733 Kärleken är ljusets källa

1. Kärleken är ljusets källa,
kärleken är livets rot,
därför ska Guds budord gälla,
därför tas de fallna mot!
Jesus har den själv förklarat,
Anden har den uppenbarat,
den kan kännas i Guds frid
och det hopp vi tröstas vid.

2. Kärleken är livets krona,
kärleken är ljusets glans.
Därför ses nu Jesus trona
strålande av eldars krans.
Han som ljuset är och livet,
han för oss sej själv utgivit.
I Guds kärlek han förblir,
på en tron som av safir.

3. Kärleken är lagens fullhet
och fullkomlighetens band.
Den är vad vi alla skulle,
Andens frukt i varje land.
Med Guds kärlek som i Eden
växer på vår jord Gudsfreden.
Vi ska också bli med den
ett med själens bäste vän.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1853 (70 år)
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1862 (50 år)

N F S Grundtvig:

730 O du som ser, o du som vet

1. O du som ser, o du som vet

vart stackars väsens hemlighet,

som också vet, långt mer än jag,

mitt väsens natt och dag,

tag allt jag äger i din hand,

bränn slagget med din renhets brand

och låt mig leva i ditt land,

min Fader och min Gud.

2. Om än den väg som för till dig

är smärtornas och dödens stig,

så lär mig vilja, Gud, ändå

den tunga vägen gå.

Den gång du viskade ditt "Bliv!"
du ville mening i mitt liv.
Din mening i mitt väsen skriv,
min Fader och min Gud.

Text: Jeanna Oterdahl 1909 (30 år), tr. 1910.

(Texten är publicerad här med tillstånd från Vännernas samfund, som innehar copyrighten fram till 2035).

Musik: Torsten Wall 1933 (31 år), 1962 (60 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan Walls noter inte återges här än]

Denna psalm är, liksom den andra vi har av Oterdahl, julpsalmen När Jesusbarnet låg en gång, skriven under den period i 30-årsåldern då Oterdahl tog tjänstledigt från lärarinnearbetet på Mathilda Halls skola i Göteborg (i samma skola där hon själv en gång varit elev) för att leva studentliv i Uppsala och höra på föreläsningar av Nathan Söderblom, Einar Billing, Henrik Schück m.fl.

Psalmen skrevs i Uppsala under höstterminen 1909 och trycktes i den nystartade kristna kulturtidskriften Vår Lösen nr 12/13 1910. Med melodi av Torsten Wall (i mer jämn form än nuvarande) kom den sedan med i 1937 års psalmbok och, i oförändrat skick, i vår nuvarande.

Det är en innerlig bönepsalm som uttrycker en i vår tid rätt ovanlig lidandesberedskap. Ska vägen till Gud verkligen vara "smärtornas och dödens stig" och vill någon ung människa verkligen "den tunga vägen gå"? Man hör en återklang från Jesusorden i Matteusevangeliet 16:24 om att den som vill följa honom ska ta försaka sej själv och ta sitt kors på sej.

Samtidigt uttrycker psalmen en hisnande positiv tro på en gudomlig mening med ens eget lilla obetydliga liv - ofta citerade under det gångna seklet har psalmens slutrader varit: "Den gång du viskade ditt Bliv / du ville mening med mitt liv. / Din mening i mitt väsen skriv, / min Fader och min Gud."

Jeanna Oterdahl har själv sagt om psalmen: "Jag har ofta haft anledning till förundran över människors intresse för denna psalm. Jag skrev den ju inte alls med tanke på andra. Jag skrev den helt och hållet för mig själv, för att ge uttryck för vad jag kände just då. Och de stroferna är fortfarande ett mycket personligt uttryck för mig." (Cit. efter Lövgren: Psalm och sånglexikon, Gummessons 1964).

Här följer Oterdahls vackra psalm i ny musikalisk dräkt:

Jeanna Oterdahl:

På törnekronans dag: Låt oss med Maria betrakta

12. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som blev gisslad svårt,

låt oss be om villighet att

lida för det namnets skull.

13. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som blev törnekrönt,

hånad, slagen av soldater,

låt oss be om ödmjukhet.

14. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som själv bar sitt kors,

låt oss be om Kristi ande,

självförsakelse och mod.

15. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som på korset dog,

låt oss be om det han vann oss,

syndernas förlåtelse.

142 Du har skapat allt

 

Utjämnad form:

1. Du har skapat allt 
och gett oss gestalt; 
låt den mänskliga naturen 
av din Andes kraft bli buren 
från förgänglighet 
till fullkomlighet. 

2. Bilden, som vi haft 
av din godhets kraft 
blev av egensinnet skändad 
och vår vänskap med dig ändad. 
Kvar blev sorg och brist 
och en grav till sist. 

3. Allt vad vi har mist 
vinner Herren Krist 
åt oss och förnyar åter 
den som sig förnyas låter 
till vad mänskan var 
hos sin käre Far. 

4. Kom, Guds Ande, kom! 
Kom och skapa om! 
Gör vad bara du kan göra, 
när vi vågar dig tillhöra. 
Gör en verklighet 
av vår gudslikhet!

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)
Musik: Adam Drese 1698 (78 år)

769 Gud har av sin barmhärtighet

Jfr J S Bachs koralversion!

1. Gud har av sin barmhärtighet
till nåd oss arma tagit
och all vår orättfärdighet
med Kristi blod avtvagit.
All vår förtjänst är utestängd,
vår själ, av synden tryckt och trängd,
till nåden måste falla.

2. Med tron Guds Ande kommer god
att oss ånyo föda
och skapa i oss kraft och mod
och köttets välde döda,
så goda verk kan växa fram
istället för all synd och skam
som tog vår frid och glädje.

3. Sann tro ej utan kärlek är
och frukten trädet prisar:
den trogne har sin nästa kär,
i handling det bevisar.
Och så blir lagens bud uppfyllt:
varann vi tjänar oförskyllt
som Kristus oss har tjänat.

4. Sann kärlek söker ingen lön,
dock tror vi den tillstundar.
Vi den i ödmjukhet och bön
på Jesu kärlek grundar.
Att vi en riklig lön ska få,
det har vi ju hans löfte på,
men allt av nåd allena.

5. Så står alltsammans i Guds nåd
att salighet vi vinner,
men fast och evigt är hans råd
att den som söker finner.
Hos oss är idel skröplighet,
i Gud är all vår salighet.
Gud vare pris och ära!

Text: Paul Speratus 1523 (39 år) "Es ist das Heil uns kommen her", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536, bearb. A.H. 9/5 2015
Musik: Medeltida processionssång/Nürnberg 1524

219 Min Gud och min Frälsare, du som är god

1. Min Gud och min Frälsare, du som är god,
det är inte stort med en människas mod,
och särskilt när mödorna böjer ens rygg:
om andra blir stora, låt mej få bli trygg! 

2. Men mera än mödan min gamla natur
kan göra mej missunsam, stingslig och sur.
Och därför jag ber dej som ser var och en:
om andra blir stora, låt mej få bli ren!

3. Du starke och ödmjuke Människoson,
å hjälp mej att hjälpa, om människor mån.
Men därtill krävs mer än en krigares mod:
om andra blir stora, låt mej få bli god! 

4. Du eviga Ord, jag vill be dej till slut:
låt mej i din kärlek var dag andas ut!
Du arbetarpojke från Nasarets stad,
om andra blir stora, låt mej få bli glad! 

Text: Jonas Dahl, sv. övers. A.H. 28/5 2015
Musik: Norsk-svensk folkmelodi

815 Fridens Gud, oss frid förläna

1. Fridens Gud, oss frid förläna:
hör oss, milde Herre Gud!
Hjälp oss att dej troget tjäna,
fäst oss vid din viljas bud,
så att vi med helgad ro
får i fridens hyddor bo.

2. Ack, där synd och svek får råda
hjälper inte svärd och spjut.
Skuld på skuld ses förebåda
nöd och undergång till slut.
Världslig vishet, världsligt mod
hejdar ej fördärvets flod.

3. Frid i landet du oss give,
frid i husen följe den.
Makar, syskon, grannar live
fridens anda, kärleken.
Frid i hjärtat, Jesus, bjud,
frid med mänskor och med Gud.

4. "Frid på jorden!" sjöngs i höjden,
Jesus, i din födslostund.
Frid från himlen utgör fröjden
av ditt saliga förbund.
Men i denna prövotid
vinns den inte utan strid.

5. Hjälp oss du, o kärleksrike,
styrk oss med din Ande god,
du vår Konung i det rike,
som du köpte med ditt blod.
Här med oss mot synden strid,
tills vi når en evig frid.

Text: Frans Michael Franzén 1819 (47 år), ngt bearb. 2011
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år), jfr Haeffners koralbok nr 376!