torsdag 14 januari 2010

875 Nattens skuggor sakta viker









1. Nattens skuggor sakta viker,
morgonstjärnan ljuvligt ler,
snart den sälla dagen randas,
och dess sol går aldrig ner.
Herren kommer,
Herren kommer,
slut är då all jordens strid.
Bruden siras,
bröllop firas
i en evig fröjd och frid.

2. Vilket jubel inför tronen
när de frälsta där en gång
efter tidens vedermöda
stämmer upp sin segersång!
Herren kommer...

3. Herre Jesus, håll mig redo
till ditt möte varje stund!
Sen må jord och himmel falla,
fast består min sällhetsgrund.
Herren kommer...

Text (=SvPs1986 nr 318): Nils Frykman 1889 (47 år)

Denna psalm om Kristi återkomst som en gryning ("morgonstjärnan ljuvligt ler", jfr Uppenbarelseboken 22:16) trycktes första gången i tidningen Sanningsvittnet nr 32 1889. Den tillhör alltså - om den inte legat i skrivbordslådan flera år - den mer "mogne" Nils Frykmans skapelser och tycks vara skriven efter hans emigration till USA. Men eftersom han verkade i bygder med många nyutvandrade svenskar (i Chicago- resp. Minneapolis-området) kunde han fortsätta skriva sina sånger på svenska. En av hans söner och Andrew L Skoog översatte dem dock sedermera till engelska/amerikanska.

Psalmen har en övervägande ljus "gryningsstämning", ja, rena jublet bryter lös i vers två! Men sista versen präglas också av stort allvar: "Dyre (Herre) Jesu, håll mig redo". Den strofen har inte sällan sjungits separat som avslutning av gudstjänster och t.o.m. årsmöten och sammanträden.

N Frykman:

J McGranahan:

Inga kommentarer: