Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
1. Älska helt och fullt varandra, syskon, det är Herrens bud! Ej med ord blott, men av hjärtat, ty så älskar Herren Gud! Den som ej sin broder älskar vandrar kvar i mörkret än och går främmande för honom som är själva kärleken.
2. Älska helt och fullt varandra, ty vår Gud med välbehag ser på barnen, när att älska är dem alla lagars lag. Änglarna vill gärna skåda när Guds barn, i kärlek ett, nu i tron på Herren delar med varandra ljuvt och lett.
3. Älska helt och fullt varandra, kära syskon, utan list! Älska rent och varmt och trofast! Kärlek både först och sist! Kärlek, denna gudalåga, brinna skall i evighet. Den skall ock därhemma vara summan av vår salighet.
Alt. melodi: 1. "Säg mej den vägen som leder till livet, den som är en gång utstakad av Gud! Säg mej det frälsande rådet Gud givit i sina sändebuds utgångna ljud!" "Kära själ, jag råder dej", svarar Jesus, "uppsök mej".
2. Förr kunde ropas: "Det är ingen fara!" Förr ägde hjärtat de syndsäkras ro. Förr mitt i vådan man trygg kunde vara, förr vid Guds dunder man sov i sitt bo. Nu är själens fråga den: "Var är Jesus, Frälsaren?"
3. Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas, sökas av innersta hjärta och själ. Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas, pärlan som heter vårt eviga väl. Ljumma, lata sökare finner ej sin Frälsare.
4. Lämnas skall världen som själarna dårar, lämnas skall syndens förnedrande ro, lämnas skall lystnad som dödligt dej sårar, lämnas skall allt varpå mänskor vill tro. Sådant, sådant måste till om du Jesus finna vill.
5. Nu sjunger själen: "Min vän har jag funnit, världens Frälsare, själarnas skatt. Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit, ljuset har skingrat min säkerhets natt. Fast vid Jesus håller jag till min sista levnadsdag.
6. Tills jag är bärgad i Abrahams sköte, tills jag med Jesus i paradis är, tills jag gått eviga glädjen i möte, tills jag är lossad från alla besvär, ända in i himmelen skall jag följa Frälsaren!"
Text: Lars Linderot 1811 (50 år), bearb. Musik: Svensk folkmelodi L Linderot:
1. Min själaherde, Gud och man, vem fattar nådens under, din kärlek stor, som varje land må prisa alla stunder! 2. Du hade himlens rikedom som evigt arv att äga, mot vilken världen arm och tom alls inget kunde väga. 3. Dock la du bort ditt överflöd, vår kropp du ville bära och gav dej in i nöd och död för att ge oss din ära. 4. En hjord du fann så vilset blind i högst förtvivlad våda, en fålla du nu hägnat in där vi din nåd får skåda. 5. Ja, också jag kom in och fann av rösten och av såren att du nu även är Guds Lamm och grinden in till fåren. 6. Där går helt fritt jag ut och in och finner himmelsk föda som skönt upplivar själen min och kan min synd föröda. 7. Guds Ande själv, grindvaktaren fick denna grind inviga och hjälper gärna var och en som genom den vill stiga.
Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 10/4 2016 Musik: Tjeckisk 1576 Th Kingo:
1. Tack, o Herre, för din kyrka, din församling på vår jord, där du ger oss ljus och styrka och oss leder med ditt ord. Ännu i din kyrkas famn samlar du i Jesu namn en gemenskap omkring ordet, dopets bad och nattvardsbordet.
2. Trycks till jorden ned vårt sinne under mödor och besvär, korset lyser och påminner om ett mål som evigt är. Klockans klang och nådens bud kallar syndare till Gud, psalmen, som sej mäktigt svingar, skänker åt vår andakt vingar. 3. Herrens kyrka bjuder alla oförgänglig sabbatsfrid, hur än otrons vågor svallar genom söndringslysten tid. Ty i Jesu Kristi tro får var själ som trår till ro och mot tvivel söker fäste hägn likt svalan i sitt näste.
4. Ej den falska frid som söver bor där Herren Jesus är. Kraften som vår själ behöver mot det onda får vi där. Lovsång och gemensam bön gör den svåra kampen skön. Andens rustning där vi finner, seger över världen vinner.
5. Låt din kyrka visa stigen som vi vandrar tills vi når templet där evinnerligen inför dej, vår Gud, vi står. Led oss, lyft oss, herde from, upp till denna helgedom, där de återlösta lammen du kring dej församlar. Amen.
Text: Erik Natanael (Natan) Söderberg 1910 (41 år), bearb. Jfr originalversionen SvPs1986 nr 370 "Tack, o Gud, att i din kyrka". Musik: Johann Schop 1642 (52 år) Detta är en psalm i ungkyrkorörelsens anda, tryckt i den då rätt nystartade kyrkliga kulturtidskriften Vår lösen nr 6 1910 och senare samma år i författarens diktsamling Lyra och psaltare. Den passar i originalversion mindre bra att sjunga i en nybyggd kyrka eller i ett bönhus, och uttrycket "våra fäders tempelgård" anses väl nuförtiden lite väl patriarkalt. Men den har givit ett gott uttryck åt de känslor som bemäktigar sej många som samlas i hembygdens gamla ärevördiga kyrka, särskilt i de fall då man verkligen kunnat säga att "psalmen sig mäktigt svingar".
Psalmen har klandrats för att den i ursprungsversionen använder det sekundära kyrkobegrepp som handlar om själva kyrkobyggnaden ("din kyrka"="våra fäders tempelgård") och dess detaljer som "korskrönt tinne" och "klockans helga maningsljud". Samtidigt är det väl just denna konkretion som gjort att den ganska ofta sjungits, inte bara vid "kyrkmässor" och särskilda minnesdagar. Den uttrycker en rättfram glädje över gudstjänstfirandet och är som sådan användbar vid nästan vilken söndag som helst. Åtminstone, som sagt, i äldre ärevördiga gudstjänstlokaler.
Bearbetningen ovan, gjord i anslutning till den finlandssvenska, syftar till att öka psalmens användbarhet även i övriga gudstjänstrum.
