 1976 (32 år)


6 //: Herre, vår Herre, hur härligt är ditt namn,
hela jorden är full av din härlighet ://

1. Himlarna förtäljer din ära och din makt,
fästet förkunnar dina händers verk.
Herre, vår Herre...

2. Kom och låt oss tillbe vår Herre och vår Gud,
låt oss böja knä inför vår Skapare.
Herre, vår Herre...

3. Herre, jag vill jubla och sjunga om din makt,
varje morgon tacka för din stora nåd.
Herre, vår Herre...

4. Så vill jag dig lova så länge jag är till,
i ditt namn jag lyfter mina händer.
Herre, vår Herre...

Text: Ur Psaltaren (=Segertoner 329)
Musik: Lennart Jernestrand 1987


*7 Herren, vår Gud, är en konung i makt och i ära.
Kom, alla folk, att vårt eviga lov honom bära!
Himmel och jord
bärs av hans kraftiga ord,
allt han sitt hägn vill beskära.

*2. Pris vare Herren, som allting så härligt bereder,
som oss har skapat och blickar i nåd till oss neder,
som i vår nöd
skänker oss välfärd och bröd
och sitt beskydd kring oss breder.

*3. Herren, vår Gud, vare lov, som en Far för oss blivit,
som för vår synd har sin Son uppå korset utgivit,
som på vår jord
leder med Ande och ord
dem som åt Kristus sig givit.

*4. Herren, vår salighets Gud, må vi prisa och tjäna.
Kraften är hans och all vishet och ära allena.
Pris ske hans namn,
att han oss vill i sin famn
alla med Kristus förena.

Text: Joachim Neander 1680, Zacharias Topelius 1869, bearb. (=SvPs 1986 nr 2)
Musik: Stralsund 1665


8 //: Herren är min starkhet
och min lovsång ://
//: Han blev mej till frälsning ://
Herren är min starkhet och min lovsång.

Text: Psaltaren 118:14
Musik: Eva Pettersson 1972 (20 år)


9 Höga Majestät, vi alla
för dina fötter nederfalla.
Ditt lov från våra hjärtan går.
Evig är din makt och ära,
dig jord och himmel vittne bära,
av allt ditt verk du offer får.
Dig lova kerubim,
dig prisa serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts och nåds och visdoms Gud.

2. Helige, som bor i ljuset,
du vårdar dina verk i gruset,
du dina barn ej överger.
Du, o Fader, dig förbarmar.
Din egendom i dina armar,
ditt folk, Barmhärtige, jag ser.
Din Son du världen sänt,
vi dig i honom känt
huld och nådig.
Din Ande för
och rena gör
de hjärtan som din kärlek rör.

3. Kor av fromma röster skallar;
dig helig, helig, helig kallar
din helga hjord, din kristenhet.
Hör de barn du tvagit rena,
i trohet vilja de dig tjäna
och vandra uti helighet.
I oss din kärlek tänd,
din höga vishet sänd
från din himmel,
att hon oss när´
på jorden är
och dina vägar rätt oss lär.

*4. Oss välsigna och bevara,
med nåd ditt ansikte förklara
och vänd det till ditt folk med frid.
Här ditt namn vi vilja sjunga
och sedan med en helig tunga
dig lova, Gud, till evig tid
med dina Kerubim
och dina Serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts och nåds och visdoms Gud!

Text: S J Hedborn 1812 (29 år)
Musik: Ph Nicolai 1599 (43 år), melodin kallas "koralernas konung"


10 Högtlovat vare Jesu namn,
du änglaskara, sjung,
och bär den gyllne kronan fram
att hylla, hylla, hylla honom, kungars kung.

2. Och du, martyrers trogna här,
som gått en stig så tung,
dig skynda fram, din hyllning bär
att ära, ära, ära honom, kungars kung.

3. Du Herrens folk, som löst han har
ur syndens boja tung,
träd fram med lovsång, ren och klar,
att prisa, prisa, prisa honom, kungars kung.

4. Upp, varje folk och släkt och stam
och Herrens ära sjung.
Vak upp, mitt hjärta, skynda fram
att hylla, hylla, hylla honom, kungars kung.

*5. Dig, Herre Jesus, vi tillber
och om din nåd bär bud,
tills vi i härlighet dig ser,
vår Jesus, Jesus, Jesus, Herre, Konung, Gud!

Text: Edward Perronet 1779, Erik Nyström 1893, v. 5 A.H. 2008, bearb.
Musik: William Shrubsole 1779, ngt berb.


11 //: Jag tackar dej, o Jesus,
jag tackar dej, o Jesus,
jag tackar dej, o Jesus,
Frälsaren ://

2. //: Jag tackar dej av hjärtat,
jag tackar dej av hjärtat,
jag tackar dej av hjärtat,
Jesus kär ://

3. //: Jag älskar dej av hjärtat,
jag älskar dej av hjärtat,
jag älskar dej av hjärtat,
Jesus kär ://

4. //: Och jag kan inte vara,
och jag kan inte vara,
och jag kan inte vara
utan dej ://

1. //: Asante sana Yesu,
asante sana Yesu,
asante sana Yesu
Mwokozi ://

2. //: Asante sana Yesu,
asante sana Yesu,
asante sana Yesu
moyoni ://

3. //: Ninakupenda Yesu,
ninakupenda Yesu,
ninakupenda Yesu
moyoni ://

4. //: Siishi bila wewe,
siishi bila wewe,
siishi bila wewe
moyoni ://

Text och musik: Trad. tanzanisk


*12 Lov, ära och pris, dig, vår Fader och vän
som alltid oss älskat och älskar oss än.
//: Halleluja! Din är äran! Halleluja! Amen! ://

*2. Lov, ära och pris, dig, Guds heliga Lamm,
som bar våra synder på korsträdets stam! Halleluja...

*3. Lov, ära och pris, dig, vår Hjälpare god,
som vittnar om Jesu försonande blod! Halleluja...

Text: W P Mackay 1863 (24 år), J Stadling 1880, ngt bearb. (=SvPs 1986 nr 10)
Musik: J J Husband omkring 1820 (ca 60 år)


13 Lova Herren, lova Herren
över hela jordens ring!
Tacka honom, ty hans godhet
tränger på oss runt omkring!
Allt vad liv och anda har
prise högt sin Gud och Far!

2. Han har skapat jord och himmel,
havet och vad däri är.
Så det lilla som det stora
han på sina skuldror bär.
Lova honom varje stund,
prisa Gud av hjärtats grund!

3. Men av allt som Gud har skapat
mänskan honom kärast är.
O du underbara kärlek,
som jag helt ej fattar här,
dig jag vill på barnavis
sjunga ära, lov och pris!

4. Ty så älskade Gud världen,
han om mänskan var så mån
att han oss till liv och frälsning
gav i döden ut sin Son.
Därför sjunger vi med fröjd:
Ära vare Gud i höjd!

Text: Joel Blomqvist 1879 (39 år), ngt bearb.
Musik: Joel Blomqvist 1879


14 Lova Herren, min själ,
lova Herren, min själ
och förgät ej vad gott han dej gjort,
och förgät ej vad gott han dej gjort.

Text: Psalt. 103
Musik: Göte Strandsjö

17 Min Gud, när jag betänker
vad du har gjort för mig,
vad nåd du städs mig skänker
- jag får ju allt av dig -
då blir jag hjärtligt glader,
då lockas lovet fram:
jag tackar dig, min Fader,
jag tackar dig, Guds Lamm.

2. Du döden för mig smakat,
du mina synder bar,
och över mig du vakat
i alla mina dar.
Vad hade av mig blivit
om du ej handlat så,
om du ej nåd mig givit
jag måst i döden gå.

3. Nu är jag redan salig
och går till himmelen.
Jag njuter fröjd otalig
i Gud, min bäste vän.
Han själv skall mig bevara,
hans nåd är alltid ny,
och hotar någon fara
till honom får jag fly.

4. O, skulle jag då sörja
som har en sådan Gud?
Nej, hellre må jag börja
att höja lovets ljud.
Ja, Herren vill jag prisa:
hans nåd och trofasthet
skall bli min nya visa
i tid och evighet.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb. (=SvPs 1986 nr 13)
Musik: Sign "B-" Hemlandssånger 1877

18 Nu lovsjung Herrens namn!
Kom, alla jordens länder,
förena er med oss
och sjung med lyfta händer,
ty väldig över oss
är Guds barmhärtighet
och fast hans sanning står
i tid och evighet.

*2. Halleluja! I Gud
vår lovsång strålar samman
på alla jordens språk.
Halleluja och Amen!
Ett högt Halleluja
för frälsning och för frid,
och Amen, ty all makt
är hans för evig tid.

Text: Psalt. 117, M B Landstad, övers. A.H. 1991
Musik: J Cruger 1647 ("Nu tacka Gud, allt folk")

19 O du ärans konung, Herre Jesu Kriste,
du den förste och den siste,
du som ingen växling och förvandling lider
såsom vi av år och tider,
pris ske dig
innerlig!
Må var själ och tunga
blott ditt namn lovsjunga!

2. Konung med de helga, dyra, djupa såren,
du som gav ditt liv för fåren,
du är mild och tålig, mäktig i de svaga,
låt vårt lov dig väl behaga!
Själv ditt verk
i oss stärk!
Må om möjligt alla
för ditt kors nedfalla!

3. Synden du förlåter, syndare benådar,
grunden därtill jag ock skådar,
när jag ser dig sargad, törnekrönt och hädad,
pinad, slagen och försmädad
hänga där,
Herre kär,
på det korset höga
för mitt häpna öga.

*4. O så vill jag prisa, prisa dig allena,
dig, Guds Lamm, du dyra, rena,
dig du ärans konung, konung utan like,
som mig kallat till ditt rike!
Pris ske dig!
Lär du mig
själv åt dig frambära
evigt lov och ära!

Text: Lina Sandell
Musik: Joachim Neander (1650-1680)


20 O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar
och alla väsen mättas vid ditt bord,
/: då brister själen ut i lovsångsljud:
o store Gud, o store Gud :/

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn -
då brister själen ut...

3. När sommarvinden susar över fälten,
när blommor dofta invid källans strand,
när trastar drilla i de gröna tälten
vid furuskogens tysta, dunkla rand,
då brister själen ut...

4. När jag i Bibeln skådar alla under
som Herren gjort sen förste Adams tid,
hur nådefull han varit alla stunder
och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,
då brister själen ut...

5. När tryckt av synd och skuld jag faller neder
vid Herrens fot och ber om nåd och frid,
och han min själ på rätta vägen leder
och frälsar mig från all min synd och strid,
då brister själen ut...

6. När en gång alla tidens höljen falla
och jag får skåda det jag nu får tro,
och evighetens klara klockor kalla
min frälsta ande till dess sabbatsro -
då brister själen ut...

Text: Carl Boberg 1885 (26 år), ngt bearb (=SvPs 11)
Musik: Ur Sanningsvittnet 1891, ngt bearb.


21 Upp, alla ting som Gud har gjort,
hans härlighet att prisa!
Det minsta av hans verk är stort
och kan hans allmakt visa.

2. Om alla kungar gick på rad
i all sin makt och vilja,
de kunde dock det minsta blad
ej sätta på en lilja.

3. De minsta gräs i dal och skog
och högt på bergets hjässa,
var skulle jag få visdom nog
att rätt beskriva dessa?

4. Vad skall jag säga när jag går
på sommarns blomsterängar
och fågelsången örat når
som lek på harposträngar?

5. Vad ska jag säga när jag ser
så många munnar gapa
när jag i vattnet kikar ner?
O tänk vad Gud kan skapa!

6. Vad ska jag säga när jag opp
mot solens rike kisar?
Den vida rymden, ljusets lopp
Guds stora kraft bevisar.

7. Vad ska jag säga, när jag ser
hur skönt mej Gud har danat?
Fastän jag är en nypa ler
har jag hans storhet anat.

8. Vad ska jag säga? Gud är här
fast orden inte räcker.
O Gud, så stor din visdom är,
din godhet lovsång väcker!

9. Upp, alla som på jorden bor,
slå era stämmor samman:
Halleluja, vår Gud är stor!
Och himlen svarar Amen!

Text: v. 1-6, 8-9 Hans Adolf Brorson 1734, v. 7 samt övers. A.H. 1989, 2007
Musik: Johann Cruger


22 Vem är en sådan Gud som vår?
Var finner man hans like?
Hur hög och underbar han står
uti sitt allmaktsrike,
när han med kraften i sitt ord
har skapat himmel, hav och jord
och allt som däri rör sig!

2. Och detta Herrens storverk var
fullkomligt, gott och härligt.
Men ack, hur efter några dar
det skövlades förfärligt:
då blev det ont, som förr var gott,
och genom Adams fall och brott
har världen syndig blivit.

3. Men vi behöver ej förgås,
ty Gud är mänska bliven
och i hans liv och död för oss
är evig lösen given.
Fullbordat, ropte han till slut:
så strök han hela skulden ut.
Den detta tror är salig.

4. Ja, salig såsom Adam själv
och lika ren som Eva
han tvagen är i nådens älv
och får i Kristus leva.
Så har han en befriad själ
till skänks av sin Immanuel,
sin skapare och frände.

5. Så sjunge den som salig är
och som i tron kan sjunga,
så sjunge hela himlens här
och varje mänskotunga
dig, Jesus, evigt lov och pris,
att du på så fullkomligt vis
från döden oss har frälsat!

Text: Anders Carl Rutström (?), v. 1 O Ahnfelt (?) (nr 2 i Sions Nya Sånger med inledningsstrofen "En punkt i evighetens längd, begynnelsen av tiden")
Musik: Jan-Olof Kulander 1993 (jfr "När dagen fylls av fågelsång")


23 Vi lovar dig,
vi välsignar dig,
vi tillber dig,
vi prisar och ärar dig.


24 Vi prisar dig, vi tillber dig,
vi tackar dig för dina verk.
Herre Gud, evige konung,
vår himmelske Fader.
Herre, Guds Son, vår broder,
Jesus Kristus.
Helige Ande,
livets källa, vår hjälp och tröst.
Amen.

Text: SvPs 1986 697:6

25 P: Ära åt Gud i höjden
F: och frid på jorden
bland människor som han älskar.
Vi lovar dig, vi välsignar dig,
vi tillber dig, vi prisar och ärar dig,
vi tackar dig för din stora härlighet.
Herre Gud, himmelske konung,
Gud Fader allsmäktig,
Herre, Guds enfödde Son, Jesus Kristus,
Herre Gud, Guds Lamm, Faderns Son,
du som borttager världens synder,
förbarma dig över oss.
Ty du är allena helig,
du allena Herre,
du allena den högste Jesus Kristus,
med den helige Ande,
i Guds Faderns härlighet.
Amen.

Text och musik: Ur Missa de Angelis 1400-/1500-talet

DU ÄR HELIG, DU ÄR HEL Text: Per Harling 1985 (Psalmer o Sånger 785) Musik: Per Harling 1985 DU ÄR HELIG OCH HELIGHET Text: Tomas Boström 1991 (Psalmer och Sånger 786) Musik: J Lyander 1991 GUD, VÅR FADER, GUD, VÅR FADER Text: Pelle Karlsson 1975 efter Upp. 5:9-13 (Segertoner 326) Musik: Pelle Karlsson 1975 GUD, VÅR GUD, VI LOVAR DIG Text: Te Deum från 400-talet, I Franz 1771, Olov Hartman 1980 (SvPs 1) Musik: Tysk österrikisk, Sagan 1772/Wien 1774 HALLELUJA, SJUNG OM JESUS Text: W C Dix 1868, Anders Frostenson 1967 (SvPs 15) Musik: R H Prichard 1855, alt. S Wesley HEJ, HIMLARYMDER Text: Engelsk efter Psalt. 148, S Axelson 1977 (Psalmer o Sånger 333) Musik: N Hodgson HELIG, HELIG, HELIG, HERRE GUD Text: R Heber 1826, J A Eklund 1934 (SvPs 3) Musik: J B Dykes 1861 JAG VILL GE DIG, O HERRE, MIN LOVSÅNG Text: Christer Hultgren 1978 (Psalmer och Sånger 336) Musik: Christer Hultgren 1978 JAG VILL UPPHÖJA DIG, GUD Text: M O´Shields 1981, sv. övers. 1982 (Psalmer o Sånger 787) Musik: M O´Shields 1981 LOVA GUD I HIMMELSHÖJD Text: J Svedberg 1694, Britt G Hallqvist 1983 (SvPs 6) Musik: Herrnhut 1740, London 1742 LOVA HERREN, SOL OCH MÅNE
Text: Anders Frostenson 1958 Musik: Lennart Wenström-Lekare 1958 LOVAD VARE HERREN, VÅRA FÄDERS GUD Text: H Spegel 1686, K-G Hildebrand 1979 Musik: Troligen svensk 1697 MIN SJÄL SKALL LOVA HERRAN Text: J Gramann (Poliander) 1530, Laurentius Petri Nericius? 1567, J O Wallin 1816, Britt G Hallqvist 1982 Musik: 1400-talet/H Kugelmann 1540 NU TACKA GUD, ALLT FOLK
Text: M Rinkart 1636, J Svedberg 1694, K-G Hildebrand 1983 Musik: Johann Cruger 1647 VÄRDIGT, VÄRDIGT ÄR GUDS LAMM
Text: Artur Erikson 1985 Musik: Okänd

Treenigheten

26 Allena Gud i himmelrik
må lov och pris tillhöra
för all den nåd han kärleksrik
med oss har velat göra.
Han jorden skänkt stor fröjd och frid.
Så låt oss alltid glädjas vid
Guds nåd och goda vilja.

*2. O Jesus Krist, Guds ende Son,
du såg vår nöd och fara.
All himlens glans du avstod från,
att oss till räddning vara.
Du med ditt blod, din bittra död
befriar oss från synd och nöd.
Förbarma dig, o Jesus.

*3. O helge Ande, gör mig from,
förnöjd och oförfärad.
Gör hjärtat till en helgedom,
där Gud i allt blir ärad.
Giv stöd, giv tröst i all vår brist,
och hjälp oss tro på Jesus Krist
i dag och alltid. Amen.

Text: N Decius (Tech) 1526, A Pederson 1529, Övers. 1567, Johan Olof Wallin 1816, bearb. (=SvPs1986 nr 18)
Musik: Gammalkyrklig / N Decius 1539


27 Du för vars allmaktsord
mörkret från öde jord
förr tvangs att fly,
se, än är jorden skum,
öde är månget rum:
sänd evangelium,
låt dagen gry.

2. Du vid vars kärleksglöd
framgick ur natt och död
skapelse ny,
du som gav blinda ljus,
löste ur fångahus,
stillade stormens brus,
låt dagen gry.

3. Ande av ljus och liv,
åter en pingstvind giv,
väckelse ny.
Låt dina vingars slag
spörjas ännu i dag,
töcknen från jorden tag,
låt dagen gry.

*4. Helga Treenighet,
som ej av skiften vet,
eviga ljus,
bjud genom vågors svall,
starkt som basuners skall,
vida kring världen all
ditt: "Varde ljus!"

Text: J Marriott 1825, A M Posse 1887, ngt bearb. (=SvPs1986 nr 19)
Musik: John Bacchus Dykes 1868


28 Du heliga Treenighet,
högtlovad i all evighet,
Gud Fader, Son och helge And´,
håll över mej din starka hand.

2. Min kropp, min själ och ande, tar
du, Herre, nu i ditt förvar,
så inte satan skada gör,
så inte kött och värld förför.

3. Låt Faderns makt mej skydda väl,
låt Sonens nåd bo i min själ,
låt Anden styra mitt begär
så att jag alltid har dej kär.

4. Min Skapare, stå du mej bi,
min Jesus, gör från synd mej fri,
min Tröstare, hos mej förbliv
och dina gåvor åt mej giv.

5. Välsigna och bevara mej,
och upplys mej med nåd från dej,
ditt ansikte du till mej vänd
och mej din frid i hjärtat sänd.


*29 Gud trefaldig, stå oss bi,
låt ingen oss fördärva.
Gör vår själ från synden fri
och låt oss himlen ärva.
Var oss nära, så att vi
i dig vår styrka finner,
den Onde övervinner,
och fram till målet hinner.
Lär oss du att älska dig
och så som oss vår nästa,
gör tro och hopp befästa,
låt allt bli till det bästa.
Amen, amen, det skall ske!
Halleluja! Halleluja!

Text: Martin Luther 1524, övers. 1567, J O Wallin 1816, bearb. A.H. 2008
Musik: Medeltida processionssång/Wittenberg 1524


30 Helige Fader, kom och var oss nära.
Låt oss förnimma kraften av din lära.
Du som kan giva mer än vi begära,
hör oss, o Fader.

2. Jesus, var när oss, du som dog för alla.
Frälsning beskär oss, hör, vi dig åkalla.
Led oss och bär oss, att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

3. Helige Ande, som i sanning leder,
himmelska duva, sänk i dag dig neder,
helga, välsigna varje själ som beder.
Amen, ja, amen.

Text: J Th Jacobsson 1889
Musik: Johann Cruger 1653

31 Lyckliga barn som har Gud till sin far,
lyckliga den barnen som har en sådan far.
Lyckliga barn,
lyckliga barn,
lyckliga barn som har Gud till sin far.

2. Lyckliga barn som har Jesus till bror,
lyckliga de barnen som har en sådan bror.
Lyckliga barn,
lyckliga barn,
lyckliga barn som har Jesus till bror.

3. Lyckliga barn som har Anden till pant,
lyckliga de barnen som har en sådan pant.
Lyckliga barn,
lyckliga barn,
lyckliga barn som har Anden till pant.

4. Lyckliga barn som har himlen till hem,
lyckliga de barnen som har ett sådant hem.
Lyckliga barn,
lyckliga barn,
lyckliga barn som har himlen till hem.


32 Vad inte ens en klok och lärd
kan inse och begripa,
det låter Gud i denna värld
sitt folk var dag predika:
Att han allena Konung är,
hög över alla gudar,
och sig har uppenbarat här
för hedningar och judar -
ett väsen, tre personer.

2. Hans underbara, höga namn
är Fader, Son och Ande.
Han öppnat för envar sin famn,
vi känner nu den Sanne.
Som Abrams, Isaks, Jakobs Gud
han givit sig tillkänna,
som den som stiftat lagens bud
men också nåd vill sända
och än idag gör under.

3. Se, Fadern själv av evighet
sin Son, sin avbild, födde,
som oss till liv och salighet
på jorden led och blödde,
och Anden sedan evig tid
går ut från dessa båda.
Gud give oss sin nåd och frid,
att vi må honom skåda
i evig klarhet. Amen.

Text: Paul Gerhardt, övers. A.H. 1992 Musik: R. Norén

33 Vår Fader, låt ditt starka ord
ta makten på vår jord!
Ja, kom och se din örtagård
som full av tistlar står!
Visst finns din gröda där,
men ack, så tunn den är!
Så lite den din kraft har känt
i ord och sakrament!

2. Kom, Jesus, du som frälsa vill
och se hur det står till!
Av döpta vimlar Norden än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
orubbliga i tro?

3. O helge Ande, du vår skatt,
dig ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med djup och stadig rot,
med frukt som alla kunde se
- o Herre, låt så ske!

Text: H A Brorson, A.H. 1989, 2007


GUD HAR SKAPAT HELA JORDEN
Text: E Skeie, sv. text G Román Fred / E Åkerberg (Kyrksång nr 1)
Musik: H Gullichsen

HIMMELSKE FADER, GE ÅT OSS ALLA
Text: D T Niles 1961, Anders Frostenson 1978 (SvPs 339)
Musik: Elena G Maquiso 1961

MÅNE OCH SOL
Text: Britt G Hallqvist 1974 (SvPs 21)
Musik: Egil Hovland 1974

SOM ETT KLOCKSPEL HÖR JAG DIG
Text: Anders Frostenson 1970 (SvPs 338) Musik: B Milgrove 1769

Fadern, vår Skapare och Uppehållare

36 Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
så av möda som behag.

2. Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft och vara",
detta löfte gav han mig.

3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Text: Lina Sandell-Berg 1865, 1872, ngt bearb. (=SvPs1986 nr 249)
Musik: Oscar Ahnfelt


37 Dig skall min själ sitt offer bära,
o Fader, Skapare och Gud.
Dig vill jag med mitt hjärta ära
och dig med mina läppars ljud,
med vördnad tänka på din nåd,
din makt, ditt underfulla råd.

2. Du liv och varelse har givit
åt allt i himmel och på jord.
Ditt stora, milda namn du skrivit
så i naturen som ditt ord.
I allt du dig förklarat har,
o Skapare och Gud och Far.

3. Du stadgat ordningen för tingen,
du satt en gräns för prövningen,
men för vårt hopp, vår sällhet ingen,
ty du, o Gud, är kärleken.
Du allt på fadershänder bär
och bönhör varje fromt begär.

4. Ej mörker mer mitt hjärta hindrar
att se och vörda dina fjät.
Var stjärna, som på fästet tindrar,
är vittne om ditt majestät,
och minsta lilja på min stig
är, Gud, ett tröstfullt ord från dig.

5. Därför, o Fader i det höga,
jag i din hand mitt väl förtror.
Jag vet ditt hulda fadersöga
ser ock den mask i stoftet bor.
På glädjens eller sorgens stig
du leder mig dock sist till dig.

6. O Herre, dig jag vill åkalla,
när aftonstjärnan framgår skön.
När morgondaggens pärlor falla,
till dig jag höja skall min bön
och aldrig glömma dina bud,
o Fader, Skapare och Gud.

Text: Arvid August Afzelius 1814
Musik: Hamburg 1690 (="Jag nu den säkra grunden vunnit")


38 Fördolde Gud och ursprungskälla
till allt i himmel och på jord.
Vi ser dig styra än och ställa
med makten i ditt blotta ord.
Men outgrundlig är din sed:
än måste allt din vilja följa,
och än tycks du din allmakt dölja -
du vänder allting upp och ned.

2. Ett obegripligt kungavälde
din allmaktshand på jorden för.
Men häpnast blev vi, när det gällde
vad här med dina barn du gör,
då vi med undran skåda fått,
hur du gudomligt oss ledsagar.
Att det är bäst, vad dig behagar,
vi först i efterhand förstått.

3. När något vidrigt sig tilldrager
och hotar med förskräckligt slut,
strax det vår ro ifrån oss tager,
ty vi kan ej se vägen ut.
Men händer det att allt går till
så väl och vackert som oss lyster,
då är vi nöjda och förtröstar
på dig så mycket som vi vill.

4. Ett tålamod förutan ände,
Förbarmare, med oss du har.
Vi felar utan återvändo,
men du förblir dock den du var.
Din nåd och tuktan är ju ett.
Fast de så helt olika smakar,
så har du, när vi ser tillbaka,
ment lika väl med ljuvt och lett.

5. Vår käre Far, vårt allt i alla,
du är densamme som du var.
Inför din tron ska nederfalla
allt det som liv och anda har.
Men i din hand är redan nu,
då vi ska ta dig helt på orden,
all makt i himlen och på jorden.
För evigt prisad vare du!

Text: Anders Carl Rutström 1759, bearb. A.H. 1991, 2007
Musik: Folkmelodi ("Så hav nu, själ, ett muntert sinne"), alt. A.H. 1998


39 Glädje utan Gud ej finnes,
utan Gud ej finnes frid.
Tom den lycka är som vinnes,
om vi glömmer Gud därvid.
Men ej högsta nöd skall rycka
glädjens källa ur vårt bröst
om i både nöd och lycka
vi förnimmer Herrens röst.

2. Molnen våra blickar stänger,
vanmakt tecknar våra spår,
men till allt hans blickar tränger,
över allt hans blick förmår.
Fadershjärtat i det höga
vårdar barnahjärtats rätt:
fadershand och fadersöga
heter Guds regeringssätt.

3. Låt oss därför glada sträva
genom tidens dunkla lopp,
och ej tröttna eller bäva,
men till Herren ha vårt hopp.
I hans fruktan låt oss vandra
på den väg som blivit vår,
och den högre väg ej klandra
där han själv i vishet går.

4. Stilla är hans gång och säker
som hans milda stjärnors gång.
Våra hjärtans sår han läker,
löser våra bördors tvång,
när de budord vi betänker
som han skrev i våra bröst,
när den nåd som han oss skänker
är vår tillflykt och vår tröst.

5. Så vi känner hur försoning,
helgelse och sinnesro
på vår vandring, i vår boning
med oss vandrar, bland oss bor.
Så får hjärtat tröst och minnes
under livets sorg och strid:
glädje utan Gud ej finnes,
utan Gud ej finnes frid.

Text: Johan Olof Wallin 1819, ngt bearb i v. 1 ("känsla" utbytt mot "källa")


40 Himlars rymd sin konung ärar,
stjärnehärar
prisar den som allting vet.
Fästet Skaparns namn förkunnar,
stjärnemunnar
sjunger utan vila det.

2. Dagen spegla vill för dagen
anletsdragen
av den sol som evig är.
Natt som var åt natt som bliver
budskap giver
att den Högste spiran bär.

3. Allting skapat lyder Herren,
när och fjärran
i hans vilja rör sig allt.
Skåda dagens konungs bana,
se och spana,
går han ej som Gud befallt?

4. Som en brudgum fram han träder,
ler och gläder,
tröttnar och till vila går.
Nästa dag han syns med samma
väg och flamma
som sen tusen, tusen år.

5. Vill du livets visdom finna,
vill du vinna
för ditt hjärta frid och tröst,
lyft mot Herren i det höga
upp ditt öga,
se hans verk och hör hans röst.

6. Genom sekler, år och dagar
Herrens lagar
skall med samma kraft bestå.
Herrens löften gäller lika,
kan ej svika.
Vis är den som tror därpå.

7. Herrens bud är uppenbara,
lyser klara
på den väg vi har att gå.
Herrens fruktan hjärtan renar,
ädelstenar
kan oss inte smycka så.

8. Herre, vi har lätt att falla.
För oss alla
ligger frestarn i försåt.
Fast så ofta håg vi byter,
buden bryter,
fräls oss, Herre, och förlåt.

9. Du, vars lag så noga väger
allt vi säger,
låt vårt tal behaga dig,
liksom alla hjärtats tankar;
låt dess ankar
i din sanning fästa sig.

*10. Ära vare Gud i höjden!
Friden, fröjden,
saligheten är ju hans.
Han har oket sönderkrossat,
oss förlossat
som om ingen synd mer fanns.

Text: Johan Ludvig Runeberg v. 1-8,10 1856, A.H. v 9 1992, bearb. A.H. v.1-10 2007
Musik: Karl Johan Moring 1863


41 I en djup, oändlig skog,
svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång
dagen lång.

2. Ja, den dagen var så lång,
himlen mörk och skogen trång,
barnet i sin ensamhet
gick och grät.

3. Grät och tänkte: aldrig mer
jag min faders boning ser.
Här i mörker, köld och nöd
blir jag död.

4. Just då så förtvivlat var
molnet vek, och solen klar
glänste fram - och i dess ljus
faderns hus.

5. Allt var nu på stunden gott,
allt stod nu, som förr det stått:
samma hem och samme far,
allt var kvar.

6. Så, Guds barn, går ofta du
djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är,
vart det bär.

7. Men så visst som Gud är kvar
och en evigt trofast Far
skall du än få ljus och tröst
vid hans bröst.

Text: Carl Olof Rosenius 1849
Musik: Oscar Ahnfelt


42 Kärlek från vår Gud
flödar till oss ut
som en källa, frisk och ren.
I dess vatten klart,
stilla, underbart
glimmar livets ädelsten.

2. Kärlek från vår Gud
som en smyckad brud
kommer ljuvlig till oss ner.
Öppna blott din famn,
kom i Jesu namn!
Himlens glädje den dig ger.

3. Kärlek från vår Gud
är det stora bud.
Intet större finns än den.
Bliv däri alltid,
och du har Guds frid,
ty Gud själv är kärleken.

Text: J N L Schjörring 1854, övers. 1900, ngt bearb. (SvPs 29)
Musik: J P E Hartmann 1876 eller H S Thompson o 1850


43 Min själ nu love, prise Herren
för all hans kärlek, trohet, nåd!
Fast underlig, fördold och fjärran
han mig har synts i sina råd,
jag ser dock nu ett himmelrike
av idel nåd och trofasthet,
ett fadershjärta utan like
från evighet till evighet!

2. Fördolda är väl Herrens vägar,
men nåd och trohet tecknar dem.
Bland mänskors barn han vandra plägar,
liksom en fader i sitt hem.
Fast deras fall han måste sörja,
han dock dem älskar, huld och god.
Till barn han skapat dem från början,
till barn han köpt dem med sitt blod.

3. Förlorat barn är Faderns smärta,
han själv det söker, ropar så:
"O giv mig dock, mitt barn, ditt hjärta!"
Och lyssnar, nalkas det, o då
blir fröjd i hulda fadershuset,
blir ock i barnets hjärta fröjd,
ty barnens frid och fröjd i ljuset,
Guds kärleks ljus, är lyckans höjd.

4. Om också över stormig bölja
vår svaga farkost måste gå,
skall också vreda vågor skölja
in överallt, vår själ ändå
en djup, en salig frid åtnjuter
i tron, en Herrens ljuvlighet,
ty Frälsaren oss själv omsluter
med evig nåd och trofasthet.

5. Och färgar solen våra dagar,
en jordisk lyckas blida sol,
och skimrets makt vår blick försvagar
och drar den bort från resans mål,
då skall Guds Andes inre tuktan
i kärlek lägga på oss band.
O, håll oss, Herre, i din fruktan,
till dess vi nått det goda land!

Text: C O Rosenius 1851, ngt bearb A.H. 2007
Musik: Negro spiritual ("I am a poor, wayfaring stranger), alt. "Ni mänskobarn som här i världen" eller också "Polare" av I. Johansson


44 O Herre Gud av himmelrik,
vad du är mild och misskundelig
mot mig och andra slika!
Du skapat himmel, hav och jord
och människan tillika.

2. Då skapade du av stoft en man,
i paradiset sattes han
att där sin uppgift finna.
Åt alla djur han gav ett namn,
men saknade en kvinna.

3. Strax efteråt blev uppenbar
barmhärtigheten som du har,
du på hans välfärds tänkte.
Du till hans bistånd, hjälp och stöd
en hustru honom skänkte.

4. Du tog ett ben av mannens kropp
och byggde därav kvinnan opp,
i Skriften det betygas.
De skylde ej sin nakenhet,
behövde icke blygas.

5. De prisade Gud av all sin makt
och gladdes åt sin lustgårds prakt
och levde där med gamman.
De brukte jorden utan sorg,
som ett de levde samman.

6. Men ormen sade till kvinnan då:
Ack, skulle Gud hava bjudit så
att ingen frukt får tagas
från något träd i denna gård?
Det kan dock ej fördragas.

7. Hon svarade: vi få äta allt,
förutom av trädet som Gud befallt
att vi ej ens få röra,
det träd som mitt i Eden står
- vi dö, om vi det röra.

8. O Eva, Eva, kvinna god,
du skall ej dö om du vill mig tro,
du skall ej få det värre,
nej, ont och gott du veta får,
du blir som Gud, din herre.

9. Den saliga kvinnan hon ville väl snart
få makt och visdom av sådan art
som ormen henne lovat.
Hon med sin man av frukten åt
- så föllo i synd de båda.

10. Ur paradiset Gud dem drev,
de från dess marker förvista blev.
Vi gräte, om vi visste
hur stor och full den glädje var
som Adam och Eva miste.

11. Gud satte ock ett brinnande svärd,
som stängde vägen till livets träd,
att ingen dit kunde komma.
På domens dag Gud enligt sin lag
med svärd skall syndaren döma.

12. Så bedjom Gud av hjärtans grund
om nåd, förbarmande varje stund,
att vi må svärdet undvika,
för Kristi nöd och hårda död
besitta himmelriket.

13. Det giv oss, Kriste, vår Herre kär,
som alltid sitter din Fader när,
vi bedja det allesamman,
som sätter vår lit till att komma dit
- det give Gud oss! Amen!

Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.
Musik: Ur 1697 års koralbok


45 O, jag ser min Faders hand
i naturens under,
hör i vågens skvalp mot strand
och i åskans dunder
samma röst, vars allmaktsord
bragte himmel, hav och jord
fram ur tomma intet,
fram ur tomma intet.

2. Varje kryp i jordens stoft,
himlens stjärneskara,
skogens susning, blommans doft,
rymderna de klara,
alla vittnar: Gud är stor!
Ja, i skapelsen han bor
stor som ingen annan,
stor som ingen annan.

3. Skyar, stjärnor, blommors prakt
kan dock inte frälsa.
Jord och hav har inte makt
att med frid oss hälsa.
Gud tog människogestalt,
dog på korset, löste allt
som av synden bundits,
som av synden bundits.

4. Att förlåtelse vi fått
och från synden tvagits,
att från död till liv vi gått,
till Guds hjärta dragits,
det är störst av allt vi sport
en allsmäktig Gud har gjort,
och det blir det största,
och det blir det största.

Text: August Storm, d 1914
Musik: H Nordin 1961



46 Så älskade Gud världen all,
att han utgav sin ende Son,
att var och en som på honom tror
skall få ett evigt liv.

2. Ty däri består kärleken,
ej att vi hade älskat Gud,
men däri att han har älskat oss
och givit oss sin Son.

3. Ja, däri har Guds kärlek stor
blivit uppenbar för oss,
att till försoning för all vår synd
han sände oss sin Son.

4. Han sände till oss Jesus Krist
att på honom vi skulle tro,
att genom honom vi leva må
och älska för hans skull.

Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856, ngt bearb.


47 Säg, vem har skapat blommorna,
blommorna, blommorna?
Säg, vem har skapat blommorna?
Gud i himmelen!

2. Säg, vem har skapat stjärnorna,
stjärnorna, stjärnorna?
Säg, vem har skapat stjärnorna?
Gud i himmelen!

3. Säg, vem har skapat fåglarna,
fåglarna, fåglarna?
Säg, vem har skapat fåglarna?
Gud i himmelen!

4. Säg, vem har skapat dej och mej,
dej och mej, dej och mej?
Säg, vem har skapat dej och mej?
Gud i himmelen!

5. Säg, vem har sänt oss Frälsaren,
Frälsaren, Frälsaren?
Säg, vem har sänt oss Frälsaren?
Gud i himmelen!

6. Tack, gode Gud för blommorna,
stjärnorna, fåglarna!
Tack att du sänt oss Frälsaren,
Gud i himmelen!


48 Ur stoftet blev, i Herrens hand
en livets källa väckt,
vars ådra sig till alla land
har droppvis delt och sträckt
och många tusen ådror sett,
ja, strömmar än båd´ vitt och brett
/: det är vår kropp och själ :/

2. Jag tänker på det ögonblick,
en grund till fröjd och hopp,
då jag i moderlivet fick
en mänsklig själ och kropp.
Ty då blev verkställt Guds beslut.
Det var för mig en stor minut
/: då jag fick kropp och själ :/

3. Blev stoftet så i Skaparns hand
förvandlat snart och väl,
hur mycket mer än stoft och sand
är nu min kropp och själ,
sen Faderns kärleks överflöd
och ende Sonens blod och död
/: satt värde på min själ :/

4. Min kropp och själ var aldrig min,
du har mig skapt och köpt.
O Herre, vare den då din,
så visst som jag är döpt,
så visst som du var död för mig,
så överlämnar jag åt dig
/: min ande, kropp och själ :/

5. O Herre, är det ditt beslut
att evangelium
till alla folk skall föras ut,
så låt mig ej bli stum,
men skänk mig glädje, kraft och mod
för dig att offra liv och blod,
/: ja, offra kropp och själ :/

*6. Pris, ära, lov, halleluja
och starkhet, Gud, vår Gud!
Av mun och hjärta må du ta
ett lovets offer nu!
Jag tackar dig, min Fader god
för Andens pant och Jesu blod
/: och för min kropp och själ :/

Text: Anders Carl Rutström? (Sions Nya Sånger 12), bearb. A.H. 2007
Musik: Folkmelodi


49 Vår Fader som i himlen är,
du vet vad vi behöver här,
men milt du bjuder oss att be
dig om allt det som du vill ge.
Så må vår bön av hjärtat gå
och inte blott i ord bestå.

2. Giv att din sanning ren och klar
med kraft må läras hos envar,
så att vi falska läror skyr
och bort från syndens snaror flyr.
Ditt namn blir helgat bland oss här
var gång vi lever som du lär.

3. Ditt rike komme till oss nu
men också när vårt liv är slut.
Kom, led oss med din Ande god,
i oss förnya håg och mod,
så att vi helt må frälsta bli
från satans våld och tyranni.

4. Din vilja, Herre, ske nu den
på jorden som i himmelen,
så vi i lydnad tåligt står
hur än det oss i livet går.
Avvärj och hindra kött och blod
som står din helga vilja mot.

5. Giv oss idag ett dagligt bröd
och hjälp oss i all brist och nöd.
Bevara oss för kiv och strid,
för sjukdom och för olyckstid.
Till arbete och bön oss stärk,
välsigna våra händers verk.

6. Förlåt oss, Gud och Fader huld,
vår stora synd och svåra skuld,
som också vi vill utan knot
förlåta dem oss ont har gjort,
så vi din frid i hjärtat får
och frid ibland oss alla rår.

7. I frestelse oss ej inled
men hjälp oss mot vår ovän vred,
så vi mot honom fasta står
och ej från dina budord går.
Beväpna oss med stadig tro
och med din Andes tröst och ro.

8. Från allt den onde kan och vet
fräls oss av din barmhärtighet.
Bistå oss i vår sista nöd
och rädda oss från evig död.
Vår arma själ tag hem och giv
av nåd hos dig ett evigt liv.

9. Amen, det är: det skall så ske!
Stärk du vår tro att den som ber
i Jesu namn och på ditt ord
får höra: Ske dig som du tror!
Ja, allt varom vi nu dig bett
är lika visst, som om det skett.

Text: Martin Luther 1534
Musik: Tysk ("Att be till Gud han själv oss lär"),
alt. ("Min enda fromhet inför Gud")


Andra utmärkta sånger som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:

DITT FOTSPÅR, GUD, VI SER I FJÄLL OCH DALAR
Text: Trygve Bjerkrheim, A.H. 1992
Musik:

DU HERRE, VÅR HERRE SÅ STOR OCH MÄKTIG
Text: A-S Thorssell Ahlm efter Psalt. 8 (Psalmer och Sånger 354)
Musik: Folkmelodi

GUD HAR SKAPAT ALLTING
Text: A Frostenson 1960 (SvPs 344)
Musik: E Wimfeldt 1958

GUD SKAPADE DE KLARA VATTNEN (SvPs 587, Psalmer och Sånger 359)
Text: Olov Hartman 1970
Musik: B Hallin 1970

GUD ÄR TROFAST! SÅ LJÖD SÅNGEN
Text: Allan Törnberg 1951 (SvPs 30)
Musik: Allan Törnberg 1951

HIMMELSKE FAR, DU HAR FÖTT OSS
Text: Patrick Appleford 1960, Olaf Hillestad 1964, övers. A.H. 1992
Musik: Egil Hovland 1965

HÖGT I STJÄRNEHIMLEN
Text: Anders Frostenson 1968, 1973 (SvPs 25)
Musik: H Puls 1962

JORDEN HAR DU SKAPAT, GUD
Text: Margareta Melin (Kyrksång 14)
Musik: K Runow

KRUKMAKARSKIVAN SVÄNGER RUNT
Text: Anders Frostenson 1960 (SvPs 343)
Musik: L Edlund 1957

KÄRE VÅR HERRE, SÅ VACKER
Text: Britt G Hallqvist 1971 (Psalmer och Sånger 363)
Musik: B Hallin 1971

LÅT OSS GLADA OCH I TRO
Text: A Frostenson 1978 efter J Milton (SvPs 31)
Musik: J Antes o 1790 alt. Traditionell kinesisk

O VILKET DJUP AV RIKEDOM
Text: S Gabrielsson 1929 (SvPs 376:4-5, Psalmer och Sånger 365)
Musik: Tysk 1753

TRÄNGER I DOLDA DJUPEN NER
Text: Natanael Beskow 1919 (SvPs 26)
Musik: L M Lindeman 1840

TUSEN STJÄRNOR GLIMMAR
Text: Anders Frostenson 1960 (SvPs 342)
Musik: T Sörenson 1958

VÅR GUD, SOM SKAPAR LILJAN
Text: E P Hood 1870, J-E Löfkvist 1961 (Psalmer och Sånger 366)
Musik: Irländsk

ÄR GUDS KÄRLEK SÅSOM HAVET
Text: A Frostenson 1958 (Psalmer och Sånger 367, Kyrksång 162)
Musik: G Strandsjö 1960
alt. S Nilsson alt. Kyrkovisor-mel.

Jesus, vår Herre och Broder

50 Din spira, Jesus, sträckes ut
så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
det står då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod,
och för ditt kors, din segerstod,
nedfaller folk och kungar.

2. Det barn som föds till dig man bär,
till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är,
man söker dig i nöden.
Där friden bryts, där orätt rår,
på plågans bädd, i sorgens år,
din tröst allena gäller.

3. Kom, Jesus, var i ve och väl,
i liv och död oss nära,
och gjut i var förkrossad själ
din Ande med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid
då du all världen dömer.

Text: Frans Michael Franzén 1812, ngt bearb.
Musik: Tysk folkvisa, Wittenberg 1533


51 Ditt namn, o Jesus, upphöjt är
högt över alla namn.
Himmel och jord dig hyllning ger,
vårt hopp, vår trygga hamn.
Vi har ju blott ett enda hopp,
vi har blott ett försvar,
men det är nog
att Jesus dog
och att för oss det var.

2. Ditt namn åt syndare förvisst
till frälsning givet är,
det borttar syndens skuld och skam
och frid till hjärtat bär.
Vi har ju blott ett enda hopp...

3. Ditt namn den svage skänker mod,
det liv åt världen bragt.
Du varje boja lossa kan
och krossar satans makt.
Vi har ju blott ett enda hopp...

4. Om bara alla ville se
din kärlek underbar,
de skulle smaka få den nåd
du mig bevisat har.
Vi har ju blott ett enda hopp...

5. O vilken nåd att jag ditt namn
får prisa till min död,
och vittna om hur du, Guds Lamm,
kan frälsa från all nöd.
Vi har ju blott ett enda hopp...

Text: Charles Wesley

52 Du som med Guds frid mej hälsar,
jag som faller, du som frälsar,
du med svar och jag med rop,
du med nåden, jag med skammen,
jag med bönen, du med amen
- o så väl vi går ihop!


53 Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
kärlek så underbar.
Så hög - jag kan ej gå över den,
så djup - jag kan ej gå under den,
så vid - jag kan ej gå utom den,
kärlek så underbar.


54 Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mej giv.
Mig att förlossa offrar han sej,
då han på korset dör ock för mej.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mej då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dej,
glad i din kärlek, offrande mej.

Text: Lina Sandell-Berg 1889
Musik: F A Ekström

55 Jesus, lär mig rätt betrakta
Ordet, som blev kött i dig,
och ej något högre akta
än den fröjd du bjuder mig:
fröjd av sanning, nåd och frid,
fröjd, som blir i evig tid,
då du Faderns råd förklarar,
Fadern själv oss uppenbarar.

2. Fadern själv, hos vilken Ordet
evigt var och evigt är,
av vars tanke allt är vordet
och vars hand all världen bär,
honom, den Oändlige,
i hans ende Son vi ser,
i den vise, kärleksrike,
helige, som blev vår like.

3. Gud, när du i molnen ljungar
och i morgonsolen ler,
när du föder fågelns ungar,
liljorna sin fägring ger,
när du mig ur faran för,
när din röst hos mig jag hör,
o, då känner jag dig vara
och din härlighet förklara.

4. Dock, när tanken dig vill hinna
i det ljus som höljer dig,
kan den ingen vila finna,
hjärtat självt förirrar sig.
Men du tar en jordisk hamn,
Gud och mänska, i din famn
du oss sluter såsom bröder,
och för oss ditt hjärta blöder.

5. Se, då viker tvivlet fjärran
för det klara livets ord.
Tro och kärlek skådar Herran
i hans vägar på vår jord.
Då han föds, som lovad är,
då för oss han korset bär,
då ut ur sin grav han träder,
nåd och sanning världen gläder.

6. Gud, din kärlek kan ej kallna
mot det stoft du livat har.
Själv du söker här den fallna,
som av dig en avbild var.
Sen ej mer hon liknar dig,
ej till dig kan lyfta sig,
du till mänskan stiger neder,
själv till himlen henne leder.

7. Led oss, Jesus, lär oss lida,
lär oss verka såsom du
och ett evigt liv förbida
efter detta korta nu.
Som du ett med Fadern var,
Fadern i dig uppenbar,
så vi ett med dig må vara,
dig i allt vårt verk förklara.

Frans Michael Franzén 1814, ngt bearb.

56 Jesus, tänk på mig
när du kommer i ditt rike.
Jesus, tänk på mig
när du kommer i ditt rike.

Text: Okänd men dock känd rövare
Musik: Taizé

57 Låt oss nu sjunga,
sjunga om Jesu nåd.
Gamla och unga,
prisa hans kärleksråd,
prisa hans dyra nåd!

2. Himlen och jorden
är av hans ära full;
dock är han vorden
fattig för mänskors skull,
barnen av stoft och mull.

3. Villigt han tagit
sjukdom och nöd på sig,
tåligt fördragit
allt, som kan trycka mig
här på min ökenstig,

4. burit vår sveda,
uthärdat korsets död,
just för att freda
oss från sin vredes glöd,
ja, från en evig död,

5. allt för att vinna
åt sig en utvald brud,
som nu kan finna
nåd och behag för Gud
blott i hans egen skrud.

6. Låt oss då sjunga
evigt om denne vän!
Hjärta och tunga:
prisa hans kärlek än,
här och i himmelen!

Text: Lina Sandell 1864, ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt

58 Nämn mig Jesus, han är livet,
han är min rättfärdighet.
Han sitt liv för mig har givit,
mig förvärvat salighet.

2. Egen fromhet intet gäller
inför den som hjärtat ser,
mänsklig visdom icke heller
tröst och frid i själen ger.

3. Intet annat än allena
Jesu nåd, förtjänst och blod
kan från all min synd mig rena,
göra saken för mig god.

4. Milde Jesus, nådens källa,
du mitt liv, min salighet,
låt i domen för mig gälla
din förtjänst och helighet.

5. Döm mitt hjärta här i tiden,
innan världen döms av dig;
och när tiden är förliden
i ditt domslut fria mig.

Text: M G Hehl o 1750, P H Syréen 1826, W Söderström 1907
Musik: Herrnhut efter 1735
59 När världens hopp förtvinat stod,
likt blomman uti sanden,
rann upp så klar en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.

2. Det Jesus var, som huld och god
blev oss en livets källa.
Vi fann i Jesu dyra blod
den hälsoflod
som gör oss evigt sälla.

3. Han ljuset är och sanningen,
han vägen är och livet.
Den honom söker finner än,
och även den
som beder skall bli givet.

4. I världen han den ende är
som trösta kan och liva
den själ som syndaångern tär
och som begär
i honom salig bliva.

5. Han genom hela livets dag
utsträcker sina händer
till syndare, och med fördrag
där tron är svag
han veken återtänder.

6. Han som en herde för sin hjord
allt vad oss fattas giver:
sin Ande, salighetens ord,
sitt rika bord,
och alltid trofast bliver.

7. Vad skulle Herren göra mer
att fallna mänskor frälsa?
Han för oss strider, segern ger,
vår längtan ser
och är vårt liv, vår hälsa.

8. Låt oss som dina barn få bo
hos dig och alltid njuta
kraft av ditt ord till hopp och tro,
till själens ro,
tills vi vår färd skall sluta.

9. Du är i lidandet vårt stöd,
o kärlek utan like.
Du för oss genom sorg och nöd
och kval och död
till härlighetens rike.

Text: S J Hedborn 1813, ngt bearb.
Musik: Johannes Rhau 1589

60 O Kriste, oss benåda,
så att i tron vi må
ljus i din sanning skåda,
liv av din kärlek få.
Till dig vårt hjärta längtar,
från världens flärd det trängtar
till din rättfärdighet.

2. Din Fader dig allena
har givit allt i hand,
att du må allt förena
med trons och fridens band,
och så åt dig förvärva
ett folk, som sällt skall ärva
det rike du berett.

3. Vad Fadern dig har givit
du ej borttappa vill.
Du för till rätta livet
allt vad dig hörer till.
Dit värdes mig ock föra
att jag må dig tillhöra
i tid och evighet.

Text: Elisabeth Kreuziger 1524, Olaus Petri (?) 1536, Johan Åström 1816, ngt bearb.
Musik: Folkmelodi/Erfurt 1524

61 Samme Jesus, samme Jesus
som vid Sykars gamla brunn
ber samariskan om vatten
för sin egen torra mun,
och som låter nåden flöda
som en livsström stark och klar,
se, han är ännu densamme,
ja, densamme som han var.

2. Samme Jesus, som i kärlek
till den arme mannen ser,
till den man som sjuk och spetälsk
vid hans fötter ligger ner,
samme Jesus, som till honom
säger: "Jag vill, bliv ren",
står än färdig att förlåta,
frälsa, hela var och en.

3. Samme Jesus, som om natten
under vågens vilda sång
närmar sej den lilla båten
på Gennesaret en gång
och som säger till de skrämda:
"Var ej rädda, det är jag!"
- se, med samma fridens hälsning
nalkas han oss än i dag.

4. Samme Jesus, som till kvinnan
som man för till honom fram,
för att han skall henne döma,
säger mild men allvarsam:
"Inte dömer heller jag dig,
gå och synda inte mer!"
- samme Jesus, samme Jesus
ännu samma nåd oss ger.

5. Samme Jesus, som av sorgen
själv sig så uppfyllas lät,
att vid graven i Betania
han en gång själv stod och grät,
samme Jesus, som när modern
grät vid ende sonens bår
gav den döde livet åter,
sorgens tårar än förstår.

6. Samme Jesus, som på korset
för vår synd lät offra sig,
samme Jesus, samme Jesus
älskar ännu dig och mig.
Samme Jesus, som nu alltid
i Guds åsyn för oss står,
är i evighet densamme,
ja, i dag liksom i går.

Text: Lina Sandell
Musik: Folkmelodi

62 Se, Jesus är ett tröstrikt namn
och i all nöd vår säkra hamn.
Vi genom Jesus får Guds nåd
och finner på det bästa råd.

2. Guds ende Son, o Jesus huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.
Vår nöd du ser och hjälpa kan,
du som är både Gud och man.

3. Av dig är all rättfärdighet,
av dig all frid och salighet.
Den som till dig har satt sin tröst,
han blir ifrån allt ont förlöst.

*4. Dig vare pris för livets ord,
för dopets bad och nådens bord!
Din frid oss här i tiden giv
och efter döden evigt liv.
Text: B Förtsch 1609, H Ausius 1641, Jakob Boethius 1694, bearb 1819 och ngt bearb 1986
Musik: Strasbourg 1545

63 Tänk på honom som var frestad
såsom du i alla stycken,
honom, som vid korset fästad
drack för dig den bittra drycken.
Ren och helig, han allena
kunde frälsning oss förvärva,
att vi, heliga och rena,
skulle paradiset ärva.

2. I det heligsta ingången
han ock min förlossning funnit
och åt mig, i synder fången,
frid och frihet återvunnit,
att jag under honom sedan
skulle leva i hans rike,
och, i honom helig redan,
alltmer bli den honom like.

3. Upp, min själ att korset bära,
upp att segerprovet giva!
Vill du tjäna Gud med ära,
red dig till att frestad bliva.
Salig den som tåligt lider,
den skall tröst och styrka finna.
Salig den som modigt strider,
den skall livets krona vinna.

*4. Salig, salig den som kände,
den som trodde dig allena,
sanne Gud, och den du sände
att med dig oss än förena!
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.
Text: J O Wallin, bearb. A.H. 2007
Musik: J Cruger

64Var man må nu väl glädja sig,
här är stor fröjd å färde,
ty nu är Gud oss nådelig,
som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
att han barmhärtig vara vill.
Vad kan vårt hopp förtränga?

2. Jag under satan fången låg
och kunde mig ej hjälpa.
Den synd som rådde i min håg
i grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
mitt samvets dom orygglig blev,
och helvetet stod öppet.

3. Men Gud av sin barmhärtighet
sin ögon till mig vände.
Han såg i nåd min uselhet
och hjälp av höjden sände.
Fastän jag var av synder full
var han för mig en Fader huld
och lät sig om mig vårda.

4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mig förbarma.
Far ner uti det syndaland
och lös de fångar arma,
av deras synd och stora nöd,
fräls dem ifrån en evig död
och låt dem med dig leva.

5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mig här på jorden.
I mänskligheten uppenbar
är han min broder vorden.
Sin kärlek ville han bete
och frälste mig från allt det ve,
som jag förskyllt att lida.

6. För mig sitt liv, sitt dyra blod,
han ville icke spara,
att för den dom, mig förestod,
jag måtte tryggad vara.
Han blev hos Gud min löftesman.
Uti hans död min synd försvann.
Så är jag frälsad vorden.

7. Han upp till Fadern for igen
från denna världs elände,
och i mitt bröst Hugsvalaren,
den helge Ande sände,
den i min nöd skall trösta mig,
mig stödja på min bättringsstig,
och i all sanning leda.

*8. Ty vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och nederslog i Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Vem kan oss nu fördärva?

Text: Martin Luther 1523, Olaus Petri 1536
Musik: Från Nurnberg 1624

65 Vi tackar dig, o Jesus god,
som rinna lät ditt dyra blod.
Från Satans makt och avgrundslist
har du oss löst, o Jesus Krist.

2. Vi beder dig, sann Gud och man,
slit sönder våra synders band.
Fräls oss ifrån en evig död
och var vår hjälp i all vår nöd.

3. När synden frestar, med oss stå.
När korset trycker, skynda då
att hjälpa, styrka, stödja så,
att det för svårt ej vara må.

4. O Jesus, du vår broder kär,
du vill oss alltid vara när.
I vårt elände hos oss bliv
och hjälp oss till ett evigt liv.
Text: Christoph Fischer (Vischer) 1565, Jesper Swedberg 1694
Musik: Svensk 1697 (=Den rätt på dig, o Jesus tror; Du som i alltets mitt har ställt)

Andra utmärkta sånger om Jesus som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:

DU SANNA VINTRÄD, JESUS KÄR
Text: J A Eklund 1911
Musik: Strassburg 1577

DU SOM LADES PÅ ETT FÅNG
Text: Anders Frostenson
Musik: Engelsk

EN VÄN FRAMFÖR ANDRA ÄR JESUS
Text: Inga-Lisa Persson (ur Glad sång)
Musik: Lydia Lithell ("Flyttfåglarna")

JAG VILL SJUNGA OM MIN VÄN
Text: Eva Norberg 1971 (SvPs 472)
Musik: J Ulich 1674

JESUS, DU SOM SJÄLEN MÄTTAR
Text: J Flittner 1661, J Arrhenius 1691, J A Hellström 1979 (SvPs 355)
Musik: Svensk 1691

JESUS KOM TILL JORDEN FÖR ATT DÖ
Text: A Börud, övers.
Musik: A Börud

JESUS ÄR MIN VÄN DEN BÄSTE
Text: J Arrhenius 1691, O Hartman 1978 (SvPs 43)
Musik: G Duben 1654

LÅGT VAR DET STALL DÄR HAN FÖDDES
Text: A Frostenson (v. 1-4, 6) A Holmberg (v. 5)
Musik: Kyrkovisor

LÅT MIG FÅ HÖRA OM JESUS
Text: Fanny Crosby van Alstyne (SvPs 46)
K Larsson 1904, 1959
Musik: J R Sweney 1880

SÄG, KÄNNER DU DET UNDERBARA NAMNET
Text: Allan Törnberg 1935 (SvPs 47)
Musik: Allan Törnberg 1935

VEM ÄR GRUNDEN FÖR MIN TRO
Text: Johann Chr. Schwedler 1720, övers. Britt G Hallqvist o 1960, Eyvind Skeie 1980 (NoPs 353), A.H. 1992
Musik: Johann Baptist Reimann 1747

VEM ÄR HAN SOM BOTT I STJÄRNGEMAK
Text: Anders Frostenson (Kyrkovisor)
Musik: Per-Erik Styf 1958

VILKEN VÄN VI HAR I JESUS
Text: J M Scriven o 1855, Eva Magnusson 1984 (SvPs 48)
Musik Ch C Converse 1868

Anden, vår Hjälpare och Tröstare

66 Ande, nådens källa,
låt din fullhet välla,
kom och hos oss bliv.
Du som plågan släcker
och i hjärtat väcker
kärlekseld och liv,
lär min svaga röst och tunga
att din kraft och nåd besjunga.

2. Kom, Guds dyra gåva,
tröst och hjälp mig lova,
väck på nytt min tro.
Se, min längtan tär mig,
fyll mig du och bär mig,
ge min ängslan ro.
Hör, jag ber dig att du låter
mig få liv och styrka åter.

3. Kom i pingstens skyar,
du som mig förnyar
genom Jesu blod.
Ande av Guds enhet,
ge mig sinnets renhet,
trofasthet och mod.
Styrk mig att din vilja göra
när mig ondskan vill förföra.

4. Styr mig på min bana
bort från syndig vana.
Låt mig där jag går
trots betryck och fara
trygg med dig få vara
tills jag himlen når.
Där skall jag med frigjord tunga
evigt haleluja sjunga.

Text: Johann Franck 1653, Petrus Brask 1690, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 110)
Musik: Johann Cruger 1653


67 Det skall ej ske med mänsklig makt,
men genom Anden, har du sagt.
Oss, Herre, med din Ande stärk,
ty skört och svagt är mänskors verk.

2. Vår kraft och makt förgår med hast;
vårt eget verk snart åter brast.
Av död och grav ej Anden vet,
hans verk står fast i evighet.

3. Han sanningen på denna jord
befäster med sitt allmaktsord.
Oss med din Ande föd till liv
och oss din vapenrustning giv.

4. Han värnar kyrkans gamla hus,
att tryggt det står i stormens brus,
med dopets bad och korsets ord
och bröd och vin på nådens bord.

5. Det skall ej ske med mänsklig makt,
men med din Ande, har du sagt.
Så ber vi: töm oss på allt vårt
som för ditt verk i vägen står.

6. Och fyll oss med din Ande god,
giv med din högra hand oss mod
och skapa av oss, Herre kär,
ett Andens hus, en Andens här.

Text: Gustav Jensen 1902, A.H.
Musik: Omkring år 1000, Erfurt 1524, Wittenberg 1533


68 Dig, helge Ande, bedja vi
att med din kraft du står oss bi
under prövotider
och svåra strider,
helst uti den yttersta,
när det till änden lider.
o Gud, förbarma dig.

2. O ädla ljus, gör med ditt sken
vår tro på Jesus sann och ren,
och den själv uppliva
att frukter giva.
Hjälp oss att i denna tro
till änden faste bliva.
O Gud, förbarma dig.

3. O kärlekseld, uppvärm vårt sinn.
Allt hat, all ljumhet övervinn,
att vi leva läre
som bröder käre
i försonlighet och frid
och Kristi sinne bäre.
O Gud, förbarma dig.

4. O högsta tröst i all vår nöd,
oss uppehåll i liv och död.
Låt oss ej försaka
att bedja, vaka
och betänka, att en gång
vi döden måste smaka.
O Gud, förbarma dig.

Text: V. 1 från medeltiden. Martin Luther 1524, Olaus Petri 1536, J O Wallin 1814, 1816


69 Du som från gudomsskötet går
att mänskor återföra
till Gud ifrån fördärvets spår
och synden makt förstöra,
kom, helge Ande, fyll mitt bröst,
mitt hjärta rena, stäm min röst
att dina under sjunga.

2. O gode Ande, led du mig
till sanningen och livet!
Skriv i mitt hjärta vad av dig
i livets ord är skrivet.
Styrkt av din kraft, ledd av din nåd,
jag vill ditt kärleksfulla råd
i ord och gärning prisa.

Text: J Åström 1816, ngt bearb.


70 Gud, dig ske pris av alla,
att du oss velat kalla
uti din Son till livet
och oss din Ande givit.

2. Han oss i dopet tvagit,
i hjärtat boning tagit.
Han verkar genom ordet
och dukar nattvardsbordet.

3. Vem kunde annars tänka
vad gott oss Gud vill skänka?
Vem skulle omsorg bära
att Herren känna lära?

4. Den som av Anden ledes
till salighet beredes.
Han kan förnöjd och glader
benämna Gud sin Fader.

5. Att tron i hjärtat giva,
vårt hopp att stärka, liva,
vår kärlek värma, rena,
är Andens verk allena.

6. Så prisar nu vi arma
Gud, som sig vill förbarma.
Hans Ande i oss verke
och till allt gott oss stärke.

Text: Ph F Hiller


71 Herre, se, vi väntar alla
att du våra böner hör
och att du med oss som fordom
än ett pingstens under gör.
Gjut din Ande, gjut din Ande
över varje törstig själ
och i allas våra hjärtan
nu ditt verk fullborda väl.

2. Låt den helga elden falla
uti våra hjärtan så
att den där må helt förbränna
vad som finns av hö och strå.
Gjut din Ande...

3. Andens gåvor till oss dela
och låt under bland oss ske.
Med din kraft de sjuka hela
och din frälsning låt dem se.
Gjut din Ande...

Text: v.1-2 Eric Bergquist 1904, v. 3 E Hane 1910
Musik: Paderborn 1765


72 //: Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske ://
utan genom min Ande, säger Herren,
utan genom min Ande.
Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske.

Text: Sakarja 4:6
Musik: L Larsson 1968, S Myrén 1968

73 Kom, helge Ande, Herre god!
Besök vårt hjärta, ge oss mod!
Fyll våra själar med din nåd
och var med oss i råd och dåd.

2. Du är vår Hjälpare och tröst,
ja, salig den som hör din röst.
Du läker varje sårad själ,
är livets brunn till evigt väl.

3. Hit bringar du de gåvor ner
som Fadern i sin godhet ger,
du delar ut Guds helga ord
på alla språk omkring vår jord.

4. Kom hit i mörkret med ditt ljus
och värm med kärlek våra hus,
och fyll vår brist, fördriv vår nöd
med gåvor av ditt överflöd.

5. Ge kraft i frestelse och strid
och stanna hos oss med din frid.
Gå med oss du i varje stund
och håll oss kvar i ditt förbund.

6. Lär du oss känna Fadern väl
och öppna för hans Son vår själ.
Guds sannings kunskap du oss giv
och styrk vår tro till evigt liv.

*7. Till Fadern och hans Son vi bär
i ödmjukhet vår lovsång här
och prisar Anden likaså.
Gud, låt oss alla nåden få!

Text: Hrabanus Maurus ca 820, Martin Luther 1524, Olaus Petri 1536, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 106)


74 Kom, helge Ande, Herre Gud,
giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn,
o, kom i våra hjärtan in.
Du helga kraft, med nådens sken
gör viljan god, gör själen ren,
att livets väg vi glatt må gå
och heligt rörda sjunga så:
Halleluja! Halleluja!

2. Du helga ljus, all sannings port,
lär oss på varje tid och ort
att känna Gud och den han sänt.
Gör Sonens dyra namn bekänt,
förklara Faderns välbehag
och falska läror från oss tag.
Det ord är fast, det ord är visst,
som lär oss tro på Jesus Krist.
Halleluja! Halleluja!

3. Du helga eld, all världens tröst,
låt kärlek brinna i vårt bröst,
du glädjens källa, fyll vårt blod
i jordisk nöd med himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
mot frestelsen med kraft bered,
att här vi manligt strida må
och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!

Text: Martin Luther 1524, J O Wallin 1816, bearb. A.H.
Melodi: Medeltida processionssång Erfurt 1524


75 Kom, helge Ande, till mig in,
upplys min själ, upptänd mitt sinn´
att jag i dig må bliva.
Låt livets ljus få lysa mig
och led mig på den rätta stig.
Dig vill jag helt mig giva.

2. I all din sanning led du mig,
förståndet öppna nådelig
och lär mig, Gud, din vilja.
Från alla synder gör mig ren,
att jag må följa dig allen,
allt ont ifrån mig skilja.

3. Hjälp Herre, nåderik och blid,
att jag av hjärtat all min tid
mig håller vid det ena:
att tro på Herren Jesus Krist
och öva kärlek utan list.
Min hjälp är du allena.

4. Stå alltid på min sida så
att satan mig ej skada må,
ej världen mig förföra.
Gud, med min ande vittne bär
om att ditt barn jag också är,
som du vill salig göra.

5. Jag kännes vid min svaghet all,
jag vet ej vad jag bedja skall,
vad gagnar eller skadar.
O helge Ande, bed för mig
och lär mig sucka innerlig
mitt Abba, käre Fader!

6. Du allt i dina händer har,
behåll mig då i nåden kvar,
med dig vill jag nu vandra.
Förlåt min skuld och mina brott
och giv mig lust att göra gott,
att glädja dig och andra.

7. Giv lycka, Gud, till allt gott verk,
befrämja det och kraften stärk,
så att jag alla dagar
må ständigt växa till i nåd,
i både visdom, kraft och råd,
som dig, o Gud, behagar.

8. Hjälp mig att nyttja tiden rätt,
att bli till glädje på allt sätt,
och ner mitt pund ej gräva.
Ty den som bryter dina bud
och tjänar någon annan gud
förgäves måste sträva.

8. O glädjens Ande, stå mig bi
i all den sorg jag kommer i
och när du hem mig sänder.
Ja, hjälp mig skiljas hädan så
att glad jag överlämnar då
min själ i dina händer.

Text: Okänd svensk författare 1694, bearb. A.H. 2008
Musik:


76 Kom, helige Ande, jag beder:
kom, öppna mitt hjärta för dej.
Du som i all sanning oss leder,
fullborda din gärning i mej.

2. När ångest och längtan vill bränna
och samvetet inte ger ro,
o lär mej då Kristus att känna,
på honom förtrösta och tro.

3. Jag själv kan ej slita de banden
som vållar mej jämmer och skam
om du inte tar mej vid handen
och för mej till Frälsaren fram.

4. Blott du kan ånyo mej föda
att inte för evigt jag dör.
Så kom att mej helt genomglöda,
i anden mej brinnande gör.

5. Ej falskhet och synd kan du lida
och bor ej i avgudahus,
så kom i mitt hjärta att sprida
ditt heliga, straffande ljus.

6. Ja, kom att regera därinne
med kärlekens levande lag;
mej fyll med ditt himmelska sinne
och helga mej dag efter dag.

7. O kom att från synden mej skilja,
från onda begär gör mej fri.
Förena mej så med Guds vilja,
att ett jag med honom må bli.

Text: Lilly Lundeqvist
Musik: Tysk folkmelodi


77 O Gud, ditt rike ingen ser
och ingen blir där inne,
åt vilken ej din Ande ger
ett öppet barnasinne.
Vad köttsligt vett ej hört och sett
du har åt den förvarat
som, from och ren, i nådens sken
ser himlens råd förklarat.

2. Ett jordiskt sinne tryckes ner
av egen tyngd till jorden,
och den i Gud ej lever mer
är död i synden vorden.
Begärens brand tar överhand,
där Andens liv ej väckes.
Den bryter ut och blir till slut
en eld, som aldrig släckes.

3. Jag vill, men Gud, vad mäktar jag,
så oren och så bräcklig?
Ack, utan dig är kraften svag
och viljan otillräcklig.
Det som är fött av kött är kött,
men det, så själv du säger,
är ande, som av Andanom
sitt liv allena äger.

4. Mig då, o Gud, din Ande giv,
som syndens lust kan döda
och av sin kraft till evigt liv
på nytt min ande föda.
För tro och hopp han låter opp
de himlaportar klara,
för övermod, för kött och blod
de skola slutna vara.

5. Men alla äro barn av dig,
som av din Ande drivas,
och är jag barn, så skall ock mig
det goda arvet givas.
Bland sorg och brist jag då förvisst
min tröstekälla finner,
min själaro uti den tro
som världen övervinner.

Text: J O Wallin 1816
Musik: B Waldis 1553


78 O du helge Ande, kom till oss in,
med nåd och frid i dina trognas hjärtan bliv.
Din levande kärlekslåga där upptänd och uppehåll,
du som av alla tungomål och land församlar folken
i Herrens Jesu Kristi tro endräkteliga.
Halleluja! Halleluja!

Text: Medeltida antifon, svensk övers. 1525, 1543, Erik Gustaf Geijer 1819


79 O helge Ande, sanne Gud,
lär världen all din kärleks bud,
att hålla Herren Jesus kär
och älska vad hans eget är!

2. Predika du om Jesu död
som hela världen frälst ur nöd.
Ja, vittna för var själ därom
att hon är Jesu egendom.

3. Säg världen som i mörkret går
att all dess synd däri består
att den ej vill på Jesus tro
och ej hos honom söka ro.

4. Lär världen rätt den hemlighet,
att den har full rättfärdighet,
blott därför att Gud själv blev man
och oss med blodet återvann.

5. Giv världen ock rätt tanke om
den nådefulla frihetsdom,
då varje mänska dömdes fri
från satans makt och slaveri.

6. Hugsvala var bedrövad själ,
så att den mår hos Jesus väl.
Giv rädda hjärtan tröst och mod
att våga tro på Jesu blod.

7. Led alla dem som vilse går,
så att de alla vägen når,
som Jesu kärlek banat har
när han ett offer för oss var.

8. Giv hela Herrens menighet
sann kärlek och sann enighet,
så vi som frälsta syndare
varann i Jesus börjar se.

9. Låt glädjen av den nåd vi fått
uppmuntra oss att göra gott!
Låt Jesu frid oss fägna mer
än all den frid som världen ger.

10. I Jesu namn nu lär oss rätt
att tro och be på barnasätt,
tills vi Gud Fader, Son och dig
får sjunga lov evinnerlig!

Text: Magnus Brynolf Malmstedt, bearb. A.H. 1992, 2007
Musik: Folkmelodi från Sköldinge (Det finns en väg till himmelen)

Andra fina sånger om Anden som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:

DINA LÖFTEN ÄR MÅNGA, DIN TROFASTHET STOR
Text: Sigurd Lunde, övers. A.H.
Musik: Sigurd Lunde

GRIP DU MIG, HELIGE ANDE
Text: Pia Perkiö (SvPs 646)
Musik:

I DEN HELIGE ANDE ÄR VI ETT MED VARANN
Text: Psalmer och visor
Musik:

LIVETS ANDE, KOM FRÅN OVAN
Text: J A Eklund 1934 (SvPs 53)
Musik: G Duben (=Jesus är min vän den bäste)

O GUDS ANDE, NU JAG BEDER
Text: G Oberg (Sionsharpan)
Musik: Folkmelodi

TACK, HERRE JESUS, ATT ANDEN DU SÄNDER
Text: Svante Österbacka
Musik: Juhani Martikainen

VINDEN SER VI INTE
Text: A Frostenson 1958, 1973
Musik: E Wikfeldt 1958

Kyrkan

80 Ditt ord, o Jesus, skall bestå,
ditt rike kan ej falla.
Hur vilt än otron rasa må
och syndens vågor svalla,
du har ändå för evig tid
i full rättfärdighet och frid
ett härligt rike grundat!

2. Visst kan det synas, Herre kär,
som skulle det gå under,
visst stormar det än här, än där,
som bävade dess grunder.
Men nej, det endast verkar så
- ditt rike står och skall bestå
när jord och himmel faller.

3. Om moln och töcken samlas här
omkring din tron, vad mera?
Rättfärdighet dess fäste är,
och du, du skall regera
från evighet till evighet,
då andra rikens härlighet
om några år försvinner.

4. Det segra skall, ditt korsbanér,
trots alla mörkrets makter,
och samla folken fler och fler
från jordens skilda trakter,
på det ditt namn må bliva stort
liksom ditt lov, från ort till ort,
allt intill världens ände.

5. Ditt helga rike är dock ej
av denna världen, Herre,
och aktas ej av världen, nej,
den ser det ej, dessvärre.
Den ser de kristnas skröplighet
men aldrig deras härlighet
och deras konungs ära.

*6. Pris vare dig, o Jesus kär,
du Konung utan like,
att jag, så arm och svag jag är,
fått syn på detta rike,
att jag får, evigt glad och fri,
som präst och kungabarn däri,
om dina under sjunga!

Text: Lina Sandell 1863, 1867, ngt bearb.
Musik: O Ahnfelt 1861


81

1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist,
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.

Text: B S Ingemann 1843, Edvard Evers 1902
Musik: 1400-talet H Kugelmann 1540


82 Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än orons vågor svalla
genom söndringslysten tid,
ty i Jesu Kristi tro
får var själ, som trår till ro
och mot tvivel söker fäste,
hägn likt svalan i sitt näste.

2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
uppåt visar korskrönt tinne
till ett mål som evigt är.
Klockans helga maningsljud
kallar syndare till Gud,
psalmen, som sig mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.

3. Ej den falska frid som söver
bor där Herrens boning är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda, får vi där.
Med gemensam sång och bön
striden hoppfull blir och skön;
Andens svärd vi bär på färden
för att övervinna världen.

4. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandrar, tills vi når
templet, där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi står.
Led oss, lyft oss, Herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dig församlar. Amen.

Text: Erik Natanael Söderberg 1910



83 Lammets folk och Sions fränder,
lilla hop av köpta får,
som till himlens arveländer
uppå törnestigar går,
Salems folk och Guds församling,
lilla skepp och klena hjord,
som i världen är en främling
och ett mål för våld och mord.

2. Du dig skattar dock lycksalig
och ditt öde aldrig tungt.
Frälsaren med nåd otalig
är din sällhets medelpunkt.
Låt ock honom detta vara,
han allena är det värd!
Sedan är det ingen fara
med ditt liv och hädanfärd.

3. Ljuvlig månde nu oss falla
under livets träd vår lott.
Herren är vårt allt i alla,
ja, vårt tempel och vårt slott.
Där har fågeln funnit näste,
svalan funnit har sitt bo,
skrämda flyktingen sitt fäste,
trötta trälen sabbatstro.

4. Tro och älska, det är saken,
allt på kärlek kommer an.
Kärleken uppfyller lagen,
tron ej annat göra kan.
Den, som tror, skall salig bliva,
den som älskar, livet får.
Gode Jesus, värdes giva
att din kärlek om mig rår!

5. Och på denna helga grunden,
nu med dig, min Gud och man,
göre Anden mig förbunden
och oss alla med varann,
att som grenarna i stammen
vi må leva, trivs väl.
Jesus, låt i alla lammen
bli ett hjärta och en själ!

Text: Anders Carl Rutström, ngt bearb.
Musik: Okänd kompositör



84 Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt bröders gemenskap
och nådenes bord,
de osedda dagar vi möter med tröst,
/: oss följer ju Herden :/
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.

2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
/: men före går Herren :/
men före går Herren,
med segerns banér.

3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
/: där lever vårt hjärta :/
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.

*4. O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
skall bringa oss fram.
/: Lov, pris, tack och ära :/
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!

Text: Carl Olof Rosenius 1851
Musik: Oscar Ahnfelt 1851


85 Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten, där bygges år från år,
till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står.

2. Därinne Anden bor. Han steg i lågor neder;
med honom livets eld från själ till själ sig breder.
Han är i ordets ljus, i sakramentens tröst,
av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst.

3. En ny och kostbar sten med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd vi känna såsom vår,
då spännas nya valv, och Herren ära får.

4. Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar
de barn, som hemma bo, och det som ute famlar,
så för envar som tror och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ Guds kyrka öppen står.

5. Vårt hem hon vara vill i livets glädjedagar,
och när i sorgens tid bekymrat hjärta klagar.
Där redes oss ett rum vid Herrens nattvardsbord,
där vigas vi till ro i våra fäders jord.

6. Blott som en flyktig dröm är mänskans dag i tiden,
och snarligt lyktad är för varje släkte striden.
All jordisk glans förgår, all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå till tidens sista stund.

Text: Edvards Evers 1914


*86 Vi lovar dig, o store Gud.
Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord
kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*2. Din kyrka glädes i ditt skygd,
hon på ett hälleberg är byggd:
till domens stund
hon vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*3. Ditt folk omkring din tron en gång
skall sjunga segerns höga sång
där kerubim
besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.

Text: Johan Olof Wallin 1811
Musik: Medeltiden 1529


87 Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall!
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.
Vårda Kristi får och lamm,
träd med herdestaven fram,
vaksam, fridsam, lyckosam.

2. Skriv det konungsliga budet
tidigt i de ungas bröst.
Låt av nåden utgå ljudet
till de ångerfullas tröst.
Vilsefördas ledsven var,
svagas tillflykt och försvar
och de armas vän och far.

3. Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej ljum.
Låt den helga ljusastaken
inte stötas från sitt rum.
Bäva ej i stormig tid,
manligt emot ulvar strid,
tåligt Kristi smälek lid.

4. Dig den högste Herden lede,
du som leda skall hans hjord.
Dig han styrke och berede
med sin Ande och sitt ord.
Give han, vars kors du bar,
dig en krona evigt klar,
när din kamp du kämpat har.

Text: Johan Olov Wallin 1816


88 Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.

2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister
förkastat den och att den än ej mister
din omsorg, dina kallelser, din tuktan,
att än den fostrar barnen i din fruktan,

3. att du mig rum i denna kyrka givit
och att du inom den har skänkt mig livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.

4. Ja, tack att du på mig så nådigt tänkte
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte!
Hjälp att jag den så som min moder vördar
och bär mitt ax till hennes himlaskördar.

5. O läk du hennes skador, dig förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma.
Uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten!

6. Låt alltid klart uti vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, ngt bearb.
Musik: Theodor Söderberg


Andra fina sånger om kyrkan som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:

GAMMAL ÄR KYRKAN, HERRENS HUS

GUDS KYRKAS LIV ÄR JORDENS STÖRSTA UNDER

HJÄRTAN, ENIGT SAMMANSLUTNA

I TRO UNDER HIMMELENS SKYAR