Vår

239 Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.
Hur livligt solen strålar,
hur majestästiskt mild!
För dödliga hon målar
odödlighetens bild.

2. Förskönad nu naturen
står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar
som skiftar tusenfalt!
Se, runt omkring dig blommar
och lever, doftar allt.

3. I luften kan nu höras
mångtusen fröjdeljud.
Skall ej vår tunga röras
och lova Herren Gud?
Må kölden i vårt sinne
lik vinterkylan fly
och kärleken därinne
lik vårens morgon gry.

4. Snart våren är förliden,
men, Jesus, här förbliv!
Rättfärdigheten, friden
och Andens glädje giv,
att hjärtats storm må tystna
och själen fylld av ro
till dina bud må lyssna,
på dina löften tro.

Text: J O Wallin, bearb.
Musik: Svensk folkvisa 1693


240 Medan allting ler och blommar
under livets korta vår,
tänk på honom som så trogen
än vid hjärtedörren står.
Öppna, öppna, innan hösten
sopar varje blomma bort.
Öppna medan solen skiner,
levnadsdagen är så kort.

2. Jesus vandrar vid din sida,
kanske okänd av dig än.
Månne han alltjämt skall komma
dag från dag på nytt igen?
Öppna, öppna, innan hösten...

Text: Lina Sandell-Berg 1876
Musik: Svensk 1876


241 Naturen åter träder förnyad fram i högtidsskrud.
Allt av din nåd sig gläder,
du världens Skapare och Gud.
Av solens milda strålar
förlänges glädjens dag,
och blommans knopp du målar
med färger och behag.
Du fröjdar alla väsen
med känslan av din nåd.
Din dagg på låga gräsen
är ymnighetens förebåd.

2. Dig, milde Fader, ärar
allt vad du liv och anda gett:
dig prisar luftens härar
som din försyn ett bord berett,
dig prisar regnets droppar
och vindens ljuva fläkt
och fruktens späda knoppar
och trädets rika dräkt
och havets vilda vågor
och bäckens lena fall
och blixtens klara lågor
och åskans dunder, fart och knall.

3. Till dig naturen sänder,
o Skapare, sin högtidssång.
Dig prisar flodens stränder,
dig prisar källans friska språng.
De stjärnbeströdda himlar
och djupets mörka stig,
allt vad i böljan vimlar,
allt, Fader, prisar dig,
och allt vad ljuset gläder
och allt vad jorden bär
till dig med lovsång träder
och vittne om din godhet är.

Text: Samuel Ödmann 1795
Musik: 1400-talet/H Kugelmann 1540


242 Vårsol blickar vänligt ner,
glatt hon nickar, skönt hon ler,
giver sippan liv på nytt
när från klippan isen flytt.

2. Gräset spritter upp så grönt,
fågelns kvitter klingar skönt.
Allt sig gläder: det är vår!
Högtidskläder ängen får.

3. Bönen stige då till Gud
och invige med sitt ljud
glada vårens korta stund,
under årens snabba rund.

4. Må ock fröjden lyfta mig
upp mot höjden, Gud, till dig!
Böj mitt sinne själv därvid,
bo därinne med din frid.

5. Låt min tunga röra sig
till att sjunga glatt om dig.
Dig jag prise i mitt bo
och bevise så min tro.

Text: Lina Sandell