47 O Fader vår, barmhärtig, god

1. O Fader vår, barmhärtig, god,
som oss till dej vill kalla
och rena oss med Kristi blod
som borttar synder alla:
låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara,
låt det i mörkret på vår jord
ett ledljus för oss vara,
låt ingen vilse fara!

2. Tillsammans ropar vi till dej,
som alltid hör och ser oss,
för ingen tar ditt ord till sej
om inte nåd du ger oss.
Du, Fader, lärt oss att förstå
att djävulen vill blanda
sitt ogräs i din säd, och så
fördärva hela landet.
Så sänd till oss din Ande!

3. O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dej tagit,
du känner bäst vår stora brist,
du trött och frestad varit.
O Jesus, du vår Broder kär,
ditt löfte vi påkallar:
sänd Hjälparen som sanning lär
och kan bevara alla
för att ifrån dej falla.

4. O du Guds helge Ande, kom!
Slit sönder satans snara.
Ge ordet i vårt hjärta rum
och oss i tron bevara,
så var och en blir heliggjord
och prisar Gud med gamman,
ja, så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen!

Text: Olaus Petri 1526, ngt bearb. A.H. 2011, 2024
Musik: Medeltida/Magdeburg 1524, alt. Heinrich Schütz


Enligt Oscar Lövgren Olaus Petris främsta psalm (jag har ingenting att invända). Om Olaus Petris psalmdiktning i allmänhet och denna psalm i synnerhet skriver Emil Liedgren (cit. efter Lövgren): "Det är inte minst i psalmen som den svenske reformatorn Olaus Petri hävdar sin personliga egenart och sin självständiga uppfattning bredvid den store lärofadern. Luthers stormande kraft och glada dristighet äger han ej, dennes betagande naiva innerlighet och värme ej heller. Det är något mera torrt, tunglynt och betänksamt, kanske specifikt uppsvenskt och närkingskt hos smedssonen från Örebro, ett härdat, oböjligt mod, ett sällsynt redligt sinnelag, men föga av bredd och festlig råga. Hans otvivelaktigt yppersta psalm 'O Fadher wåår barmhertigh och godh" andas, betecknande nog, icke lättnad och jubel utan beklämmande oro, ansvarskänsla och kämpande bön." 

Vilket välformulerat dravel, frestas man utbrista om Liedgrens karaktäristik! Det är väl den femtaktiga (jo!) mollmelodin och själva utgångsläget som får psalmen att låta lite beklämmande ibland, men i huvudsak är det ju samma trosfrimodighet och dristighet i bönen som hos Luther. (Som ju även skrev "Ur djupen ropar jag till dig" och "Vår egen kraft ej hjälpa kan; vi vore snart förströdda"). Läs eller snarare bed sista versen högt och fundera på var det "torra, tunglynta och betänksamma" (för att inte tala om närkingska!) skulle vara till finnandes. Och är inte även anslaget så evangeliskt befriande som tänkas kan?

Melodin trycktes enligt Lövgren i Teutsch Kirchenampt, Strassburg 1525, till texten Es wollt uns Gott genädig sein (sv. övers. Gud över oss förbarmar sig), men anges numera vara känd från Magdeburg 1524 och utgå från en medeltida melodi. Jfr Youtube-klippet överst, där man dock hör att melodin förenklats något i svensk tradition.

O Petri:

208 Nu fröjda dej, du vida jord

1. Nu fröjda dej, du vida jord,
åt Herrens nåd och helga ord,
predikat av apostlars röst
och givet oss till evig tröst.

2. När Kristus hade fullgjort allt
som Fadern honom anbefallt,
han sände, efter Guds beslut,
kring jorden sina vittnen ut.

3. Olärda var de, enkla män,
men genom tron på Frälsaren
dock deras ord den styrka fann
som världens vishet övervann.

4. Det var om den uppståndne Krist
de vittnade båd´ först och sist,
om nåden som i honom här
åt hela världen vunnen är.

5. Där ordet blev predikat klart
omvändes hjärtan underbart.
De andligt döda väcktes opp
till liv i kärlek, tro och hopp.

6. Än ljuder detta glada bud
om bättring inför Herren Gud,
om tro på Sonen Jesus Krist,
vår hjälpare mot synd och brist.

7. Gud, lär oss lyssna och förstå
och öppna våra hjärtan så,
att ordets helga rikedom
ej blir för oss till straff och dom.

8. Låt oss betänka det var stund
och bära det i hjärtats grund,
och så i tro och kärlek rätt
dej prisa, som ditt ord oss gett.

Text: Latinsk vesperhymn, Olaus Petri 1536 (43 år), bearb.
Musik: Worchester hymnarium 1200-talet / Mikael Weisse 1531

136 Kom, Skaparande, Herre god

1. Kom, Skaparande, Herre god!
Besök vårt hjärta, ge oss mod!
Fyll våra själar med din nåd
och var med oss i råd och dåd.

2. Du är vår Hjälpare och tröst,
ja, salig den som hör din röst.
Du läker varje sårad själ,
är livets brunn till evigt väl.

3. Hit bringar du de gåvor ner
som Fadern i sin godhet ger,
du delar ut Guds helga ord
på alla språk omkring vår jord.

4. Kom hit i mörkret med ditt ljus
och värm med kärlek våra hus,
och fyll vår brist, fördriv vår nöd
med gåvor av ditt överflöd.

5. Ge kraft i frestelse och strid
och stanna hos oss med din frid.
Gå med oss du i varje stund
och håll oss kvar i ditt förbund.

6. Ja, lär oss känna Fadern väl
och öppna för hans Son vår själ.
Guds sannings kunskap åt oss giv
och styrk vår tro till evigt liv.

*7. Till Fadern och hans Son vi bär
i ödmjukhet vår lovsång här
och dig, Guds Ande likaså.
Gud, låt oss alla nåden få!

Text: Hrabanus Maurus ca 809 (29 år), Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år), bearb.
Musik: Från ca 820 / Erfurt 1524

245 En jungfru födde ett barn i dag

Alt. koralvariant från Skåne:




Alt. koralvariant från Norge (Nordmöre):
 

Alt. koral från Finland:





1. En jungfru födde ett barn i dag, 
ett barn vi ska prisa och ära. 
I barnet har Gud ett gott behag 
och ber oss att höra dess lära. 
Och vore ej det barnet fött, 
förtappat bleve då allt kött, 
nu frälsning bjuds åt alla. 
Pris vare dej o Jesus Krist! 
Du är vårt enda hopp till sist; 
vi till din fot må falla. 

2. Se, herdarna vaktade väl sin hjord 
i Betlehems marker låg de. 
Där hörde de ängelns ljuvliga ord, 
och Herrens härlighet såg de: 
"Stor fröjd åt er nu bådar jag, 
stor fröjd åt alla, ty i dag 
är Kristus född", löd orden. 
"Han Herren är av Davids hus. 
Se, ljuset av Guds klarhets ljus 
har uppgått över jorden." 

3. De himmelska härar med högan röst 
med ängeln nu började sjunga. 
De lovade Gud med glädje och tröst, 
med helig och odödlig tunga: 
"I höjden ära vare Gud, 
och frid på jorden på hans bud, 
till människor god vilja." 
Pris vare Gud! Den nåd och fred, 
som han med Sonen sände ned, 
må ingen från sej skilja.  

Text: v. 1 latinsk sång från 1300-talet ("Dies est laetitiae"), tysk folkvisa från 1400-talet ("Der Tag, der ist so Freudenreich"), Olaus Petri (?) 1530, Johan Olof Wallin 1818?, bearb. A.H. 2016

[Jämför den åldriga texten som är nr 124 i 986 års psalmbok och bearbetningen i 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 20: "Ett barn har fötts till vår jord i dag"].

Musik: Böhmen 1410/1531, alt. koral från Finland

Hör J S Bachs lek med koralen (BWV 605) samtidigt som du kan följa med i noterna!

I sitt psalmhäfte från 1530 skriver Olaus Petri som överskrift till denna psalm: "En lovsång utdragen ur Skriften, Lukas 2, som man må sjunga i församlingen i juletid, med noterna till Dies est laetitiae". En sorts bibelvisa, alltså. (Olaus Petri har bakat ihop vers 2 ur den latinska texten och vers 2-4 ur den tyska texten).

När Johan Olof Wallin bearbetade texten för 1819 års psalmbok, gjorde han det i så arkaiserande stil att många tror att texten fortfarande är Olaus Petris original, som dock är ganska annorlunda, se Wikisource (en mer nuspråklig version finns i finlandssvenska psalmboken). I psalmböckerna har Wallins namn som regel inte heller satts ut vid denna psalm, men jag vet att uppmärksamma "nyläsare" på 1800-talet reagerade mot att det inte längre stod "nu äre vi frälste alla" utan det mer återhållsamma "nu frälsning bjuds åt alla".

De åldriga språkformerna kan nog ha bidragit till att psalmen nu tycks vara på utgående här hemma (OBS: den sjöngs dock som slutpsalm vid julottan 2013 i Forsa, Hälsingland!). Den togs heller aldrig in i någon av frikyrkornas eller de lågkyrkliga väckelserörelsernas sångböcker, även om den 1986 märkligt nog hamnade i den ekumeniska psalmboksdelen! Det är ju dock fråga om en rask och glad psalmmelodi utan "medeltidsvibbar", och då kan väl även språket få vara just så folkligt som Olaus Petri från början gjorde det. Särskilt som ändå knappast någon längre kan Wallins version utantill. I finlandssvenska psalmboken finns en alternativ bearbetning på ett mer nutida språk, där dock den saliga jungfrun tyvärr helt försvunnit ur texten.

Visst är psalmen, oavsett form, väl värd att bevara och sjunga med stor glädje, gärna tillsammans med kyrkokören som får föreställa "den himmelska härskaran"! Det har skrivits (se fotnoten på engelska här nederst!) att Luther tyckte så mycket om denna psalm, att han ansåg den vara inspirerad (underförstått av den helige Ande).

Melodin har tidigast påvisats i en handskrift i Prag från 1410 (just till texten Dies est laetitiae, jfr den engelska notskriften nedan). I svensk tradition har melodin ombildats till tretakt, men i Haeffners koralbok var det faktiskt blandad taktart (de fyra första raderna i varje strof i tretakt, resten tvåtakt).

Olaus Petri som staty utanför Storkyrkan i Stockholm:

259 Världens Frälsare kom här

Alt. koral från Leksand:


1. Världens Frälsare kom här.

Rena jungfrun moder är,

ty en börd så underlig,

Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,

av Guds Ande är det skett.

Ordet, utav Fadern fött,

har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är

den all världens synder bär.

Han, i oskuld född och död,

frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred

kommit har till jorden ned,

ty han är båd Gud och man,

som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var

och till Fadern han uppfar,

sitter på Guds högra hand,

råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,

döden har han nederlagt,

nederlagt i väldig strid

mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!

Bäre jorden frid och fröjd,

och hans vilja med hans ord

kring all världen blive spord.

Text (=SvPs1986 nr 112): Aurelius Ambrosius 300-talet ("Veni Redemptor Gentium"), Martin Luther 1524 (41 år) "Nun komm, der heiden Heiland", Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)

Musik: Medeltida hymn / Erfurt 1524

Hör J S Bach leka med koralen (BWV 659)
Alt. folkmelodi från Leksand enligt sång av Tirus Anna (Anna Dalström) 1878-1954, uppt. av Karl Sporr 1846

Detta är en av de tolv psalmer man med säkerhet vet är skrivna av biskop Ambrosius (som tillskrivs många fler). Den betraktas som julpsalm, men behandlar även Jesu uppståndelse och himmelsfärd.

Ambrosius ansåg (i likhet med Martin Luther och William Booth men i motsats till Gregorius den store) att även "världsliga" melodier kunde duga bra till kyrkliga hymner. Men en del melodier lär han ändå ha komponerat själv, och ursprungsmelodin till denna text kan mycket väl vara av honom. Nuförtiden tycker vi nog att alla melodier från medeltiden klingar ungefär lika "fromt".

Inte tillhör den precis de mest sjungna julsångerna i vårt land, men den har ändå en grundmurad ställning som den äldsta psalmen i vår psalmbok. Sedan 1986 har vi i och för sej ännu en psalm av Ambrosius, Tack Fader för den dag du gav, som kan vara minst lika gammal. Men den har fått en modernare översättning; här är det fortfarande wallinska psalmbokens ålderdomligt klingande version som gäller.

Ännu tidigare, i den karolinska psalmbokens första upplagor, såg psalmen ut enligt nedan (i nära anslutning till Olaus Petris 1530-talsversion). Som synes kommer originalets starka betoning av jungfrufödelsens realitet mera till uttryck här:

WErldenes Frälsare kom här;
Låt see at Jungfru moder är.
All werlden må thess vundra sigh/
En sådana börd höfdes tigh.

Af mans hielp är thet eij så skedt/
Gudh sielf hafwer sin nådh betedt.
Gudz Ord är här nu wordet kött:
Af Jungfru lifwe är thet födt.

Jungfrunes qwedh här fruchtsam war/
Men jungfrudomen blef doch qwar.
Gudz stora krafft lät sigh skina/
Werckandes i Temple sino.

Af Himmels throne kom här nidh
En starck kämpe och bar oss frijd:
Han är nu både Gudh och Man/
Then som oss allom hielpa kan.

Från Fadren han vthgången war;
Sann mandom han til Fadren bar.
Hans wälde går öfwer all land:
Han sitter på Gudz högra hand.

Så stoor som Fadrens/ är hans macht/
Döden hafwer han nederlagt.
Helwetis krafft gaf sigh ther widh/
At hennes Förste lades nidh.

Ähra och prijs ske Fadrenom:
Thesslikes också Sonenom:
Then Helga Anda ske också/
At ther är ingen ände på.

Mosaik föreställande Ambrosius från Ambrosius-basilikan i Milano:

272 Guds rena Lamm, oskyldig

Annan form:



*Guds rena Lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
vår synd på dig du tagit
och dödens makt nedslagit.
Giv oss din frid, o Jesus.

Text (=SvPs 1986 nr 143): Nikolaus Decius 1522/23, efter "Agnus Dei" (O Guds Lamm), övers. Olavus Petri (?) 1536 (43 år)

Musik: Nikolaus Decius 1522/23, efter en Agnus Dei-melodi från 1200-talet / Erfurt 1542