fredag 3 augusti 2012

47 O Fader vår, barmhärtig, god





1. O Fader vår, barmhärtig, god,
som oss till dej vill kalla
och rena oss med Kristi blod
som borttar synder alla:
låt komma, Gud, till oss ditt ord,
din vilja att förklara,
låt det i mörkret på vår jord
ett ledljus för oss vara,
låt ingen vilse fara!

2. Tillsammans ropar vi till dej,
vår nöd oss därtill driver,
ty ingen tar ditt ord till sej
om du ej nåd oss giver.
O Gud, vår Fader, tänk därpå
att djävulen vill blanda
sitt ogräs i din säd, och få
oss mänskor sej tillhanda.
Så sänd till oss din Ande!

3. O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dej tagit,
du känner bäst vår stora brist,
du trött och frestad varit.
O Jesus, du vår Broder kär,
ditt löfte vi påkallar:
sänd Hjälparen som sanning lär
och kan bevara alla
för att ifrån dej falla.

4. O du Guds helge Ande, kom!
Slit sönder satans snara.
Giv ordet i vårt hjärta rum
och oss i tron bevara,
så att envar blir heliggjord
och prisar Gud med gamman,
ja, så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen!


Text: Olaus Petri 1526, ngt bearb. A.H. 2011
Musik: Medeltida/Magdeburg 1524, alt. Heinrich Schütz



Enligt Oscar Lövgren Olaus Petris främsta psalm (jag har ingenting att invända). Om Olaus Petris psalmdiktning i allmänhet och denna psalm i synnerhet skriver Emil Liedgren (cit. efter Lövgren): "Det är inte minst i psalmen som den svenske reformatorn Olaus Petri hävdar sin personliga egenart och sin självständiga uppfattning bredvid den store lärofadern. Luthers stormande kraft och glada dristighet äger han ej, dennes betagande naiva innerlighet och värme ej heller. Det är något mera torrt, tunglynt och betänksamt, kanske specifikt uppsvenskt och närkingskt hos smedssonen från Örebro, ett härdat, oböjligt mod, ett sällsynt redligt sinnelag, men föga av bredd och festlig råga. Hans otvivelaktigt yppersta psalm 'O Fadher wåår barmhertigh och godh" andas, betecknande nog, icke lättnad och jubel utan beklämmande oro, ansvarskänsla och kämpande bön." 


Vilket välformulerat dravel, frestas man utbrista om Liedgrens karaktäristik! Det är väl den femtaktiga (jo!) mollmelodin och själva utgångsläget som får psalmen att låta lite beklämmande ibland, men i huvudsak är det ju samma trosfrimodighet och dristighet i bönen som hos Luther. (Som ju även skrev "Ur djupen ropar jag till dig" och "Vår egen kraft ej hjälpa kan; vi vore snart förströdda"). Läs eller snarare bed sista versen högt och fundera på var det "torra, tunglynta och betänksamma" (för att inte tala om närkingska!) skulle vara till finnandes. Och är inte även anslaget så evangeliskt befriande som tänkas kan?

Melodin trycktes enligt Lövgren i Teutsch Kirchenampt, Strassburg 1525, till texten Es wollt uns Gott genädig sein (sv. övers. Gud över oss förbarmar sig), men anges numera vara känd från Magdeburg 1524 och utgå från en medeltida melodi. Jfr Youtube-klippet överst, där man dock hör att melodin förenklats något i svensk tradition.

O Petri:

Inga kommentarer: