145 Kärleken och sanningen

1. Kärleken och sanningen,
med dess band du knyter än
jord och himmel samman -
Ande god, ge glädjen röst,
tänd idag i våra bröst
själva himlaflamman!

2. Där du lyser mörkret flyr,
hyckleri och svek dej skyr,
men du vill förlåta.
Sanning som den klara dag
mitt i glada vänners lag
kröner kärleks gåta.

3. I vårt dop, med eftertryck,
i vår nattvards mat och dryck
är du gudomskraften.
I var gren och i var kvist
på vår vinstock Jesus Krist
är du själva saften.

4. Med ett gott samvetes fred
till de små du kommer ned,
skapar nytt och gläder,
lyser upp och rensar ut
tills de står hos ljusets Gud
i snövita kläder.

5. Du som av en liten flock,
svag och blyg och ängslig, dock
kämpar kunde dana,
skapa nu av oss en här,
som törs svinga Andens svärd
under korsets fana!

6. Kärleken till pengar, makt,
själlös drift och skrytsam prakt
vållar svåra bränder,
släck dem med din dagg så mild,
men låt lågan växa till
som du själv här tänder.

7. Till sitt eget dag och natt
ser man lätt, blir trött och matt,
splittrar menigheten.
Lär oss se på Frälsaren,
se den sanna kärleken,
det ger enigheten!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv övers A.H. 6/8 2015
Musik. Christian Barnekow

N F S Grundtvig:

173 Herre, vår Herre, ge glädje och glans

Alt (norsk) koral:

1. Herre, vår Herre, ge glädje och glans
när vi till gudstjänst ska mötas!
Folket må binda dej lovsångers krans,
tjänsten med tacksamhet skötas.
Högtiden växe med dagen!
Påsk liksom pingst går ju fram ur jul,
nu må din sol såsom guldet gul
göra var sovande vaken!


2. Låt bland oss verka ditt bad och ditt bord,
allt med de invigda tungor,
så att det hörs att din Ande, ditt Ord
är vad som talar och sjunger!
Ja, låt oss känna och smaka:
Anden är mera än kött och blod,
Herren är ljuvlig och evigt god,
skänker oss livet tillbaka!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig

Musik: Dansk koral, alt. Jakob Sletten (Norge)

N F S Grundtvig:

229 Är handen lagd på Herrens plog

Alt. koral:
 

1. Är handen lagd på Herrens plog, 
så se ej mer tillbaka! 
Tänk inte mer på vad du nog
i Sodom kunnat smaka! 
Men plöj din fåra, så Guds säd!
Är jorden hård, i tron dej gläd! 
Vill gråten kväva rösten,
se fram mot skörd till hösten!

2. Men om du ändå ser ej om,
för vi är alla svaga,
din kallelse ihåg då kom,
gå ej ett steg tillbaka!
Tillbaka vänder livet ej,
all kräftgång för ju död med sej.
För hastverk dock dej akta,
plöj djupt och väl och sakta!

3. Så framåt då i Jesu namn
trots stenar och trots stockar.
Och lyssna ej om synd och skam
dej bort från tegen lockar.
I fara går vi varje stund
och falskhet måste bort i grund.
Guds ord ett mål dock bådar
där allting klart vi skådar.

4. Om bara någon liten stund
är mödans väg till ända.
Vår död är bara som en blund
som sömnen lärt oss känna.
Och vilan här vid hemmets härd,
den vet vi ju är mödan värd -
tänk då att efter färden
gå in i himlaglädjen!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1836 (53 år), sv övers A.H. 4/12 2017

Musik: Joseph Glæser 1880 (45 år), alt David Wikander

N F S Grundtvig:

J Glæser:

295 Hör vär helgdagsaftons bön

 

1. Hör vår helgdagsaftons bön:
Gud, låt inte syndens lön
drabba oss med evig gråt,
nej, vår synd och skuld förlåt,
så, uppståndna från de döda,
glada vi vår vän kan möta!

2. Kristenhet, stå upp, var glad
och gå upp till Sions stad,
lovsjung Herren, mild och god,
som för våra synder dog,
förde livet fram i ljuset,
blev vår väg till fadershuset. 

3. Helga, folk av alla slag,
Herrens stora vilodag,
sabbatsvilans helgdagsfrid
efter långfredagens strid!
Hedra nu med sång och böner
Kristus som med liv oss kröner!

4. Kristus! Ära vare dej!
Himlens portar öppnar sej!
Din korsfästelse igår
givit ormen banesår,
din uppståndelse imorgon
ut i mörkret kastat honom!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig efter Johannes Damascenus, övers A.H.

Musik: Thomas Laub

188 Herre, vart ska vi gå hän?

Alt. koral:




1. Herre, vart ska vi gå hän?
Gå från dej, vår bäste vän,
från den levande Guds Son,
från vår tro, född ovanfrån,
från den enda på vår jord
som kan ge oss livets ord?

2. Nej, om än det låter hårt,
ej ditt ord oss skrämmer bort.
Djupt vi känner på vår jord:
döden är ett stenhårt ord,
men ditt ord är ande, liv,
då vår värld är destruktiv.

3. "Ät mitt kött och drick mitt blod",
säger livets furste god,
"motta det som vin och bröd
från Guds bord i hungersnöd.
Evigt är då livet ditt,
för med dej jag delar mitt."

4. Hör det, mänska, när du går
full av sorg du ej förstår:
Tro din Herre på hans ord,
se hans godhet vid hans bord,
ät hans kött och drick hans blod
och stå upp som han uppstod!

5. Lyssna, själ! Hör, länken brast,
släpp dej själv, håll honom fast!
Glöm just nu all sorg och nöd,
glöm dej själv med synd och död!
Gläds, du lilla, i Guds ord,
bli i Herren evigt stor!

6. Ta vår Herres ord i pant:
dödens nederlag är sant!
Då i anden allt du har,
är i evigt tryggt förvar,
smakar, vad som än rivs ned,
aldrig dödens bitterhet.

7. Så ska du i glädje stor
leva med och av Guds Ord,
som när världen brått förgår
salig, segerrik består,
delar milt sin gudomsglans
med allt jordiskt, som är hans.

8. Frälsare och själavän!
Du har sagt vart du gick hän!
Vägen känner vi så gott
till din Faders himlaslott:
vägen, livet, det är du
som är här, i detta nu!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv övers A.H. 3/8 2014
Musik: Thomas Hastings, alt. Thomas Laub

N F S Grundtvig:

365 Med strålglans kring sin tinning

1. Med strålglans kring sin tinning
förklarad Jesus står.
Hans storverk är vår vinning,
nytt hopp av det vi får.

2. Ty när han uppenbaras 
vid stoftets gräns på nytt, 
med honom vi förklaras,
en evig morgon grytt.

3. Han står på berget höga,
han som för oss ska dö. 
Som solen är hans öga,
hans klädnad vit som snö.

4. Med vänner från Guds boning
vår Herre byter ord
om korsdöd och försoning,
om grav i helgad jord.

5. "Men, Herre, vänta bara!"
utbrister Petrus då.
"Här är oss gott att vara,
tre hyddor kan ni få."

6. Vi bor i dödens dalar,
vår Gud i himlaron,
vi sitter mellan gravar,
han på sin kungatron.

7. Men gott är här att vara
tack vare Herrens ord.
Hans löften underbara
oss tröstar på vår jord.

8. Som vänner i Guds boning
vi byter några ord
om korsdöd och försoning,
om grav på helgad jord.

9. Vårt kors är utan jämmer
och utan udd vår död,
vår grav där Gud bestämmer,
hans trofasthet vårt stöd.

10. Hans Ande är i världen, 
hans ord är i vår mun.
Vi honom ser med glädje
om blott en liten stund.

11. Från Kyrkans lilla skara
det tonar högt i skyn:
"Här är oss gott att vara!
Gud ger oss ljus och syn!"

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv övers. A.H. 2017 
Musik: Melchior Vulpius

N F S Grundtvig:

733 Kärleken är ljusets källa

1. Kärleken är ljusets källa,
kärleken är livets rot,
därför ska Guds budord gälla,
därför tas de fallna mot!
Jesus har den själv förklarat,
Anden har den uppenbarat,
den kan kännas i Guds frid
och det hopp vi tröstas vid.

2. Kärleken är livets krona,
kärleken är ljusets glans.
Därför ses nu Jesus trona
strålande av eldars krans.
Han som ljuset är och livet,
han för oss sej själv utgivit.
I Guds kärlek han förblir,
på en tron som av safir.

3. Kärleken är lagens fullhet
och fullkomlighetens band.
Den är vad vi alla skulle,
Andens frukt i varje land.
Med Guds kärlek som i Eden
växer på vår jord Gudsfreden.
Vi ska också bli med den
ett med själens bäste vän.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1853 (70 år)
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1862 (50 år)

N F S Grundtvig:

178 Kom, följ i anden med

1. Kom, följ i anden med
till Jordanfloden ned!
Här står Johannes färdig,
men känner sej ovärdig.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

2. Här är i tjänardräkt
vår Herre av vår släkt,
här ser vi den sej ställa,
vars ord är livets källa.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

3. Det gamla livsförbund,
med lampan tänd var stund,
är här i änglamannen
som står till tjänst på stranden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

4. Ett nytt förbund på glänt -
ett evigt ljus är tänt
och strålar över tiden,
Guds Son går ut i striden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

5. Här möts när dagen grytt
ett gammalt och ett nytt,
vi ser den dolda skatten
när Jesus döps i vatten.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

6. Här stoft och Ande kan
förenas med varann.
Hör Faderns budskap ljuva,
se himlens milda duva! 
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner. 

7. Den store änglaman,
med vatten döper han,
men visar hän med handen
på den som ger oss Anden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

8. Vi har vår Herres dop,
hans ord gör alltihop
och binder vattnet samman
med helga himlaflamman.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

9. I dopets ord och pakt
Gud eld och Ande lagt,
som i hans kyrka brinner
tills rum och tid försvinner.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv övers A.H. 7/1 2018
Musik: Iver Holter

381 Lyft upp ditt huvud, du kristenhet

 

1. Lyft upp ditt huvud, du kristenhet! 
Lyft upp din blick, slå den inte ned!
I himlen hör du hemma.
Där är ditt hjärta, där är din skatt,
och därifrån kommer han som glatt
dej med sin varma stämma.

2. Lyft upp ditt huvud, av hjärtat säg
till korsets hövding: "O tänk på mej,
där du är i ditt rike!"
Då faller fjällen från ögat ner,
du paradiset då plötsligt ser,
dess glädje utan like.

3. Där ser vid floden du livets träd
och himlens fåglar i solvarmt lä
du hör så livligt sjunga
om herrefärden i högan sky,
om jord och himmel så splitter ny,
om kristna evigt unga. 

4. Ej mer du fruktar för domens dag,
du vet att domaren gjort din sak
till sin och lösning funnit.
Dess mer du längtar var morgon ny,
tills Herren dagas i himlens sky
och natten helt försvunnit.  

5.  Och när då för varje årsring här
du ser att konungens tecken är
i solar och i månar,
nog glimmar glatt dina ögon då,
och käckt ditt huvud du reser så,
fast stjärnor dör och dånar.

6. Men fast du längtar, o kristenhet,
så glöm dock inte att du ju vet
vad Herren väntar efter,
du ber ju inte, på kärlek tom,
om blixt från ovan, om pilsnabb dom,
om himlens slutstridskrafter.

7. Du är ju Konungen underställd,
som inte gärna med himlens eld
sin nåd i straffdom byter.
Som vännen dristigt för Sodom bad, 
så be du själv för din stora stad,
tills Gud själv staven bryter.

8. Ja, be för Babel, tills klart du ser
att bön och suckar ej hjälper mer
mot undergångens bölja!
Då ropar Herren: Jag kommer snart!
Och bruden svarar: Med blixtens fart
i skyn jag dej ska följa!

9. Då skallar hornet för sista gång,
då nalkas facklor och bröllopssång,
Gud själv bland oss vill trona!
Då omgjuts himmel såväl som jord
i reningslågor på Herrens ord,
då strålar livets krona!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år), sv. övers. A.H. 13/11 2018 
Musik: Cora Nyegaard 1840 (28 år)

N F S Grundtvig:



C Nyegaard:

162 Kyrkan den är ett gammalt hus

1. Kyrkan den är ett gammalt hus,
står om än torn måste falla.
Mäktiga murar blivit grus,
ändå ska klockorna kalla,
kalla på gammal och på ung,
särskilt på den som trött och tung
längtar till vila och glädje.

2. Himlarnas Herre ej bebor
hus som är byggda av händer.
Bara en skuggbild, så vi tror,
ser den som ditåt sej vänder. 
Själv han dock byggde kärleksfull
åt sej ett hus av stoft och mull,
nåden har rest det ur gruset.

3. Vi är Guds egen kyrka nu,
tempel av levande stenar.
Under hans kors står jag och du,
dopet och tron oss förenar.
Vore vi inte fler än två
ville han bo hos oss ändå,
med all sin nåd och sin kärlek.

4. Frimodigt kan vi samlas då
om än i lövhyddor bara
och liksom Petrus säga så:
här är oss gott att få vara! 
Ande och liv är varje stund
ordet till oss ur Jesu mun,
platsen blir helgad av ordet.

5. Husen som bär vår Herres namn
är dock som hemmen oss kära.
Där tog han barnen i sin famn,
där samlas vi till hans ära.  
Härliga ting han där har sagt,
slutit med oss en evig pakt,
tagit oss in i sitt rike.

6. Dopfunten som vi döptes i
än oss om dopet påminner,
altaret om det bröd och vin
där vi vår Frälsare finner,
huset om den vars ord består,
Kristus, densamme som i går,
evigt Guds Son som oss löste.

7. Give då Gud, var än vi bor,
att vi när klockorna rungar
alltid går dit och hör och tror
ordet som Jesus förkunnar:
Världen ej ser, men ni mej ser,
allt vad jag säger, se, det sker,
frid jag nu ger åt er alla!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 12/12 2017
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1840 (28 år)

N F S Grundtvig:

220 I dag på apostoliskt vis

Alt. koral:




1. I dag på apostoliskt vis,
till Jesu Kristi lov och pris,
till ljus och tröst för stora, små,
ska våra händer läggas på.

2. Igår vi kom, imorgon är
det kanske slut med livet här.
Men, Herre Kristus, dina år
tar aldrig slut, nej, du består.

3. Med sol och måne går ditt namn
från tid till tid, från hamn till hamn.
Av vittnen skapar du en krans,
som stjärnorna i tal och glans. 

4. Led också dessa ända hem
och med din Ande rusta dem
till vittnen om ditt ord, din frid,
din tro, ditt hopp, din kärlek blid.

5. Ja, ge dem eld av himmelsk art,
ett ljus som brinner rent och klart,
en mun som andas liv och tröst,
ja, låna dem din egen röst!

6. Ge mod och kraft att fasta stå
och visdom att med vishet slå
det vett som står din Ande mot
och skiljer kyrkan från dess rot.

7. Ja, ge dem tillit till ditt ord,
till dina spår på denna jord,
uthållighet i provets tid
och seger i den goda strid.

8. Var deras egen predikant
och lär dem bikta sej så sant,
att själva de vid nådens bord
står genomlysta av ditt ord.

9. När de i allt setts trogna stå,
låt i ditt hus dem leva få,
gå in och ut med ljus och frid
och fröjdas intill evig tid!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 6/5 2015

N F S Grundtvig:

295 Du som kom att oss försona

1. Du som kom att oss försona,
världen ger dej törnets krona,
men du ser jag ville vira
rosor för att korset sira,
ge mej, Jesus, mod därtill!


2. Vad har dej hos Gud bedrövat?
Vad såg du hos oss som strövat
bort från dej och dina vägar,
så att du oss nu förplägar
med ditt offer, livets bröd?

3. Jo, din kärlek, het som glöden,
är långt starkare än döden.
Mycket hellre ger än tar du,
därför in i döden bar du
i vårt ställe all vår skuld.


4. Men hur ska jag kunna skyla
hjärtats hårdhet och dess kyla? 
Ja, hur ska jag tacka värdigt
för det verk som du gjort färdigt,
för din kärlek och din nåd?


5. Jo, ditt blod är livets källa,
och ur den skall ständigt välla
kraft, som kan var klippa välta,
värme, som kan isen smälta,
nåd, som tvår mitt hjärta rent.


6. Under tårar jag dej beder
att du genom hjärtat leder
floden som kan klippor välta,
floden som kan isberg smälta,
all min blodskuld skölja bort.


7. Du vars liv för mej är givet,
låt i dej mej älska livet,
så för dej mitt hjärta bankar,
så att du i mina tankar
är dess djupa sammanhang!

8. Om jag än som strån ska falla,
om än hand och bröst blir kalla,
tar du ej ditt ord tillbaka:
aldrig ska jag döden smaka,
du har tagit syndens lön.

9. Ja, jag tror på korsets gåta!
Du kan frälsa och förlåta!
Stå mej bi mot satans lister,
ta min hand när ögat brister,
säg: Vi går till paradis!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år) fritt efter Arnulf av Löven (1200-talet) "Salve mundi salutare"
Musik: Caspar Christian Hoffman 1878 

260 Himmelen är härligt blå

1. Himmelen är härligt blå, 
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
//: oss från jorden upp till sej ://

2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
//: som en liten stjärnesol ://

3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
//: hade fötts i Juda land ://.

4. Visa män från österland
drog igenom ökensand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
//: och sin varma hyllning ge ://

5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
//: inte barnet som de sökt ://

6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem. 
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
//: satt med barnet i sin famn ://

7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
//: kommer vi till Jesus fram ://

8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
//: för att leda oss till sej ://

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1810, 1853, sv övers A.H 2017
Musik: Jacob Gerhard Meidell 1846, alt. Ivar Widéen 1912

N F S Grundtvig:

448 Var välkommet, Herrens år (A.D.)

1. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss! 
Sannings Gud, låt ditt heliga ord
uppliva, upplysa oss i vår nord!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

2. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss! 
Nådens Gud, låt ditt solsken i vår
ge ute och inne ett gyllne år!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

3. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Fridens Gud, du din saliga frid
vill skänka vårt land till att blomstra i.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

4. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Gud, vår Far, oss till glädje och gagn
må nyåret växa i Jesu namn!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!  

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1849 (66 år)
Musik: Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

N F S Grundtvig:

457 Världens pånyttfödelse

Alt. koral:



1. Världens pånyttfödelse
glädjen pånyttföder!
Skönt förnyad skapelsen
den Uppståndne möter.
Öst och väst och syd och nord,
eld och vatten, luft och jord
sjunger påskens psalmer.

2. Se mot himlavalvet upp,
se nu hur det klarnar!
Gå så ner till böljorna,
lyssna hur de svarar!
Mellan bägge morgonglad
fröjdar sej i land och stad
hela fågelkören!

3. Se hur skira lundarna
står som förr om åren!
Märker du hur ängarna
fröjdar sej om våren?
Nu det vissna kläs i grönt,
grånat land står underskönt,
målar påskens under!

4. Livets värme, segrande
över dödens kyla
prisar den som uppstod nu,
som oss väl kan skyla.
Döden svalde honom hel,
men behöll ej någon del,
miste vad den hade.

5. Vi i honom återfår
hela paradiset: 
hett och hotfullt änglasvärd
sänktes på det viset. 
Nu keruben visar glad
livets träd med gröna blad,
vinkar oss till Eden.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig efter Adam av S:t Victor (1100-talet), sv. övers. A.H. 9/10 2014
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann

197 Vår Herres Jesu minnesfest

1. Vår Herres Jesu minnesfest
den högtid är som gläder mest.
Där vi hans hågkomst firar nu
livslevande han är ännu. 

2. Var, Jesus, då mitt liv, min tröst,
den dolda pärlan i mitt bröst!
Var du min glädje och min frid,
min salighet till evig tid!

3. Ett ljus, som aldrig mer släcks ut, 
en blomma som bär frukt till slut,
en kunskap ingen världsvis haft
är livet i din kärleks kraft.

4. Som gryningen den lyser röd,
den brinner varm som solens glöd,
med glädjens dop den döper stoft,
den ger av härlighet en doft.

5. Den föder kärlek hos oss med
till dej som döden för oss led,
den föder kunskap, evig, sann,
om livets ljus och livets land.

6. Blott den som älskar känner Gud
och dej, hans hjärtas sändebud,
hans Ord, hans avbild och hans Son,
helt jämlik den du kom ifrån.

7. Som Fadern själv dej ärar än
var änglakör i himmelen,
och som du älskas på vår jord
blir stoftet famnat av ditt ord.

8 Så löp med glädje än ditt lopp,
du gamla tro, du unga hopp,
och du som ej av ålder vet,
du kärlek varm i evighet!

9. I Jesu namn sjung Jesu pris,
i öken och i paradis,
allt vad som tunga har och röst,
allt vad som hjärta har i bröst!

*10. Halleluja för Herrens bord
i himmelen och på vår jord!
Halleluja för dej som kom 
och låste upp Guds helgedom!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843, 1845 (60, 62 år), sv. övers. A.H.
Musik: Bartholomäus Gesius 1603, alt. svensk 1697


N F S Grundtvig:

169 Guds ord till oss har gått i arv

Guds ord till oss har gått i arv,
till barnen ska det bäras. 
Gud, låt i varje tidevarv
det hållas högt och äras!
Det ger styrka i all nöd,
tröst i liv och död.
Gud, låt det år från år,
så länge världen står
av nya släkten ärvas! 


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H.
Musik: Martin Luther

241 Var välkommet, Herrens år

1. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Julens natt, då vår Herre blev född,
blev himmelens glans över jorden strödd.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

2. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Påskens morgon, då Herren uppstod,
i graven så trång Livets träd slog rot!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

3. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Pingstens dag, då Guds Ande kom ner,
då kom den som kraft i vår svaghet ger.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

4. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Herrens år med vår Guds välbehag
oss fyller med glädje var Herrens dag.
Välkommet, nyår, som har kommit hit! 

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1849 (66 år), sv. övers. A.H. 4/12 2013
Musik: Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

356 Apostlarna satt i Jerusalem

Alt. koral:



1. Apostlarna satt i Jerusalem
och väntade Herrens timma,
då liksom en stormvind han kom till dem,
som dån de hans röst fick förnimma.

2. Det rörde dem alla förunderligt,
de hade ej sådant erfarit.
Från himlen de syntes med klaraste sikt,
där länge de inskrivna varit.

3. Där såg man på dessa som livets ord
nu skulle med kraft få förkunna,
om himmelens glädje vid Herrens bord
som Herren åt jorden vill unna.

4. Det hördes på Sion ett sus och brus,
när firad blev Sinailagen,
med kraft ifrån höjden ett jordiskt hus
uppfylldes på pingstsöndagen.

5. Då sågs där tungor som eld och glöd,
de flög Guds vänner i munnen,
på olika modersmål ordet nu ljöd,
fast ett och detsamma i grunden.

6. Så tändes på jorden det ljus från Gud
som givit all världen en stråle,
där levande röster Guds frälsningsbud
förkunnat på modersmålet.

7. Och om vi tills nu detta stora ord
som småbarn har jollrat och stammat -
av himmelens eld, som kom till vår jord
vi har dock en gnista anammat.

8. Den gnistan, den glöder hos oss ännu
och blossar nog upp i Guds timma.
Det minns vi så glada idag, jag och du,
när himmelens klockor hörs ringa!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 23/5 2015
Musik: Viggo Kalhauge alt. Ludvig Mathias Lindeman

180 Kom nu hit med alla små

1. Kom nu hit med alla små
som vår Herre kallar på.
I hans mun finns inget svek,
kallelsen är ej på lek.
De står skrivna i hans hand,
ingen av dem glömmer han,
dyrt han dem i döden vann.

2. Fött av köttet är dock kött,
gudsfrånvänt och andligt dött.
Gud dock pånyttföda kan, 
lösa syndens, dödens bann.
Så i dopet öppnar sej
livets väg för dej och mej,
Herrens löften sviker ej.

3. Bär de små till honom fram,
som bar bort vår synd och skam,
som välsignar och ger mod,
döper med sin Ande god,
som från döden dyrt oss köpt,
och som kläder furstligt högt
den som tror och som blir döpt.

4. Jesus kallar på de små,
vem törs dem i vägen stå?
Sonen i sin Faders namn
öppnar dem sin milda famn.
Från den vägen undan vik,
du som ser dej själv som rik
och ej vill bli barnen lik.

5. Fader, Son och Ande ren,
en i tre och tre i en,
gå du med de små i pakt
emot syndens, dödens makt!
Göm dem i din gudoms famn,
för dem frälsta hem i hamn,
saliggör dem i ditt namn!


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 18/11 2015