347 I all sin glans nu solen strålar

1. I all sin glans nu solen strålar
och livets ljus försoning målar,
när pingstens liljor får sin tid
och sommar nalkas ljus och blid. 
Nu mer än änglars röst bär bud
om gyllne skörd från livets Gud.

2. När sommarnatten svalka bjuder,
en näktergal i lunden ljuder.
I Guds beskydd vi har vårt bo
och vilar där i fred och ro,
i ljuvlig dröm om paradis,
och vaknar till vår Herres pris.

3. Som vinden smeker blad och grenar,
med jorden himlen sig förenar.
Nu paradiset öppet står,
dess ljuvlighet vi smaka får.
Vid ängen porlar bäcken klar
från livets källa underbar.

4. Guds Ande, som sig ned har svingat,
har detta verkat och oss bringat,
ej från sig själv, men – oss till tröst,
i kärlek och med sannings röst –
från Ordet som blev kött och blod
och nu är hos sin Fader god.

5. Så vakna upp i mänskors boning,
och tacka den som skänkt försoning!
Församlas, alla tungomål,
i jubelsångens offerskål!
Stäm in omkring vår Herres bord
i Guds församlings hyllningsord!

6. Se, tungorna av Anden glöder
hos alla folk i norr och söder!
I Jesusnamnets offerskål
nedsmälter alla modersmål.
I evighet höjs lovsångs ljud
i Jesu namn från oss till Gud.

7. Vår Gud och Fader utan like!
Då blommar rosen i ditt rike. 
Som solar vi i evighet
får ljus av Sonens härlighet.
För hjärtat som vi dig har gett
ditt himmelrike du berett.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843 (60 år), 1853, sv. övers. David Termén 2004, 2019, publ. med tillstånd
Musik: Henrik Rung 1859 (52 år)