Vigsel

127 Gud, se i nåd till dessa två
som vi här ser inför dig stå
med löfte att i liv och död
gemensamt dela lust och nöd.

2. De slutit nu i denna stund
ett heligt kärlekens förbund.
I nåd, o Herre, hos dem bliv
och din välsignelse dem giv.

3. Här levs blott i rosengård
och mången prövning kan bli hård;
behåll dem då, o Herre god,
i kärlek som ger tröst och mod.

4. Din Ande må ledsaga dem
och bli en gäst i deras hem,
att stilla fröjd och ljuvlig ro
med honom där får bli och bo.

5. O Gud, vi böjer oss för dig,
som är vår Gud evinnerlig,
vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd.
Välsigna oss och giv oss nåd.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857, ngt bearb.
Musik: Rudolf Lagi


128 Gud som allting skapade
sig till lov och pris,
skapade man och kvinna
och satte i paradis.
Bjöd dem leva samman
som ett kött och blod,
ha sin Gud för ögonen
och leva i kärlek god.
Honom vare lov!

2. Gud som såg att det ej var gott
att mannen var allen´,
han gjorde honom strax en hjälp
utav hans sidoben,
gav dem sin välsignelse
med dessa orden:
Väx nu till och föröka eder
och uppfyll så jorden!
Honom vare lov!

3. Ty skall mannen övergiva
fader och moder,
och när sin hustru bliva
som Gud honom tillfogar,
både i nöd och gamman
efter Guds vilja.
Det Gud fogar tillsamman
må ingen här åtskilja.
Honom vare lov!

4. Bedjom nu så innerlig
för detta hjonepar,
att Gud är deras beskärmare
både nätter och dar,
att de så må undfly
djävulens falska list
och få en evig glädje
hos Herren Jesus Krist.
Honom vare lov!

Text: Olaus Petri
Musik: 1697 års koralbok