465 Av förgängelsen är färgad

1. Av förgängelsen är färgad
all den fägring sommarn gav.
Åkerns sista skörd är bärgad,
ängens blommor fallit av.
Och när höstens vindar svala
härjar lund som gulnad står,
hör vi Herrens stämma tala
om hur snart vår tid förgår.

2. Strån för lien måste falla,
vi ska också mejas ned.
Hö och strå, det är vi alla,
lång är ingens vandringsled.
Men om också döden skriver
lag för allt som föds på jord,
i all evighet förbliver
oförvissnat Herrens ord.

3. Låt, o Gud, på oss fullbordas
löftet i dess vittnesbörd
om det vetekorn som jordas,
men ska gro till evig skörd.
Ja, när sakta levnadshösten
med sin skymning närmar sej,
värm oss alla då med trösten
om ett liv i ljus hos dej.

Text: Erik Natanael Söderberg 1917 (48 år), bearb. A.H.
Musik: William Penfro Rowlands o 1904 (44 år) alt. finsk folkmelodi (se nedan!)

E N Söderberg:

159 Tack, o Herre, för din kyrka

Alt. koral:



1. Tack, o Herre, för din kyrka,
din församling på vår jord,
där du ger oss ljus och styrka
och oss leder med ditt ord.
Ännu i din kyrkas famn
samlar du i Jesu namn
en gemenskap omkring ordet,
dopets bad och nattvardsbordet.

2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
korset lyser och påminner
om ett mål som evigt är.
Klockans klang och nådens bud
kallar syndare till Gud,
psalmen, som sej mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.

3. Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än otrons vågor svallar
genom söndringslysten tid.
Ty i Jesu Kristi tro
får var själ som trår till ro
och mot tvivel söker fäste
hägn likt svalan i sitt näste.

4. Ej den falska frid som söver
bor där Herren Jesus är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda får vi där.
Lovsång och gemensam bön
gör den svåra kampen skön. 
Andens rustning där vi finner,
seger över världen vinner.

5. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandrar tills vi når
templet där evinnerligen
inför dej, vår Gud, vi står.
Led oss, lyft oss, herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dej församlar. Amen.


Text: Erik Natanael (Natan) Söderberg 1910 (41 år), bearb. 
Jfr originalversionen SvPs1986 nr 370 "Tack, o Gud, att i din kyrka".
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

Detta är en psalm i ungkyrkorörelsens anda, tryckt i den då rätt nystartade kyrkliga kulturtidskriften Vår lösen nr 6 1910 och senare samma år i författarens diktsamling Lyra och psaltare. Den passar i originalversion mindre bra att sjunga i en nybyggd kyrka eller i ett bönhus, och uttrycket "våra fäders tempelgård" anses väl nuförtiden lite väl patriarkalt. Men den har givit ett gott uttryck åt de känslor som bemäktigar sej många som samlas i hembygdens gamla ärevördiga kyrka, särskilt i de fall då man verkligen kunnat säga att "psalmen sig mäktigt svingar".

Psalmen har klandrats för att den i ursprungsversionen använder det sekundära kyrkobegrepp som handlar om själva kyrkobyggnaden ("din kyrka"="våra fäders tempelgård") och dess detaljer som "korskrönt tinne" och "klockans helga maningsljud". Samtidigt är det väl just denna konkretion som gjort att den ganska ofta sjungits, inte bara vid "kyrkmässor" och särskilda minnesdagar. Den uttrycker en rättfram glädje över gudstjänstfirandet och är som sådan användbar vid nästan vilken söndag som helst. Åtminstone, som sagt, i äldre ärevördiga gudstjänstlokaler. 

Bearbetningen ovan, gjord i anslutning till den finlandssvenska, syftar till att öka psalmens användbarhet även i övriga gudstjänstrum.

Natan Söderberg:


Johann Schop:

211 Räds ej bekänna Kristi namn

1. Räds ej bekänna Kristi namn,
om världen än det skyr.
Det är ett fäste och en hamn,
när allting annat flyr.

2. Blygs ej för Kristi ord, ty vet
att i det ordet bor
Guds kraft till frid och salighet
för var och en som tror.

3. Vik ej från Kristi kors. Det är
för världen dårskap blott,
men Herrens trogna finner där
en oförgänglig lott.

4. Bevara som din högsta skatt
vad Kristi kärlek gav.
I livets dag, i dödens natt
han är ditt ljus, din stav.

Text (=SvPs88): Erik Natanael Söderberg 1911 (42 år)

Musik: William Croft 1708 (30 år)

Psalmen trycktes enligt Oscar Lövgren i Lyra och psaltare redan 1910. Hur som helst skrevs den under ungkyrkorörelsens genombrottstid och ger ett gott uttryck för den vilja till Kristus-bekännelse och evangelisation som genomsyrade den. Psalmen har också under 1900-talet ofta använts som konfirmationspsalm och stod i 1937 års psalmbok just under rubriken "Konfirmation". 

Den sjungs dock nog idag snarare, i den mån den alls sjungs längre, på den helige Stefanus dag, Apostladagen eller liknande högtider. (Skulle även passa på Alla helgons dag). Tyvärr anses den väl föråldrad - men vem skriver i så fall modernare texter på det här viktiga temat?

De tre första stroferna har ett likartat, "negativt" anslag: Räds ej, Blygs ej, Vik ej - och antyder att ett annat förhållningssätt är det vanligaste. Den fjärde strofen är däremot positivt formulerad: "Bevara som din högsta skatt / vad Kristi kärlek gav." Hela psalmen är kärnfull, pregnant och väl värd att lära utantill. Även utan att man fått den i läxa av prästen.

Natanael (Natan) Söderberg:

William Croft:

793 Får ej i vårt hjärta bo

1. Får ej i vårt hjärta bo
kärleken till bröder,
död och kraftlös är vår tro,
ingen frukt den föder.
Stängs för nödens barn vår famn,
när de hjälp begära,
svek det blir att Kristi namn
våra läppar ära.

2. Att ge faderlösa stöd,
änkors sorg ej glömma,
att för vilsekomnas nöd
av allt hjärta ömma,
vara dem ett glädjebud,
vilkas fröjd är gäckad,
det är inför Herren Gud
gudstjänst obefläckad.

3. Salig den barmhärtig är,
så ditt löfte ljuder,
du som våra sorger bär
och din tröst oss bjuder.
Hur vi fyllt din kärleks lag
skall du utrannsaka,
när du sist på domens dag
kommer hit tillbaka.

Text: Erik Natanael Söderberg 1911

Musik: Svensk folkmelodi (d.v.s. okänd kompositör)