Förtröstan - trygghet

293 "Alla dagar", så han sagt,
"i min bok jag skrivit.
Jag har gjort dem en och var,
mulen dag såväl som klar,
och åt dig dem givit.
Alla dagar uti nåd
i min bok jag skrivit."

2. Vilken barnatrygghet här
att ur Faderns händer
taga varje dag i tro,
stilla vid hans hjärta bo,
hur än allt sig vänder!
Tänk, så tryggt att vila få
i Guds starka händer!

3. På din Faders hjärta då
allt bekymmer kasta!
Han om allt har vård och vakt,
varje dag på dig ger akt,
till din hjälp att hasta.
På din Faders hjärta då
allt bekymmer kasta!

4. Hans barmhärtighet och nåd
skall dig troget följa.
Ljus av Herrens klarhets ljus
skall i fridens trygga hus
för allt ont dig dölja.
Hans barmhärtighet och nåd
skall dig troget följa.

Text: Olga Kullgren, bearb.
Musik: Heinrich Werner



294 Hela vägen går han med mig,
o vad kan jag önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
genom honom har min själ,
/: ty jag vet, vad än mig möter
gör dock Jesus allting väl :/

2. Hela vägen går han med mig,
är på branterna mitt stöd,
ger mig nåd för varje prövning,
styrker mig med livets bröd,
och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
/: fröjdekällor strax ur klippan
springer fram som förr en gång :/

3. Hela vägen går han med mig,
- vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
inför honom falla ned,
/: skall jag ej den sången glömma:
hela vägen gick han med! :/

Text: F J Crosby-van Alstyne 1875, Erik Nyström 1878
Musik: R Lowry 1875


295 Herren är min herde god,
mig skall intet fattas.
Han mig för till källans flod,
när av törst jag mattas.
Han mig vederkvicker väl
på de ängar gröna,
där en ljuvlig ro min själ
i hans vård får röna.

2. För sitt namn han låter mig
aldrig vilse fara,
leder mig den rätta stig,
där jag trygg kan vara.
Om jag går i mörkrets dal
jag dock icke rädes:
Gud, min tröst i alla kval,
du är där tillstädes.

3. Med din stav, ditt ord och råd
du mig troget leder,
och ett bord av idel nåd
du åt mig bereder.
Godhet blott skall följa mig
hela levnadsdagen.
Sist jag varder upp till dig
i din boning tagen.

Text: A F Runstedt 1908
Musik: G Wennerberg 1869


296 Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd, men uppenbar.

2. Andens törst hon släcker
och i hjärtat väcker
frid och stilla ro,
kärlek, hopp och tro.

3. Ja, uti dess flöden
gives bot mot döden:
i dess friska flod
blir min vilja god.

4. Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

Text: W Cowper 1772, B Ehrenborg-Posse 1854, E Linderholm 1920
Musik: Engelsk 1800-talet


297 I dina händer, Fader blid,
från nu och intill evig tid
jag lämnar mig och vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.

2. Mitt liv, min kropp och ande är
din egendom, o Herre kär.
Bevara själv vad dig tillhör
att intet ont mig skada gör.

3. I dig är jag av hjärtat nöjd,
du är min enda tröst och fröjd.
I all min nöd och stora brist
är du min hjälp, det vet jag visst.

4. Det är min tro, o Fader blid,
hjälp att jag alltid blir därvid.
Ifrån ditt barn du aldrig vik,
att jag må ärva himmelrik.

Text: B Förtsch 1609, H Ausius 1641, J Svedberg 1694, bearb.
Musik: Strassburg 1545


298 Jag lyfter mina händer
upp till Guds beg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.

Text: J Arrhenius 1694, J Svedberg 1694, ngt bearb.
Musik: M Teschner 1615


299 Jag vill inte grubbla och sörja
och se mot det mörka förflutna.
Jag vill inte räddhågat spörja
vad plåga som än står mej kvar.
Åt honom som ensam kan hela
jag lämnar det trasiga, brutna.
Vad honom det täcks åt mej dela
nu nöjd ur hans händer jag tar.

2. Det blev mej för tungsamt att bära
all sorg, både andras och egen.
Jag måste omsider mej lära
att maktlös i grunden jag är.
Bekymren, som hårt mej belastat
och hopplöst förtyngde mej stegen,
jag nu för hans fötter har kastat
som just mina bördor begär.

3. Där själv jag ej härvan kan reda,
hans vishet vet vägar att handla.
Så må han då råda och leda
min vilja, till hörsamhet böjd.
Jag lyfter i tro mina händer
till honom som allt kan förvandla,
och beder, att allting han vänder
till sist i fullkomning och fröjd.

Text: Gustav Thorsell 1920, ngt bearb.
Musik: A.H. 1991


300 Mitt hopp är byggt i evighet
på Herren, vår rättfärdighet.
Ej något eget bär jag fram
men litar helt på Jesu namn.
På klippan Kristus står mitt hus,
han är mitt fäste och mitt ljus,
allt annat flyr i stormens brus.

2. När jag är trött och i beråd
jag finner vila i hans nåd.
När stormen yr kring strand och skär
har jag mitt säkra fäste där.
På klippan Kristus står mitt hus...

3. Hans löftesord, hans blodsförbund,
det bär mej till min sista stund.
När varje jordiskt hopp förgår
är han mitt hopp, och han består.
På klippan Kristus står mitt hus...

4. När jag hör domsbasunens ljud,
låt mej bli funnen i dej, Gud,
stå klädd i din rättfärdighet,
få prisa dej i evighet.
På klippan Kristus står mitt hus...


301 O vad är väl all fröjd på jorden
mot en droppe av Jesu frid?
Är du därav delaktig vorden
rör dig föga all världens strid.
Han är friden - de dyra orden
/: tröstar ständigt i nödens tid :/

2. Får du alltid ej kännbart smaka
denna himmelska, ljuva frid,
kan du över den rätt ej vaka
under andens och köttets strid,
får den trösten du dock bejaka:
/: Jesus, Jesus han är din frid :/

3. Är du trött utav pilgrimsfärden,
suckar efter förlossningen,
lider hjärtat av synden, flärden,
ja, av kärlek till synden än,
se, besegrad är ändå världen,
/: Jesus vunnit ock över den :/

4. Gläds, ja, gläds, ty vad Jesus vunnit
är en vinning jämväl för dig.
Han en evig förlossning funnit
när i döden han utgav sig.
Snart all fruktan, all nöd försvunnit,
/: snart allt mörker blir ljust för dig :/

Text: Lina Sandell
Musik: P U Stenhammar


302 //: Om än bergen viker bort och höjderna vacklar,
skall min nåd inte vika ifrån dej ://
och mitt fridsförbund ska inte vackla
och mitt fridsförbund ska inte vackla,
säger Herren, säger Herren,
säger Herren, din förbarmare.

Text: Jesaja 54:10
Musik: Göte Strandsjö



303 //: Så ska Guds frid som övergår allt förstånd ://
så ska Guds frid som övergår allt förstånd
bevara era hjärtan
och alla era tankar
i Kristus Jesus.

Text: Paulus (Fil. 4:7)
Musik: Lennart Franklin


304 Säll är den som sina händer
i Guds händer sluter in.
Hur hans liv och lycka vänder
har han ro i själen sin.
Han är nöjd i sorg och nöd,
han har tröst i liv och död.
Till hans bästa allt sig vänder.
Han är alltid i Guds händer.

2. Sist, min Gud, jag dig nu beder:
tag min hand uti din hand,
så att du mig alltid leder,
för mig till ditt fröjdeland.
Där försvinner allt besvär,
och när loppet slutat är
och jag dig min ande sänder,
tag den då i dina händer.

Text: G Ållon 1694, bearb.
Musik: Svensk 1697


305 Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

2. Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar,
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3. Ingen nöd och ingen lycka
skall ut ur hans hand mig rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

4. Gläd dig då, du lilla skara,
Jakobs Gud skall dig bevara!
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5. Vad han tar och vad han giver
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.

Text: Lina Sandell-Berg 1856
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi


306
Var jag går, i skogar, berg och dalar,
följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Det är Herden god - väl var han döder,
men han lever i all evighet.
/: Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet :/

2. Allt vad vi till evig tid behöva,
allt vi saknar har jag i min vän.
Allt som här mitt hjärta kan bedröva
känner han och tröstar mig igen.
Väl försvinner ofta vännen kära,
men han sade själv: en liten tid,
/: sen en tid igen, och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid :/

Text: C O Rosenius 1847, bearb.
Musik: Dansk(?), ur Ahnfelts sånger 1868


307 Vi kristna bör tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt;
ty den kan ej himmelen söka,
som blott vill det jordiska öka
och blott har det timliga kärt.

2. Att tjäna två herrar tillika,
så skilda som Mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och vanvårda enderas bud.
O människa, välj till ditt bästa
vid vilken du tänker dig fästa,
och honom ditt hjärta tillbjud.

3. Misströstande sörj ej för livet:
nog får du ditt dagliga bröd.
Det är dig av Skaparen givet,
han ser ditt behov och din nöd.
Han kan sina tjänare pröva,
men aldrig skall han dem beröva
sitt bistånd, sitt huldrika stöd.

4. Dig hela naturen må lära
för misstron att blygas med skäl.
Ej fåglarna så eller skära,
men Herren försörjer dem väl.
Du mera än dessa ju skattas,
o skulle han låta dig fattas
din nödtorft, bekymrade själ?

5. Se, liljorna kunna ej spinna,
dock livar dem himmelens fläkt.
Vad färger och fägring vi finna
i all deras talrika släkt!
Själv Salomo, lycklig och mäktig,
bar icke en klädnad så präktig
som deras förtjusande dräkt.

6. Om Gud nu så gräset bekläder,
som blomstrar på marken så kort,
i dag med sin vällukt oss gläder,
i morgon är vissnat och torrt,
hur gör du dig oro och smärta?
Ack, skulle, o klentrogna hjärta,
den Allgode glömma dig bort?

7. Dig trogen i plikterna skicka;
spörj ej efter hedningarns sed:
vad skola vi äta och dricka,
vad skola vi kläda oss med?
Gud lovar för detta att sörja:
med hopp kan du arbetet börja,
i frid kan du lägga dig ned.

8. Så lämna all otidig möda
och var ej en fåfängans träl.
Sörj icke för kläder och föda,
men sörj för din fattiga själ.
Sök ivrigt och flitigt Guds rike
och hugna din torftiga like,
så får du det övriga väl.

Text: H Spegel 1686, J O Wallin 1816, ngt bearb.
Musik: Tysk? 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624

308 Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vårt vapen trygga.
På honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi vilja bygga.
Mörkrets förste stiger ned,
hotande och vred,
han rustar sig förvisst
med våld och argan list.
Likväl vi oss ej frukte.

2. Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi stå, av honom stödda.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är.
Han är den Herren Gud
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat.

3. Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
dock, när ibland oss Herren bor,
platt intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd,
och hans kraft är tömd.
Han på ett huvudhår
oss skada ej förmår,
ett ord kan honom fälla.

4. Guds ord och löfte skall bestå,
vi det i hjärtat bäre.
För himmel, ej för jord, vi gå
till strids och glade äre,
äre alltid väl till mods,
fast vi våge gods
och ära, liv och allt:
ske blott som Gud befallt.
Guds rike vi behålle.

Text: M Luther 1528, O Petri (?) 1536, J O Wallin 1816
Musik: M Luther 1529, ngt bearb.


309 Är det sant att Jesus är min broder?
Är det sant att arvet hör mig till?
O så bort med alla tårefloder,
bort med allt som här mig ängsla vill!

2. Gud min broder - under över under!
Större nåd väl aldrig tänkas må!
Fast jag ej kan tro det alla stunder
är jag salig på hans ord ändå.

3. Fast jag aldrig tror det som jag ville,
är dock saken alltid lika sann.
Ej i tvekan jag min frid förspille,
då ju Jesus aldrig ljuga kan.

4. Han har sagt: "Min Fader, eder Fader",
han har sagt: "Min Gud och eder Gud."
O, min arma själ, är du ej glader
att ock du har fått ett sådant bud?

5. O det broderskapet, se det gäller
mer än allt vad här man nämna kan,
ty i bredd med Jesus det mig ställer,
ger mig rätt till samma arv som han.

6. Samma arv däruppe i det höga,
samma himmel, samme Gud och Far.
Herre, Herre, öppna blott mitt öga
för de skatter jag dock verkligt har!

Text: L Sandell-Berg 1863, 1882
Musik: O Ahnfelt 1863, alt. A L Webber