måndag 1 februari 2010

159 Upp, psaltare och harpa!



Alt. koral:
   

1. Upp, psaltare och harpa!
Upp, kraftens ord, du Andens svärd,
tveeggade och skarpa,
ur dvalan väck en syndig värld!
Och, nådens milda lära,
de väckta hjärtan bjud
att känna, älska, ära
barmhärtighetens Gud,
som huld i Sions gårdar
med Anden och sitt ord
alltsom en herde vårdar
sin dyra, återlösta hjord.

2. Han för de kvistar torra
ej hugga vill sitt vinträd ner.
Han skonar ett Gomorra
där tio fromma blott han ser.
Där två och tre allena
i Jesu Kristi namn
sin bön och sång förena,
han öppnar nådens famn
och glädjen återväcker
och skänker frid och ro
och med sin sköld betäcker
sin frälsta kyrkas hopp och tro.

3. Så kom i helig prydnad,
o Sulamit, du Kristi brud!
Hans lydnad är din lydnad,
din helighet och sköna skrud.
Han är din brudgum bliven,
att frälsa dig från fall,
och är för dig utgiven,
att han dig helga skall.
I trohet och i renhet
giv hjärtat med din hand
och vårda Andens enhet
med kärlekens och fridens band.

4. Ej evigt är du vorden
i dessa Kedars hyddor fäst.
En liten tid på jorden
du går som främling och som gäst.
Var trogen, o, var trägen
i lov och bönesång,
så blir dig himlavägen
ej slipprig eller lång.
De frommas samljud tvingar
till tystnad kvalens röst.
När Davids harpa klingar
det stormar ej i Sauls bröst.

5. Men glad som Moses skådar
från öknens land, från mödans ban
det land som Herren bådar
på andra sidan av Jordan,
så själen sig förnöjer
av salighetens hopp
och tjust från jorden höjer
sin blick mot himlen opp.
I tron hon ser och smakar
hur ljuvlig Herren är,
när helig andakt vakar
på alla känslor och begär.

6. Kom, Israel, att dyrka
din Gud på varje tid och ort,
men blive dig hans kyrka
ett heligt rum och himlens port!
Ej störe mänskofunder
och jordiskt känsloprål
de helga sabbatsstunder,
de höga föremål,
att Herren i ditt öra
ej ropar inom kort:
"Jag vill ditt spel ej höra,
hav dina visors buller bort!"

*7. Dig skall ditt Sion sjunga
och bära fram för dig, o Gud,
med hjärta och med tunga
sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
i kärlek, hopp och tro.
Som havets sand otaligt
ditt folk föröke sig
och heligt och lycksaligt
i evighet lovsjunge dig!


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 
Musik: Johannes (Hans) Kugelmann 1540 (45 år) "Concentus novi trium", efter mel. från 1400-t. Jfr Sibeliusakademins version av koralen ur 1697 års psalmbok. 
Alt. koral upptecknad efter Velanes Anna i Gnarp, Hälsingland, av Pelle Schenell 1875.

Johan Olof Wallin:

Första gången publicerad i Wallins Förslag till Svensk psalmbok 1816. S.k. "ingångspsalm" i både 1819 års och 1937 års psalmbok. Och den inleder ju, om än i stympat skick, även den för Svenska kyrkan specifika andra delen av 1986 års psalmbok.

Den ståtliga sjustrofiga psalmen är dock värd att bli sjungen i sin helhet - vilket den dock förmodligen ytterst sällan har blivit. När 1937 års psalmbok togs i bruk, skedde det visserligen i en del församlingar - men i allmänhet har psalmen, trots det uppfordrande anslaget, blivit vilande. Ett undantag är sista strofen "Dig skall ditt Sion sjunga" som funnits med som separat sång i exempelvis EFS:s sångbok Sionstoner.

Anslaget är hämtat från Psaltaren 57:8b, där psalmisten sjunger: "Upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden." Och hela psalmen är fullkomligt späckad av bibelreferenser - det skulle bli för utrymmeskrävande att gå igenom dem alla: t.ex. Andens svärd, Sions gårdar, vinträdets torra kvistar, Gomorras, två och tre, sin sköld, Sulamit, Kristi brud, Kedars hyddor, Davids harpa, Moses skådar, andra sidan av Jordan, dina visors buller, havets sand m.fl. Men ett bibelstudium utifrån psalmen är givande!

Inga kommentarer: