torsdag 14 januari 2010

855 Älskar barnet modersfamnen



1. Älskar barnet modersfamnen,
strävar dagakarln till ro,
bräckta skeppet in i hamnen,
skrämda fågeln till sitt bo,
då kan trygg jag möta döden,
där jag, sövd från kval och strid,
föres till en evig frid.

2. Sötma från den starke flyter,
mat av frossaren skänks ut.
Jesu död vår död förbyter
i en glädje utan slut.
Döden är ju nu min vinning,
nu när Jesus är mitt liv,
i sin död han gjort mig fri.

3. Varför skulle jag ej vilja
gå med Simeon i frid
och ju förr dess hellre skilja
mig från denna mödas tid,
från en svag, förgänglig hydda,
från en ond och fåfäng värld,
full av ränker, våld och flärd?

4. Sälla stund då bandet brister
och jag blir den Adam kvitt,
som med tusen streck och lister
ännu bor i hjärtat mitt,
då jag leda synden slipper,
som här gör mig trög och kall
och jämt kommer mig på fall!

5. Men om dig, min Gud, behagar
i ditt kärleksfulla råd
att förlänga mina dagar,
gör mig nöjd med all din nåd.
Gör då också hela hjärtat
ständigt mera till dig böjt
och i Jesus helt förnöjt.

6. När jag sist skall hädanfara,
var hos mig, du vän så god,
i min själ dig själv förklara,
stärk och gläd mig med ditt blod.
Låt mig för din död och plåga
komma full av liv och fröjd
hem till dig i himlens höjd!


Text: Johan Kahl 1745 (24 år, han dog 1746), bearb. A.H. 2008
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

Inga kommentarer: