395 Stig upp, min själ, och lova

1. Stig upp, min själ, och lova 
vår Gud för livets gåva! 
Han som sitt goda ger oss,  
med evig kärlek ser oss. 

2. I frid jag gick och la mej, 
för i sin vård han har mej. 
Fast satan mej begärde, 
Gud mej förtröstan lärde. 

3. Ja, Fader, när jag trodde
jag hos den onde bodde,
du famnen mot mej räckte,
med vingarna mej täckte.

4. Du sa: "Mitt barn, ligg stilla,
jag vill dej inget illa.
Sov gott vid nådastolen,
imorgon ser du solen."

5. Ja, Gud, du mej benådat, 
på nytt jag solen skådat; 
från nöd du mej befriat 
och liv och hopp förnyat. 

6. Jag kan ej rätt dej lova, 
men bär dock fram min gåva.  
Min rökelse jag ger dej: 
ta mot min sång, jag ber dej. 

7. Du aldrig den föraktar,
din kärlek den betraktar.
Den är vad jag förmådde,
jag längre än ej nådde.

8. Så må du själv fullända 
ditt verk i mej och sända  
den som mej alla dagar 
på vägen hem ledsagar. 

9. Min gärning nådigt skåda, 
du som så väl kan råda. 
Dess upphov, fortgång, ände, 
du till din ära vände. 

10. Välsigna mej och skydda, 
mitt hjärta ta till hydda;  
ditt ord min mat låt vara, 
till dess jag hän ska fara. 

Text ("Wach auf, mein Herz, und singe"): Paul Gerhardt, sv. övers. 8/7 2014 A.H.