347 I all sin glans nu solen strålar

1. I all sin glans nu solen strålar,
och livets ljus Guds kärlek målar.
Nu pingstens liljor fått sin tid,
och sommar nalkas ljus och blid.
Oss mer än änglars röst bär bud
om gyllne skörd från livets Gud.

2. När sommarnatten svalka bjuder,
i lunden näktergalen ljuder.
I Guds beskydd vi har vårt bo
och vilar där i fred och ro,
i ljuvlig dröm om paradis,
och vaknar till vår Herrens pris.

3. Som vinden fläktar blad och grenar,
med jorden himlen sig förenar.
Nu paradiset öppet står,
och vi dess ljuvhet smaka får.
Vid ängen porlar bäcken klar
från livets källa underbar.

4. Guds Ande, som sig ned har svingat,
har denna gåva till oss bringat,
ej av sig själv, men – oss till tröst,
i kärlek och med sannings röst –
av Ordet som oss Fadern sänt
och som till himlen återvänt.

5. Så vakna upp i mänskors boning,
och tacka den som skänkt försoning!
Församlas, alla tungomål,
i jubelsångens offerskål!
Stäm in omkring vår Herres bord
i Guds församlings hyllningsord!

6. Se, tungorna av Anden glöder,
och judar, hedningar blir bröder!
I Jesusnamnets offerskål
förenas alla modersmål.
I evighet höjs lovets ljud
i Jesu namn från oss till Gud.

7. Vår Gud och Fader utan like!
Snart blommar rosen i ditt rike.
För hjärtat som vi åt dig gett
du himmelriket oss berett.
Som solar små i evighet
vi strålar i din härlighet.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843 (60 år), David Termén 2004 (67 år), 2016, publ. med tillstånd
Musik: Henrik Rung 1859 (52 år)