358 Stå upp, du som sover

1. Stå upp, du som sover! Stå upp från de döda,
Krist lyser för dej!
Stå upp och se morgonen stråla och glöda
för dej och för mej!
Ja, sov inte längre,
snart över dej hänger
en mörkare natt,
om strax du ej mottar din skatt!

2. I jordiska dalar där dimmorna hänger
och kinden blir våt,
där ljuder så fort både stämmor och strängar
av suckar och gråt.
Hör sången nu tona
om den som försonar,
om seger och fred!
Vår Herre har kommit hit ned!

3. I jordiska dalar där törnen oss sårar
är tungsamt att gå,
där längtar så många med suckar och tårar
att Gudsfreden få.
Men torka nu tåren,
Guds glädje med våren
i Kristus mottag!
Stå upp, du som sover, i dag!

4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen,
se, dagen är här!
Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet,
för Gud hos oss är!
Med längtan och hunger
i dagningen sjunger
på fåglarnas vis
de väntande själar Guds pris!

5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner
från himmelen ned,
när Sanningen, Vägen och Livet vi finner
och går i Guds fred!
Ja, lys för oss, Kriste,
så aldrig vi mister
ditt spår på vår jord,
din nåd och ditt levande ord!  

Text: Magnus Brostrup Landstad, sv övers A.H.
Musik:  Ludvig Mathias Lindeman

M B Landstad:

356 Kristus är världens ljus

Text: Fred Pratt Green 1968 (65 år), sv. övers. Britt G Hallqvist 1970 (56 år)
Musik: Paris 1681

354 Följ Maria till Guds stad

1. Följ Maria till Guds stad,
dit som mor hon vandrar glad
med Guds löftes barn i famn,
Sonen, som bär hoppets namn.

2. Kom med jungfrun till Guds hus,
se hur barnet sprider ljus
över dem som löftet tror
och i Herrens tempel bor.

3. Se hur gamle Simeon
bär i famnen löftets son:
"Herre, jag far hem i frid,
nu är din fullbordans tid."

4. Hör hur änkan Hannas röst
talar om Guds rikes tröst
till de fromma och de små
som i väntan har fått gå.

5. Göm med jungfrun, Herrens mor,
också hemligheten stor,
kärlekens mysterium,
djupt i hjärtats tysta rum.

Text och copyright: Christian Braw (fritt efter Lukas 2:22-32), publicerad med tillstånd
Musik: Bo Ramviken ("Mycket folk kring Jesus var")

357 Vad ser vi nu?

1. Vad ser vi nu?
Går detta riktigt till?
Maria, du
som födde Jesus ju
enligt lagen renas vill,
fast han från avlelsen är
ren och skär,
hans födelse har då
gudomlig stämpel på.
Men din Jesus ville så
under lagens regler stå,
så vi frihet skulle få.

2. Jag är oren,
oren från topp till tå,
ja, syndens men
jag har i märg och ben
och min dolda hjärtevrå.
Ondskan mej såg som ett fynd,
för i synd
jag född och avlad var,
precis som mor och far.
Jesus, du som ren bars fram,
rena oss från synd och skam
i ditt blod, Guds rena Lamm!

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 11/5 2016

Th Kingo:

359 Gud bor i ett ljus

1. Gud bor i ett ljus dit ingen kan gå, 
Gud kan vi ej se och inte förstå. 
Men Gud kommer hit, 
han vill vara här, 
så blir han ett barn som Maria bär. 

2. Ära vare dig, o Gud som är stor, 
att du kommer hit som vår lille bror. 
Ja, du kommer hit, 
du vill vara här, 
så blir du ett barn som Maria bär.

©Text: Margareta Melin 1969 (34 år), publicerad med tillstånd.
©Musik: Lars Åke Lundberg 1970 (35 år) 

 [Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här]

355 O du som till ditt tempel kom

1. O du som till ditt tempel kom,
gör själen till din helgedom
och in i hjärtats tempel drag
på denna Kyndelsmässodag!

2. Du som var lydig Faderns lag,
ge mig din lydnad, så att jag
blir som din mor Maria var
när hon dig upp till templet bar.

3. Hjälp mig att se som Simeon
att du är Faderns egen Son,
som oss från slaveriet löst,
för Israel en härlig tröst.

4. Ja, låt mig ta dig i min famn
och prisa Herrens stora Namn,
ty löftet sin fullbordan fått
och världens längtan målet nått:

5. "Min Gud, nu låt din tjänare
gå hem i frid, ty han fått se
ditt ljus, din uppenbarelse,
ditt folks och världens Frälsare."

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

354 Följ Maria till Guds stad

1. Följ Maria till Guds stad,
dit som mor hon vandrar glad
med Guds löftes barn i famn,
Sonen, som bär hoppets namn.

2. Kom med jungfrun till Guds hus,
se hur barnet sprider ljus
över dem som löftet tror
och i Herrens tempel bor.

3. Se hur gamle Simeon
bär i famnen löftets son:
"Herre, jag far hem i frid,
nu är din fullbordans tid."

4. Hör hur änkan Hannas röst
talar om Guds rikes tröst
till de fromma och de små
som i väntan har fått gå.

5. Göm med jungfrun, Herrens mor,
också hemligheten stor,
kärlekens mysterium,
djupt i hjärtats tysta rum.

Text och copyright: Christian Braw (fritt efter Lukas 2:22-32), publicerad med tillstånd
Musik: Herrnhut 1740 alt. Bo Ramviken ("Mycket folk kring Jesus var")

Bellmans psalm på Kyndelsmässodagen

Carl Michael Bellman hade en obesvarad kärlek till psalmdiktning - inte tog Wallin 1819 in någon enda av hans konstfullt skrivna psalmer från samlingen "Zions högtid", inte. Men bortsett från den sublima julpsalmen "Du gjorde väl du kom", kan man kanske förstå att psalmerna ratades. Och då tänker jag inte på poetens övriga diktning eller hans privatliv. Nej, själva texterna är nog ofta aningen för utstofferade och i negativ mening patetiska för att riktigt fungera som församlingens gemensamma sång.

Det hindrar inte att enskilda bellmanpsalmer har en inlevelse och originalitet som gör dem värda att läsas eller kanske t.o.m. sjungas vid enskild andakt eller av någon kristlig trubadur. Se t.ex. hans psalm för Kyndelsmässodagen nedan (i lätt bearbetning av undertecknad och satt till en Bach-koral som med några mindre förändringar fungerar rätt bra till texten):


SIMEON, VAD HELIG SYN
(ÖVER EVANGELIUM PÅ JUNGFRU MARIE KYRKOGÅNGSDAG ELLER KYNDELSMÄSSODAGEN)

1. Simeon, vad helig syn
som långt mer än världen gäller,
då med ögonen mot skyn
du i andakt tårar fäller
och vill Gud ditt hjärta ge!
Ser du att det börjar dagas
och att ej ditt hopp försvagas
att din Frälsare få se?

2. Ja, jag ser dej, Simeon,
där du lugnt i templet talar.
Hanna står ej långt ifrån,
hon med dej sin själ hugsvalar.
I en kärlek, ren och fast,
med sitt ämne hon sej enar:
o, vad era hjärtan menar
med vartenda ögonkast!

3. Men du, gamle Simeon,
vid din lovsång och din mässa,
mot den kulna griftevrån
böj din silvervita hjässa:
nu kan du i frid få dö!
Snart i evighetens salar
med din Gud på nytt du talar,
skild från denna sorgeö.

4. Varm och ivrig är din röst
när du i en helig dvala
vid de åtti årens höst
profetera vill och tala
om ny glans för Israel!
Hopp och tålamod dej pryder
och ett bröst som hör och lyder
och sagt världen sitt farväl!

5. Fromma Hanna, fröjda dej!
Låt din brutna stämma höras,
dina ögon bada sej,
dina läppar ljuvligt röras
och förkunna Jesu namn.
Jesu kärlek dej upptänder,
och med trons nu stärkta händer
tar du honom i din famn.

6. Vördnadsvärda, sälla par!
Syn och hjärta sej nedböjer
för det mål, dit tron er drar,
för den lust som er förnöjer,
för det barn ni skåda får.
Sist för oss den klockan klämtar
då vi vår förlossning hämtar
och Guds Son till mötes går. 

378 Du som är morgonrodnadens klarhet

1. Du som är morgonrodnadens klarhet
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar misskund och nåd ifrån dej.

2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd kan få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.

Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010, 2023
Musik: Joël Blomqvist 

Den äldsta avbildningen av Birgitta (Johannes Junge ca 1425):

568 Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus

1. //: Låt oss vandra i ljuset
liksom han är ljus,
vandra i Guds ljus ://
//: Vandra i Guds ljus ://
vandra i Guds ljus,
vandra i Guds kärleks ljus.

2. //: För då har vi en sann
gemenskap med varann,
gemenskap med varann ://
//: gemenskap med varann ://
gemenskap med varann,
en sann gemenskap med varann.

3. //: Och då renar oss Jesu blod
från all vår synd,
renar från all synd ://
//: renar från all synd ://
renar från all synd,
renar oss från all vår synd.

Text: Johannes (1 Joh. 1:7)

Musik: Okänd

35 Var min vision och mitt hjärtas regent

1. Var min vision och mitt hjärtas regent,
du som ditt ansikte till oss har vänt!
Var nu min tanke i vardagens brus,
var under dagen och natten mitt ljus!

2. Får jag ej rikedom, ära och makt
är du mitt arv, min merit och min vakt.
Ingen som du tar i hjärtat mej fatt,
himlarnas konung, ja, du är min skatt.

3. Var nu min visdom, du eviga Ord,
låt som i himlen din vilja bli gjord.
Mitt hjärtas hjärta, hur tiden än flyr
var min vision, du som världarna styr.


Text: Dallán Forgaill? (530-598) "Rop tú mo baile", eng. övers. av Mary Elizabeth Byrne 1905 (25 år), versifiering Eleanor Hull 1912 (52 år) "Be Thou my Vision", sv. övers. Andreas Holmberg 2012

Målning som föreställer Dallán Forgaill:

353 Nu får din tjänare i frid

Ursprunglig koralform:


1. Nu får din tjänare i frid
från världen fara,
för att hos dej till evig tid
lycklig vara,
som ditt ord har lovat mej
- min död en sömn har blivit.

2. Guds ende Son, min Frälsare
jag nu har skådat.
Att jag min Herre skulle se
Gud mej bådat.
Han det rätta livet är
och nåden mitt i nöden.

3. Se, alla människor kan få
hos honom frälsning.
Och ut i världen skall nu gå
fridens hälsning
genom Herrens eget ord
som kallar till Guds rike.

4. Sitt ljus bland folken han allt mer
nu låter skina.
Sin frid och härlighet han ger
åt de sina.
Han är alltid hos sitt folk,
han är dess fröjd och glädje.

Text: Simeon (Symeon) i templet, Martin Luther 1524 (41 år) "Mit Fried und Freud ich far dahin", Lars Stenbäck 1865, A.H. 1994
Musik: Martin Luther 1524 (jfr J S Bachs Cantata (BWV 125) och Haeffners utjämnade variant från 1820 - Bachs pigga musik bygger faktiskt också ofta på en rätt utjämnad melodi - jfr även Dietrich Buxtehudes orgelstycke och Vallerius´ koralvariant från 1697)

Denna Luther-psalm som bygger på Simeons lovsång ("Nunc dimittis"), som i tidegärden beds/sjungs vid varje aftonbön (completorium) inför sänggåendet, som ju ofta betraktats som en liten dödsberedelse. (Jfr den svenska kvällspsalmens "men om det stilla dödens bud / i denna natt jag hör"). Psalmen översattes till svenska 1572 och fanns med både i Göteborgspsalmboken 1650 (under rubriken "Om döden och domen") och i 1695 års psalmbok (under rubriken "Begravningspsalmer"). 

När Wallin mycket kraftigt bearbetade texten för 1819 års psalmbok, tog han fasta just på psalmens användning som dödsberedelse- och begravningspsalm, men fjärmade sej samtidigt från Simeons lovsång och Luthers tolkning av denna. Inte minst det globala perspektivet, missionsperspektivet, försvann. Jämför den äldre och den yngre svenska texten på Wikisource!

Onekligen tillförde dock Wallin goda uppbyggelsemoment, t.ex. det paulinska "Jesus, Jesus är mitt liv / och döden är min vinning". Ändå har jag valt att gå tillbaka till den äldre versionen och utgå från en bearbetning av Lars Stenbäck som är mycket mildare än Wallins, samt att i inledningsorden knyta an direkt till Simeons uttryck "Nu låter du din tjänare gå hädan, i frid, efter ditt ord". 

178 Försvunnen är natten

1. Försvunnen är natten

som höljde vår jord

och funnen är skatten,

Guds heliga ord!

Det folk som hölls fånget

i mörker och kval

ser ljuset uppgånget

i skuggornas dal.

Och människofunder

som dimmor förgår,

men sanningens grunder

orubbliga står.

Guds kyrka sej gläder.

Halleluja!

2. Vår gärning ej gagnar

till salighetsgrund,

försvinner som agnar

i prövningens stund.

På Kristus få bygga,

på honom få tro,

det gör oss så trygga
och själen får ro.

Vår ande sej gläder

och fröjdas i Gud,

han själv oss ikläder

rättfärdighetsskrud,

som Kristus förvärvat.

Halleluja!

3. Än vårdar och föder

vår herde sin hjord,

oss styrker och stöder

med sanningens ord.

Se, dukat är bordet

med himmelens bröd,
en läkedom vordet

mot synder och nöd.

Och Anden oss renar

i döpelsens bad,

med Gud oss förenar,

att bo i den stad

där Kristus är Konung!

Halleluja!

4. Som stjärnornas skara

i midnattens väkt,

så tallös ska vara,

o Sion, din släkt,

som talet av droppar

i daggens mängd,

som blommor och knoppar

i sommarens ängd.

Ett folk såsom sanden

vid havets strand

Gud leder vid handen

till löftenas land:

det himmelska Kanaan!

Halleluja!

*5. Upp, Sion, att prisa

och lova din Gud

och hörsamhet visa

hans heliga bud.

Hans under vi skådat,

hans sanning vi sport,

han har oss benådat

och saliga gjort.

Se, jorden förbrinner

och himlen förgår

som blomstren försvinner -

Guds ord dock består.

Och evigt förblir det.

Halleluja!

Text: Svante Alin 1906 (54 år), bearb.

Musik: Dansk ("Vad ljus över griften"), alt. A.H. 1991

S Alin: