lördag 2 april 2016

28 Min själ ska lova Herren






1. Min själ ska lova Herren,
och allt som är i mej hans namn.
Han är ej från oss fjärran,
han möter oss med öppen famn.
Han all vår synd förlåter
och helar all vår brist,
till nåder tar oss åter,
hans ord är fast och visst.
Vår ungdomstid han mättar
med glädje utan tal
och ålderns börda lättar
och hjälper oss i dödens kval.

2. Var dag han oss förkunnar
sin helga lag, sin vilja god,
och i sin nåd förunnar
oss till det goda kraft och mod.
Han kärlekslöst ej tuktar
och sen till vrede är,
mot dem som honom fruktar
hans nåd oändlig är,
han den så högt befäster
som himlens ljusa bloss;
som öster är från väster,
så långt tar han vår synd från oss.

3. Som sej en far förbarmar
och barnens fel förgäter snart,
så Gud i sina armar
oss tar och tröstar underbart.
Han vet vårt svaga väsen,
av stoftet är det gjort,
vi blomstrar såsom gräsen
och vissnar lika fort.
När blåsten blomman hinner
den mister all sin prakt, 
så människan försvinner,
här hjälper inte konst och makt.

4. Men Herrens nåd, den varar
i både tid och evighet
mot dem som honom svarar
och söker hans rättfärdighet.
Allt hör ju till hans välde,
hans tron i himlen står,
ni änglar som er ställde
till Herrens tjänst och vår,
allt jorden fått att bära
på Herrens skaparbud,
kom, sjung till Herrens ära,
ja, låt oss alla prisa Gud! 

Text ("Nun lob, mein Seel, den Herren"): Johann Gramann (Poliander) 1530, 1540 (43, 53 år), efter David Isaisson (Psalt. 103), övers. Laurentius Petri Nericius? 1562 (63 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. 1986, 2016
Musik: 1400-talet, Hans Kugelmann 1540 (45 år ca), ngt bearb.
Lyssna till hur psalmen sjungs i Gedächtniskirche, Berlin, 2009:


Denna reformatoriska lovpsalm, som alltigenom bygger på Psaltaren 103, utgavs första gången år 1540 genom ett separattryck i Nürnberg. I Then Swenska Psalmboken 1567 fanns en svensk översättning, som troligen utförts av psalmbokens utgivare ärkebiskop Lars (Laurentius Petri). I den formen togs den också in i 1695 års psalmbok som nummer 85 (se nedan), men bearbetades för 1819 års psalmbok, i vilken form den fördes vidare till 1937 års psalmbok. För 1986 års psalmbok gjordes en ny bearbetning (även en i Finland), men psalmen har alltså en så stark ställning att den funnits med i alla svenska psalmböcker sedan 1500-talet.

Detta beror naturligtvis i grunden på att förlagan i Psaltaren är så älskad - den är en riktig tröstepsalm, ett gammaltestamentligt evangelium. Men det beror säkert också på den medryckande valsmelodin. Denna melodi trycktes samma år som originalpsalmen i Hans Kugelmanns körverk Concentus novi trium vocum accomodati. Här i Sverige har vi lagt till två toner i sista takten eftersom vi (av någon anledning) har två stavelser extra i strofernas slutrader.

Så här såg den svenska texten ut före 1819:

Min själ skall lofwa Herran;
mitt hjerta skall ock prisa hans namn;
han gör stor mon och ära
sin christenhet i alla land.
Synderna han förlåter
och helar wår swaghet all:
med nåde han oss omfattar
och hjelper af dödsens qwal.
Rikeliga han oss mättar,
förnyar ock andans kraft,
beskärmer med lag och rätter
de oskyldiga ifrån straff.

Han låter oss förkunna
sin´ herrliga werk och wilje god,
och allt godt han oss unnar
af blotta nåd och kärlighets mod.
Hans wrede hafwer snart en ända
och straffar oss icke efter wåra skuld:
sin mildhet han till oss wänder,
dem blödigom är han huld.
Hans nåd är högt befästad
öfwer dem, honom frukta rätt:
som öster är långt ifrån wäster,
så gör han oss wåra synder qwitt.

Som sig en fader förbarmar
och barnens brott förgäter snart,
så gör Gud med oss arma,
som lita till hans faderliga art.
Han känner wårt swaga wäsend´,
att wi äre mull och stoft;
wår lifstid liknas wid gräset,
som blomstrar med herrliga lukt.
När wädret blås derunder,
förfalnar allt dess prål;
menniskan snart förswinner;
här hjelper hwarken makt eller wåld.

Men Herrans nåd allena
blifwer stadig och fast i ewighet,
när man af trone rena
åstundar hans rättfärdighet,
så ock hans bud behåller:
han hafwer i himmelen satt sin stol.
I englar och starke hjeltar,
som fören hans kraftiga ord,
hans lof skolen j utsprida
bland alla hans kreatur.
Min själ i alla tida
skall lofwa Herran, wår Gud.

Inga kommentarer: