492 Ja, kände du, Herre, den darrande hand

 

1. Ja, kände du, Herre, den darrande hand 
som rörde din mantelfåll, 
då folket en gång vid Tiberias´ strand 
dej trängde från alla håll, 
//: då känner du också den hand, som ännu 
sej sträcker i nöden till dej! ://

2. Och hörde du bönen som saknade ord, 
men dock som ett nödrop ljöd, 
och skådar du ännu kring hela vår jord 
med hjärta för all dess nöd, 
//: du hör också bön som ur djupaste djup 
än stiger till dej utan ord ://

3. Och sa du då: "Gå nu, min dotter, i frid, 
din tro har fått hjälpa dej!" 
så viskar du än med din ljuvliga röst 
de orden jämväl till mej, 
//: och bördan som nyss ner till jorden mej tryckt 
du lyfter, ja, själv du den bär ://

4. Tack, käraste Herre och Frälsare god 
för så outsäglig nåd! 
Ja, tack för ditt renande, helande blod 
och tack för ditt frälsningsråd! 
//: Allt gott är av dej och du gör allting väl 
- pris, ära och tack tillhör dej! ://


Text: Lina Sandell 1874 (42 år), bearb. A.H. 2010
Musik: "Som sådden förnimmer", 1697 års koralbok (bearb. 1939)

447 Alla Herrens vägar är ju

Alt. koral (utan repriser):


VID EN SKILJEVÄG

1. Alla Herrens vägar är ju
godhet, sanning, trofasthet.
Vet vi själva inte vägen,
han vårt bästa vill och vet.
Han som räknat våra dagar
innan någon kommen var,
han som i all nöd och fara
oss på starka armar bar,
//: han allt framgent vill oss hjälpa,
som han hittills gjort, vår Far! ://

2. Kastar vi en blick tillbaka
på de flydda åren, se,
samma kärlek uppenbarad
genom både väl och ve,
samma kärlek, samma trohet,
när den log mot dej och mej,
samma kärlek, samma trohet,
när i moln den svepte sej,
//: om den rosor utan törnen
strött på vägen eller ej ://

3. Samma kärlek, när den gav oss
vad vi högst av allt begärt,
liksom när den tog ifrån oss
vad oss framför allt var kärt,
när i nåd den undanröjde
vad oss än i vägen stod,
eller kom vår mun att jubla:
Gud mot sina barn är god!
//: Ja, i allt vi ständigt möter
samma nåd och tålamod.´://

4. Ser vi framåt, samma kärlek
oss härefter följa skall,
bära oss på herdearmar
och bevara oss för fall.
Hur vår dag sej än gestaltar,
hur all kraft oss än förgår,
hur det skiftar under färden
och vår strid blir het och svår,
//: i Guds trofasthet och omsorg
all vår hjälp och välfärd står ://

5. Låt oss därför ej förtvivla,
trots vår egen skröplighet;
Gud är mäktig, Gud är trofast,
låt oss aldrig glömma det!
Ej vår vaksamhet, vår trohet
räcker till, nej, endast hans;
i vår egen styrka aldrig
någon verklig seger vanns.
//: Han har lovat vara med oss;
större trygghet aldrig fanns ://


6. Varje skiljeväg i livet
Gud en löftesstjärna ger:
nya plikter, nya strider,
men ny nåd vi får dess mer.
Så var Herrens sätt sen gammalt,
känt av varje Jesu vän,
och nu i hans vida rike
samma sätt ju gäller än.
//: Led oss därför, käre Herre,
som du vill var dag igen! ://


Text: Lina Sandell 1868 (36 år), bearb. 2016
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1877, alt. Robert Lowry

441 Låt ditt ansikte oss lysa

1. Låt ditt ansikte oss lysa,
Herre, även detta år,
du som är alltjämt densamme,
så i morgon som i går!
Du som har all makt på jorden,
led oss vid din starka hand
genom öknens alla faror
tills vi hunnit löftets land.

2. Låt ditt ansikte oss lysa
såsom det i gången tid
lyst för flyktingen i Betel,
lett ditt Israel i frid,
visat Moses, då han ropat,
väg, där spår till väg ej fanns,
kastat över mörka vågen
morgonsolens purpurglans.

3. Hjälp oss, Herre, att besinna
vad du hitintills har gjort,
att ock vi i tron må bida
av din godhet något stort!
Hjälp oss under livets skiften,
så i klar som mulen dag,
skåda upp till dej och vila
stilla blott vid ditt behag.

4. När förhärjande som haglet
otrosstormen brusar fram,
lyft vårt öga och vårt hjärta
till det blödande Guds Lamm!
Låt din kyrka och församling,
uppå hälleberget byggd,
växa och fullkomnas, Herre,
i det helga korsets skygd.

5. Låt ditt ansikte oss lysa
på den väg oss återstår!
Ja, om detta år, o Jesus,
skulle bli vårt sista år,
säg oss då att du gått före
genom dödens mörka dal
att bereda åt oss alla
rum uti Guds fröjdesal!

Text: Lina Sandell 1886 (54 år), ngt bearb. i anslutning till finländska Sionsharpan

Musik: Dmitri Bortnianski

L Sandell: 


D Bortnianski:

691 Aldrig är jag utan fara

1. Aldrig är jag utan fara,
kan dock alltid säker vara;
alltid någon nöd, men se:
alltid ock en Frälsare!

2. Aldrig fri från syndens smärta,
men dock tröstad vid Guds hjärta;
aldrig utan kamp och strid,
alltid dock på djupet frid.

3. Ofta jagad, ofta fången,
men dock aldrig helt förgången;
ofta utan kraft och råd,
aldrig utan hjälp och nåd.

4. Alltid täck för Faderns öga,
Jesus, fast jag tror det föga;
aldrig rätt tillfreds med mej,
alltid salig blott i dej.

5. Så du sorg och glädje delar,
att mej ingetdera felar:
sött och surt i livets skål,
just så mycket som jag tål.

6. Men, o Jesus, när jag gråter,
giv, att hoppets glädje åter
trots all synd och nöd ändå
måtte övervikten få!

Text: Thomas Kingo 1681 (47 år), Lina Sandell 1861 (29 år, med tillägg av v. 4)

Musik: Folkmelodi (jfr skivan "Blott en dag" med Carola), alt. svensk 1691, alt. dansk koral (se nedan) Andreas Petter Berggreen 1852 (51 år), alt. norsk koral Ludvig Mathias Lindeman

Alt. dansk koral (Berggreen): 

Alt. norsk koral (Lindeman):

T Kingo:

389 Herrens nåd är var morgon ny

1. Herrens nåd är var morgon ny!
Varför skulle vi sörja?
Jordens skuggor så snart ska fly,
må vår lovsång då börja!
Pris ske Gud! Vi mot målet ilar,
Jesus följer oss trofast än idag,
bjuder här allt Guds välbehag
och därhemma sin vila.

2. Herrens nåd är var morgon ny!
Bort med tvekan och fruktan!
Herrens röst mitt i stormens gny
blandar nåd i hans tuktan.
Nåd, ja, nåd hur han än den kläder,
nåd som fostrar för himmelriket opp,
nåd som livar vår tro, vårt hopp,
nåd som tröstar och gläder.

3. De som gråter, de vare då
såsom gräte de icke.
De som fröjdas och ler också
såsom gladdes de icke.
Herren kommer! Hans dag är nära.
Må vi bida den längtansfullt i tron,
höja redan vår lovsångs ton:
Honom, honom ske ära!

Text: Lina Sandell 1865 (33 år), ngt bearb. 

Musik: Oscar Ahnfelt 1874 (61 år) - jfr Carolas framförande.

L Sandell:

O Ahnfelt:

439 Låt mig börja med dig

1. Låt mig börja med dig,

o min Frälsare kär,
varje år som du giver mig än.
Låt mig börja med dig

varje dag du beskär,
och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen.

2. Låt mig börja med dig,

i ditt heliga namn,
som allena har frälsning i sig.
Håll mig tätt intill dig,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mig,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar fram på din stig.
Varje gryende dag

två mig vit, två mig ren
i det blod som har runnit för mig
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mig börja med dig,

men dock ännu en bön:
Låt mig sluta min vandring med dig.
Och när dagen är slut,

giv mig vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mig,
att leva med dig i ditt rike.

Text (=SvPs1986 nr 196): Lina Sandell 1875 (43 år), ngt bearb.

Musik: Theodor Söderberg 1884 (37 år)

Denna nyårspsalm, som passar minst lika bra som födelsedagspsalm, publicerades första gången i Barnens Tidning nr 1/1875. Sången hör alltså till den period av Lina Sandells liv då hon var gift och skrev sig Lina Berg (1867-1903) men som sångförfattare alltfort hade ungdomssignaturen L.S. Mycket av det hon skrev de här åren var egentligen skrivet för barn, men visade sej nog så användbart för de vuxna.

Denna sång hör till de L.S.-sånger som kom in i psalmboken först 1986 (11 av hennes sånger kom med redan 1937, men nu har hon hela 15 med!).

Melodin är nästan 10 år yngre än texten och trycktes första gången i Hemlandstoner 1884.

L Sandell:

221 Gör det lilla du kan

1. Gör det lilla du kan,
gör det villigt och glatt,
snart de dyrbara tillfällen flyr.
Efter vår kommer höst
och på dag följer natt,
då kanhända ej morgonen gryr.
O var flitig att så,
medan ännu är tid,
så att skörden kan mogna i frid!

2. Gör det lilla du kan
och se inte därpå
att så ringa, så litet det är.
För hur skulle du då
väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dej här?
Är det uppdrag du fått
än så ringa i sej,
o, var nöjd att han gav det åt dej!

3. Gör det lilla du kan,
lägg ditt hjärta däri,
gör det allt för din Frälsare blott,
och var viss att han ska
inte döma som vi,
blir det fråga om stort eller smått!
Se, han själv gör ju allt,
vad betyder det då
om han ställt dej i led med de små?

4. Gör det lilla du kan

och besinna att Gud
hos oss alla blott trohet vill se!
O så gläds att få gå

med hans ringaste bud
och att själv han all hjälp vill dej ge!
Vilken fröjd, om en dag

han ock säger till dej:
"Vad du gjorde, det gjorde du mej!"

Text: Lina Sandell 1885 (53 år)
Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg 1887 (45 år)

888 Om han komme idag

  

1. Om han komme idag, din Herre och Gud,

skulle helst från hans åsyn du fly?

Om du hörde idag det kallande ljud

av basunen från himmelens sky,

skulle fröjd eller ångest dej fatta?

2. Om han komme idag, rättfärdig och vis,

till att ställa oss fram inför sej,

månne människors dom och människors pris

skulle vara av värde för dej

eller falla med tyngd ner i vågen?

3. Månne allt vad som nu är viktigt och stort

även då skulle synas dej så?

Månne allt vad idag blir talat och gjort

bleve talat och gjort även då?

Besinna dej, innan du svarar.

4. Om han komme idag - o, pröva dej än

medan Herren nu dröjer, och säj:

Är hans ankomst dej kär, eller fruktar du den?

O, vart leder då vandringen dej?

Den stund du ej menar, han kommer.

Text: Lina Sandell 1874 (42 år), ngt bearb.

Musik: Gunnar Wennerberg 1877 (60 år)

429 Bred dina vida vingar

"BARNETS AFTONBÖN"

1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mej,
och låt mej stilla vila
i ve och väl hos dej.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mej alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mej alla synder
och två mej i ditt blod.
Ge mej ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Ta i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Text: Lina Sandell 1860 (28 år), 1865, ngt bearb.

Musik: Svensk folkmelodi

Denna vår kanske mest kända aftonpsalm gavs under rubriken "Barnets aftonbön" ut i häftet Korn åt små fåglar (1865), som innehöll både sånger och berättelser för barn. Samma år trycktes den även i Lina Sandells kalender Korsblomman för 1866. Men hon hade gjort ett första utkast redan fem år tidigare i ett brev till en väninna. Då började psalmen så här:

Bred dina vida vingar,

o Jesu, över mig,

och låt din lilla kyckling

få gömma sig i dig.

Var fick Lina Sandell kycklingarna och Jesus-vingarna ifrån? Ja, ett svar, det viktigaste, är: Från det Jesus säger om sig själv i Lukasevangeliet 13:34! (Jämför vad David säger i sin grott-bön när han var jagad av Saul, Psaltaren 57:2: "I dina vingars skugga tar jag min tillflykt").

Ett annat svar är: Från Paul Gerhardt, som i näst sista strofen av sin berömda kvällspsalm Nun ruhet alle Wälder skriver så här:

Breit aus die Flügel beide,
o Jesu, meine Freude,
und nimm dein Küchlein ein!

Även om vissa förståsejpåare haft synpunkter på Sandells användning av denna bild (som dock alltså har starkt stöd hos Frälsaren själv) och mer eller mindre nedlåtande talat om "hönsapsalmen", så har psalmen i hela vårt land - och flera grannländer - blivit mycket känd och älskad. Lina Sandell bearbetade den själv något och tog bort uttrycket "din lilla kyckling", men Jesus fick behålla vingarna! Ytterligare något bearbetades texten för 1937 års psalmbok ("blott av nåd" i första strofen blev t.ex. "av din nåd") och för 1986 års psalmbok (då "och två mig" i andra strofen blev "mig rena"). Men i stort sett har sången vandrat oanfrätt genom 150 år av svensk psalmsång. Den har dessutom länge, trots de små irritationsmoment som de delvis olika textversionerna vållat, hört till det exklusiva antal psalmer som många lyckats lära sej helt utantill. Även efter det att psalmpluggandet i skolan upphört.

759 Bliv i Jesus, vill du bära frukt

 

1. Bliv i Jesus, vill du bära frukt!
Grenen kan ej leva skild från stammen.
//: Och blott under herdens vård och tukt
fostras och bevaras späda lammen ://

2. Bliv i Jesus, där är tryggt, blott där,
varje annan plats har sina faror
//: och när världen ler som fagrast här
frukta allra mest för hennes snaror! ://

3. Bliv i Jesus, vill du växa till
i de stycken som din Gud behagar
//: bliv i Jesus, om i tron du vill
ta ditt kors att bära alla dagar ://

4. Bliv i Jesus, vill du hålla ut
modigt, troget, segerrikt i striden!
//: Han med frid skall kröna dej till slut
och din mödas dag är snart förliden ://

5. Bliv i Jesus, lita på hans makt
och hans trofasthet i alla skiften.
//: Att han skall fullborda vad han sagt,
därom vittnar tydligt hela Skriften ://

6. Bliv i Jesus, genom stormens brus
skall han leda dej den rätta stigen,
//: bliv i Jesus, och i Herrens hus
sist du bliva skall evinnerligen ://

Text: Lina Sandell 1877 (45 år), ngt bearb. A.H. 2008 
Musik: Folkmelodi

156 Herre, samla nu oss alla

1. Herre, samla nu oss alla
kring ditt underbara ord!
Likt ett vårregn låt det falla
på vårt hjärtas torra jord.
Må du oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända,
//: låt ett nådens under hända,
Herre, vid ditt rika bord! ://

2. Lär oss att i tro ta vara
på det ord oss givet är!
Led oss i ditt ljus, det klara,
på den väg som till dej bär!
Gör vårt hjärta för dej stilla,
låt ej otron oss förvilla,
//: Herre, låt oss ej förspilla
nådens stund, som nu är här ://

3. Må vi akta på den tiden
då du söker oss, o Gud!
Snart är nådens dag förliden
och vi får ej flera bud.
O, så hjälp oss nu att höra
vad vår själ kan saliggöra,
//: öppna du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud! ://

Text: Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), bearb.

Musik: William Batchelder Bradbury 1861 (45 år)

352 O att den elden redan brunne

1. O att den elden redan brunne,
som du, o Jesus, tända vill!
O att all världen redan funne
den frid som hör Guds rike till!

2. Visst glimmar det i mörka natten
en liten gnista här och där,
visst är den stora frälsningsskatten
för månget hjärta dyr och kär.

3. Men låt den elden spridas vida
och gör den skatten vida känd!
I tron ditt löfte vi förbidar,
att Anden rikligt blir oss sänd.

4. Kom snart, o Jesus, till oss alla
och värm oss med din kärleks glöd!
Låt oss ej längre gå så kalla
för egen och för andras nöd.

5. Låt nådens bud till alla föras,
giv åt ditt rikes framgång fart,
så att ditt lov dock måtte höras
från alla världens ändar snart!

6. Och stärk din eld i våra hjärtan,
bränn bort, bränn bort allt eget slagg,
men lindra även luttringssmärtan
med din hugsvalans ljuva dagg.

7. Låt alla egna nästen brinna,
de usla brunnar torka ut
och alla egna stöd försvinna,
då blir du ensam Gud till slut!

8. Du, du är värdig, du allena
att få all ära, lov och pris.
Ack, håll oss alltid vid det ena,
att du är ensam god och vis.

9. Men dina svaga lemmar, Herre,
ack, låt dem inte söndra sej!
De är ju få - så mycket värre
om inte de är ett i dej!

10. De är så få, de är så svaga,
men håll dem med din starka hand.
Lär dem att älska och fördraga,
knyt till, knyt till ditt kärleksband.

11. Smält allt vad åtskilt är tillsamman,
gör varmt vad nu är ljumt och kallt!
Blås liv i svaga kärleksflamman
och bliv du själv vårt allt i allt!

Text: Georg Friedrich Fickert 1812 (54 år), Lina Sandell 1861 (29 år)
Musik: C C Scholefield

678 Nu låter jag sorgerna fara

1. Nu låter jag sorgerna fara,
och sjunger om Herren Krist.
//: Hur väldig än nöden må vara,
han hjälper mej ur den till sist ://

2. Han näpser mej väl, men han driver
ej bort mej till evig tid.
//: Mitt hopp och min borg han förbliver,
min tröst, mitt beskärm och min frid ://

3. Han låter de väldiga vatten
ej helt få fördränka min själ.
//: Han lyser mig även i natten,
i dödsdalens mörker jämväl ://

4. Han skingrar de mörkaste skyar,
han kröner med seger och frid.
//: Han kraften och glädjen förnyar,
ja, liksom i ungdomens tid ://

5. Han lämnar mej inte i döden
trots lagens och djävulens hot,
//: men pris vare Gud för den nöden,
som fört mej till Frälsarens fot! ://

Text: Lina Sandell
Musik: Svensk folkmelodi ("Till Österland vill jag fara")

12 Jag älskar dej, Jesus

1. Jag älskar dej, Jesus, jag vet du är min,

och trots vad jag är i mej själv är jag din.

Du frälst mej från döden och hjälper ännu,

och ingen, nej ingen har älskat som du.

2. Av evighet, Jesus, du älskat mej först,

och se, av all kärlek din kärlek är störst.

Till döden på korset den sträcker sej ju

och ingen, nej ingen har älskat som du.

3. Och sist i det hem du av nåd mej berett,

vars härlighet än intet öga har sett,

skall lovsången ljuda långt bättre än nu,

att ingen, nej ingen har älskat som du!

Text: (=PoS1987 nr 646) William Ralph Featherston 1862 (16 år), övers. Lina Sandell 1895 (63 år), ngt bearb.

Musik: Adoniram Judson Gordon 1872 (36 år) [Hör sången sjungas i "Minns du sången"]

Originaltexten My Jesus, I love Thee, I know Thou art mine, skrevs 1862 av den då bara 16-årige kanadensaren Featherston och trycktes 1864 i The London Hymn Book. Sången har översatts till svenska både av Erik Nyström (finns i Frälsningsarméns sångbok 1883) och Lina Sandell (en av hennes sista insatser på sångens område). Men i motsats till Nyström lämnar Sandell originaltextens kärleksförklaring i slutet av varje strof ("om jag någonsin älskat dej är det nu") och ersätter den med lovprisningen "ingen, nej ingen har älskat som du".

Man kan fråga sej varför - älskade inte den 63-åriga Lina Herren Jesus lika mycket som den 16 årige William Ralph gjorde? Jo, alldeles säkert. Men det fanns nog samtidigt i den svenska evangeliska väckelsen en försiktighet inför alltför starka offentliga kärleksuttryck inför Frälsaren, en försiktighet som inte ska tolkas som skygghet eller stramhet utan som en önskan att över allt annat framhäva hans kärlek till oss. "Vi älskar, därför att han först har älskat oss", det är något av väckelsens signum.

Och ingenting i Featherstons text motsäger detta; tvärtom är det också hans bekännelse. Men samtidigt är 16-åringen just i inspirationens ögonblick så intagen av Jesus och det Jesus gjort, att han med ungdomlig glöd fullt uppriktigt kan utbrista: "Om jag någonsin älskat dej, så är det nu!" Ändå känns det kanske för genomsnittssångaren i genomsnittsgudstjänsten lättare att ärligt stämma in i Lina Sandells version.

Bild av Lina Sandell-Berg (L.S.) på äldre dagar:

66 Blott en dag

1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mej en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

2. Själv han är mej alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.

Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sej.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mej.

3. Hjälp mej då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mej förvarad är.
Hjälp mej, Herre, att vadhelst mej händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Text: Lina Sandell-Berg 1865, 1872 (33, 40 år), ngt bearb.

Musik: Oscar Ahnfelt 1872 (59 år)

"Blott en dag" har länge tillhört våra vanligaste begravningspsalmer, och är liksom den förra psalmen, Tryggare kan ingen vara, en av Lina Sandells absolut mest kända. Den skulle lika väl passa att sjunga som morgonpsalm, och den behöver nog användas bredare om den inte ohjälpligt ska förknippas med sorg och död. (Jag har varit med om att en kvinna känt sej tvungen att lämna lokalen när "Blott en dag" skulle sjungas, just för att den sjöngs vid hennes dotters begravning). Ändå är det ju en förtröstansfull och trosfrisk psalm, som många skulle må bra av att sjunga och begrunda oftare.

Oscar Lövgren berättar: "Sången förekommer första gången tryckt som sammanfattning och avslutning på en allegorisk framställning i Korsblomman för 1866, tryckt 1865. Där berättar L. S. om ett gammal väggur, som plötsligt stannat. Urtavlan gör en grundlig undersökning om orsaken. Det visar sig då att felet är pendelns. Och pendeln förklarar att han inte orkade mera, då han kom underfund med att han på 24 timmar måste svänga fram och tillbaka 86400 gånger. Urtavlan föreslog att han på försök skulle svänga fram och tillbaka sex gånger. Han gjorde så och förklarade att han inte gruvade sig för sex eller sextio gånger, utan för sex miljoner gånger. Urtavlan undrade om det inte var blott tanken på arbetet och inte arbetet som sådant, vilket vållade så stor oro. 'Fastän du i ett ögonbilck kan tänka dig de millioner varv du har att gå fram och tillbaka, fordras likväl endast ett varv i sänder av dig. Och hur ofta du än har att gå samma väg fram och åter, skall du dock alltid ha ett ögonblick för varje gång', menade urtavlan. Sedan pendeln betänkt sig erkände han riktigheten i detta resonemang och återtog sitt tålmodiga arbete. Så drar L. S. ur denna skildring ut lärdomen, att det är dåraktigt 'att tillägga det närvarande ögonblicket det tillkommandes tyngd. Vi får inte mer än en dag, en timme i sänder att genomgå och för varje ny dag ny nåd, ny kraft, ny hjälp.' Så följer omedelbart hennes sång. Det förefaller troligt att hon hämtat allegorin om vägguret från en engelsk tidskrift. I varje fall kommer hennes uttryck 'Som din dag, så skall din kraft ock vara' från den engelska och inte från den svenska bibeln. Det heter nämligen i 5 Mos. 33:25: 'Thy shoes shall be iron and brass, and as thy days so shall thy strength be.' I det första trycket hade varje rad en stavelse mindre än vi nu är vana vid, alltså 'En dag, ett ögonblick i sänder, / vad tröst evad som kommer på' o.s.v. Ändringen kom genom Ahnfelts samling 1872, där också hans bekanta melodi infördes."

(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 605f.)

En annan ändring som tillkom 1872, och som ofta kommenterats på senare tid, var att raden "Han som har mer än modershjärta" (med anspelning på Jesaja 49:15) byttes ut mot "Han som bär för mig en faders hjärta". Det påstås att Lina Sandell nästan skrivit något feministteologiskt, men hon skrev ju faktiskt inte (som Carola sjunger på skivan Blott en dag) "Han som bär för mig en moders hjärta". Däremot är det sant att Lina Sandell på flera andra ställen liknat Gud vid en moder, och att männen i diverse sång- och psalmbokskommittéer inte alltid förstått att uppskatta (det f.ö. helt bibliska) bildspråket.

Lina Sandell:

O Ahnfelt:

207 Tillkomme ditt rike

1. Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud,
tillkomme ditt rike på jorden.
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden,
//: att kalla och bjuda all världen. ://

2. Var själv deras starkhet,

med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet den himmelska säd
och växten i tålamod bida
//: av dig som allena den giver ://

3. Du lovat i ordet en vildmarkens vår,
då öknen skall stå som en lilja.
Vi väntar därefter vart gryende år,
och är det din nådiga vilja,
//: låt, Jesus, den tiden snart komma ://

4. Så kastar vi alla bekymmer på dig,
du lovat för allting att sörja.
Gå med oss på livets och sanningens stig,
att mitt under striden vi börjar
//: dig tacka och lova för segern ://

Text: (=SvPs1986 nr 100) Lina Sandell-Berg 1872 (40 år)

Musik: Gunnar Wennerberg 1870

273 Jesus för världen

1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mig giv!
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Text (=1986 års psalmbok nr 45): Lina Sandell 1888 (56 år).

Musik: Fredrik August Ekström 1860 (49 år)

Denna sång tillhör den senare delen av Lina Sandells författarskap, men är en av hennes mest kända och älskade. Den publicerades första gången i Stockholms Söndagsskolförenings sångbok (11:e uppl. 1888) och är alltså från början avsedd särskilt för barn. När den togs in i 1937 års psalmbok placerades den också, precis som Tryggare kan ingen vara (som dock alls inte skrevs som "barnpsalm"), under rubriken "Barn". Idag uppfattas den som en psalm lika mycket för vuxna, även om den fortfarande är ett stående inslag i de olika "barnpsalmböcker" som förlagen ger ut.

John Ronnås (Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990) anser att psalmen, trots positivt känsloladdade ord som "öppnade ögon", "o vilken kärlek" och "upp till ditt barn" är rent svårbegriplig för barn. Han säger att "psalmen har fungerat som barnpsalm trots barnens kanske totala brist på förståelse för innehållet." Detta trots att Stockholms Söndagsskolförening uttryckligen hade beslutat sej för "att endast upptaga sånger, fullt lämpade för barnets fattningsförmåga". Fast barn på 1880-talet hade kanske bättre fattningsförmåga än 100 år senare? Definitivt var de bättre utbildade i ämnet kristendom.

Men visst - ett ord som "förlossa" har nu kommit mer ur bruk och därmed blivit svårbegripligare. Om "frestarens garn" är mer begripligt än "djävulens garn" (som Lina Sandell faktiskt skrev) kan dock diskuteras - de som putsade psalmen inför inträdet i psalmboksfinrummet 1937 utförde förmodligen inte ändringen av begriplighetsskäl, utan mest för att raden skulle låta lite mindre skrämmande.

Per Harling har i sin bok om Lina Sandell (Ett ögonblick i sänder, Libris 2003) helt riktigt påpekat att psalmen ganska väl följer Martin Luthers förklaring till andra trosartikeln i hans Lilla katekes. När han däremot tror att psalmen är utformad som polemik mot Waldenströms försoningslära, kan det knappast vara riktigt. Det finns knappast något i denna sång som Waldenström inte skulle ha kunnat instämma i, och den har också gärna sjungits i Svenska Missionsförbundet. Man skulle med större fog - om än lika obekräftat - kunna anta att Lina Sandell medvetet utformat sången för att inte driva polemik utan få ingång i alla kristna läger.

Ekströms melodi skrevs redan 1860 till Klockorna, en text av honom själv: Klockorna klämta, hör deras ljud". Den har även använts till Eva Kylanders mer spridda sång Härlig är kvällen (som även sjungs i Madicken). I 1939 års koralbok fanns av någon anledning en alternativ melodi av Karl Wärnström (1876-1952), men den torde sällan eller aldrig ha kommit till användning.

L Sandell:

327 Stor och härlig var den dagen

1. Stor och härlig var den dagen, 
då från Oljebergets topp 
Jesus, från de sina tagen, 
for till Fadern åter opp. 
Till sin tron han återvänder, 
genom korset härliggjord, 
och med genomstungna händer 
än välsignar han sin hjord. 

2. Han som under dödens smärta 
har mot världen sträckt sin famn, 
nu, likt Aron, på sitt hjärta 
bär de återlöstas namn. 
Hos sin Fader i det höga 
för de sina beder han, 
ja, för Faderns helga öga 
står han som vår löftesman. 

3. Fordom sågs han ensam fara 
till sin tron i himmelen, 
men med tusen änglars skara 
kommer han till oss igen. 
Jesus, låt din ankomst vara 
glädjerik och ljus för mej,
och av nåd min bön besvara 
om ett evigt liv hos dej!

Text: Lina Sandell 1881 (49 år), bearb.

Musik: Gustaf Düben

326 Har Kristus, ert huvud

1. Har Kristus, ert huvud, till himmelen farit, 
ni lemmar, så sök det som ovantill är! 
Har Kristus, er konung, en främling här varit, 
så gör er då inte så bofasta här! 
Ja, låt det då fara, 
vad än det må vara 
som ännu er binder och hindrar i loppet 
- se endast på målet och gläd er i hoppet! 

2. Må ingen som en gång satt handen vid plogen 
nu börja med tvekan att se sej omkring! 
Nej, hellre han blive mer ivrig och trogen 
i farandet efter de himmelska ting! 
Ack, måtte ej världen 
och synden och flärden 
få locka oss bort från det eviga, ena: 
det liv som vi äger i Sonen allena. 

3. En gång ska han hälsa de sina med orden:
"Besitt nu det rike min Fader mej gav!" 
Och sitter än kvar efter striden på jorden 
en tår i vårt öga - han torkar den av. 
Men Jesus, bliv när oss 
och hjälp oss och bär oss 
härefter som hittills. Till dej vi oss vänder: 
giv du åt vår vandring en fröjdefull ände! 

Text: Christoph Anton Müller 1725 (31 år), Hans Adolph Brorson 1735 (41 år), sv övers. Lina Sandell 1864 (32 år), ngt bearb.
Musik: Freylinghausen 1704

348 Nu är det pingst

Alt. koral:





1. Nu är det pingst. I vårdräkt skön
står lunden doftande och grön,
och tusen fåglar sjunger glatt
i trädens kronor dag och natt.

2. Med nyfödd skönhet, kraft och hopp
naturens liv har vaknat opp.
I solskensbad vår jord sej ställt
och blommor smyckar skog och fält.

3. Men säg, min själ, har du väl fått
i pingstens glädje del och lott?
Kan du med glada lovsångsljud
för Andens gåva tacka Gud?

4. Har du med nåden blivit nöjd
och så fått smaka Andens fröjd?
Ja, är du löst ur syndens garn,
ett fritt, ett levande Guds barn?

5. Nu är det pingst, nu är det tid
att få Guds Ande, ljus och frid.
Guds Ande, fräls oss, du som kan,

och lär oss älska rent varann.

Text: Lina Sandell-Berg 1877 (45 år), Carl Boberg 1893 (34 år), bearb. A.H. 2008

Musik: Sophie Dedekam före 1845