Fastan

172 Ack hjärtans ve
att jag skall se
Guds egen Son bli hädad,
och Guds väsens avbild så
trampad på och smädad.

2. Den store Gud
vars röst och bud
kan skaka jordens öden,
blev som mänska lagd i jord
då han lidit döden.

3. Kan syndare
den synen se
förutan skräck och tårar,
när det är vår egen synd
som vår Herre sårar?

4. Han trädde fram,
Guds rena lamm,
och lät sitt blod utgjuta,
att vi nåd och salighet
skulle evigt njuta.

5. Ack sköna mun,
all sannings brunn!
Du är oskyldigt slagen.
Av vår mun blev du förrådd,
skymfad och bedragen.

6. O Herre kär,
så stor du är
i makt och nåd tillika!
Men som fattig mänska här
gjorde du oss rika.

7. Det gör vår själ
oändligt väl
att Kristi liv besinna
och hans kval och bittra död.
Så kan tröst vi finna.

8. Emedan han,
sann Gud och man,
för vår skull ville lida,
får vi utan all förtjänst
salighet förbida.

9. Den nya grav
man honom gav
har helgat jorden för oss.
I vår grav skall vi få frid,
ingen oro stör oss.

10. Ack Jesus kär,
vår tröst du är.
Vi nu i tro dig beder
att ditt kval, ditt kors, din död
oss till frälsning leder.
Text: Johann Rist 1641, Haquin Spegel 1686, bearb. (=finlandssvenska psalmboken 1986 nr 64)
Musik: Friedrich von Spee 1628

173 Böjd under korset,
sargad och blodig
ledes till döden
smärtornas man.
Se hur han tåligt
går under bördan!
Hånad av hopen
släpas han bort.

2. Se, hur han naglas
fast där på korset!
Solen förmörkas
vid denna syn.
Blodströmmar röda
flödar ur såren.
Mänska, besinna:
det är för dig!

3. Nattsvarta mörkret
djupt in i själen
griper Guds rena,
heliga Lamm.
Hatad av mänskor,
lämnad av Fadern,
ensam i döden
sjunker han ned.

4. "Det är fullbordat!"
ropar han högljutt,
huvudet böjer,
beder och dör.
Ära ske Herren!
Kampen är slutad.
Segern är vunnen,
dyrköpt den var.

5. Pris ske dig, Jesus,
härlighetskonung!
Syndarn till godo
segern du vann.
Dödsfångar arma,
lösta med blodet,
med dig, o Jesus,
leva nu får.

Text: Joel Blomqvist, ngt bearb.
Musik: Joel Blomqvist


174 Det skedde för mig
att Gud i vårt kött uppenbarade sig,
att himlarnas Herre på jorden blev träl,
helt fattig och plågad för syndares väl -
det undret, min Jesus, det skedde för mig.
Så tackar jag dig.

2. Det skedde för mig
att du måste vandra på mödosam stig.
Du ofta av kärlek dig arbetat trött,
men blev dock föraktad och illa bemött.
Din lydnad och möda, den gäller för mig.
Så tackar jag dig.

3. Det skedde för mig
att översteprästerna fängslade dig.
Att du av Pilatus blev oskyldigt dömd
har gjort att min synd blev förlåten och glömd.
Din plågsamma smälek ger ära åt mig.
Så tackar jag dig.

4. Det skedde för mig
att syndares händer marterade dig.
Din ångest, din pina och blodiga sår,
som du så saktmodigt och tåligt utstår,
ger rening och hälsa tillfyllest åt mig.
Så tackar jag dig.

5. Det skedde för mig
att du uppå Golgata offrade dig.
Vart salighetsord av din heliga mun
det säger: du vann i försoningens stund.
Allt har du med döden beseglat åt mig.
Så tackar jag dig.

6. Det skedde för mig,
att du efter blodigt, men segrande krig
stod upp ur din grav med all makt i din hand
och sedan for upp till vårt fädernesland.
Allt detta din Ande betygar för mig.
Så tackar jag dig.

Text: Magnus Brynolf Malmstedt, bearb. A.H.
Musik: A. B-g (Ahnfelts sånger 1853)

175 Du bar ditt kors, o Jesu mild,
då dödens väg du trädde,
till frälsning för de värld som vild
och full av hat dig hädde.
O kärleks höjd!
Du blöder böjd
för dem som dig förfölja.

2. Du bar ditt kors. Då bar du ock
med världens skulder mina.
Och bland de otacksammas flock
som du vill nämna dina
är också jag, fast dag från dag
din kärlek mig besöker.

3. Du bar ditt kors. Din härlighet,
som alla himlar prisa,
din makt, som icke gränser vet,
du lade av, att visa,
det intet finns, som icke vinns
av kärleken som lider.

4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig,
o Segerhjälte, vinna
och uppå korsets helga stig
till himlamålet hinna.
Då är min själ
förvarad väl
och lever i din kärlek.

Text: Erik Gustaf Geijer 1819


176 Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt.
Då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han gör mig snövit i sitt blod.
/: Så helt förlåter Gud :/

2. Min synd låg mellan mig och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min; nu är jag trygg.
/: Så helt förlåter Gud :/

3. I havets djup min synd blev sänkt,
o evangelium!
Det är som hade Herren tänkt:
jag vill se ut ett rum,
där synd kan stängas in så väl,
att aldrig mer den når din själ.
/: Så helt förlåter Gud :/

4. Mitt hjärtas svåra plågoris,
som tuktade så hårt:
min synd som jag på intet vis
själv kunde driva bort,
så fjärran är, så Skriften lär,
som öster ifrån väster är,
/: så helt förlåter Gud :/

5. Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar
och himlen strålar klar och ren
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på all min vånda slut.
/: Så helt förlåter Gud :/

Text: Kämpe Gleerup 1913
Musik: A Eriksson



177 Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden själv bereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Ack se, i oljelunden
förskräckt han faller ner
i hemska midnattsstunden
och suckar, ängslas, ber.
Till paradis...

4. O gudakärlek ömma!
Han villigt tar på sig
de synder oss fördöma,
att frälsa dig och mig.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
han huldrikt vävde då
åt alla folk och släkter
som inför honom stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i bön vid korsets stam,
i tron där blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Blott så vår själ skall lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungas skall en gång.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.
'
Text: C G Liander
Musik: C G Liander


*178 Guds rena Lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
vår synd på dig du tagit
och dödens makt nedslagit.
Pris vare dig, o Jesus!

Text: Nikolaus Tech före 1529, Olaus Petri (?) 1536, ngt bearb.
Musik: Ombildad gregoriansk melodi/Erfurt 1542


178 Jesus, dina svåra plågor,
då du i min nöd gick in,
tänt min tros och kärleks lågor:
jag vill alltid vara din.

2. Själ och ande, liv och lemmar,
tiden här som kallas min,
allt åt dig jag överlämnar:
jag vill alltid vara din.

3. Skall i döden hjärtat brista,
sveps jag i din kärlek in.
Hoppet sjunger vid min kista:
jag får evigt vara din!

Text: Christoph Wegleiter, övers. A.H. 2009
Musik: Johann Sebastian Bach

178 Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Text: Lina Sandell
Musik: F A Ekström


179 Jesus, tänk på mig
när du kommer i ditt rike.
Jesus, tänk på mig
när du kommer i ditt rike.

Text: Okänd men dock känd rövare
Musik: Taizé

180 Min blodige konung och sargade man,
föraktade Herre, oskyldiga Lamm,
din klädnad är blodig, du ängslas, du ber,
du ligger på marken med ansiktet ner.
Du gråter, du kvider, du tigger om nåd,
du händerna vrider och vet ingen råd.
I tretti års träldom du lider all nöd,
och sist du oss frälsar igenom din död.

2. För mig blev du sårad, för mig blev du träl,
du smakade döden att rädda min själ,
du hänger föraktad, men tänker på mig,
du beder för andra, men glömmer bort dig.
Din helga lekamen mitt påskalamm var,
den bittraste galla för vällust du tar.
Att göra mig salig du lider all nöd,
att skänka mig livet du aktar ej död.

3. Så blev då fullkomnat Guds eviga råd,
och grundvalen lades till frälsning och nåd.
Uppståndelsen följde, allt väl blev beställt,
vår Skapare nöjdes, och släktet blev sällt,
ja, sällt såsom det uti skapelsen var
och ännu mer saligt, ty medlaren har
en evig rättfärdighet för oss tillreds:
kom, fattige syndare, var nu tillfreds!

4. Vad är då att vara försonad med Gud?
Det är att han tystat förbannelsens ljud.
Vad är då att vara upprättad igen?
Det är att ha rättighet vara Guds vän.
Förtro dig fördenskull så usel du är
med hela din börda och allt ditt besvär
i Frälsarens händer, han vill och han kan
för hela din salighet vara din man.

Text: Fredrika Eleonora Falk 1767



181 Nu är försoningsdagen
kommen för världen all,
fullgjord är hela lagen,
satan har bragts på fall.
Tallösa skaror ilar
hem till sin arvedel,
nu har de funnit vila,
läkdom för sargad själ.
Dig, o Guds Lamm, ske ära,
att du vårt offer blev
och med den stungna handen
skuldbrevet sönderrev,
och utav oss ett evigt
rike av präster gjort.
Bland alla namn på jorden
endast ditt namn är stort.

2. Nu har ock nådastolen
funnit sitt offerblod
och utan nedgång solen
lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar
är än Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar
nya förbundets folk.
Dig, o Guds Lamm, ske ära...

3. Kom, du som hjälplös driver
fram på det vida hav.
Golgata kulle giver
vad intet annat gav:
vila för trötta tankar,
läkdom för öppna sår,
fäste för själens ankar,
kärlek som allt förmår!
Dig, o Guds Lamm, ske ära...
Text: Henrik Schager 1925, ngt bearb.
Musik: F Campana (1819-1882)



182 O du vår Herre Jesus Krist,
som på dig tog vår synd och brist,
som plågad var och slagen hårt,
som måste draga korset svårt,
dig beder vi att för din död
du hjälper oss i all vår nöd.

2. Ditt stora verk fullbordat är.
Guds nåd och stränghet ser vi här:
En helig Gud för mänskors brott
har offer krävt och offer fått;
en nådig Gud, en himmelsk Far
till sina barn oss återtar.

3. Men ack, hur svaga är ej vi,
om, Herre, du ej står oss bi!
O Jesus, både snart och lätt
förspiller vi vår barnarätt
om du som oss förvärvat den
ej styrker själv de svaga än.

4. Så styrk oss, hjälp oss, var oss när
i faror, sorger och besvär.
I frestelsen giv heligt mod,
i striden kraft utav ditt blod.
Giv tröst av din försoningsdöd
i livets och i dödens nöd!

Text: V. 1 Okänd tysk förf. 1643 efter latinsk bön. Jesper Svedberg 1694.
V. 2-4 J O Wallin 1816, ngt bearb.


183 O huvud, blodigt, sårat,
av hån och smälek höljt.
O huvud, slaget, fårat,
i kamp och ångest böjt.
O huvud som skall siras
med ärans krans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.

2. O ansikte, du höga,
som nyss betvang en värld,
din makt nu gäller föga,
din fägring är förtärd,
din glans till intet vorden.
O, vem har släckt den blick
vars ljus allt ljus på jorden
i klarhet övergick?

3. Den börda du har burit
min syndabörda är.
Den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer
hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
se ned till mig i nåd!

4. Jag vill hos dig förbliva
som återlöste mig
och dig mitt hjärta giva
och alltid älska dig.
När, Herre, du mig sluter
uti din kärleks famn,
jag lugn och trygghet njuter
i denna sälla hamn.

5. Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.

6. När jag skall lämna världen,
o lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När ångest trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.

7. Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.

Text: Arnulf av Löwen 1200-talet, Paul Gerhardt 1656, Samuel Ödmann 1793 (v. 4), Emanuel Linderholm 1920 (v. 1-3, 5-7), ngt bearb.
Musik: H L Hassler 1601


184 På Sinai stod Herren Gud,
bland eld och rök och tordönsljud
han stod, fördold i töcken.
Basunen ljöd, och Herrens röst
med häpnad slog allt folkets bröst,
och berget skalv och öknen.
Och Herren talade och bjöd
och sade: Den är evigt död
som av min budords rätter
blott en åsidosätter.

2. O samvete, o röst av Gud!
Som himlens stjärnor lagens bud
oss lyser evigt klara.
Men vem på hela jordens rund,
vem finns, som kan i domens stund
den starke Hämnarn svara?
En enda finns, som vara kan:
Allt är fullbordat! säger han,
sin blick till himlen höjer
och ner sitt huvud böjer.

3. Från Sinai till Golgata
ditt öga vänd, o människa,
och se vad du har brutit.
För dig han lagens vrede bär,
o syndare, för din skull är
hans helga blod utgjutet.
O kom, försmält av ånger, kom
och låt ditt hjärta skapas om.
Låt tron din ande liva
och frukt i kärlek giva.

Text: Frans Michael Franzén


185 Tålig, tålig,
du Guds Lamm, som våra synder bar.
Helig, helig,
allt för oss blott du fullkomnat har.

2. Mäktig, mäktig,
synd och död du övervann till sist.
Härlig, härlig,
himlens frid oss vann du, Jesus Krist.

3. Nådig, nådig,
öknen bytte du i rosenstig.
Salig, salig,
allt du är och intet utom dig.

Text: L Almqvist
Musik: L Almqvist


186 Varför har Pilatus skrivit
"Jesus, judakonungen"
på det kors, där denne blivit
räknad bland ogärningsmän?
"Vad jag skrivit skall stå kvar",
det är allt vi får till svar.
Utan jordisk makt och ära
Jesus konungs namn får bära.

2. Skriv dig, Jesus, på mitt hjärta,
du min Konung och min Gud,
så att ingen lust och smärta
dig förmår att plåna ut.
Denna inskrift på mig sätt:
"Jesus ifrån Nasaret."
Mera vill jag ej begära,
du min salighet och ära.

Text: Thomas Kingo, övers. A.H.

187 Vi tackar dig, o Jesus god,
som rinna lät ditt dyra blod.
Från satans makt och arga list
har du oss löst, o Jesus Krist.

2. Vi beder dig, sann Gud och man:
slit sönder våra synders band,
fräls oss ifrån en evig död
och stå oss bi i all vår nöd.

3. När synden frestar, med oss stå,
när korset trycker, skynda då
att hjälpa, styrka, stödja så
att det för svårt ej vara må.

4. O Jesus, du vår broder kär,
du vill oss alltid vara när.
I vårt elände hos oss bliv
och hjälp oss till ett evigt liv.

Text: C Vischer 1597, Jesper Svedberg 1694


188 Vår Herre Kristus talat har
då han på korset fästad var
sju ord för oss på jorden.
Låt oss i minnet hålla kvar
de helga, dyra orden.

2. Det första är en förbön för
de bödelsdrängar som han hör
om dräkten kasta tärning:
De vet ej, Fader, vad de gör,
förlåt dem deras gärning!

3. Han andra ord, som kärlek bär
till mor och vän vid korset, är
en bön som son och broder:
O kvinna, se, din son är där!
O son, se där din moder!

4. Hans tredje ord, Gud vare pris,
är tröstens ord på samma vis
när han hörs rövarn svara:
I denna dag i paradis
skall du med mig få vara.

5. Hans fjärde ord oss lära kan
hur han, Guds Son och avbild sann,
för vår skull straffad blivit:
Min Gud, säg varför, ropar han,
har du mig övergivit?

6. Jag törstar, är hans femte ord.
Han som oss dukat nådens bord
sin törst ej släcka mäktar!
Besinna det, du fallna jord:
din Gud för dig försmäktar!

7. Hans sjätte ord, det innebar
att nu den seger vunnen var
om vilken Skriften ordat.
Vår frälsning nu en borgen har,
han sagt: Det är fullbordat!

8. Hjälp, Gud, att i vår sista strid
hans sista ord, så fullt av frid,
vi i vår suckan blande:
I dina händer, Fader blid,
jag lämnar nu min ande.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1855, bearb. 1986, 2008
Musik: 1697 års koralbok