Helg och gudstjänst

115 Dagar komma, dagar flykta,
håll dig till Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och ett ljus på all min väg.
Hav din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

2. Kristna, medan vi här vandra
låtom oss på fädrens vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens liksom fädrens ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet nederkalla
över oss och över alla.

*3. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Herre, ditt ansikt´ i nåde
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dig till oss vänd
och din frid oss allom sänd.
O Gud Fader, Son och Ande,
dig ske pris i allo lande!

Text: Johan Olof Wallin (v. 1-2), Jesper Svedberg (v. 3) (SvPs 77:1-3)
Musik: J Schop 1642


116 Det ringer till vila och veckan går ut,
Guds sabbat sig nalkar och mödan har slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid
och nådenes gåvor i nödenes tid.

2. Du varit mitt stöd i mitt anletes svett,
min börda du lättat, mitt bord du berett,
och om i min blindhet jag knotat ibland,
du tog dock ej från mig din skyddande hand.

3. Förlåt mina brister, och giv att alltmer
din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser.
Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord,
som bliver, då himlen förgås med vår jord.

4. Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus.
I morgon det ljuder ännu i ditt hus.
Jag dit med de fromma så gärna då vill,
och själen hon längtar och trängtar därtill.

5. Lär mig då besinna mitt eviga väl,
upplys du mitt sinne, upplyft du min själ
från levernets oro och sorg och besvär
till dig och till det som evinnerligt är.

6. Det dröjer ej länge så är det förbi
med färden i världen och tingen däri.
Vad blev det väl av mig, om, Herre, ej du
mot mig var barmhärtig och nådig ännu?

7. Mot målet nu vill jag så vandra min stig,
att synden ej skiljer mitt hjärta från dig.
Min omsorg om själen förena jag skall
med trohet och flit i mitt jordiska kall.

8. Till detta beslut att ej glömma ditt bud
välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud.
När åter jag börjar min veckas besvär,
ett steg jag då närmare himmelen är.

Text: J O Wallin 1838 (Järvsöpsalmen)
Musik: I Widéen


117 Detta är dagen som Herren har gjort;
må vi med honom förlikas!
Han har idag öppnat himmelens port;
det skall var söndag predikas.
Ty i dess heliga timmar
härlig ur graven uppstod Guds ord,
nådig till jorden Guds Ande for,
därför skall klockorna ringa.

2. Herre, i ljuset från ordet oss ställ,
så att du ensam får äran.
Då ska vi prisa dig nu och i kväll,
jubla till satans förfäran.
Läk nu vår dödliga skada,
gör evangelium för oss stort:
detta är dagen som du har gjort,
må vi på den vara glada!

Text: N.F.S. Grundtvig, övers. A.H.


118 Du sköna söndagsmorgon då Frälsaren uppstod,
som oss rättfärdiggjorde på korset i sitt blod,
tillintetgjorde döden och hela mörkrets makt
och livet i ljuset frambragt!

2. I den korsfäste Herren har arme syndaren
dött bort från sina synder men ock stått upp igen
i den Uppståndne, härlig som honom själv, o ja,
för evigt sjung: halleluja!

3. Han förde fallna barnen i sig till härlighet
och skapade så mänskan till Guds rättfärdighet,
av hedningar och judar en mänska ny och skön:
hans arv och hans arbetes lön.

4. Den som nu här bekänner att Jesus Herren är
och tror uti sitt hjärta vad Herrens ord oss lär,
att Gud uppväckte Sonen, är fri ifrån sitt fall
och leva för evigt han skall.

5. Här har vi sabbatsvila, som aldrig skall ta slut.
Här får vi alla dagar med hjärtat vila ut.
Och mitt i själva döden i liv vi härska får
och in i Guds salighet går.

6. Dig Gud ske pris och ära av oss på alla rum!
Lär hela världen känna ditt evangelium.
Gör sabbatsvilan kunnig för varje tröttad träl,
hugsvala vår törstiga själ.

7. Den sköna söndagsmorgon för oss då skall ingå,
när vi väcks upp ur graven för att till liv uppstå
i andre Adams-bilden, från förste evigt skild.
Ditt hjälp oss, vår Frälsare mild!

Text: August Jakobsson
Musik: Dick Burvall


119 Herre, samla oss nu alla
kring ditt rika nådesord.
Likt ett vårregn låt det falla
på vårt hjärtas torra jord.
Må du oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända,
/: mätta ljuvligt de elända,
Herre, vid ditt rika bord :/

2. Lär oss troget taga vara
på det ord oss givet är.
Led oss i ditt ljus, det klara,
på den väg som till dig bär.
Gör vårt hjärta för dig stilla,
låt ej otron oss förvilla,
/: Herre, låt oss ej förspilla
nådestunden du beskär :/

3. Må vi akta på den tiden
då du söker oss, o Gud.
Snart är nådens dag förliden,
och vi får ej flera bud.
O, så hjälp oss nu att höra
vad vår själ kan saliggöra,
/: upplåt du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud :/

Text: Lina Sandell-Berg 1872
Musik: W B Bradbury (1816-1868)


120 Hur ljuvt det är att komma
till Herrens tempelgård,
där trogna själar blommar
som liljor i hans vård!
Man ser hur skära kalkar
för Gud där öppna står,
/: och himmelsk dagg dem svalkar,
att liv och kraft de får :/

2. Hur kärt i Andens enhet
att dem tillsammans se
i trohet och i renhet
åt Herren offer ge.
När de Guds lov upphöjer
på denna fridens ort,
/: vem är väl då som dröjer
och stannar vid dess port :/

3. Träd in att se och smaka
hur ljuvlig Herren är,
att bedja och att vaka
med hans utvalda där.
Där ute lever flärden
så glädjelös och tom,
/: ack, ringa fröjd ger världen
emot Guds helgedom :/

4. Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag.
Mitt ljus, det är av Herran,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
/: Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro :/

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857, ngt bearb.


121 Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder;
se, templets portar öppnar sig.
Kanske härnäst, då klockan ljuder,
upplåtes gravens port för dig;
du går ej mer i Herrens hus,
ditt rum bereds i jordens grus.

2. Men om i dag du söker Herran
och hem hans ord i hjärtat bär,
han följer dig och är ej fjärran,
då du hans hjälp och tröst begär;
han ej din sjuksäng överger
och än i graven till dig ser.

3. Så sök i dag, då år och hälsa
än ger dig tid och kraft därtill.
Sök Herrens nåd, som vill dig frälsa,
blott du på honom lita vill.
Och Gud, som hör din bön och sång,
välsigna skall din kyrkogång.

Text: Frans Michael Franzén 1814, ngt bearb

122 Låt oss förnimma, Fader vår,
att själv du mitt ibland oss står
och att din ömma Fadersfamn
står öppen än i Jesu namn.

2. Låt ordets frö du sår i dag
ge riklig skörd till ditt behag,
och håll om plantan särskild vård
där hjärtats mark är karg och hård.

3. Fullborda, Gud, i oss ditt verk
och med din Andes kraft oss stärk.
Hör, Fader, mild och nådefull,
vårt hjärtas bön för Jesu skull.

Text: Alfons Takolander 1927, ngt bearb.
Musik: Svensk 1697 (SvPs 158b)


123 O Gud, det är en hjärtans tröst
att mötas i din kyrka,
där vi får glädjas åt din röst
och hämta frid och styrka.
När ordets kraft vi känner här
och vi ditt lov ur hjärta bär,
det är en lust och glädje.

2. Hos dig, o Herre, kan en dag
långt bättre för oss bliva
än allt det nöje och behag
som världen har att giva.
Fullkomlig glädje du oss ger,
ty, Herre, i ditt ord vi ser
hur du dig uppenbarar.

3. Ge oss, o Gud, din Ande god,
som på din väg oss leder,
som ger oss ljus och kraft och mod
och nådigt oss bereder
att vi kan rätt ditt ord förstå
och efter ordet leva så
att det blir dig till ära.

4. Dig, Fader, prisar högt vår röst.
Dig, Jesus, ger vi ära.
Dig, Ande, som är ljus och tröst,
vi samma lov vill bära.
Som det har skett från tid till tid
tar ständigt nya röster vid.
Vi sjunger därtill: Amen.

Text: Laurentius Jonae Gestritius 1591 (?), bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 173)
Musik: 1697 års koralbok


124 Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall -
Gud skall de dyrka.
Världen all
blive hans kyrka.
Glöm misströstan, min själ.
Aldrig oss Gud försmår.
Sörj, mitt folk, för ditt väl:
ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod:
tro gör oss unga.
Heliga minnens här
tecknar i dunklet spår.
Framåt vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid,
syskon, i dag,
när vi skall vandra
vare vår lag:
hjälpa varandra.
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det som varit, min själ.
Herre, o var oss blid.
Se, i din hand är vårt väl:
giv oss en evig frid.

Text: Nathan Söderblom 1910, ngt bearb. A.H. 2008
Musik:





125 Så är nu vår kyrkogång
denna stunden väl förfluten.
I Guds ord, i bön och sång
är hans nåd bland oss utgjuten.
Herren vare evigt prisad:
härligt är vår själ bespisad.

2. Vi går hem till hus och bo,
Gud oss med sin Ande gladde.
Nu vår själ har fått den ro,
vartill hon stor längtan hade.
Må Gud framgent oss ledsaga,
så vi honom kan behaga.

3. Gud, vår utgång salig gör,
våra brister nådigt hela.
Satans onda verk förstör,
giv oss dagligt bröd att dela.
Låt oss väl vår vandring ända
och till dig i himlen lända.

Text: H Schenk 1680, P. Lagerlöf 1694


126 Upp, psaltare och harpa,
upp, kraftens ord, du Andens svärd,
tveeggade och skarpa:
ur dvalan väck en syndig värld.
Och, nådens milda lära,
de väckta hjärtan bjud
att känna, älska, ära
barmhärtighetens Gud,
som huld i Sions gårdar
med Anden och sitt ord
allt som en herde vårdar
sin dyra, återlösta hjord.

2. Han för de kvistar torra
ej hugga vill sitt vinträd ner.
Han skonar ett Gomorra
där tio fromma blott han ser.
Där två och tre allena
i Jesu dyra namn
sin bön och sång förenar,
han öppnar nådens famn
och hjärtan vederkvicker
och giver själar ro
och med sin sköld betäcker
sin frälsta kyrkas hopp och tro.

3. Så kom i helig prydnad,
o Sulamit, du Kristi brud!
I oskuld och i lydnad
möt här din Herre och din Gud.
Han är din brudgum bliven
att frälsa dig från fall,
och är för dig utgiven
att han dig helga skall.
I trohet och i renhet
giv hjärtat med din hand,
och vårda Andens enhet
med kärlekens och fridens band.

4. Ej evigt är du vorden
i dessa Kedars hyddor fäst.
En liten tid på jorden
du går, en främling och en gäst.
Var trogen, o var trägen
i lov och bönesång,
så blir dig himlavägen
ej slipprig eller lång.
De frommas samljud tvingar
till tystnad kvalens röst.
När Davids harpa klingar
det stormar ej i Sauls bröst.

5. Men glad som Moses skådar
från öknens sand, från mödans ban,
det land som Herren bådar
på andra sidan av Jordan,
så själen sig förnöjer
av salighetens hopp
och tjust från jorden höjer
sin blick mot himlen opp.
I tron hon ser och smakar
hur ljuvlig Herren är,
när helig andakt vakar
på alla känslor och begär.

6. Kom, Israel, att dyrka
din Gud på varje tid och ort.
Men blive dig hans kyrka
ett heligt rum och himlens port.
Ej störe mänskofunder
och jordiskt känsloprål
de helga sabbatsstunder,
de höga föremål,
att Herren i ditt öra
ej ropar inom kort:
"Jag vill ditt spel ej höra,
hav dina visors buller bort!"

*7. Dig skall ditt Sion sjunga
och bära fram för dig, o Gud,
med hjärta och med tunga
sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
gudaktighet och ro.
Som havets sand otaligt
ditt folk föröke sig
och heligt och lycksaligt
i evighet lovsjunge dig.

Text: Johan Olof Wallin
Musik: 1400-talet/H Kugelmann 1540