Påsk

190 Du segern oss förkunnar,
du oss förlossat har.
Dig prise våra munnar,
o Jesus, vårt försvar.
Du dödens udd har krossat
och gravens bommar lossat
och livet fört dörut.

2. Du träder fram i ära
och världen fylls av ljus.
Dess strålar hugnad bära
i själva dödens hus.
Fröjd är i änglars boning,
på jorden fröjd, försoning
och ett odödligt hopp.

3. Ej graven oss förskräcker,
den var din bädd också.
Din milda hand oss räcker,
hur djupt vi vila må.
Den dig i livets skiften
har följt skall ock ur griften
upptagas i din famn.

4. Så lär oss leva, lida
som du och dö din död;
låt oss din hjälp få bida,
i kampen var vårt stöd.
Blott den som delar striden
skall dela segern, friden
och himlens ro med dig.

5. När, Herre, du oss väcker
den sista morgonväkt
och du din hand utsträcker
att döma jordens släkt,
ljuvt skall din stämma klinga
och oss det budskap bringa
att ingen död mer är.

Text: Erik Gustaf Geijer 1812 (=SvPs 150)
Musik: Folkmelodi/Erfurt 1524


190 Du sköna söndagsmorgon då Frälsaren uppstod,
som oss rättfärdiggjorde på korset i sitt blod,
tillintetgjorde döden och hela mörkrets makt
och livet i ljuset frambragt!

2. I den korsfäste Herren har arme syndaren
dött bort från sina synder men ock stått upp igen
i den Uppståndne, härlig som honom själv, o ja!
För evigt sjung: halleluja!

3. Han förde fallna barnen i sig till härlighet
och skapade så mänskan till Guds rättfärdighet,
av hedningar och judar en mänska ny och skön:
hans arv och hans arbetes lön.

4. Den som nu här bekänner att Jesus Herren är
och tror uti sitt hjärta vad Herrens ord oss lär,
att Gud uppväckte Sonen, är fri ifrån sitt fall
och leva för evigt han skall.

5. Här har vi sabbatsvila, som aldrig skall ta slut.
Här får vi alla dagar med hjärtat vila ut.
Och mitt i själva döden i liv vi härska får
och in i Guds salighet går.

6. Dig Gud ske pris och ära av oss på alla rum!
Lär hela världen känna ditt evangelium.
Gör sabbatsvilan kunnig för varje tröttad träl,
hugsvala vår törstiga själ.

7. Den sköna söndagsmorgon för oss då skall ingå,
när vi väcks upp ur graven för att till liv uppstå
i andre Adams-bilden, från förste evigt skild.
Ditt hjälp oss, vår Frälsare mild!

Text: August Jakobsson Musik: Dick Burvall


191 Han lever! O min ande, känn
din Herre och din Gud igen.
Han ämnat har sitt vilorum
och rösten höres, som var stum,
och handen räckes, som var kall.
Han lever, och du leva skall.

2. Han framstår i sin härlighet,
och över tid och evighet
går upp rättfärdighetens sol.
Han lever! Himlen är hans stol
och jorden är hans fotapall.
Han lever, och du leva skall.

3. Så hör hans röst och tag hans hand,
du främling från ett bättre land,
som prövas här en liten tid,
lyft upp ditt huvud, känn med frid
att prövotiden snart är all.
Han lever och du leva skall.

4. Hans ledning följ, och jämn och ljus
blir vägen till din Faders hus.
Med kärlek, tro och saligt hopp
fullborda här ditt vandringslopp
och sedan i hans armar fall.
Han lever, och du leva skall!

5. Och du som är i synden död:
vak upp, stå upp, som Herren bjöd.
Botfärdig kom och trogen bliv,
så äger du i honom liv
förutan död och syndafall.
Han lever, och du leva skall.

6. Och världar skall förgås till slut
och stjärnor måste slockna ut
och himlar störta med vår jord,
men dig som litat på hans ord
ej når förgänglighetens svall.
Han lever, och du leva skall.
Text: J O Wallin 1819, bearb.
Melodi: Svensk 1697


192 Han är uppstånden, Frälsaren,
han lever, o hur stort!
Väl stängde man hans grav igen,
han sprängde dock dess port.
Han evigt lever, Herren Krist,
så ljuder segerns bud,
och vi med honom, det är visst.
Högtlovad vare Gud!

2. Nu dödens konung slagen är
och fallit har hans tron.
Nu Kristus dödens nyckel bär,
så sjung i segerton!
Från världens sorguppfyllda land,
där synd och mörker bo,
till himlens glädjerika strand
han slog en frälsningsbro.

3. På den jag nu får vandra hem,
frimodig, säll och glad,
till fridens hem, Jerusalem,
min konungs tempelstad!
Det blir ock påsk för mig en gång,
ty dödens udd bröts av.
Jag skall stå upp till ljus och sång
ut ur min mörka grav.

Text: Carl Boberg 1884, ngt bearb. (=Sånger och Psalmer 516)
Musik: Ur Hymns and Psalms 1785-1788


193 I dödens band låg Herren Krist,
sitt liv för oss han givit.
Uppstånden är hans nu förvisst,
han vår förlossning blivit.
Därför får vi nu med fröjd
lovprisa Gud i himlens höjd
och sjunga: halleluja,
halleluja.

2. Ej fanns på jorden någon man
som kunde döden tvinga,
ty över oss låg syndens bann
och rena fanns här inga.
Därav döden fått sin makt,
ja, den sig alla underlagt,
men nu dess välde krossats.
Halleluja!

3. Guds Son, vår Herre Jesus Krist,
för oss sitt blod har gjutit
och sonat all vår synd och brist
och dödens välde brutit.
Fastän döden synes svår,
blott dess skugga återstår,
sin udd har den förlorat.
Halleluja!

4. Förunderligt att skåda var
hur döden stred mot livet.
Men livet seger vunnit har,
uppslukad döden blivit.
Såsom Skriften oss har sagt:
Guds död har krossat dödens makt,
den skall oss inte skrämma.
Halleluja!

5. Här är det rätta påskalamm
som skall oss skänka livet,
för vår skull det på korsets stam
av kärlek är utgivet.
Tryggt dess blod vårt hjärta gör,
det håller döden utanför,
fördärvarn oss ej skadar.
Halleluja!

6. Så firar vi vår höga fest
med hjärtans fröjd och gamman,
där Herren Kristus är vår gäst
och gläder allesamman.
Han är själv den solen klar
som blivit för oss uppenbar
och skingrat syndens mörker.
Halleluja!

Text: Martin Luther 1524, svensk övers. 1562, bearb.
Musik: Johann Walter 1524



194 Jesus Kristus är uppstånden!
Sjung det ut kring världen all.
Jord och himmel nu må fröjdas.
Själva döden bragts på fall.
/: Se, han lever, se han lever
och han evigt leva skall :/

2. Jesus Kristus är uppstånden!
Nu han kungaspiran bär.
Han vid Faderns högra sida
alla världars Herre är.
/: Se, han lever, se han lever,
han är alltid med oss här :/

3. Jesus Kristus är uppstånden!
Döden nu sin udd har mist.
Han som gravens bommar sprängde
skall ock väcka oss till sist.
/: Se han lever, se han lever,
prisad vare Herren Krist :/

Text: P P Bliss 1876, E Nyström 1893, bearb. (=SvPs 148)
Musik: P P Bliss 1876


195 Jesus lever - graven brast!
Allt är underlagt hans välde.
Nu det står för evigt fast
att hans död som lösen gällde.
Så blev döden vänd i seger,
graven brast och Jesus lever!

2. Jag har vunnit - Jesus vann!
Han gjort allt vad lagen kräver.
I sin död han satan band,
jag en dyrköpt frihet äger.
Öppen har jag himlen funnit,
Jesus vann - och jag har vunnit!

Text: Johan Nordahl Brun, övers. A.H. 1994
Musik: "Liebster Jesu, wir sind hier"


196 Kristus lever - underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se, Kristus lever.

2. Kristus lever, trogne Frälsaren,
som på jorden var de svagas vän.
Samma milda hjärta har han än.
Herren Kristus lever.

3. Han har kämpat, segern vunnen är
över satan och all mörkrets här.
Dödens välde övervunnet är.
Herren Kristus lever.

4. Han är livet, vi ock leva får.
Om än genom dödens flod vi går,
skall det bli vår segersång ändå:
Herren Kristus lever.

5. Kristus lever, vilsekomna själ,
var ej längre nu en världens träl.
Allt ännu för dig kan bliva väl:
Herren Kristus lever.

Text: Selma Sundelius-Lagerström 1884, ngt bearb. (v. 1-4 = SvPs 152)
Musik: Lowell Mason 1839


197 Nu låt oss fröjdas med varann
att Jesus Kristus seger vann!
Hans gudom är nu uppenbar
liksom en morgonstjärna klar.

2. Så var det skrivet i Guds lag:
Han skall uppstå på tredje dag,
sen han med sin försoningsdöd
har frälsat oss från dödens nöd.

3. Fast graven blev bevakad så
att han ur den ej skulle gå,
så hjälpte inte vakt och vård:
han gick igenom stenen hård.

4. Nu helvetet är nederlagt
och nu har döden ingen makt.
Halleluja! Uppstånden visst
är efter löftet Jesus Krist.

5. Vi tackar dig, o Jesus kär,
som ur din grav uppstånden är.
Låt oss på domens dag också
i dig rättfärdiga uppstå!

Text: Fornkyrklig latinsk hymn, svensk övers 1594, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 94)


198 *1. Upp, min tunga,
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett felfritt offerlamm.
Han ur griften
efter Skriften
nu i ära träder fram.

*2. Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för båd tid och evighet.
Han förvärvde
att vi ärvde
ljus och frid och salighet.

*3. Vi förlossas;
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.

*4. Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden,
som vid handen
leder oss till salighet.

Text: Venantius Fortunatus o 600, S A Forsius 1614, J O Wallin 1816 (=SvPs 147) Musik: Svensk 1693

199 Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är Skriften, o salighets höjd!
Från himmelen hälsad han framgår i glans
och världen är frälsad och segern är hans.
Se, bortvält är stenen och inseglet bräckt,
och vakten har flytt för hans andes fläkt,
och avgrunden bävar. Halleluja!

2. Här var mellan ljuset och mörkret en strid,
dock segrade ljuset för evig tid.
Nedstörtad är döden och tron står opp
bland jordiska öden med himmelskt hopp.
Ni sörjande kvinnor, vem söker ni här?
Den levande ej bland de döda är.
Uppstånden är Jesus. Halleluja!

3. Så himlen med jorden försonade sig,
så graven är vorden till glädjen en stig.
Ni huvun som böjdes vid korsets fot,
lyft upp er och fröjdas trots världens hot!
Kom, skingrade hjord, till din herde igen.
Han lever, han lever och följer dig än
osynlig från himlen. Halleluja!

4. Nu storma, o tider! Hans kyrka står fast,
som ljuset sig sprider hans lära med hast.
Ut går i all världen hans utsända bud
och vittnar bland svärden och bålen om Gud,
och vittnar om honom, o tröst i all nöd,
som, död för vår synd, blev genom sin död
en förstling till livet. Halleluja!

5. Ni fromma som klagar, vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar och nätter förbi.
Snart jorden upplåter sin famn till er ro,
snart uppstår ni åter likt kornen som gror.
Han själv som dem sådde skall komma till slut
och samla in skörden, men först skilja ut
ogräset från vetet. Halleluja!

Text: Frans Michael Franzén 1812, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 98)
Musik: Dansk ca 1528


200 Vid gryende dag
Maria begav
sig bort till sin Mästares grav.
Men häpen hon hör
av änglarna där:
din Herre,
din Herre
han är inte här!

2. Av talet förskräckt,
bedrövad och stum
hon vet varken tid eller rum.
Och utan all tröst
på jorden hon är,
ty Jesus,
ty Jesus
hon finner ej där.

3. Med suckar och gråt
i tankar hon står,
från hjärtat de tårarna går.
Ty stenen togs bort,
men den hon höll kär,
försvunnen,
försvunnen
ur graven han är.

4. Maria, skall du
väl kunna få tröst
av örtagårdsmästarens röst?
Du hörde ditt namn,
du vände dig om.
Maria,
Maria,
vem var det som kom?

5. Sjung halleluja,
du himmel, du jord,
och jubla med psalmernas ord:
"Förgängelsen ej
Guds helige tär!"
Uppstånden,
uppstånden
ur graven han är!

Text: John Newton, Betty Ehrenborg-Posse, A.H. 2000
Musik: Okänd


201 Å saliga stund utan like!
Han lever, han är inte död!
Nu sprider i skuggornas rike
uppståndelsens morgon sin glöd.
Han är inte längre i graven,
där sargad och bleknad han låg.
//: Jag såg honom lysa som dagen,
och skönare syn jag ej såg ://

2. Han lever, och jag skall få bringa
hans vänner den Levandes ord.
Tänk, jag som är ringast bland ringa,
den minsta han har på vår jord,
tänk, jag får hans hälsning frambära
- jag sjunger min lovsång till Gud!
//: Mer kunde ej änglar begära
än gå med så underbart bud ://

3. Å saliga stund utan like!
Han lever, han lever igen!
Han vandrar i segrarens rike,
min själ, inte sörjer du än?
Ditt hopp att den döde få sköta
höll kvar dig i klippgravens lund,
/: så fick du den Levande möta,
å saliga, saliga stund! :/

Text: J Halmrast, A.H.