kan dock alltid säker vara;
alltid någon nöd, men se:
alltid ock en Frälsare!
2. Aldrig fri från syndens smärta,
men dock tröstad vid Guds hjärta;
aldrig utan kamp och strid,
alltid dock på djupet frid.
3. Ofta jagad, ofta fången,
men dock aldrig helt förgången;
ofta utan kraft och råd,
aldrig utan hjälp och nåd.
4. Alltid täck för Faderns öga,
Jesus, fast jag tror det föga;
aldrig rätt tillfreds med mig,
alltid salig blott i dig.
5. Så du sorg och glädje delar,
att mig intetdera felar:
sött och surt i livets skål,
just så mycket som jag tål.
6. Men, o Jesus, när jag gråter,
giv, att hoppets glädje åter
trots all synd och nöd ändå
måtte övervikten få!
Text: Thomas Kingo 1681, Lina Sandell 1861 (med tillägg av v. 4)
Musik: Folkmelodi (jfr skivan "Blott en dag" med Carola)
322 Framåt, det går igenom
båd ljus och mörker än.
Jag lever ej för jorden,
mitt mål är himmelen.
Den väg jag här skall vandra
har Jesus stakat ut,
och han är med på färden
från början och till slut.
2. Vad kan mig nu fördärva?
Guds ögonsten jag är.
Han mig berett ett rike
och dit han själv mig bär.
Hur Satan sig nu vänder,
vad världen tar sig till,
till godo allt mig tjänar,
ty så min Fader vill.
3. Vad är all jordens möda
emot den sabbatsro
som väntar Jesu vänner
vid målet för vår tro.
Blott några dagar bära
sitt kors i Jesu spår -
och sen en evig ära,
ett evigt jubelår.
4. Så sjunger jag om seger
i hoppet redan här,
fast striden ännu rasar
och hård och farlig är.
Var tagg som här mig sårar
jag skall bli kvitt en gång.
Då skall min Gud jag prisa
med bättre segersång.
Text: N Frykman 1882, bearb.
Musik: Ur Sanningsvittnet 1882
323 Glad och oförfärad gå
som din Gud styr färden,
om du också skulle få
kämpa mot all världen.
2. Var ej rädd för mörkrets hot,
Gud ditt ljus skall vara.
I hans kraft du står emot
frestelse och fara.
3. För allt gott du kämpa må,
dö om så det gäller.
Tungt blir livet inte då,
inte döden heller.
Text: Christian Richardt
324 Herre, om stundom med hjälpen du dröjer,
må jag i otro ej tvivla på den!
Giv, att jag djupt för din vilja mig böjer
men ock i djupet förbidar dig än!
Lär mig att vila vid löftena dyra,
varav ju Skriften är full ock för mig!
Må mina irrande tankar du styra
fram på den vägen som leder till dig!
2. Hjälp mig, o Herre, men må jag ej giva
namn åt den hjälpen, nej hjälp som du vill!
Må du till nåden blott ständigt mig driva,
tusentals medel du har ju därtill!
Hellre, o Herre, den bittraste tuktan
än någon starkhet och tröst utom dig.
O, må den barnsliga kärlekens fruktan
aldrig, nej, aldrig dock vika från mig!
3. Lär mig att skåda må målet och bida,
bida den fulla förlossningens dag,
vila i tro vid din öppnade sida,
viss att för mig du har uppfyllt Guds lag!
Och när mig fienden söker förvilla,
viskande hemligt: "Din synd är ju kvar",
må du det bävande samvetet stilla
därmed, att allting du fullkomnat har.
4. Låt ej förnuftet och otron få råda,
lär mig att tro där jag inte kan se!
Och när jag råkar i ångest och våda,
åter en blick in i Ordet mig ge!
Medan de växlande stunderna ilar,
håll mig vid makt med ett levande hopp,
och låt min ande vid korset få vila
medan det dags och solen går opp!
Text: Lina Sandell 1867
Musik: Svensk folkmelodi ("Sorgen och glädjen" i lite längre version)
325 Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.
2. "Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång."
3. Mångtusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mig
kan göra detsamma, blott lycklig jag far
till himlen i sällskap med dig.
4. Och när som Elia i ilande fart
jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas land.
5. I tillbedjan skall vi då böja oss där
och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
för evigt i allt vad du gör!
6. Så bidar jag tålig och nöjd med min del
till dess alla varför fått svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har.
Text: E Gustafson 1886, ngt bearb.
Musik: Ur Hjärtesånger 1895
326 Hur underligt, Herre, du leder din brud!
Du klär henne ofta i lidandets skrud.
Men aldrig min smärta dock varit som din,
då du blödde uppå korset för alla. Nej, aldrig min smärta...
2. O Jesus, ditt kors är min ära, min frid,
ditt blod som där rann är min starkhet i strid,
men aldrig jag blir dock så trogen som du,
då du blödde uppå korset för alla. Nej, aldrig...
3. Din brud må väl glädjas, ty hemma blir fröjd.
Hos dig, du min brudgum, jag evigt blir nöjd,
ty aldrig har någon så älskat som du,
då du blödde uppå korset för alla. Nej, aldrig...
4. Vad än du nu tar och vad än du mig ger,
allt blir till mitt bästa, blott din vilja sker,
ty aldrig fanns ömmare hjärta än ditt,
då du blödde uppå korset för alla. Nej, aldrig...
5. Du övervann synden och döden för mig!
Ja, Herre, uppståndelsen har jag med dig.
Och aldrig vi åtskils i liv eller död,
ty du blödde uppå korset för alla. Nej, aldrig...
Text: Eugénie Bernadotte
327 Hälsans gåva, dyra gåva
från den Gud som ger allt gott.
Må vi glada honom lova
för så ovärderlig lott,
som av oss dock sällan skattas,
kanske först när den oss fattas.
2. När i nätter som i dagar
på en bädd där kvalen bor
hjärtat utan lindring klagar,
ögat vakar utan ro,
då av värk och vånda tärda
lär vi känna hälsans värde.
3. Jesus, dig i nåd förbarma
över alla plågans rov.
Herre Gud, låt ej de arma
ställas på för hårda prov.
Hjälp dem, giv dem tröst i nöden,
mod i striden, frid i döden.
4. Vill du än dem hälsan skänka,
lär dem rätt förstå dess vikt.
Lär oss alla rätt betänka
så vår lycka som vår plikt,
att vi dig av hjärtat prisar
och varandra kärlek visar.
5. Hjälp oss alla så använda
varje given hälsostund,
att när den så går tillända,
du vår själ må finna sund
och sist från allt ont oss frälsa,
Jesus, du vårt liv och hälsa.
Text: Johan Olof Wallin 1819, ngt bearb. A.H. 2008
328 Ingen hinner fram till den eviga ron
som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron
varpå vår salighet hänger.
Porten kallas trång och vägen heter smal,
hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.
2. Hindren är så många. Gör motstånd, min själ!
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl,
övergiv världenes brunnar.
Lyd ej deras röst som ropar: följ med oss!
Ty, min dyra själ, du måste då förgås.
Nej, för Jesu kärlek jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.
3. Härlighetens himmel är värd all din flit,
värd all din bön och din längtan.
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit,
kronan förtjänar din trängtan.
Därför vakna upp och se dig flitigt om,
gör dig väl beredd till Herrens stora dom.
Bröllopskläder fordras av var och en själ
som in i staden skall komma.
4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
tro mig, o själ, vad jag säger,
aldrig kastas ankar på himmelens strand,
om du sann tro inte äger.
Tron skall rädda dig, såframt du räddas skall;
därför, käre, hör och res dig från ditt fall,
ja, vänd om och tro Jesu ljuvliga ord
- detta, ja, detta är vägen.
5. Hela vida världen Gud bjuder och ber:
kämpa för sällhetens krona.
Herren dig av nåd denna skatt en gång ger,
sträva därefter i trona.
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl,
nådens helge Ande vill störa din sömn.
Salig är du, om du vaknar.
Text: Lars Linderot 1798, bearb.
Musik: Svensk folkmelodi
329 Jesu kära brud,
vill du målet hinna,
vill du skåda Gud
och din krona vinna,
red dig då till strid
//: här en liten tid ://
2. Vet, du skall ej bo
här i tåredalen,
vänta ingen ro
förrn i fröjdesalen.
Kamp och möda här,
//: frid och vila där ://
3. Vandra raskt framåt,
se dig ej tillbaka,
världens fröjd och ståt
må du glatt försaka.
Jordisk lycka, hör,
//: lätt dig hinder gör ://
4. Världen skall nog än
lägga ut sin snara,
akta dig för den,
må du vaken vara!
Bliv i Jesu nåd,
//: följ hans hulda råd ://
5. Därför, kämpatrupp,
tröttna ej i loppet,
se mot himlen upp,
fröjda dig i hoppet.
Du får härlig lön,
//: segerkronan skön ://
6. O min Jesus god,
hjälp du mig och alla,
giv oss kraft och mod,
låt oss inte falla!
Du vår starkhet är,
//: du ditt rike bär ://
330 Kom till mitt kalla, domnade sinne,
avgudar alla för dig försvinne,
kom att befalla ensam därinne!
Kom, o min Jesus!
2. Kom, du min kära, mig att besöka,
tron må du nära, kraften föröka.
Må du mig lära allt hos dig söka.
Kom, o min Jesus.
3. Kom när jag glädes, kom ock i nöden.
Kom när jag rädes eviga glöden.
Kom, var tillstädes nu och i döden.
Fräls mig, o Jesus!
Text: Betty Ehrenborg-Posse
Musik: F Fleming
331 Korset först och kronan sedan,
vare det vår lösen här!
Han som burit korset, svedan,
vet vad oss av nöden är.
Och nu vill han själv oss bära,
styrka, stödja, stå oss bi.
Genom honom, till hans ära,
övervinner också vi.
2. Allt är gott som Gud oss sänder,
bäre det vad dräkt som helst.
Allt vi lämnar i hans händer,
blott vår själ till slut blir frälst.
Korset först och kronan sedan
- ja, den vägen skall det gå.
O så låt oss börja redan
prisa Gud för båda två!
Text: Lina Sandell
Musik: C Converse ("Vilken vän vi har i Jesus")
332 Kristus, hjälten, han allena
har mig löst ur träldomsbandet.
Skulle jag ej honom tjäna
all min tid i främlingslandet?
Han som verkar min förvandling,
Herre över herrar alla,
varje tanke, ord och handling
vill han styra och befalla.
2. Ensam skall jag ej förbida
Herrens dag som ingen känner.
När och fjärran kämpa, lida
rikets barn, min Konungs vänner
Får hans saktmods milda ande
oss i endräkt sammansluta,
skall vår väg i mörko lande
himmelsk klarhet övergjuta.
3. Då vi livets goda dela,
dela sorgerna som bränna,
bedja varmt för dem som fela,
villigt våra fel bekänna,
då av Andens röst vi ledas
under bön i stilla stunder,
genom lydnad vi beredas
till att se Guds dolda under.
4. Du som var till döden trofast,
fostra oss att bliva trogna.
Ingen är på jorden bofast,
vi för himlen måste mogna.
Lär oss här i timligheten
kämpa utan all förfäran,
tills vi se i härligheten
dig som makten har och äran.
Text: J Thorsell 1919, 1920
Musik: J Cruger
333 Nu gläd dig, min ande, i Herran,
upp, jubla, min själ, i din Gud.
Låt ängslan och sorg vika fjärran
på Guds, den allsvåldiges, bud.
Väl andra må sucka och kvida,
men dig som har Gud vid din sida,
dig höves blott lovsångens ljud.
2. Som allting för intet han gav dig,
så allting han ännu dig ger.
Den börda du bar tog han av dig,
nu intet kan skada dig mer.
Så får du ej tveka och dröja.
Ditt huvud du dristigt må höja,
och himmelen öppen du ser.
3. Ser ögat Guds himmel den klara,
och bär du i hjärtat hans frid,
då trygghet du har i all fara
och mod för var stundande strid.
Ja, villigt ditt liv kan du mista
och glad kan du ge till det sista
din kraft i din kallelses id.
4. När friden ett hjärta bevarar,
stor rikedom får det och makt.
Det räknar ej längre och sparar,
står ej om sitt eget på vakt.
Det frestaren bjuder att vika
och källor att flöda så rika
i lidandets brännheta trakt.
5. Men såsom den jagade hinden,
som ej änger rast eller ro,
men räds för vart prassel av vinden
och själv ej sin räddning kan tro,
så värnlöst är människans sinne,
när icke på djupet därinne
Guds frid och hans salighet bo.
6. Vet, hela Guds frid du behöver,
om hjärtat skall provet bestå,
och hela Guds himmel däröver
sitt skyddande valv måste slå.
Här duger ej dela och tveka.
Hur vågar ditt hjärta du neka
att hela sin rikedom få?
7. Vi ängsliga gå, och betryckta,
på vakt kring vårt nedgrävda pund.
Vi sitta med dörrarna lyckta,
en räddhågad lärjungarund,
då Herren oss väntat att finna
därute, där striderna brinna,
i manligt och troget förbund.
8. Som örnar med vingfjädrar unga
att stiga mot himmelens höjd,
som hjältar att mäktiga ljunga
och sjunga om seger med fröjd:
till sådana ting har oss alla
vår väldige Gud velat kalla.
Med mindre han icke är nöjd.
9. Kom, himmelske Fader, var när mig:
all kraft utav dig är ett lån.
Om du icke lyfter och bär mig,
var tager jag vingar ifrån?
Jag vet ju du aldrig kan svika,
men att jag från dig ej må vika,
o Fader, sänd till mig din Son.
10. O Jesus, den frid som vi alla
begära, blott finnes hos dig.
I mörker vi famla och falla,
så snart du ej lyser vår stig.
Min tro är en flämtande gnista,
din segrade än i det sista.
O Herre, så tro du för mig.
11. Din Helige Ande du sände,
som allt vad oss felar beskär,
han styrke mig i mitt elände,
han vise mig dig som du är.
I ångest, i vanmakt och smärta
han säge mitt klentrogna hjärta
att, Herre, du än är mig när.
Text: E Billing 1922
Musik: Tysk(?) 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624
334 Närmare, Gud, till dig,
närmare dig!
Om det än blir ett kors
som lyfter mig,
sjunger jag innerlig:
närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig!
2. Döljer för pilgrim trött
solen sitt sken,
blir än min huvudgärd
hårdaste sten,
skall jag dock drömma mig
närmare, Gud till dig...
3. Där skall all nåd du gav
stå för min syn
såsom en stege, rest
upp emot skyn.
Änglar där vinkar mig
närmare, Gud, till dig...
4. Vaknad jag reser glad
stenen så hård
såsom mitt Betel upp,
minnet till vård.
Natten du förde mig
närmare, Gud, till dig...
5. Sist, när jag ställa får
uppåt min färd
och jag har bakom mig
jordlivets värld,
viskar det än i mig:
närmare, Gud, till dig...
Text: Sarah Flower Adams 1841, E Linderholm 1912, bearb.
Musik: L Mason 1856
335 //: Se, Herrens öga är vänt till dem som fruktar honom,
till dem som hoppas på hans nåd ://
//: Han vill rädda deras själ från döden
och behålla dem vid liv i hungerns tid ://
//: Se, Herrens öga är vänt till dem som fruktar honom,
till dem som hoppas på hans nåd ://
Text: Psalt. 33:18-19
Musik: Anita Jernestrand
335 Vi är inte hemma ännu
i Guds eviga boningar där.
O min broder, min syster, skall du
nå det rum som där tillrett dig är?
/: Skall väl jag, skall väl jag
stå därhemma med glädje en dag? :/
2. Oss alla dock budskapet nått
från vår Fader som kallat oss hem.
Ja, men har vi det budet förstått
och på allvar oss sällat till dem
/: som gått ut, som gått ut
från en värld som oss sviker till slut? :/
3. Och har vi nu börjat vår färd
till det saliga hemmet hos Gud,
må vi ej för allt guld i vår värld
kasta åter bakom oss hans bud!
/: O hur stort, o hur stort
att gå in genom himmelens port! :/
slut oss alla då hårt i din famn!
Se i nåd till din kämpande brud
och giv seger och frid i ditt namn!
/: Var oss när, var oss när
i striden, där hetast den är :/
336 Vik ej ur mitt hjärta,
hälsosamma smärta:
andens fattigdom.
Säg mig mina brister,
att jag aldrig mister
nådens rikedom.
2. Vandringsman på jorden,
fatta djupt de orden:
blott som arma, små
nåden vi erfare.
Gud, den underbare
har beslutat så.
3. Blir du självbelåten,
är du ej på stråten
som till livet bär.
Endast de elända
söka och använda
vad oss givet är.
4. Hellre må du ligga
djupt i stoft och tigga
nåd för Jesu blod
än att självrättfärdig,
helig, stark och värdig,
äga tröst och mod.
5. Hellre syndbelastad,
under domen kastad,
fallen och oren.
Publikan och sköka
kunna Jesus söka
förr än farisén.
6. Milde Gud, bevara
mig från denna fara:
självrättfärdighet!
Men i Kristus giv mig
tröst och kraft och bliv mig
du all salighet!
7. Tron, det helga, höga,
underbara öga,
stärk uti min själ.
Äkta pärlan klara
väl åt mig bevara
till mitt högsta väl.
8. Nådens verk du live,
regn och sol du give,
följ vad sätt du vill,
om blott så du för mig,
att för evigt hör mig
himmelriket till!
337 Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glöm icke alldeles bort vad du har!
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap,
ännu han lever, densamme han var.
2. Stanna och vakna, tänk vad du äger
icke i dig, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
icke i dig, men i honom du är.
3. Fastän du ej kan känna och se det,
fast du är syndig och skröplig, likväl
Kristus har köpt dig,
tvagit och döpt dig,
bär och bevarar ock ännu din själ.
4. Mitt under syndens dagliga plåga
du dock en evig rättfärdighet har.
Jesus allena
tvagit oss rena.
Pris vare Lammet, som synderna bar!
5. Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog.
Trofaste Anden
ännu vid handen
alltid dig leder - är detta ej nog?
6. O vilka under helgonen äro:
äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
bo i Guds borg, men ha sällan det lugnt.
7. Vandra i tro, men se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.
8. Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm icke alldeles bort vad du har!
Även den timma
tjockaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.
Text: C O Rosenius
Musik: Oscar Ahnfelt
338 Över Galileiska sjön
nattsvart mörker låg,
vilt en farkost drevs omkring
på den vreda våg.
Skräck och fasa rådde där,
Jesus var ej där.
2. Men från berget Jesus såg
dock de sinas nöd.
"Var ej rädda, det är jag!"
milt hans hälsning ljöd.
För hans fot den vreda våg
nu helt lydig låg.
3. När min tro i stormens brus
flämtar matt och svag,
viska till mig, Jesus kär:
"Räds ej, det är jag!"
Då skall nattens mörker fly,
dagen åter gry.
4. När jag mig förtappad ser
inför Herrens lag,
visa mig din korsgestalt,
säg mig: "Det är jag,
jag, som dina synder bar,
allt fullkomnat har."
5. När mitt hjärta blöder här
under sorgens slag,
säg mig med din kända röst
åter: "Det är jag,
jag dig sorg och glädje ger,
som jag nyttigt ser."
6. Och när genom dödens flod
sist jag vandra skall,
bär mig med din starka arm
genom vågens svall.
All min fruktan då förtag,
säg mig: "Det är jag!"
Text: Lilly Lundequist
Musik: Jonas Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar