Visar inlägg med etikett Nyberg Mikael. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nyberg Mikael. Visa alla inlägg

tisdag 10 maj 2016

12 Att prisa dej är underbart




1. Att prisa dej är underbart,
dej, Herre, vill vi lova.
Ja, vi vill samstämt, rent och klart
dej tacka för din gåva,
för livets sköna blomstringstid,
för seger i vår kamp och strid,
för trygghet vid din sida. 

2. Du ger oss i ditt eget ord
av livets friska vatten.
Du mättar oss vid nådens bord
och lyser oss i natten.
Du kom ju till oss i vår nöd
med liv, ja, liv i överflöd,
med himlens rikedomar.

3. Vår psalm är ännu alltför svag
och fattiga blir orden
om himlens nåd och välbehag
till människor på jorden.
Vi kan dej aldrig prisa nog,
som bland oss levde, led och dog
och uppstod till vår frälsning.

4. Vi ber dej: stanna hos oss kvar
med frälsning och försoning.
Oss värm med Andens låga klar,
ja, gör oss till din boning.
Oss fyll med kärlek, hopp och tro,
och låt oss nå en evig ro,
du nådens rika källa. 

Text: Mikael Nyberg 1892 (21 år), A.H. 9/5 2016
Musik: Finsk koralvariant


fredag 15 januari 2010

825 När får jag se dig, Frälsare kär?





Alt. koral:



1. När får jag se dej, Frälsare kär,
ren och förklarad vara dej när?
När ser mitt öga
dej i det höga,
sådan du är?

2. Åt kära vänner gläder jag mej,
oron jag känner viker dock ej.
Friden jag vinner
först, då jag finner
vägen till dej.

3. Människor sviker, du håller tro.
Salig är den, som hos dig får bo.
Jesus, var med mej,
lys mej och led mej
hem till din ro.

4. Stå vid min sida, se, jag är svag.
Du äger makten, hjälplös är jag.
Ser du mej digna,
stöd och välsigna,
hjälp mej var dag.

5. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn,
skänk mej din nåd, och för mej i hamn.
Nåden kan rena,
nåden allena
öppnar din famn.

6. Snart får jag se dej,sådan du är,
får ibland vänner vara dej när.
Då ska min tunga 
högt dej lovsjunga,
Frälsare kär!



1. Oi Herra, jos mä matkamies maan
lopulla matkaa nähdä sun saan,
oi, jos mä kerran
näkisin Herran
kunniassaan!

2. Sinua kaipaa sydämeni,
sun puolees huutaa mun henkeni.
On yksin tästä
sen ikävästä
kyyneleeni.

3. Muut kaikki hylkää, vaan sinä et.
Autuuden särkyneet sydämet
sinulta saavat,
sä luet haavat
ja kyynelet.

4. Mua auta, Herra, mä toivon vaan,
vaikk´ ei ois toivoa ollenkaan.
En päästä sua,
ennenkuin mua
käyt siunaamaan.

5. Oi Herra, suothan sä minulle
sun armos voimaksi matkalle.
Anteeksi anna,
mua nosta, kanna,
vie perille!

6. Oi saanhan joukkoon autuaitten
kanss´ ystäväini ja omaisten
mä päästä kerran
luo armon Herran,
oi saanhan sen.

Text: Wilhelmi Malmivaara 1903 (49 år), övers. Alfons Takolander 1927 (52 år), bearb. A.H.
Musik: Mikael Nyberg 1920 (49 år), alt. Erik August Hagfors