Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här]
Detta är nog nyårspalmen framför andra. Dess första rad har i sekler stått som ett slags överskrift över året i svenska almanackor. Och även om kyrkan har sitt eget "nyår" i advent, firas även det borgerliga årets ingång - officiellt som Jesu omskärelses och namngivnings fest (på "åttondag jul") men även, som synes ovan, med betraktelser över tidens gång och det nya borgerliga årets ingång.
Observera att Rists originaltext "Hilf, Herr Jesu" ur hans Himmlische Lieder (1642) är skriven på ett helt annat versmått än det psalmen fick genom översättaren Petrus Brask i dennes Ehn Helig og Hiertelig Sång-Lust (1690) - och att den bekanta Schop-melodin följaktligen inte sjungs till psalmen nere på kontintenten!
Britt G Hallqvist har genom sin bearbetning (och förkortning) av psalmen ökat dess användbarhet betydligt. Framför allt torde den nu sjungas i sin helhet, inklusive den fina Jesus-strofen på slutet - mer än tidigare.
1. Ljus av Ljus, o morgonstjärna, Kristus, sanna sol och dag! Vi nu ser den solen gärna framgå efter ditt behag, som med rosenstrålars ljus fyller himmel, hem och hus, det som varit gömt avtäcker och till dagens tjänst oss väcker. 2. Låt din Andes morgonstrimma skina i vår mörka själ. Låt oss livets väg förnimma och förstå vårt sanna väl. Gör vår vandring med ditt sken från all villsam dimma ren, låt oss nåden känna lära och din kärlekseld få bära. 3. Styr din kyrkas svaga skara med den gyllne fridens band och i trofasthet bevara konung, folk och fosterland. Avvärj tvedräkt, sorg och strid, främja endräkt, fröjd och frid. Hunger, pest, allt ont förjaga och oss med din hand ledsaga. 4. Låt vår lampas olja brinna när du dömer världen vid. Låt vår levnad så förrinna denna korta vandringstid, att du oss från sorgens dal till din ljusa fröjdesal och vårt rätta land kan föra, att oss evigt saliggöra. Text: v. 1-2 Martin Opitz 1634, v. 3-4 Johannes Melartopaeus 1664 Musik: Finländsk koralvariant
1. Som den gyllne solen bryter fram ur tung och kolsvart sky, regn mot ljus och värme byter så allt mörker måste fly, så kom Jesus ur sin grav och ur dödens djupa hav upp med seger över döden ja, med påskdagsmorgonglöden! 2. Tack, du store segerherre, tack, du livets hjälte god, som ej döden kunde spärra in i helvetsmörkrets grop! Tack för att du nu uppstått och på själva döden rått! Denna glädje ingen tunga på långt när kan rätt lovsjunga. 3. Ligger jag i syndens bojor, ligger jag i fattigdom, ligger jag i kalla kojor, ligger jag betryckt och tom, ligger jag förhånad, trängd och av världen utestängd, ska jag i en grav försvinna, här är ändå hopp att finna!
4. Du till livet mej ska väcka med din stora segers kraft. Om än jorden mej ska täcka, maskar tära kroppens saft, eld och vatten sluka mej, dör jag dock i tro på dej. Jag till liv ska åter vakna, ingenting ska jag då sakna.
5. Jesus, ge mej nu den nåden med din helge Ande god att med dina trogna gå den väg som färgats av ditt blod, så att jag ej nånsin mer i den avgrund faller ner, varifrån du upp mej ryckte, då du döden undertryckte.
6. Tack för änglasångens hälsning! Tack för livets fasta ord! Tack för dopets bad till frälsning! Tack för nådens nattvardsbord! Tack för dödens bittra ve! Tack för din uppståndelse! Tack för himmelen du ger mej, där i evighet jag ser dej! Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), sv. övers. A.H. 5/12 2015 Musik: Norsk folkmelodi, alt. Johann Schop 1642
1. Tack, o Herre, för din kyrka, din församling på vår jord, där du ger oss ljus och styrka och oss leder med ditt ord. Ännu i din kyrkas famn samlar du i Jesu namn en gemenskap omkring ordet, dopets bad och nattvardsbordet.
2. Trycks till jorden ned vårt sinne under mödor och besvär, korset lyser och påminner om ett mål som evigt är. Klockans klang och nådens bud kallar syndare till Gud, psalmen, som sej mäktigt svingar, skänker åt vår andakt vingar. 3. Herrens kyrka bjuder alla oförgänglig sabbatsfrid, hur än otrons vågor svallar genom söndringslysten tid. Ty i Jesu Kristi tro får var själ som trår till ro och mot tvivel söker fäste hägn likt svalan i sitt näste.
4. Ej den falska frid som söver bor där Herren Jesus är. Kraften som vår själ behöver mot det onda får vi där. Lovsång och gemensam bön gör den svåra kampen skön. Andens rustning där vi finner, seger över världen vinner.
5. Låt din kyrka visa stigen som vi vandrar tills vi når templet där evinnerligen inför dej, vår Gud, vi står. Led oss, lyft oss, herde from, upp till denna helgedom, där de återlösta lammen du kring dej församlar. Amen.
Text: Erik Natanael (Natan) Söderberg 1910 (41 år), bearb. Jfr originalversionen SvPs1986 nr 370 "Tack, o Gud, att i din kyrka". Musik: Johann Schop 1642 (52 år) Detta är en psalm i ungkyrkorörelsens anda, tryckt i den då rätt nystartade kyrkliga kulturtidskriften Vår lösen nr 6 1910 och senare samma år i författarens diktsamling Lyra och psaltare. Den passar i originalversion mindre bra att sjunga i en nybyggd kyrka eller i ett bönhus, och uttrycket "våra fäders tempelgård" anses väl nuförtiden lite väl patriarkalt. Men den har givit ett gott uttryck åt de känslor som bemäktigar sej många som samlas i hembygdens gamla ärevördiga kyrka, särskilt i de fall då man verkligen kunnat säga att "psalmen sig mäktigt svingar".
Psalmen har klandrats för att den i ursprungsversionen använder det sekundära kyrkobegrepp som handlar om själva kyrkobyggnaden ("din kyrka"="våra fäders tempelgård") och dess detaljer som "korskrönt tinne" och "klockans helga maningsljud". Samtidigt är det väl just denna konkretion som gjort att den ganska ofta sjungits, inte bara vid "kyrkmässor" och särskilda minnesdagar. Den uttrycker en rättfram glädje över gudstjänstfirandet och är som sådan användbar vid nästan vilken söndag som helst. Åtminstone, som sagt, i äldre ärevördiga gudstjänstlokaler.
Bearbetningen ovan, gjord i anslutning till den finlandssvenska, syftar till att öka psalmens användbarhet även i övriga gudstjänstrum.
1. Kristi ord må bland oss vara, alltid rikligt hos oss bo. Låt oss här varann förmana, undervisning ge i tro, med all vishet tala så, att uppbyggelse vi får. Vi Guds rena ord behöver, ej den falska frid som söver.
2. Vi med psalmen får förkunna, lära med koralen skön. Härlig lovsång får vi sjunga, andlig visa bär vår bön. Alltid dock vårt hjärta må vara med i sången, då kan vi rätt vårt tack frambära, endast Gud för allt ge ära. Text: Hakon Långström 1986 (40 år) efter aposteln Paulus (Kol. 3:16), publ. med tillstånd Musik: Johann Schop, här finsk koralvariant
1. Mitt vittne vare Gud! Jag vill min sak åt honom lämna. Förlåta hör oss mänskor till och Gud att ondskan hämna. Hur skulle jag väl själv bestå, om han med mej till doms vill gå?
2. Med kristligt saktmod, o min själ, ditt barnaskap besanna. Mot dem som hatar dej gör väl, välsigna dem som bannar. Försonlig var och kärleksrik, ja, var den högste Fadern lik.
3. Ännu han till sin nådastol ej någon vägrar kalla, ty nådens liksom dagens sol går upp ännu för alla. Än flödar kraft av Jesu blod likt Herrens regn till ond och god.
4. Men syndar vi på Herrens nåd, vår dom vi själva vållar. Så låt oss dämpa hämndens råd och vreden återhålla, att över den ej solen må kanske för alltid nedergå.
5. Kom, broder, räck mej här din hand till vänskap och försoning. När mänskor knyter fridens band, blir fröjd i änglars boning. Men vill vi ej förlåta här så blir oss ej förlåtet där.
6. O Herre, du vår Fader är, och dina barn vi blivit. Så lär oss hålla friden kär, o du som den oss givit. Välsigna oss i all vår tid och låt oss mötas i din frid.
Text: Johan Olof Wallin 1816, bearb. A.H. 2010
Musik: Bartholomäus Gesius/J H Schein 1628 alt. Bernhard Berglund
