Kyrkan

80 Ditt ord, o Jesus, skall bestå,
ditt rike kan ej falla.
Hur vilt än otron rasa må
och syndens vågor svalla,
du har ändå för evig tid
i full rättfärdighet och frid
ett härligt rike grundat!

2. Visst kan det synas, Herre kär,
som skulle det gå under,
visst stormar det än här, än där,
som bävade dess grunder.
Men nej, det endast verkar så
- ditt rike står och skall bestå
när jord och himmel faller.

3. Om moln och töcken samlas här
omkring din tron, vad mera?
Rättfärdighet dess fäste är,
och du, du skall regera
från evighet till evighet,
då andra rikens härlighet
om några år försvinner.

4. Det segra skall, ditt korsbanér,
trots alla mörkrets makter,
och samla folken fler och fler
från jordens skilda trakter,
på det ditt namn må bliva stort
liksom ditt lov, från ort till ort,
allt intill världens ände.

5. Ditt helga rike är dock ej
av denna världen, Herre,
och aktas ej av världen, nej,
den ser det ej, dessvärre.
Den ser de kristnas skröplighet
men aldrig deras härlighet
och deras konungs ära.

*6. Pris vare dig, o Jesus kär,
du Konung utan like,
att jag, så arm och svag jag är,
fått syn på detta rike,
att jag får, evigt glad och fri,
som präst och kungabarn däri,
om dina under sjunga!

Text: Lina Sandell 1863, 1867, ngt bearb.
Musik: O Ahnfelt 1861


81

1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist,
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.

Text: B S Ingemann 1843, Edvard Evers 1902
Musik: 1400-talet H Kugelmann 1540


82 Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än orons vågor svalla
genom söndringslysten tid,
ty i Jesu Kristi tro
får var själ, som trår till ro
och mot tvivel söker fäste,
hägn likt svalan i sitt näste.

2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
uppåt visar korskrönt tinne
till ett mål som evigt är.
Klockans helga maningsljud
kallar syndare till Gud,
psalmen, som sig mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.

3. Ej den falska frid som söver
bor där Herrens boning är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda, får vi där.
Med gemensam sång och bön
striden hoppfull blir och skön;
Andens svärd vi bär på färden
för att övervinna världen.

4. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandrar, tills vi når
templet, där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi står.
Led oss, lyft oss, Herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dig församlar. Amen.

Text: Erik Natanael Söderberg 1910



83 Lammets folk och Sions fränder,
lilla hop av köpta får,
som till himlens arveländer
uppå törnestigar går,
Salems folk och Guds församling,
lilla skepp och klena hjord,
som i världen är en främling
och ett mål för våld och mord.

2. Du dig skattar dock lycksalig
och ditt öde aldrig tungt.
Frälsaren med nåd otalig
är din sällhets medelpunkt.
Låt ock honom detta vara,
han allena är det värd!
Sedan är det ingen fara
med ditt liv och hädanfärd.

3. Ljuvlig månde nu oss falla
under livets träd vår lott.
Herren är vårt allt i alla,
ja, vårt tempel och vårt slott.
Där har fågeln funnit näste,
svalan funnit har sitt bo,
skrämda flyktingen sitt fäste,
trötta trälen sabbatstro.

4. Tro och älska, det är saken,
allt på kärlek kommer an.
Kärleken uppfyller lagen,
tron ej annat göra kan.
Den, som tror, skall salig bliva,
den som älskar, livet får.
Gode Jesus, värdes giva
att din kärlek om mig rår!

5. Och på denna helga grunden,
nu med dig, min Gud och man,
göre Anden mig förbunden
och oss alla med varann,
att som grenarna i stammen
vi må leva, trivs väl.
Jesus, låt i alla lammen
bli ett hjärta och en själ!

Text: Anders Carl Rutström, ngt bearb.
Musik: Okänd kompositör



84 Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt bröders gemenskap
och nådenes bord,
de osedda dagar vi möter med tröst,
/: oss följer ju Herden :/
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.

2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
/: men före går Herren :/
men före går Herren,
med segerns banér.

3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
/: där lever vårt hjärta :/
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.

*4. O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
skall bringa oss fram.
/: Lov, pris, tack och ära :/
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!

Text: Carl Olof Rosenius 1851
Musik: Oscar Ahnfelt 1851


85 Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten, där bygges år från år,
till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står.

2. Därinne Anden bor. Han steg i lågor neder;
med honom livets eld från själ till själ sig breder.
Han är i ordets ljus, i sakramentens tröst,
av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst.

3. En ny och kostbar sten med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd vi känna såsom vår,
då spännas nya valv, och Herren ära får.

4. Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar
de barn, som hemma bo, och det som ute famlar,
så för envar som tror och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ Guds kyrka öppen står.

5. Vårt hem hon vara vill i livets glädjedagar,
och när i sorgens tid bekymrat hjärta klagar.
Där redes oss ett rum vid Herrens nattvardsbord,
där vigas vi till ro i våra fäders jord.

6. Blott som en flyktig dröm är mänskans dag i tiden,
och snarligt lyktad är för varje släkte striden.
All jordisk glans förgår, all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå till tidens sista stund.

Text: Edvards Evers 1914


*86 Vi lovar dig, o store Gud.
Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord
kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*2. Din kyrka glädes i ditt skygd,
hon på ett hälleberg är byggd:
till domens stund
hon vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*3. Ditt folk omkring din tron en gång
skall sjunga segerns höga sång
där kerubim
besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.

Text: Johan Olof Wallin 1811
Musik: Medeltiden 1529


87 Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall!
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.
Vårda Kristi får och lamm,
träd med herdestaven fram,
vaksam, fridsam, lyckosam.

2. Skriv det konungsliga budet
tidigt i de ungas bröst.
Låt av nåden utgå ljudet
till de ångerfullas tröst.
Vilsefördas ledsven var,
svagas tillflykt och försvar
och de armas vän och far.

3. Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej ljum.
Låt den helga ljusastaken
inte stötas från sitt rum.
Bäva ej i stormig tid,
manligt emot ulvar strid,
tåligt Kristi smälek lid.

4. Dig den högste Herden lede,
du som leda skall hans hjord.
Dig han styrke och berede
med sin Ande och sitt ord.
Give han, vars kors du bar,
dig en krona evigt klar,
när din kamp du kämpat har.

Text: Johan Olov Wallin 1816


88 Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.

2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister
förkastat den och att den än ej mister
din omsorg, dina kallelser, din tuktan,
att än den fostrar barnen i din fruktan,

3. att du mig rum i denna kyrka givit
och att du inom den har skänkt mig livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.

4. Ja, tack att du på mig så nådigt tänkte
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte!
Hjälp att jag den så som min moder vördar
och bär mitt ax till hennes himlaskördar.

5. O läk du hennes skador, dig förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma.
Uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten!

6. Låt alltid klart uti vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, ngt bearb.
Musik: Theodor Söderberg


Andra fina sånger om kyrkan som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:

GAMMAL ÄR KYRKAN, HERRENS HUS

GUDS KYRKAS LIV ÄR JORDENS STÖRSTA UNDER

HJÄRTAN, ENIGT SAMMANSLUTNA

I TRO UNDER HIMMELENS SKYAR