200 Är jag ej rik av gyllne stycken

1. Är jag ej rik av gyllne stycken,
ja, har jag inga skatter här,
mej himlen givit nåd så mycken
och glädje ännu till mej bär.
Det är ett gästabud var dag:
det äkta ståndet prisar jag.

2. Naturen vill jag glad bejaka,
att leva ensam ängsligt är.
Den minsta fågel har en maka
som den kan hålla hjärtligt kär.
Ja, allt som liv och anda har
vill prisa det att bilda par.

3. Om sorgemolnen hit än driver,
och ingenting jag mer förstår,
en gång dem solen sönderriver,
när Gud så vill det övergår.
Och under tiden än hans nåd
för liv och äktenskap vet råd.

4. Solblomma röd av kärleksminne, 
sig skickar efter solen sin; 
så också jag med vördsamt sinne
ska gå tillhanda vännen min.
Gott hjärtelag är ju det band,
som håller samman hem och land.

5. Vad lust att le när kärlek driver
och den som rår vill tjäna väl,
när två blir ett i älskogsiver
så innerligt till kropp och själ!
En blir den andras högra hand,
o himmelsljuva kärleksband! 

194 Se livet vill blomma i Skaparens hand

Alt. koral:

1. Se, livet vill blomma i Skaparens hand,
som lustgårdens örter och träd,
då hjärtan är tända hos kvinna och man
att älska och ära varandra.

2. Vi lyfter till Herren vårt tack och vår bön
för gåvan han ger i vår vård.
Låt växa och mogna, om lust byts i nöd,
den kärlek som bundit oss samman.

3. Så stärk oss att bära den vardag vi får
i kärlek som ej söker sitt.
Bevara ett ljus och en fröjd hos oss två
från livet vid skapelsens källa.

Text: Gösta Wrede 1978 (50 år), publ. med tillstånd
Musik: Gösta Wrede 1978, alt. Lennart Hultin

198 Helt saligt var det bröllopspar

1. Helt saligt var det bröllopspar
som Jesus ville gästa!
Han med sin mor ju bjuden var
och ville deras bästa.
Ja, salig är var bröllopsdag
då Jesus själv sin kärleks lag
får här bland oss befästa.

2. Men aldrig någon dag upprann
med morgonsolen röda
där ingen sorg och motgång kan
oss förorsaka möda.
Så klar ser aldrig himlen ut
att ingen sky och storm till slut
kan hota frukt och gröda.

3. I Kana tog ju vinet slut
och kvar fanns bara vatten.
Ja, så kan glädjen sina ut
och oro fyller natten.
När glädjens portar här slås upp,
i bakhåll står en mörkrets trupp
som vill få kväva skratten.

4. Men när till oss du bjuden är,
o Jesus, får vi luta
oss trygga mot ditt ord som lär 
hur allting väl kan sluta.
Ja, låt vårt vatten bli till vin
med ren och himmelsk glädje i
som vi med dej får njuta.

5. O Jesus, du som hjärtan kan
med kärlek sammanbinda,
ge makan glädje hos sin man
och maken hos sin kvinna.
Hjälp alla dem som glatt och tryggt
har sina löften på dej byggt,
låt nöd och brist försvinna!

6. Ge ära, ljus och goda råd,
ge tusenfaldig lycka,
stärk hem och äktenskap i nåd,
vad världen än må tycka.
Välsigna kärlek, trofasthet,
och led oss till den salighet 
där inget kan oss trycka!

Text: Thomas Kingo, sv övers. A.H.

Musik: Wittenberg 1525

195 Vår Herre som i Edens land

1. Vår Herre som i Edens land

bad första brud och förste man

att stå varann så nära,

kom med välsignelse till dem

som vill i kärlek bilda hem,

ditt stora namn till ära,

så de

både

lusten, nöden,

intill döden

lär sej dela,

så din nåd bär upp det hela.

2. Vi ber för hem och folk och värld,

lys frid och fred vid hemmets härd

och över hela jorden.

Kom, Herre Jesus, bli vår gäst

i både vardag, helg och fest,

ditt ord ger ljus på borden.

Led oss,

med oss

gör ett under

alla stunder,

för oss nära

intill dej och våra kära.

Text: Birgitte Cathrine Boye (v 1), Andreas Holmberg (v 2 22/4 2016, övers v 1)

Musik: Philipp Nicolai

B C Boye:

199 Ert hus ska ni bygga på Ordets fasta grund

Alt. melodi:


1. Ert hus ska ni bygga på Ordets fasta grund!
Då rubbas ej muren i stormarnas stund.
Låt hemmet få stå i skydd av Kristi kors!
Då viker ej väggen för frestelsers fors.
Där korset står vakt,
tappar mörkret sin makt.

2. Låt Herren välsigna er ande, själ och kropp,
låt honom er fylla med kärlek, tro och hopp.
Ja, morgon och kväll, det redan nu bestäm,
sänd bönens vita duva med bud från ert hem.
Där bön hålls vid makt,
står Guds änglar på vakt.

3. Be honom som inbjöds till Kanas bröllopsfest
att under alla skiften bli kvar som hedersgäst!
Välsignad var plats, som Jesus kallar sin,
där Herren själv får stanna kan vatten bli vin,
och friden står vakt
över hjärtanas pakt. 

4. Gud signe er båda tills livets sol går ned!
Det lyser på vägen av Herrens frid och fred.
Han före er fram till fest i himmelen,
där inga som möts måste skiljas igen,
där kärlekens makt
uppnått allt som Gud sagt.

Text: Jacob Peter Mynster Paulli 1878 (34 år), sv. övers. A.H.  7/8 2014
Musik:  Johan Peter Emilius Hartmann 1870 (65 åt), alt. Alice Tegnér

109 I Kana stad ett bröllop stod

Alt. koral:



1. I Kana stad ett bröllop stod,
i Galiléen det skedde,
dit bjöd man Jesus och hans mor,
stor fröjd han där beredde.
Du som i äktenskap vill gå,
bjud Herren Jesus dit också,
om du vill bli välsignad.

2. När stämningen just var som bäst,
tog vinet slut därinne,
fast Jesus själv var med som gäst
med glatt och öppet sinne.
Ja, inte var han den som kom
med suck och sorg, det vet vi om,
nej, han är glädjens Herre.

3. När vi får möta nöd och brist
och hjälp ej står att finna,
en trägen bön då först och sist
oss hjälper övervinna.
Hos Jesus finns all hjälp och tröst,
en ödmjuk bön ur troget bröst
vill han så gärna höra.

4. Ja, han är den som vill och kan
till slut vår sorg fördriva.
Men tid och medel aldrig man
får honom föreskriva.
När mänsklig visdom rådlös är,
då är hans stund att hjälpa här.
Den måste vi förbida.

5. Som bäst man väntar glädjevin
som sorgen släcka skulle,
så skänks istället vatten i
sex krukor överfulla.
Den prövningen blir ganska svår,
en ångest genom själen går,
vi frestas att förtvivla.

6. Du måste lära, kristen god,
vid livets fällda bommar,
att visa tro och tålamod,
ja, trots förnuftets domar!
Vad Jesus säger, gör med flit.
Arbeta, bed och all din lit
till honom sätt för alltid.

7. Så se nu här på Herrens hand
som allting kan förvandla!
Se, vin av vatten gjorde han,
så vill han med oss handla.
Han vänder sorg i fröjdevin,
han glädjen ger och harmonin.
Förtrösta helt på honom!

8. Begynnelsen är ofta svår,
men lägg den i hans händer,
och även det vi ej förstår
han till det bästa vänder.
Så handlar Herren Jesus Krist,
han bästa vinet spar till sist.
Gud vare pris och ära!

Text: Cyriacus Spangenberg o 1550 (22 år), sv. övers. och omarb. i 1695 års psalmbok, ytterligare bearb. A.H. 2015
Musik: Burkhard Waldis, alt. 1697 års koralbok

C Spangenberg på äldre dagar:

776 Välsignat är det hem förvisst

EN SKÖN BILD AV ETT HEM
DÄR MAN TJÄNAR HERREN

1. Välsignat är det hem förvisst, 
som har sitt allt i Jesus Krist. 
Där han ej är, är världen tom, 
där han ej bor, är fattigdom. 

2. Välsignat mer än allt på jord 
är varje hem, där Kristi ord 
om Faderns nåd och välbehag 
till alla talar dag från dag. 

3. Välsignat är det stilla bo, 
där alla blivit ett i tro, 
där alla nu vill tjäna Gud 
och vandra i hans viljas bud. 

4. Välsignad är den hemmets härd, 
där bönens helga offergärd 
som rökelse mot höjden går 
och Herren Gud tillbedjan får. 

5. Välsignad är vår gärning all, 
om vi är trogna i vårt kall 
och var och en i kärlek bär 
den börda honom given är. 

6. Välsignat varje folk består, 
där tron till nya släkten når, 
där Faderns nåd och Kristi frid 
regera får från tid till tid. 

7. Så sluter jag i denna stund, 
jag och mitt hus, med dej förbund, 
o Gud, att dej jag tjäna vill 
och höra dej för evigt till. 

8. Ja, du vår Fader, hos oss bliv, 
välsigna oss och nåd oss giv 
att skåda upp till dej i tro, 
och skänk oss sist en salig ro. 

Text: Christoph von Pfeil 1746 (34 år) "Wohl einem Haus, da Jesus Christ", sv. övers.  Johan Alfred Eklund 1911 (47 år), 1917, bearb. A.H. 2015

Musik: 1697 års koralbok

Denna psalm har funnits på svenska alltsedan 1911, då Johan Alfred Eklund översatte den för Förslag till reviderad psalmbok med anslaget "Välsignat är det hem förvisst / som har sitt allt i Jesus Krist". År 1983 presenterade Jan Arvid Hellström två (!) nya varianter, varav den ena ("Välsignad vår gemenskap är / om Jesus bor och lever där") hamnade i finlandssvenska psalmboken och den andra ("Välsigna, Herre, alla dem / som bygger ett gemensamt hem") i den rikssvenska (typiskt!). Och alla tre versionerna vore egentligen värda att stå i samma psalmbok, så fint kompletterar de varandra.

När det tyska originalet första gången trycktes var det i den s.k. Memminger Gesangbuch 1782, hela 36 år efter att den skrevs, men med författaren ännu kvar i livet. Den hade då överskriften "Älsklig bild av ett hem där man tjänar Herren" och angavs vara skriven 1746 på 1 sönd. efter trettondagen - man tror att författaren inspirerats av texten om Jesus vid 12 års ålder i templet (se Lukasevangeliet 2:41-52). Även Josua 24 och särskilt 24:15 tycks ha haft betydelse för originalversionen, i synnerhet dess avslutning. 

196 Det är så härligt att följas åt

1. Det är så härligt att följas åt
för två som håller varandra kära, 
ty dubbelt glad är ju glädjen då,
men sorgen hälften så tung att bära.
Ja, det är gamman att vandra samman,
att vandra samman, när tro och kärlek
//: är själens plagg ://

2. Det är så vackert och varmt i hem,
där små och stora har samma sinne,
där livets ord lyser klart för dem
och bor i hjärtat där innerst inne.
Ja, det är gamman att hålla samman,
att hålla samman, när trofast ömhet 
//: är hjärtats språk ://

3. Det är så härligt att lita på:
vi har en Gud, som vår väg bereder.
Han oss ej glömmer då vi blir grå,
hans nåd sej sträcker till tusen leder.
Ja, det är gamman, när allesamman,
när allesamman får ljus och hjälp i
//: Guds kärleks ord ://

4. Det blir så tungt och så mörkt för dem
att ej få vara varandra nära.
Men tänk blott då: i vår Faders hem,
där kan vi åter få se de kära.
Ja, det blir gamman att leva samman,
att leva samman när allt är kärlek
//: och ljus och frid ://

5. Var än två mänskor i Jesu namn
sitt hem med kärlek och tro vill bygga,
där ska de alltid ha säker hamn,
hur allting växlar, de bor dock trygga,
ty det är gamman att växa samman,
att växa samman, när hemmets hjärta
//: är Jesu namn ://


 
Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1855 (72 år) "Det er så yndigt at fölges ad", sv. övers. Elin Silén, bearb.
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1833 (59 år)

N F S Grundtvig:


C E F Weyse:

197 Vi ber nu för var (vår) brudgum och brud

1. Vi ber nu för var brudgum och brud:
Gud Fader, dem rikligt benåda!
Allt gott du dem give, Herre vår Gud,
och vände ifrån dem all våda.
Din trogna hand dem i liv och död
all hjälp och välsignelse give,
och vid deras tröskel i lust och nöd
din ängel väktare blive
och tvedräktsanden fördrive.

2. På all deras väg, i all deras tid,
var med dem i nåd, Herre Kriste!
Vad än som dem sker, din kärlek och frid
de aldrig i världen dock miste!
Och blir det bekymmer i deras bo,
du må dem om bönen påminna,
så ständigt de sätter till dej sin tro,
vill undret i Kana besinna - 
hos dej ska de hjälpen då finna.

3. Guds Helige Ande, giv att ditt ljus
dem följer och gläder allt mera!
Kom till dem med tröst, och i deras hus
och i deras hjärtan regera,
så de med ära, med tukt och tro
på jorden kan väl leva samman
och sedan i himmelens rike bo
i evig glädje och gamman.
Det önskar vi. Amen. Amen.


Text: Petrus Rudbeckius 1622 (44 år), Jesper Svedberg 1694, ngt bearb. A.H.
Musik: Trol. svensk, se 1697 års koralbok nr 328!

198 O Gud vår Gud och allas far

 

1. O Gud, vår Gud och allas far,

välsigna detta glada par!
Från himlen räck din milda hand
att helga dessa vänners band.

2. Låt äkta kärlek, hopp och tro
med dem i deras hem få bo.
Gör lång och lycklig deras tid
och giv dem sist en salig frid.

Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2012
Musik (4-stämmig kanon): Thomas Tallis 1567 (62 år), Thomas Ravenscroft 1621 (39 år)

J O Wallin:

196 Man och kvinna, Gud till pris

1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!

2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!

3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!

4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!

5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!

6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!

7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!

8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!

9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!

10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!

11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!

12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt!

Text: Johan Runius (1679-1713), tr. 1714 i Dudaim, lätt bearb. A.H. 2011
Musik: Ur 1697 års koralbok (nr 326 "Gud som allting skapade")

VIGSEL OCH ÄKTENSKAP

198 På Gud som åt fågeln bereder

1. På Gud, som åt fågeln bereder
ett bo i den grönskande lund
och över oss människor breder
sin nåd liksom himmelens rund,
vår lycka och ro får vi bygga.
Hans ord gör oss glada och trygga
och helgar vårt äkta förbund.

2. Vi knutits av Gud vid varandra
med dyraste bandet på jord.
Vi även fått nåden att vandra
tillsammans till Frälsarens bord.
O, må vi ej se oss tillbaka,
men båda den vila få smaka,
Gud lovat sitt folk i sitt ord.

Text: Svante Alin (1852-1931), ngt bearb. 2011
Musik: Kangasala 1623

S Alin:

914 Se på brudens stolthet

1. Se på brudens stolthet,
se hur glad hon är
för att äga honom,
som hon fått så kär.
Så skall allt skapat
glädjas över Gud,
stå där i sin skönhet,
strålande som brud.

2. Se på hennes brudgum!
Detta var hans dröm.
Nu vid hennes sida
Står han, stark och öm.
Så skall vår Herre
se på skönheten,
som blir uppenbar i
hela skapelsen.

3. Glädjen hos en brudgum
och hans stolta brud
är en glimt av glädjen
på den dag, då Gud
sluter för alltid
Kyrkan i sin famn
och på hennes panna
tecknar ömt sitt namn.

Text: Christian Braw
Musik: Fransk folkmelodi ("Kornet har sin vila")