onsdag 23 september 2015

782 Bort, värld, med all din gunst och prakt




1. Bort, värld, med all din ståt och prakt,
som själars ro förtagit,
bort, rikedom och gunst och makt
som mången man bedragit,
bort, syndig njutnings yppighet,
som gör att lätt vi viker
från kärlek och barmhärtighet
och skiljs ifrån Guds rike.

2. Hur mången lever inte här,
som vore honom livet
till idel lek för hans begär,
till nöjen endast givet!
I rus och yra spiller han
det goda Gud oss giver
och stormar lik den rike man,
som dagens text beskriver.

3. Där håvor slösas utan skam,
där är han gärna inne,
men vågar armod träda fram,
förbittrar sej hans sinne;
den fattige får hårda ord,
får vid hans dörrar ligga
och för sin hunger från hans bord
förgäves smulor tigga.

4. En tid, en dag det räcker så,
då blir varandra lika
de som till nödhjälp måste gå
och de omätligt rika.
Vad olikt varit har förut,
det jämnas allt i graven,
där klädes purpurn av till slut,
där fälles tiggarstaven.

5. Vid slutet, vad bevaras väl,
när världslig ära ramlat?
Vem har då skatter åt sin själ
för evigheten samlat?
Den ensam är i sanning rik
och värd att lycklig skattas.
All annan lycka, bubblan lik,
knappt ägs förrn den oss fattas.

6. Ve sådan fröjd, som drar oss bort
från glädjen utan ände!
Ve sådan lust, som är så kort
och slutar i elände!
Ve sådan glans och rikedom,
som när oss döden nalkas
oss lämnar kvar med törstig gom
att evigt aldrig svalkas!

7. Nej, Jesus, ge mej kamp och nöd
långt hellre här i världen,
än helvete och avgrundsglöd
bakpå den sista färden!
Men får jag gods och guld, så gör
mej snar att mej förbarma
och med din nåd mitt hjärta rör
till hjälp åt dina arma!

Text: Johan Ludvig Runeberg efter Lukas 16
Musik: Burkhard Waldis

Inga kommentarer: