Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
1. Det heliga kors vår Herre själv bar, hans blodiga sår och död för envar, den bittra pina som han fick lida, därav allena allt gott vi får bida. Vi blir inte saliga på annat vis. 2. Ja, S:ta Maria, Frälsarens mor, och alla de helgon i himmelen bor, av idel nåd har saliga blivit för Kristi skull, som för oss sej utgivit. Vi blir inte saliga på annat vis. 3. Ja, människor alla, lyssna och vet att hela Skriften vittnar om det, att om ni vill himmelens salighet vinna, för Kristi skull endast kan ni den finna. Vi blir inte saliga på annat vis. 4. Guds helige Ande, du sanningens tolk, uppliva och upplys din kyrka, ditt folk, och led oss alla på ljusets bana från självgjord vishet och syndig vana. Vi blir inte saliga på annat vis. 5. All ära och pris ske Herren, vår Gud, som sände sin Son med fridens bud. I nåd han lede oss allesamman att frukta och älska honom. Amen. //: Vi blir inte saliga på annat vis :// Text: Morten Hegelund
1. Du som kom att oss försona, världen ger dej törnets krona, men du ser jag ville vira rosor för att korset sira, ge mej, Jesus, mod därtill!
2. Vad har dej hos Gud bedrövat? Vad såg du hos oss som strövat bort från dej och dina vägar, så att du oss nu förplägar med ditt offer, livets bröd? 3. Jo, din kärlek, het som glöden, är långt starkare än döden. Mycket hellre ger än tar du, därför in i döden bar du i vårt ställe all vår skuld.
4. Men hur ska jag kunna skyla hjärtats hårdhet och dess kyla? Ja, hur ska jag tacka värdigt för det verk som du gjort färdigt, för din kärlek och din nåd?
5. Jo, ditt blod är livets källa, och ur den skall ständigt välla kraft, som kan var klippa välta, värme, som kan isen smälta, nåd, som tvår mitt hjärta rent.
6. Under tårar jag dej beder att du genom hjärtat leder floden som kan klippor välta, floden som kan isberg smälta, all min blodskuld skölja bort.
7. Du vars liv för mej är givet, låt i dej mej älska livet, så för dej mitt hjärta bankar, så att du i mina tankar är dess djupa sammanhang! 8. Om jag än som strån ska falla, om än hand och bröst blir kalla, tar du ej ditt ord tillbaka: aldrig ska jag döden smaka, du har tagit syndens lön. 9. Ja, jag tror på korsets gåta! Du kan frälsa och förlåta! Stå mej bi mot satans lister, ta min hand när ögat brister, säg: Vi går till paradis!
Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år) fritt efter Arnulf av Löven (1200-talet) "Salve mundi salutare" Musik: Caspar Christian Hoffman 1878
1. Guds pånyttfödda och uppväckta själar, möt nu vår Fader i sjungande hop! Herrens nyskapade, friköpta trälar, kom nu med lovsång och jublande rop! Låt nu vår Fader och världen få höra hur vi hans nåd mera känd vill få göra. Halleluja! Halleluja! 2. Gudlösa var vi och döda som stenar, hårda i hjärtat som marmor och stål. Det var Guds mäktiga styrka allena som fick oss frälsta och nådde sitt mål, lät oss av Anden i ordet förnimma Frälsarens levandegörande stämma. Halleluja! Halleluja! 3. När vi vi fick höra vad Skaparen tänkte, då han bjöd hem oss som brutit hans bud, hur han oss allting i Medlaren skänkte, som gav sitt liv för sin Kyrka, sin brud, hur han oss älskar, trots synder så svåra, smälte vårt hjärta i kärlekens tårar! Halleluja! Halleluja! 4. Vem vill nu Herrens utvalda anklaga? Gud oss i Kristus rättfärdiga gjort. Här finns välsignelsens fullhet att smaka, här är Guds nåd, här är himmelens port! Tron bröt igenom trots ångestens pilar, fann under korset sin fristad och vila. Halleluja! Halleluja! 5. Inget kan änglar förundrade göra så som den frälsning som Herren kom på. Det var för alla så härligt att höra, himlens församling, den ropade då: Amen! Halleluja! Seger vi vunnit, Jesus sitt får, det förlorade, funnit! Halleluja! Halleluja! 6. Upp då, ni troende, Herrens utvalda! Njut av den kärlek som Fadern oss ger! Gud är så god, era skulder betalda, håll er till honom, ja, vad som än sker! Tacka för nåden, den helt ofattbara: söner och döttrar till Gud får vi vara! Halleluja! Halleluja! Text: Hans Adolph Brorson 1735 (41 år), sv. övers. A.H. 9/8 2018 Musik: Ansbach 1664
1. Det går ett tyst och tåligt lamm, och på den tunga färden det bära får all synd och skam, all dom som tynger världen. Det sänkes djupt i vanmakt ner, dess vånda ökas mer och mer, där offrets väg det skrider. Det utstår outsäglig nöd, hån, gisselslag och kval och död, och allt det stilla lider.
2. Det lammet är Guds rena Lamm, som löser syndens trälar, Guds Son, som led på korsets stam att frälsa våra själar. O kärleks makt, som övergår allt vad en människa förstår, du Faderns hjärta tvingar! O kärleks djup, o kärleks glöd, som Sonen in i korsets död och ned i graven bringar!
3. Han frambär, klädd i helig skrud och krönt med törnekrona, ett offer utan vank åt Gud, all världen att försona. I lydnad och i tålamod sig själv han offrar, när hans blod för mej och världen rinner. Vad skall min själ då skänka dej, Guds rena Lamm, för vad du mej i offerdöden vinner?
4. Jag stanna vill min levnads dag i stillhet vid din sida, och där du är, vill också jag i trogen kärlek bida. Du, hjärtats ljus, ej slocknar ut, och när min levnadstid är slut du evigt liv mej skänker. Min själ är din, o Jesus, kom, kom till ditt arv, din egendom, mer värd än själv jag tänker.
5. Min lovsång om din kärlek blid må fylla livets stunder, min själ dej prisa varje tid för dina nådesunder. Ditt namn till ära, Jesu god, må ren och klar min levnads flod mot evigheten strömma. Allt vad av dej jag undfått har, det skall mitt hjärta hålla kvar, min ande evigt gömma.
6. Mitt trånga hjärta, vidga dej att i ditt djup förvara en skatt mer skön och dyr i sej än alla stjärnor klara. Förmer än jordens lust och prakt, dess ära, rikedom och makt, är skatten som jag funnit. Min skatt är du, o Jesus god, du offrat har ditt dyra blod, som ock för min skull runnit.
7. Det blodet ständigt vara skall mitt värn i strid och fara. Mot frestelse och syndafall det mitt beskydd skall vara, den djupa källan till min fröjd, min tröst, när jag av sorg är böjd, min hugnad under färden, min svalka, när min törst är het, min tillflykt i min ensamhet, när allt jag mist i världen. 8. Vad skadar mej den bittra död? Den blir min vinst och seger. Försmäktar jag i solens glöd, ditt kors sin skugga ger mej. När oro i min ande bor, när tron bli svag och bävan stor, du skingrar tvivlets tankar, och när på världens vreda hav min farkost hotar gå i kvav, är du mitt fasta ankar.
9. När jordelivet är förbi och för Guds tron jag träder, jag i ditt blod har blivit fri och tvagit mina kläder. Därmed jag kan för Gud bestå och in i Faderns rike gå, och där i högtidsfröjden, när du skall vigas vid din brud, jag bär min krona och min skrud till evig tid i höjden.
Text ("Ein Lämmlein geht"): Paul Gerhardt 1647 (40 år)
1. Gud vare lovad, som i kraft av ordet ger oss liv vid nattvardsbordet! Brödet är Kristi kropp och vinet blodet, låt oss smaka där din godhet! Herre, förbarma dej! Med den kropp din mor Maria bar, kroppen du för alla offrat har, med ditt heliga blod, hjälp oss, Herre, ge oss mod. Herre, förbarma dej! 2. Offret, för oss utgjutet och utgivet, i sin död ger världen livet. Gud kunde inget större åt oss skänka, det är mer än vi kan tänka. Herre, förbarma dej! Vilket djup av kärlek som dej drev, med ditt blod vår skuld betalad blev! Vilket under du gjort: öppen står nu himlens port! Herre, förbarma dej! 3. Låt oss din nåds välsignelse få äga, så vi går på dina vägar, tjänar vår nästa väl i tro och kärlek, över nåden ej drar smälek. Herre, förbarma dej! Ta ej bort din Ande från oss, Gud, gör oss trogna mot ditt ord och bud, ge din arma kristenhet glädje, liv och enighet. Herre, förbarma dej! Text: Martlin Luther 1524 (41 år), sv övers. A.H.
1. //: Låt oss dela det bröd som Herren ger :// Vi får del av hans kropp, av uppståndelsens liv och hopp. O Jesus, ge oss din frid.
2. //: Låt oss dela det vin som Herren ger :// Vi får del av hans blod till förlåtelse, liv och mod. O Jesus, ge oss din frid.
3. //: Låt oss dela den glädje Herren ger :// Ja, i tillbedjan ser vi nu solen som ej går ner. O Jesus, ge oss din frid.
Text: Negro Spiritual "Let us break bread together on our knees", fri övers. A.H. 2010. En annan övers. (av Lars Åke Lundberg) finns i SvPs1986:75 Musik: N.S.
den dag som Herren gör!" I dag till mej når Herrens ord: "Kom i min famn, kom till mitt bord!"
2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud, men kläd mej själv i helig skrud, min Herre och min Gud! Ikläd mej din rättfärdighet, att jag må se din salighet.
3. Likt Petrus som berömde sej jag svek dej svårt och glömde dej - men du ej dömde mej. Din blick mej fann, din kärleksblick till djupet av mitt hjärta gick.
4. Med smärta jag min svaghet ser, o hjälp mej att jag aldrig mer dej, Jesus, överger, men går med glädje dit du går och bär mitt kors i dina spår.
5. Och när jag önskar återfå de krafter som jag ser förgå, jag likt Maria då vid dina fötter sitta vill och vad du talar lyssna till.
6. Ett enda mej nödvändigt är: att hålla dej av hjärtat kär och tro vad du mej lär. Av denna kärlek, denna tro i liv och död har själen ro.
7. De själar du åt himlen vann på jorden ej sin näring fann, av stoft ej mättas kan. Den dryck och föda som oss när, ditt eget blod, din kropp det är.
8. Dej själv du åt de dina bjöd. Du är det sanna livets bröd som frälsar oss från död. Du är den källa, av vars flod en kristen hämtar kraft och mod.
9. Så kom att i mitt hjärta bo. Till dej jag sätter all min tro, hos dej jag finner ro. Med dej jag lugn till målet går och trygg på Herrens dag består.
10. Din Andes vittnesbörd mej lär att inget mer fördömer här den som i Kristus är. Så håll mej kvar i liv och död, du nådens källa, livets bröd!
En klassisk nattvardspsalm - skriven på den tiden då dessa helst skulle vara långa och räcka några "duklag". Den är en av Wallins tidigare psalmer, skriven på den tid då han ansågs "smittad" av neologi (nyteologi), men i t.ex. vers 2 tydligt evangelisk-luthersk. Wallin låter bibliska personer som Petrus och Maria tjäna som åskådningsmaterial, och åtskilliga vändningar är, som så ofta hos Wallin, hämtade direkt från bibeln, särskilt i den oförkortade 15-strofersvarianten. (Den senaste officiella psalmbokens beskärning av psalmen - som framförs i Youtube-videon här ovan - är inte så särskilt lyckad, även om det nog var rimligt att förkorta psalmen en del). Psalmen förknippas sedan länge med Olof Åhlströms melodi, men den komponerades inte förrän 1825 och fanns således inte med i J C F Haeffners koralbok från 1820. Där fanns istället en utjämnad version av den tyska melodin ovan, som dock nu restaurerats till en mer rytmisk form och i 1986 års psalmbok satts som A-melodi (såsom varande psalmens ursprungliga). Jag tycker nog ändå att Åhlströms rytmiskt jämna melodi känns mest kongenial med texten och den epok texten författades i. En rytmiserad tysk 1500-talskoral (i anslaget dessutom lite väl lik SvPs1986 nr 347) känns inte som en lämplig melodi att återföra denna 1800-talstext till. Och i den mån psalmen ö.h.t. fortfarande sjungs är det nog till Åhlströms koral. Men jag klistrar in den tyska här ändå, för den som vill jämföra:
