min brist och skröplighet,
som visas alla dagar,
dagar.
Mig stärk, du som allting vet!
2. O värld, som oss bedårar,
du är så underlig.
Nu fäller jag många tårar,
tårar,
du fört mig på villostig.
3. Nu överger jag dem alla
och världens falska list.
Jag vill mig till Jesus hålla,
hålla.
Han hjälper mig från min brist.
4. Allt det mig Gud vill unna,
ej någon förmena kan.
Mitt hopp i alla stunder,
stunder,
står till min Frälserman.
5. Bistå mig, helge Ande!
Och var oss alla blid,
att vi i tron må stånda,
stånda,
och glädjas till evig tid.
6. O du som synd förlåter,
du helga Treenighet,
tag mig till nåder åter,
åter,
och giv mig en evig fred.
7. När man än vill besinna
vad synden med sig för,
kan man ej annat förnimma,
förnimma,
än sorg som aldrig dör.
8. Den stund då vi var bundna
med syndens hårda band,
har Kristus den övervunnit,
vunnit,
allt med sin mäktiga hand.
9. Rättfärdighet, frid och frihet,
det kommer av Jesus Krist,
som oss allt gott nu giver,
giver.
Det tror jag först och sist.
10. I Gud står all vår glädje,
han är vår salighet.
Så låt oss honom tillbedja,
bedja,
och ära i evighet!
Text: Lars Persson (Laurentius Petri), bearb. A.H. 2008
Musik: Ur 1697 års koralbok
283 Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds Lamm,
låt det bli en dubbel bot
mot min synd och lagens hot.
2. Med min fromma möda jag
aldrig fylla kan din lag,
om mitt nit blev aldrig matt,
om jag grät båd dag och natt,
står dock syndens fläckar kvar,
blott i dig jag frälsning har.
3. Intet kan jag giva dig,
till ditt kors jag sluter mig,
naken dig om kläder ber,
hjälplös upp till nåden ser.
I din livsvåg låt mig tvås,
Herre, annars jag förgås!
4. Vid vart flyktigt andedrag
och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
Text: A M Toplady 1776, Betty Ehrenborg-Posse 1854
Musik: T Hastings 1830
284 O du som alla hjärtan ser
och alla hjärtan döma skall,
Allsmäktige, vi faller ner
i stoftet vid din fotapall.
Här samlas medellös och rik,
här hög och låg ej skiljas vill,
den ene är den andre lik,
oss namnet syndare hör till.
2. Ack, fjärran gångna från det liv
som är i dig, vi länge gått
med jordens sorg och tidsfördriv
och glömt för dem vår himlalott.
Ja, vi har övergivit dig
i tankar, tal, begär och värv
och hastat på de dårars stig
med stora steg till vårt fördärv.
3. Vi vill nu ej med fagert sken
oss värja mot din stränga rätt,
ty inför dig är ingen ren,
din lag vi alla överträtt.
Nej, vi vill hellre med varann
åkalla din barmhärtighet
och tro på den som skyla kan
vår brist med sin rättfärdighet.
4. Lyft upp vår själ ur jordens mull,
vårt hjärtas uppsåt styrk och stöd
att akta godhet mer än guld,
och rädas mer för synd än nöd.
Låt ära växa i vårt land,
låt frid och rätt där sammanbo
och trohet räcka godhet hand,
till enskilt väl och allmän ro.
5. Ja, gör oss, Herre, till ett folk
med fromhet vist, med vishet fritt,
där varje röst är hjärtats tolk
och varje hjärta, Gud, är ditt,
ett folk som glatt beflitar sig
att villigt göra det du bjöd
och så på dig förlitar sig
i väl och ve, i liv och död.
Text: Johan Olof Wallin 1818, ngt bearb. A.H. 2008
Musik: "Gör porten hög"
284 Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skall jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig.
2. Jag bävar då jag uppåt himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och kastar till jorden jag ögonen ner:
där är mina synder bedrivna.
Gud vare mig syndare nådig.
3. Vart skall jag mig vända, vart finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud vare mig syndare nådig.
4. O Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv
och tag ej ifrån mig din Ande!
Din frid mitt oroliga samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud vare mig syndare nådig.
5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mig ej må bliva förspillt.
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig.
Text: Olof Kolmodin 1734, Chr. Dahl 1807, F M Franzén 1814
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar