1. Naturen åter träder
förnyad fram i högtidsskrud.
Allt av din nåd sej gläder,
du världens Skapare och Gud.
Av solens milda strålar
förlängs nu glädjens dag,
och blommans knopp du målar
med färger och behag.
Du fröjdar alla väsen
med känslan av din nåd,
din dagg på låga gräsen
är ymnighetens förebåd.
2. Dej, milde Fader, ärar
allt vad du liv och anda gett:
dej prisar luftens härar
som din försyn ett bord berett,
dej prisar regnets droppar
och vindens ljuva fläkt
och fruktens späda knoppar
och trädets rika dräkt
och havets vilda vågor
och bäckens lena fall
och blixtens klara lågor
och åskans dunder, fart och knall.
3. Till dej naturen sänder,
o Skapare, sin högtidssång.
Dej prisar flodens stränder,
dej prisar källans friska språng.
De stjärnbeströdda himlar
och djup som döljer sej,
allt vad i böljan vimlar,
allt, Fader, prisar dej,
och allt vad ljuset gläder
och allt vad jorden bär
till dej med lovsång träder
och vittne om din godhet är.
Text: Samuel Ödmann 1795 (45 år)
Musik: 1400-talet/H Kugelmann 1540 ("Min själ skall lova Herran")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar