måndag 21 januari 2013

569 Som en härlig gudomskälla






1. Som en härlig gudomskälla,
rik och mäktig, djup och stor,
är den kärlek, nåd och sanning
som i Jesu hjärta bor.
Han har öppnat pärleporten,
så att jag kan komma in.
Genom blodet har han frälst mig
och bevarat mig som sin.

2. En gång som en jagad duva,
som en sårad hjort jag var,
men ett djupt förkrossat hjärta
Jesus ej förskjutit har.
Han har öppnat pärleporten...

3. Under över alla under!
Allt förlät han mig en gång.
Om hans underbara godhet
glad jag sjunger nu min sång.
Han har öppnat...

4. När en gång i livets morgon
till den gyllne port jag når,
då för Jesu stora kärlek
ock för mig den öppen står.
Han har öppnat...



Text (=SvPs1986 nr 235): Fredrik Arvid Bloom 1917 (50 år), bearb. 1929
Musik: Alfred Olsen Dulin före 1917 (22 år)

Tillsammans med Den blomstertid, Härlig är jorden och Tryggare kan ingen vara är nog "Pärleporten" (som ovanstående text brukar kallas) den psalm i psalmboken som flest svenskar känner till. I motsats till de övriga kan den sjungas och skrålas i de mest oväntade sammanhang, ungefär som ansvarskännande 1600-teologer upplevde att de lutherska psalmerna utnyttjades (på krogen et c). Den glada, "hejiga" melodin inbjuder naturligtvis till detta, men man får nog hoppas att själva texten till "Pärleporten" - som ju är centralt evangelisk - ändå på något sätt fortfarande väcker gensvar i folks inre, även om den (med sedvanlig svensk prydhet inför allvarliga andliga frågor) mest parodieras och/eller görs till föremål för ganska vänligt gyckel.

Bloom var en rörlig för att inte säga orolig själ, både geografiskt och på flera andra sätt. Efter att ha avlagt navigationsexamen och levat på haven som sjöman gick han i land och blev frälsningsofficer i Amerika. (Eventuellt efter att ha försökt lyckan som guldgrävare, jfr Guldgrävarsången). Sedan gick han (1901-04) pastorsutbildning vid North Parks pastorsseminarium i Chicago (samtidigt som han i Sverige obefintligförklarades i 1902!) och arbetade som pastor i några församlingar i USA. Men han övergick snart till att bli försäljare och ansåg sej själv ha förlorat livet i Gud.

År 1917, vid 50 års ålder, fick han en ny "frälsningsupplevelse" på Frälsningarmén och återvände till pastorskallet. Hans äktenskap upplöstes dock snart därefter och han återvände 1921 till Sverige. Där gifte han om sej och arbetade som missions- och baptistpastor i bl.a. Säter, Rättvik och Uddevalla, där han avled i blindtarmsinflammation strax före sin 60-årsdag.

Sången om "Pärleporten" skrevs på svenska just efter Blooms återkomst till kristen tro och kristet arbete, och den är tillsammans med Guldgrävarsången författarens överlägset mest kända. Den finns även på engelska under titeln "Love divine, so great and wondrous". Och så här låter tydligen den nederländska varianten:




Och en fri improvisation över samma koral (den skulle Dulin och Bloom ha fått höra!):



F A Bloom:

Inga kommentarer: