Pingst

206 Du vid din bortgång, Herre vår,
oss lovat Anden sända,
den helge Ande som utgår
att Herrens eld upptända
i alla hjärtan som i tro,
trots synd och brist, som i dem bor,
på ordets kraft förtröstar.

2. Ty ej åt lärjungarna blott
är detta löfte givet.
Nej, samma löfte vi har fått,
det står så tydligt skrivet.
Vi därför ber av hjärtats grund:
O Jesus Krist, du livets brunn,
uppfyll oss med din Ande.

3. O Jesus, gjut i våra bröst
din glädjeolja rena.
Uppfyll oss med din Andes tröst
och innerligt förena.
Ja, till ett hjärta och en själ
i kärlek slut oss samman väl,
med fridens band omhägna.

4. Du minns ditt löfte, Jesus kär,
du kan ditt ord ej glömma:
från den som tron inom sig bär
skall livets vatten strömma.
Så ber vi dig av hjärtats grund:
O Jesus Krist, i denna stund
gjut över oss din Ande!

Text: F G Hedberg

207 Från himlen kom en väldig vind,
en väldig vind,
med eld till lärjungskaran in.
Halleluja, halleluja!

2. Guds Ande var å färde då,
å färde då,
och folket kom och hörde på,
halleluja, halleluja.

3. Och Sankte Per i Anden stark,
i Anden stark,
bar vittnesbörd om allt Guds verk,
halleluja, halleluja,

4. och först och främst om Jesus Krist,
om Jesus Krist.
Allt folket kände då sin brist.
Halleluja, halleluja.

5. Man sökte då Guds fred och nåd,
Guds fred och nåd:
"Ni män och bröder, ge oss råd."
Halleluja, halleluja.

6. "I Jesu namn låt döpa er,
låt döpa er
till syndernas förlåtelse."
Halleluja, halleluja.

7. Som gåva ska ni alla då
ni alla då
den heliga Guds Ande få."
Halleluja, halleluja.

8. Det skedde som ett åsknedslag,
ett åsknedslag.
Guds kyrka föddes denna dag,
halleluja, halleluja.

9. Det såddes ut ett litet frö,
ett litet frö,
till synes dömt att fruktlöst dö,
halleluja, halleluja.

10. Det växte till ett väldigt träd,
ett väldigt träd,
och himlens fåglar bygger där,
halleluja, halleluja.

11. Av Herrens Ande och hans ord
och av hans ord,
Guds kyrka växer på vår jord,
halleluja, halleluja.

*12. Vi tackar Gud, som hör oss bäst,
som hör oss bäst,
för pingstens underbara fest,
halleluja, halleluja!

M. B. Landstad, övers. A.H.


208 Helige Ande, kom till oss från ovan,
du som med Fadern och Sonen är Gud.
Kom att oss skänka den himmelska gåvan,
möt din församling, din längtande brud.
Du är det ljus som kan Jesus förklara,
bygga Guds kyrka och leda hans folk,
hela Guds sanning för oss uppenbara,
vara den himmelska kärlekens tolk.

2. Jesus, du sänder från himmelens boning
Anden som nådens och frälsningens pant.
Härligt förklarad blir så din försoning,
världen får veta att ordet är sant.
Eldstungor flammar, hör, gamla och unga
vittnar i jubel om undret som hänt.
Lösta från fruktan igen kan vi sjunga
lovsång till Gud som sin Ande har sänt.

3. Himmelska tröstare, du som kan gjuta
läkande olja i svidande sår,
styrk oss och led oss så att vi får njuta
frukt av din frälsning som allting förmår.
Skapa du i oss förnyade hjärtan,
led oss i sanning och hjälp oss ur nöd.
Tålamod skänk oss i striden och smärtan,
var du vår levande kraft i vår död.

Text: Johan Nordahl Brun 1786, Alfons Takolander 1927, bearb.
Musik: O Ahnfelt

209 Herre, se, vi väntar alla
att du våra böner hör
och att du med oss som fordom
än ett pingstens under gör.
Gjut din Ande, gjut din Ande
över varje törstig själ
och i allas våra hjärtan
nu ditt verk fullborda väl.

2. Låt den helga elden falla
uti våra hjärtan så
att den där må helt förbränna
vad som finns av hö och strå.
Gjut din Ande...

3. Andens gåvor till oss dela
och låt under bland oss ske.
Med din kraft de sjuka hela
och din frälsning låt dem se.
Gjut din Ande...

Text: v.1-2 Eric Bergquist 1904, v. 3 E Hane 1910
Musik: Paderborn 1765


210 Kom, utgjut din Ande, o Jesus Krist!
Låt ordet oss väcka och kalla.
I världen så mången sin tro har mist,
du ensam kan rädda oss alla.

2. Vi ber dig om bättringens sinnelag,
blott du kan oss rena och tukta.
Kom, hjälp oss av nåd, att vi varje dag
må högmod och säkerhet frukta.

3. Du ser hur den onde med andlig död
vill bygden och landet föröda.
Kom, Herre, och giv oss din nåd, ditt stöd
och liv åt de andligen döda.

4. Du väckelsens eldar har tänt en gång,
vårt folk såg välsignelsens tider.
Ur samvetets nöd föddes bot med sång,
man prisade Frälsarens strider.

5. Den elden nu tänd i vårt eget bröst.
Låt Anden betvinga oss unga,
så synden vi lämnar och världens tröst,
men Frälsarens verk vill besjunga.

6. O Jesus, så bed du för oss till Gud.
Din Fader, han lyssnar till orden.
Han sänder sin väckelses förebud
och vinden från himlen når jorden.

Text: Wilhelmi Malmivaara, Mikael Nyberg


211 Nu stunden är kommen, o saliga fröjd,
den stund som bebådad är vorden,
då Anden sig sänker från himmelens höjd
att bygga Guds kyrka på jorden.
Vad tröst och vad trygghet det budet beskär,
att Hjälparen, sanningens Ande, är här,
som lovats i mästareorden!

2. De fromma som bidat i längtan och hopp
får skåda Guds väldiga under.
Ej löftena glömts under tidernas lopp,
de vilar på klippfasta grunder.
Men tungor av eld giver himmelen svar
på brinnande böner och suckar, som var
så tunga i tvivlande stunder.

3. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst
som bot i Jerusalem bjuder.
Det går likt ett styng genom tusende bröst,
när Petrus´ förkunnelse ljuder.
Guds kyrka nu föds i den heliga stund,
och än står hon fast på sin eviga grund,
hur tiden än stormar och sjuder.

4. O människa, gläd dig och prisa din Gud,
som dig med sin Ande hugsvalar,
och var ej en träl under bokstav och bud,
när nåden från himmelen talar.
I ordet och bönen din hugnad du får
och mod i ditt hjärta, om vägen än går
igenom de mörkaste dalar.

5. Ack, mildaste Jesus, din Ande oss sänd
att väcka vårt domnade sinne!
Och giv att din sanning må bliva bekänd
och gömd i vårt hjärta och minne.
Försmäktar vår själ under ångest och strid,
låt komma din Ande med strömmar av frid,
där vi vår hugsvalelse finne.

Text: O Bergqvist 1934, ngt bearb.
Melodi: Svensk folkmelodi

212 Nu är det pingst. I vårdräkt skön
står lunden doftande och grön,
och tusen fåglar sjunger glatt
uti dess kronor dag och natt.

2. Med nyfödd skönhet, kraft och hopp
naturens liv har vaknat opp.
I solsken jorden badar sällt
och blommor smyckar skog och fält.

3. Men säg, min själ, har du väl fått
i pingstens glädje del och lott?
Kan du med glada lovsångsljud
för Andens gåva tacka Gud?

4. Har du med Jesus blivit nöjd
och så fått smaka Andens fröjd?
Ja, är du löst ur syndens garn,
ett fritt, ett levande Guds barn?

5. Nu är det pingst, nu är det tid
att få Guds Ande, ljus och frid.
Guds Ande, hjälp oss, du som kan,
och lär oss älska rent varann.

Text: Lina Sandell-Ber 1877, Carl Boberg 1893, bearb.
Musik: Sophie Dedekam före 1845

213 Sjung högt, Guds folk, han håller ord:
nu är det åter pingst på jord.
Guds Ande med Guds välbehag,
han kommer till oss än i dag.

2. Han kommer till sin kyrkas hem
som förut i Jerusalem.
Han är med evangelium
hos dem som nu ger ordet rum.

3. Än kommer han i eld och storm
och river sönder fusk och form,
än kommer han med sakta sus
och fyller oss med liv och ljus.

4. Välkommen, pingstens kära dag!
Nu känner vi Guds andetag,
nu vaknar livet av hans ord,
nu grönskar det ur mörka jord.

5. Guds Ande, döden från oss driv
och tänd i oss ditt eget liv.
Ta bort var ond och bitter tagg
och läk oss med din kärleks dagg.

6. Vårt hjärta utan dig är dött,
av synden härjat och förött,
som eldstad utan eld och glöd,
som brusten sträng som aldrig ljöd.

7. Kom ned som liv till öde fält!
Kom ned som glöd till slocknad eld!
Kom ned som sol till frusen äng!
Kom ned som ljud till brusten sträng!

8. Kom ned till oss med tunga ny,
så lovsång går från stad och by,
tills med din änglakör en gång
vi sjunger himlens nya sång!

Text: Elias Blix, övers. A.H