703 Vi ska inte rubbas (I shall not be moved)

1. //: Vi ska inte rubbas,
fasta ska vi stå ://
Ja, liksom träd vid källans klara vatten
fasta ska vi stå.

2. //: Mot allt ont i världen
fasta ska vi stå ://
Ja, liksom träd vid källans klara vatten
fasta ska vi stå.

3. //: Tills vi vinner seger
fasta ska vi stå ://
Ja, liksom träd vid källans klara vatten
fasta ska vi stå.

4. //: Helgade åt Herren
fasta ska vi stå ://
Ja, liksom träd vid källans klara vatten
fasta ska vi stå.

5. //: Invid klippan Kristus
fasta ska vi stå ://
Ja, liksom träd vid källans klara vatten,
fasta ska vi stå.

Alt. version:

Jesus är vår frälsning

- fasta ska vi stå -

frid med Gud hans hälsning

- fasta ska vi stå.

Ja, liksom träd vid källans klara vatten

fasta ska vi stå.

Text och musik: Spiritual (övers. A.H. 2010)

89 Förblindade värld

Alt. melodiversion (efter Jonas Andersson i Ölsund):


TANKAR OM GUDS FÖRSYN

1. Förblindade värld,
vart rasar din färd?
Ni villsamma fält,
ni brusande strömmar,
vem har er så ställt?
Skall folk och natur
gå fritt utan tömmar,
som vildaste djur?

2. Här vissnar en ros,
när nässlan därhos
blir yvig till mods;
här laddas den rika
med gods uppå gods:
den fattiga ser
sin föda bortvika,
och mister än mer.

3. Men mest gör mig ont,
att dygd ej blir skont,
det himmelska barn
av olyckor bliver
nedtrampat i skarn,
när fräckaste last
till heder uppkliver
och håller sig fast.

4. Jag intet förstår:
försynen begår
så skenbara fel.
Skall världen sig välva
på lycka och spel?
Månn´ himlarna här
har skapat sig själva
och själva sig bär?

5. Så talar min harm
mot Allmaktens arm;
så ivras mitt mod,
i blindhet och yra,
med kött och med blod;
det önskade få
all världen bestyra,
en dag eller två.

6. Men Eviga Lag,
som finner mig svag,
förlåt mig mitt knot:
vad skulle jag råda
din vishet emot?
Ack, hade jag nåd
att en gång få skåda
ditt hemliga råd!

7. Förnöjd med min lott,
jag anser för gott
vad Himmelen gör,
jag står och jag sviktar,
jag lever och dör
i Skaparens hand,
som räknar och siktar
den ringaste sand.

8. Så bär dig då till,
du värld, som du vill,
låt ondskan gå fram
i prunkande kläder,
låt ära bli skam,
låt fänad bli folk,
låt samvet bli väder
och tungan dess tolk.

9. Uppstudsa din prakt
mot Skaparens makt,
slå dygderna ned,
låt lasterna bära
sin purpur i fred;
jag vet dock förut,
att allt till Hans ära
skall lända till slut.

10. Mig inte ett hår
av huvudet går,
mig ingen förtret
i hemlighet vankar,
som Han icke vet:
Han öppnar mitt bröst,
Han ser mina tankar,
min ängslan och tröst.

11. Min lycka han såg,
då jag ännu låg
i mörkheten kvar,
mitt urverk han ställde,
mitt bröd han mig skar.
O, skulle då du,
Allsvåldige hjälte,
förgäta mig nu?

12. Så skall då allt mitt
från sorg bliva fritt.
Förnöjd med Guds råd
jag aldrig skall skilja
hans tuktan från nåd:
Mitt hus har jag byggt
på Skaparens vilja.
Där sover jag tryggt.

Text: Olov von Dalin, ngt bearb. och förkortad A.H. 2011.

För den fullständiga versionen, se Tankar om Guds försyn.
Musik: Folkmelodier, alt. med arr. Jonas Andersson i Ölsund, alt. mel. av okänt ursprung.

O v Dalin:

67 Fördolde Gud och ursprungskälla

1. Fördolde Gud och ursprungskälla
till allt i himmel och på jord.
Vi ser dej styra än och ställa
med makten i ditt blotta ord.
Men outgrundlig är din sed:
än måste allt din vilja följa,
och än tycks du din allmakt dölja
- du vänder allting upp och ned.

2. Ett obegripligt kungavälde
din allmaktshand på jorden för.
Men vi blev häpnast, när det gällde
vad här med dina barn du gör,
då vi med undran skåda fått,
hur du gudomligt oss ledsagar.
Att det är bäst, vad dej behagar,
vi först i efterhand förstått.

3. När något vidrigt sej tilldrager
och hotar med förskräckligt slut,
strax det all ro ifrån oss tager,
ty vi kan ej se vägen ut.
Men händer det att allt går till
så väl och vackert som oss lyster,
då är vi nöjda och förtröstar
på dej så mycket som vi vill.

4. Ett tålamod förutan ände,
Förbarmare, med oss du har.
Vi felar utan återvändo,
men du förblir dock den du var.
Din nåd och tuktan är ju ett.
Fast de så helt olika smakar,
så har du, när vi ser tillbaka,
ment lika väl med ljuvt och lett.

5. Vår käre Far, vårt allt i alla,
du är densamme alla dar.
Inför din tron ska nederfalla
allt det som liv och anda har.
Men i din hand är redan nu,
då vi ska ta dej helt på orden,
all makt i himlen och på jorden.
För evigt prisad vare du!

Text: Anders Carl Rutström 1759 (37 år), bearb. A.H. 1991, 2007
Musik: Svensk folkmelodi

A C Rutström:

601 Av hjärtat håller jag dej kär

Variant av samma koral: 

EN BÖN TILL KRISTUS,

HJÄRTATS TRÖST I LIV OCH DÖD

1. Av hjärtat håller jag dej kär,

kom, Jesus Kristus, var mej när,

hos dej vill jag få stanna.

Den frid som finns i kött och värld

förbyts i oro, sorg och flärd,

men din frid är den sanna.

Ja, lider jag till själ och kropp

är du min tröst, mitt enda hopp,

min hjälpare, min herde god,

som återlöst mej med ditt blod.

O Jesus Krist,

min Frälserman, 

min Frälserman,

du ensam nu mej hjälpa kan.

2. För vad jag är och har och får

jag tackar dej, som allt förmår,

för varje nådegåva.

Gud, lär mej också bruka rätt

till andras hjälp vad du mej gett,

så kan jag bäst dej lova.

Allt gott, o Gud, du själv mej lär.

Mot ondskan mitt beskydd du är.

Låt ingen motgång hindra mej

att hålla fast vid tron på dej.

O Jesus Krist,

ack, för din död, 

ack, för din död,

var du min tröst i all min nöd.

3. Sänd, Herre, dina änglar ut,

och låt min själ vid livets slut

av dem till dej bli tagen.

Min kropp som läggs i jorden ned,

låt den få vila i din fred

intill den sista dagen.

Väck upp mej då, benåda mej,

låt mina ögon skåda dej

i glädje stor, o du Guds Son,

försonare på nådens tron.

O Jesus Krist,

ack, bönhör mej, 

ack, bönhör mej,

i liv och död jag tillhör dej.

Text: Martin Schalling i Waldsassen 2 juli 1569 (37 år) "Herzlich lieb hab ich dich, o Herr", sv. övers. Håkan Ausius 1641, Johan Olof Wallin 1807 (28 år), bearb. 1983, 2024
Eng. övers. "Lord, Thee I love with all my heart"
Musik: Strassburg 1577, jfr 1697 års koralbok nr 290

Denna psalm publicerades i Kurtze und sonderliche Newe Symbola etlicher Fürsten (Nürnberg 1571), men skrevs några år tidigare som avslutningsbön till en predikan. Författaren rubricerade själv sin psalm som "En bön till Kristus, hjärtats tröst i liv och död". Den översattes till svenska av Håkan Magnusson Ausius och publicerades här år 1641 i boken En Andeligh Watukälla.

Själva anslaget till psalmen är hämtat ur Psaltaren 18: "Hjärtligen kär har jag dig, Herre". Men den publicerades som avslutande bön i en påskaftonspredikan över 2 Moseboken 12:1-14, om påskalammet och blodet på dörrposterna, som i nytestamentlig/kristen tolkningstradition syftar på Jesus ("Guds Lamm") och hjärtats förening med honom.

Melodin trycktes 1577 i Strassburg i Bernhard Schmids Zwey Bücher et c. tillsammans med just denna psalmtext. Bl.a. genom att varje strof är så lång och radlängderna varierande är detta en sällsynt färgrik koral, som jag redan under barndomens kyrkobesök på 1970-talet upplevde som hisnande vacker. Psalmen har också, åtminstone tidigare, varit mycket omtyckt och sjungen i svenskkyrkliga sammanhang, men har troligen inte börjat sjungas i landets frikyrkor bara för att den alltsedan 1986 ingår i såväl Segertoner som Frälsningsarméns sångbok (motbevisa mej gärna!).

Inför publiceringen i 1986 års psalmbok bearbetades texten något av flera olika författare, varför ingen alls anges i psalmboken (och ingen heller gör anspråk på upphovsrätt). Ingen nämnd och ingen glömd! 

Psalmens sista strof ("Sänd, Herre, dina änglar ut") bildar slutet på Johannespassionen av Johann Sebastian Bach:

166 Ordet är dej nära

 

1. Ordet är dig nära,
Faderns hemlighet,
Sonens kraft och ära,
Andens trofasthet.
Djupt i ditt hjärtas
dunkel Ordet bor,
Ordet som ger livet,
när du Ordet tror.

2. Ordet som har danat
allt som blir och är
har du redan anat,
Ordet som dig bär.
Sök ej i himlens
osägbara höjd,
Gud i Ordet redan
till din nöd är böjd.

3. Ej i avgrundsnatten
ser du Frälsaren,
ej på djupa vatten
sök befriaren.
Kristus har uppstått,
lever, livet ger,
bor fördold i Kyrkan,
hon som tror och ber.

4. Ordet du ej finner,
meningen du vill
i det som försvinner,
det du skyndar till.
Ordet är nära,
i ditt hjärtas rum,
Ordet som du hörde,
Evangelium.

Text och copyright: Christian Braw, fritt efter Paulus (Rom. 10:4-8)

592 Hur ska jag till målet hinna

1. Hur ska jag till målet hinna,
jag som ofta tvivel bär?
Hur ska jag väl övervinna
fiendernas starka här?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
I hans namn jag kraft ska finna,
mod hur svag jag själv än är.

2. Hur bestå i varje fara,
som i livet möter mej?
Hur ska jag min fot bevara
från de hot som döljer sej?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
"Han", så hör jag ordet svara,
"kan fullkomligt frälsa dej."

3. Hur ska jag väl kunna häva
allt det onda i mitt bröst,
själviskhetens stämma kväva,
tvivlens och bekymrens röst?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
Jag behöver inte bäva:
Jesus kan, det är min tröst!

4. Vem besegrar syndens lågor,
där så mången själ förbrann?
Vem förjagar dödens vågor,
där så månget hopp försvann?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
Svar jag hör på livets frågor
i Guds eget ord: "Han kan!"

Text: Erik Gustav Bohman 1916 (42 år) efter Hebr. 7:25, bearb. A.H. 2010
Musik: Jöns Sonesson 1917 (48 år)

E G Bohman med konfirmander utanför Hammerdals kyrka 1911:

526 Sök allra först Guds rike

1. Sök allra först Guds rike
och hans rättfärdighet,
så ska ni få allt det andra med.
Halleluja, amen.

2. Människan lever ej bara av bröd
men av varje ord
som går ut från Guds egen mun,
halleluja, amen.

3. Be till Gud och ni ska få,
sök och ni ska finna,
bulta och dörren ska öppnas för er,
halleluja, amen.

Text: Jesus
Musik: Karen Lafferty 1972 (24 år)