374 När Stefanus blir fängslad

1. När Stefanos blir fängslad,
då ger Guds Ande mod.
Han lämnar all sin ängslan
och vittnar med sitt blod
att Jesus, Frälsaren,
är den som kom till jorden
från Gud i himmelen.

2. Så fäster han sitt hjärta
vid Gud på korsets trä
och fruktar inte smärtan.
Han faller ner på knä.
"Förlåt dem vad de gör!"
Han ropar till sin Herre
och böjer sig och dör.

3. Tack Gud, för de martyrer
som följt i dina spår.
De ger oss tröst och styrka
när prövningen blir svår.
De är den goda sådd
som håller fast vid Jesus
till frälsningen är nådd.

4. Guds nåd som lyst från krubban
och skänks i Kristi blod
kan inga makter rubba.
Han ger martyrer mod
och bär oss i vår nöd.
Vårt liv är fäst vid Jesus
från dopet till vår död.


Text: Bertil Murray 2008 - publ. med tillstånd.

373 Ljuset över landet spred sej

1. Ljuset över landet spred sej,
liv och glädje förde med sej,
värt vårt tack och lov och pris.
Kristi folk idag ska sjunga,
lova Gud med själ och tunga,
ära Gud på värdigt vis.
Hans martyrer togs ur faran
till den stora vita skaran
där i ljuset vid Guds tron.
Syndens glädje sågs de vraka,
evig fröjd de nu ska smaka,
höjer där sin lovsångs ton.

2. Kristi vittnen, Gud till ära,
evangelium vill bära
ut till hela denna jord.
Lyft din sång med helig styrka,
du vår mor, du Kristi kyrka,
upp mot himlens höga kor!
Kristus, konung segerrika,
gör oss dina vittnen lika,
som i döden segra kan!
Du som fienden betvingar,
göm oss under dina vingar,
håll oss i din högra hand.
Amen, amen, amen!

Text: Sv. version fter norsk Olsok-hymn, A.H. 7/8 2017
Musik: Medeltida 

372 O Gud, vår broder Abels blod

1. O Gud, vår broder Abels blod
till dej från jorden ropar.
Än rasar ondskans övermod,
än brott på brott den hopar.
Dock vid allt otrons överdåd
de dina du hugsvalar.
Till jorden ser du än i nåd,
ty Jesu blod här talar.

2. Och se, då en rättfärdig man
står fram att sanning yrka,
all världens makt ej fruktar han,
Guds sak ger honom styrka.
Förgäves ondskan tänder skär
och till hans död sej väpnar:
hans uppsyn lik en ängels är,
för vilken brottet häpnar.

3. Med himlens glädje för sin syn
går Stefanus att lida
och skådar i den öppna skyn
Guds Son vid Faderns sida.
Lik honom ber han i sitt fall
för dem som ont vill göra
och dör med lugn, ty en gång skall
dock mörkrets makt upphöra.

4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut,
fast det i moln sej döljer.
Det goda segra skall till slut,
fast världen det förföljer.
Ja, han som kom i Herrens namn
skall mer än solen skina
och samla i en evig hamn
från tidens storm de sina.

Text: Frans Michael Franzén 1813, 1814 (41, 42 år), bearb.

Musik. Burkhard Waldis

350 Vi lovar dej i stad och land

1. Vi lovar dej i stad och land, 
Guds kärleks eld, Guds godhets hand! 
Till allt som är du sträcker dej 
och dina gåvor sinar ej. 

2. När sorgen vill oss tynga ned 
och hjärtat bävar utan fred, 
du närmar dej med råd och tröst 
och lyfter bördan från vårt bröst. 

3. Och trampas vi i stoft och mull 
för Guds och för hans sannings skull, 
och ställer världen vakter ut 
att göra på vår tro ett slut, 

4. då blir du inom oss en eld, 
som bryter fram där man blir fälld, 
du styrker oss med mod och hopp 
och lyfter våra blickar opp. 

5. Till varje plats på denna jord 
du banar väg för Herrens ord. 
Så övergiven ingen är 
att inte du kan vara där. 

6. All vishet, tro och kärlek sann, 
allt mod som rätt så kallas kan, 
all endräkt, frid och glädje ljuv, 
o helge Ande, verkar du. 

7. Vi ber dej nu i denna stund:
behåll oss kvar i ditt förbund, 
och för oss sist till evig fröjd 
och evig frid i himlens höjd.

Text: Johan Ludvig Runeberg, bearb. A.H. 2012, 2017
Musik: Görlitz 1648

139 Livets Ande, kom från ovan

Men psalmen kan även, som Per-Arne Brandeborn förtjänstfullt upptäckt, med fördel sjungas till samma melodi som pingstpsalmen SvPs 52 "Herre, se vi väntar alla" (alltså samma som SvPs 285 "Det finns djup i Herrens godhet"):

1. Livets Ande, kom från ovan,
kom och bär från himlen bud!
Du kan ge den stora gåvan:
tron på Ordet, tron på Gud.
Till oss människor du talar
än i dag kring all vår jord.
Folk och själar du hugsvalar
än i dag med Skriftens ord.

2. Oförgänglig sanning strålar
än i dag från bibelns blad,
än i klara drag den målar
heliga gestalters rad.
Så till döttrar och till söner
genom tidevarven går
än ett heligt arv av böner,
än profetens röst oss når.

3. Giv att vi för Gud må vandra
såsom Abraham i tro,
till välsignelse för andra
och till egen själaro.
Oss med Stefanus låt skåda
Mänskosonens härlighet,
oss med Paulus än benåda
rikt med trons rättfärdighet.

4. Livets Ande, du som danar
Kristi kyrka på vår jord,
kraftens Ande, du som banar
henne väg med Herrens ord,
nådens Ande, du som renar
själar och i dem vill bo,
fridens Ande, du som enar
Herrens trogna, giv oss tro.

Text: Johan Alfred Eklund 1934 (71 år), ngt bearb. 2016

Musik: Gustaf Duben d.ä. 1674 (45 år) 

Detta är en mycket pregnant psalm, en av Eklunds yngsta (skriven då den desto äldre författaren var i 70-årsåldern). Det är en bönepsalm, som samtidigt är mycket undervisande.

Författaren "målar heliga gestalters rad" i Bibelns efterföljd. Gamla testamentets troshjälte Abraham nämns allra först. Den kristna kyrkans förste martyr Stefanus nämns sedan. Och så kommer Paulus, hedningarnas apostel som på ett särskilt utförligt sätt fick förkunna budskapet om rättfärdiggörelsen genom tron, om "trons rättfärdighet" - läs särskilt Romarbrevet!

Ö.h.t. är detta en av mycket få psalmer i vår psalmbok som uttryckligen nämner Bibeln (annars talas ofta om Guds ord eller möjligen Skriften). Anden tilltalas i enlighet med äldre psalmtradition med många olika namn ("livets Ande", "kraftens Ande", "nådens Ande", "fridens Ande", jfr Helige Ande, låt nu ske).

205 O Gud, vår Herre, vi dej ber

Alt. utjämnad koralvariant:


1. O Gud, vår Herre, vi dej ber
att du i nåd till alla ser
som lider marter, kval och hån
för tron på dej och på din Son.

2. Ja, stärk dem i den svåra strid
de kämpar i vår hårda tid.
Var nära dem med frid och tröst,
fyll mörkret med din Andes röst.

3. Den tåresådd de nu bär ut
låt bli en glädjeskörd till slut,
och dem förlös från nöd och tvång
till salig fröjd och segersång.

Text: Johannes Johansson 1932, bearb. A.H. 2011 
Musik: Wittenberg 1543

204 Du Ord för alla tider

(Samma koral på psalmkväll med Arve Brunvoll - själva koralen börjar efter ca 3 min):


1. Du Ord för alla tider
och evig Gud av Gud,
du Liv för allt som lever,
från dej går ljuset ut,
ett himmelskt ljus som skiner
i denna mörka värld.
O vilken nåd och glädje
att du, Guds Son, är här!

2. Vem såg din glans och trodde
att himlen var ditt hem,
när du i stallet bodde
i lilla Betlehem?
Jo, herdarna på marken
som dej i krubban fann
har med Maria tackat
för frälsning i ditt namn.

3. Var fanns ditt gudomsvälde,
var fanns din frälsarhand,
när nådens barn man fällde
med sten och svärd och brand?
Vi såg din styrka, Herre,
vi trodde på dej, Krist,
när Lammets pris och ära
var deras sång till sist.

4. Låt dina vittnen visa
till dej med hand och mun
och dina under prisa
intill den dag och stund
då folk av alla släkten
skall stå inför din tron
och till din ära höja
en evig jubelton!

Text: Arve Brunvoll 1978, sv. övers. A.H.
Musik: William Ferguson 1919

815 Fridens Gud, oss frid förläna

1. Fridens Gud, oss frid förläna:
hör oss, milde Herre Gud!
Hjälp oss att dej troget tjäna,
fäst oss vid din viljas bud,
så att vi med helgad ro
får i fridens hyddor bo.

2. Ack, där synd och svek får råda
hjälper inte svärd och spjut.
Skuld på skuld ses förebåda
nöd och undergång till slut.
Världslig vishet, världsligt mod
hejdar ej fördärvets flod.

3. Frid i landet du oss give,
frid i husen följe den.
Makar, syskon, grannar live
fridens anda, kärleken.
Frid i hjärtat, Jesus, bjud,
frid med mänskor och med Gud.

4. "Frid på jorden!" sjöngs i höjden,
Jesus, i din födslostund.
Frid från himlen utgör fröjden
av ditt saliga förbund.
Men i denna prövotid
vinns den inte utan strid.

5. Hjälp oss du, o kärleksrike,
styrk oss med din Ande god,
du vår Konung i det rike,
som du köpte med ditt blod.
Här med oss mot synden strid,
tills vi når en evig frid.

Text: Frans Michael Franzén 1819 (47 år), ngt bearb. 2011
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år), jfr Haeffners koralbok nr 376!