189 Nu ska ej synden mera

Alt. koral:
<

Utjämnad form:

1. Nu ska ej synden mera
i träldom hålla mej.
Du, Herre, ska regera,
i allt jag tillhör dej.
I dopets bad jag blev
från alla synder tvagen,
av dej till barn upptagen
och satan du fördrev. 

2. Men vill jag mej berömma
av dopet och din död,
så får jag inte glömma
vad dina ord mej bjöd:
att hedra dopets pakt.
Du lät mej pånyttfödas
för att min synd ska dödas
med Andens nåd och makt.

3. Vad glädje kan det ge mej
att, Jesus, du uppstod
om aldrig jag vill se dej
och aldrig göra bot,
om aldrig upp jag står
i barnaskapets lycka
att synden undertrycka
med dej som allt förmår?

4. Gud, hjälp mej att korsfästa
den gamle Adam så
att han ej mer kan mästra
och herraväldet få!
För synden gör mej död,
den som så hårt betungar
och ut i mörkret slungar,
ja, hjälp mej ur all nöd! 

Text: Thomas Kingo 1699 (65 åt), sv övers. A.H. 5/12 2015

Th Kingo:

883 Lyft ögonen, du kristenhet

1. Lyft ögonen, du kristenhet!
Din Jesus vill dej lära
att stå beredd och minnas det
att Herrens dag är nära,
så ljus och lampa brinna må
och du med brudgummen kan gå
till evig fröjd och ära.

2. Av Skriften har vi tröst och hopp
så vi kan tåligt lida,
om än bland prövningar vårt lopp
här långsamt får framskrida.
För tiden är ju ändå kort,
som fågeln hastigt flyger bort
flyr sorgen från vår sida.

3. Uthållighetens, tröstens Gud,
han give att vi kunde
tillsammans stadigt hålla ut
och längta alla stunder
att Jesus själv i skyn få se,
för då ska tidens sorg och ve
försvinna som ett under!

Text: Thomas Kingo, sv övers A.H. 12/11 2018

Musik: Wittenberg 1525

198 Helt saligt var det bröllopspar

1. Helt saligt var det bröllopspar
som Jesus ville gästa!
Han med sin mor ju bjuden var
och ville deras bästa.
Ja, salig är var bröllopsdag
då Jesus själv sin kärleks lag
får här bland oss befästa.

2. Men aldrig någon dag upprann
med morgonsolen röda
där ingen sorg och motgång kan
oss förorsaka möda.
Så klar ser aldrig himlen ut
att ingen sky och storm till slut
kan hota frukt och gröda.

3. I Kana tog ju vinet slut
och kvar fanns bara vatten.
Ja, så kan glädjen sina ut
och oro fyller natten.
När glädjens portar här slås upp,
i bakhåll står en mörkrets trupp
som vill få kväva skratten.

4. Men när till oss du bjuden är,
o Jesus, får vi luta
oss trygga mot ditt ord som lär 
hur allting väl kan sluta.
Ja, låt vårt vatten bli till vin
med ren och himmelsk glädje i
som vi med dej får njuta.

5. O Jesus, du som hjärtan kan
med kärlek sammanbinda,
ge makan glädje hos sin man
och maken hos sin kvinna.
Hjälp alla dem som glatt och tryggt
har sina löften på dej byggt,
låt nöd och brist försvinna!

6. Ge ära, ljus och goda råd,
ge tusenfaldig lycka,
stärk hem och äktenskap i nåd,
vad världen än må tycka.
Välsigna kärlek, trofasthet,
och led oss till den salighet 
där inget kan oss trycka!

Text: Thomas Kingo, sv övers. A.H.

Musik: Wittenberg 1525

115 Min själaherde, Gud och man

1. Min själaherde, Gud och man,
vem fattar nådens under,
din kärlek stor, som varje land
må prisa alla stunder!

2. Du hade himlens rikedom
som evigt arv att äga,
mot vilken världen arm och tom
alls inget kunde väga.

3. Dock la du bort ditt överflöd,
vår kropp du ville bära
och gav dej in i nöd och död
för att ge oss din ära.

4. En hjord du fann så vilset blind
i högst förtvivlad våda,
en fålla du nu hägnat in
där vi din nåd får skåda.

5. Ja, också jag kom in och fann
av rösten och av såren
att du nu även är Guds Lamm
och grinden in till fåren.

6. Där går helt fritt jag ut och in
och finner himmelsk föda
som skönt upplivar själen min
och kan min synd föröda.

7. Guds Ande själv, grindvaktaren
fick denna grind inviga
och hjälper gärna var och en
som genom den vill stiga.

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 10/4 2016
Musik: Tjeckisk 1576

Th Kingo:

360 Hit kom en hälsning hög och stor

1. Hit kom en hälsning hög och stor
från Gud som aldrig sviker,
att han som i det höga bor
i härlighetens rike
vårt kött och blod här vill ta på
och bland oss gå,
en nyhet utan like!

2. Till Nasaret Guds ängel går,
in till en jungfru träder.
Hon om den frälsning höra får,
som lovats hennes fäder.
Ja, se hur änglahälsningen
från himmelen
förskräcker, fast den gläder:

3. Var hälsad, du välsignade
som Gud fått rikt benåda,
du föda ska din Frälsare
och i din famn den skåda
som sträcker ut sin kungastav
från hav till hav
och evigt ska få råda.

4. Guds kraft ska överskygga dej
och Anden från det höga
med gränslös nåd ska sänka sej,
med kraft du anat föga,
och Jesus är hans stora namn,
som i din famn
ska se ditt modersöga!

5. O Jesus, låt din Ande nu
med kraft mej överskygga!
Bered mitt hjärta, så att du
din boning där kan bygga!
På detta sätt lär också mej
att motta dej
och ej tillbaka rygga!

6. Så ska din himmel i mej här
med Andens kraft begynna,
ja, hjärta, själ och allt begär
ska glatt mot målet skynda,
tills jag hos dej, för evigt rik,
får bli dej lik
och aldrig mer ska synda!

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), bearb. Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837, Frederik Hammerich 1852, sv. övers. A.H. 29/3 2017
Musik: Hardenack Otto Conrad Zinck 1801 (55 år)

113 Hur stor är inte glädjen

1. Hur stor är inte glädjen
att få med Jesus gå
till Herrens eget tempel
och i hans förgård stå!
Den glädjen och den äran
kan aldrig sägas ut,
att här få följa Jesus
och himlen nå till slut!

2. Idag Guds Ande låter
en märklig färd bli sedd:
Gud vandrar här på jorden
och låter sej bli ledd
av mänskliga föräldrar
i barnslig lydnads band,
han som har både jorden
och himlen i sin hand.

3. Du tempel, vad din lycka
är stor på denna dag,
när Jesus själv vill komma
och tolka här sin lag!
Så må nu alla hjärtan
ta mot Guds Son i tro
när han, all frälsnings källa,
hos oss i nåd vill bo!


Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 1/1 2018
Musik: H O C Zinck

244 Store Gud och Frälserman

1. Store Gud och Frälserman,
vem är den som liknas kan
vid din gudoms stora kraft?
Ingen har från Adam haft
sådan far av evighet,
sådan mor, vi ser ju det,
ingen här din like vet.

2. Döparen, o store Gud,
som gick före med ditt bud
att bereda väg åt dej,
han så ödmjuk möter mej,
kallar sej en annans röst,
ropande i väst och öst, 
sänd med både dom och tröst.

3. Han ej värdig känner sej
att ta av en sko på dej.
Vad är då jag Adams barn?
Skugga, stoft och damm och skarn!
Jag är inte värd att stå
på den jord du trampat på
eller i din förgård gå.

4. Men, du skott från Davids rot,
jag vill dej med bön och bot
reda plats i hjärtats rum,
som du vill i varje tum.
Gör det du som gör det bäst,
kom dit in och var min gäst,
ge en salig julefest!

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 2017

268 Se, hur nu Jesus rider

 
1. Se hur nu Jesus rider
mot mördarnas palats!
Se hur han sakta skrider
mot död och avrättsplats!

2. Ja, fast hans gudomsblickar
nu fångenskap och nöd
så öppet förutskickar,
ja, ser en plågsam död,

3. så vill han ej försvinna,
men mot det onda gå,
han vet att han ska vinna
ja, evig seger få.

4. Hans färdsätt är så ringa:
en åsna, ingen häst.
Så kan han dock betvinga
den ondes styrkor bäst.

5. Här är han som vill lösa
var syndabunden träl,
som himmelsk tröst vill ösa
i skrämd och jagad själ.

6. Här, dotter Sion, är han!
Din Konung närmar sej!
Ej kungakrona bär han,
men törne snart för dej!

7. Här är han som vill gjuta
för dej sitt hjärteblod,
och aldrig ska den sluta,
den rika nådens flod.

8. O Jesus, tänk att kunna
som jag så gärna vill
dej ära någorlunda,
ja, hjälp mej själv därtill!

9. Jag lägger gärna kläder
på vägen framför dej,
med alla dem mej gläder
som här församlat sej.

10. Jag lägger blad från palmer
in mot Jerusalem,
jag sjunger mina psalmer,
o Jesus, hör på dem!

11. Mitt hosianna klingar
i Andens kraft och fröjd,
min själ sej till dej svingar,
av nådens vindar höjd.

12. Till lycka, ja, till lycka!
Du ärans Konung, gå
att döden undertrycka
och evig lovsång få!

Text: Thomas Hansen Kingo 1689 (55 år), sv. övers. A.H. 19/3 2016 


T Kingo:

357 Vad ser vi nu?

1. Vad ser vi nu?
Går detta riktigt till?
Maria, du
som födde Jesus ju
enligt lagen renas vill,
fast han från avlelsen är
ren och skär,
hans födelse har då
gudomlig stämpel på.
Men din Jesus ville så
under lagens regler stå,
så vi frihet skulle få.

2. Jag är oren,
oren från topp till tå,
ja, syndens men
jag har i märg och ben
och min dolda hjärtevrå.
Ondskan mej såg som ett fynd,
för i synd
jag född och avlad var,
precis som mor och far.
Jesus, du som ren bars fram,
rena oss från synd och skam
i ditt blod, Guds rena Lamm!

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 11/5 2016

Th Kingo:

260 Upp, gläd er alla, gläd er nu

Alt. koral:




Alt. koral:

1. Upp, gläd er alla, gläd er nu,
ja, gläds åt julens glädjebud,
i Herren Jesus gläd er!
Och se hur nära himlen är,
när han som håller världen kär
i kött och blod sej kläder!

2. Betryck och bitterhet, försvinn!
Guds glädje må vi släppa in,
så att han glad får lyssna
till hjärtats bön och tack och tro,
ja, får hans glädje i oss bo
ska sången aldrig tystna.

3. Gud, låt din frid, som högre är
än vårt förstånd kan fatta här,
vårt hjärta väl bevara
i Kristus Jesus, så att vi
kan få en jul med glädje i
som aldrig bort ska fara!

Sista versen efter Fil 4:7 "Så ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och tankar i Kristus Jesus" (KB 1917).

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 2015, 2017
Musik: Odd Nordstoga, alt. Johann Christian Friedrich Haeffner, alt. Thomas Laub

T Kingo:

300 Som den gyllne solen bryter

Alt. koral:
         

1. Som den gyllne solen bryter
fram ur tung och kolsvart sky,
regn mot ljus och värme byter
så allt mörker måste fly,
så kom Jesus ur sin grav
och ur dödens djupa hav
upp med seger över döden
ja, med påskdagsmorgonglöden!

2. Tack, du store segerherre,
tack, du livets hjälte god,
som ej döden kunde spärra
in i helvetsmörkrets grop!
Tack för att du nu uppstått
och på själva döden rått!
Denna glädje ingen tunga
på långt när kan rätt lovsjunga.

3. Ligger jag i syndens bojor,
ligger jag i fattigdom,
ligger jag i kalla kojor,
ligger jag betryckt och tom,
ligger jag förhånad, trängd
och av världen utestängd,
ska jag i en grav försvinna,
här är ändå hopp att finna!


4. Du till livet mej ska väcka
med din stora segers kraft.
Om än jorden mej ska täcka,
maskar tära kroppens saft,
eld och vatten sluka mej,
dör jag dock i tro på dej.
Jag till liv ska åter vakna,
ingenting ska jag då sakna.


5. Jesus, ge mej nu den nåden
med din helge Ande god
att med dina trogna gå den
väg som färgats av ditt blod,
så att jag ej nånsin mer
i den avgrund faller ner,
varifrån du upp mej ryckte,
då du döden undertryckte.


6. Tack för änglasångens hälsning!
Tack för livets fasta ord!
Tack för dopets bad till frälsning!
Tack för nådens nattvardsbord!
Tack för dödens bittra ve!
Tack för din uppståndelse!
Tack för himmelen du ger mej,
där i evighet jag ser dej!

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), sv. övers. A.H. 5/12 2015
Musik: Norsk folkmelodi, alt. Johann Schop 1642

691 Aldrig är jag utan fara

1. Aldrig är jag utan fara,
kan dock alltid säker vara;
alltid någon nöd, men se:
alltid ock en Frälsare!

2. Aldrig fri från syndens smärta,
men dock tröstad vid Guds hjärta;
aldrig utan kamp och strid,
alltid dock på djupet frid.

3. Ofta jagad, ofta fången,
men dock aldrig helt förgången;
ofta utan kraft och råd,
aldrig utan hjälp och nåd.

4. Alltid täck för Faderns öga,
Jesus, fast jag tror det föga;
aldrig rätt tillfreds med mej,
alltid salig blott i dej.

5. Så du sorg och glädje delar,
att mej ingetdera felar:
sött och surt i livets skål,
just så mycket som jag tål.

6. Men, o Jesus, när jag gråter,
giv, att hoppets glädje åter
trots all synd och nöd ändå
måtte övervikten få!

Text: Thomas Kingo 1681 (47 år), Lina Sandell 1861 (29 år, med tillägg av v. 4)

Musik: Folkmelodi (jfr skivan "Blott en dag" med Carola), alt. svensk 1691, alt. dansk koral (se nedan) Andreas Petter Berggreen 1852 (51 år), alt. norsk koral Ludvig Mathias Lindeman

Alt. dansk koral (Berggreen): 

Alt. norsk koral (Lindeman):

T Kingo:

281 På hans kors Pilatus skrivit

1. På hans kors Pilatus skrivit
"Jesus, judakonungen".
Motsagd har den skriften blivit
redan då - och blir det än. 
Men Pilatus ger till svar:
"Vad jag skrivit ska stå kvar!"
Utan jordisk makt och ära
Jesus konungs namn får bära.

2. Skriv dej, Jesus, på mitt hjärta,
du min Konung och min Gud,
så att ingen lust och smärta
detta namn kan plåna ut!
Denna inskrift på mej sätt:
"Jesus ifrån Nasaret

på sitt kors min synd fick bära,

han, min salighet och ära."

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), övers. A.H. 1989, 2020

701 Sorgen och glädjen de vandra tillsamman

Alt. koral från Danmark (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



Alt. koral från Norge (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



1. Sorgen och glädjen de vandra tillsamman,
medgång och motgång här tätt följas åt.
Skyar och suckan med solsken och gamman
skifta alltjämt på vår jordiska stråt.
Jorderiks gull
stoft är och mull.
Himlen allen är av salighet full.

2. Nyckfull är lyckan till ynnest och tycke,
sorgen tar säte i konungens barm.
Ofta ett bröst under kosteligt smycke
gömmer sin oro och hemliga harm.
Var man har sitt:
hårt eller blitt.
Himlen allena är sorgerna kvitt.

3. Välde och rikedom, visdom och ära,
ungdom och hälsa i blomstrande år
högt över allt sina huvuden bära,
yvas och vissna och bida sin bår.
Sist skall också
allting förgå,
himmelens salighet ensam bestå.

4. Skönaste rosor på törnbusken glöda,
ljuvaste örter ha tärande gift,
kinden kan blomstra, fast hjärtat vill blöda,
sällsamt kan skickelsen ändra sin skrift.
Brusande skär
hota oss här,
himlen allena oss trygghet beskär.

5. Ångest skall föda det hopp som oss gläder,
plåga skall vändas i hälsa och bot,
armodet skrudas i rikaste kläder,
svagheten resas på fastaste fot.
Ondskan skall stå
fängslad i vrå.
Detta allena kan himlen förmå.

6. Hur än min lycka och lott kunna falla,
efter Guds vilja de falle mig till.
Avund må tömma sin giftiga galla,
världen bedriva sitt ränkspel därtill.
Sorgen skall dö,
sällhetens frö
springa i blomma på himmelens ö.

Text (=SvPs 1937:365): Thomas Kingo 1681 (47 år), Oskar Wågman tr. 1914, Gustav Thorsell 1934 (47 år), Torsten Fogelqvist 1937 (56 år).

Musik: S.k. folkmelodi (d.v.s. okänd komp.)