måndag 16 februari 2015

784 Är än min röst som änglars tunga




1. Är än min röst som änglars tunga
och klingar än så skönt min psalm,
kan ej min själ i kärlek sjunga,
allt ljuder som den döda malm.
All bön jag fram till Herren bär
förutan kärlek intet är.

2. Jag må Guds verk profetiskt skåda
och livets hemligheter se,
fritt över Andens krafter råda
och i min tro mej mäktig te:
för Gud, som gåvorna beskär,
jag utan kärlek intet är.

3. Om allt vad här jag kunnat vinna
jag gåve dem som lider nöd
och lämnade min kropp att brinna
på bålet i martyrens död,
hur än min gärning prisas här,
den utan kärlek intet är.

4. Av högmod kärleken ej villas,
men gläds åt sanning, rätt och frid.
Där kärlek bor, all vrede stillas,
ty den är tålig, mild och blid.
Jag allt fördrar och hoppas, tror
om kärlek i mitt hjärta bor.

5. Allt styckeverk förgår i tiden,
som barnets tänkesätt förgår
när barnaåldern är förliden.
En gång, då allt fullkomnat står
jag klart får se vad jag nu tror
där oförgänglig kärlek bor.

6. Snart profetian skall försvinna,
vår kunskap sina gränser nå
och tungomålens tid förrinna:
tron, hoppet, kärleken bestå.
Men störst av allt vad tanke vet
är kärleken, i evighet.

Text: Johan Alfred Eklund efter S:t Paulus (1 Kor. 13)
Musik: Georg Neumark

Inga kommentarer: