1. Korset är de kristnas broder,
törnebusken rosens moder,
mörka moln ger grönska god.
Guldet skall av hammarn smidas,
druvan under pressen vridas,
mänskan lära tålamod.
2. Ljust och mörkt i världen blandas,
lätt och tungt man ömsom andas,
lust och jämmer följs här åt.
Här är fröjd och sorgetimma,
solsken växlar om med dimma,
glada leenden med gråt.
3. Varför vill jag då på jorden
sitta jämt vid glädjeborden?
Om jag vill bli Jesus lik,
bör jag fostran väl fördraga
utan att i otid klaga,
ty hans kärlek gör mej rik!
Text: Olof Kolmodin, bearb. A.H. 2012
Musik: Henry Weman 1937 (40 år)
O Kolmodin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar