1. Misströsta ej, min själ!
Gud gärna sej förbarmar.
Kom fram och kasta dej
i Guds, din Faders, armar!
Han har dej hjärtligt kär,
hans famn dej öppen står
och i hans ömma vård
som barn du vila får.
2. Fastän din syndaskuld
allt upp till himlen räcker,
hans nåd dock högre går
än himlens valv sej sträcker.
Fast syndabördan dej
till avgrund trycker ner,
hans hand dock hjälpa kan
och säker räddning ger.
3. Om han ej hade lust
att våra själar frälsa,
att skänka döda liv
och sjuklingar sin hälsa,
om han sitt nöje fann
i syndarns dom och död,
och inte gärna vill
få hjälpa dem ur nöd,
4. månn´ han då givit ut
det käraste han ägde,
en skänk som himmelen
och jorden övervägde,
sin Son, sin ende Son,
att dö för syndare
och därmed lösa oss
från avgrundskval och ve?
5. Nej, då han gav sin Son,
vad skall han mera giva,
att mänskor må ur nöd
och dödsdom frälsta bliva?
Kan du väl ändå tro
att han ej vill dej väl?
Vad kan han göra mer
än han dej gjort, o själ?
6. Den tyngd som trycker dej,
den sorg, ditt hjärta plågar,
den längtan efter nåd
som i ditt inre lågar,
o låt den föra dej
idag till korsets fot,
hos Jesus finner du
för allt elände bot.
7. O om vi bara rätt
vår Gud, vår Jesus kände,
och såg hur kärleksfullt
han ser till vårt elände!
O om vi bara rätt
på honom kunde tro!
Han säger: "Kom till mej,
så vill jag ge dej ro."
Text: Peter Lorents Sellergren, bearb. A.H. 2008
Musik: Fäbodpsalm från Sollerön (Visa från Utanmyra)
P L Sellergren:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar