söndag 16 december 2007

Jul

146 Det är en ros utsprungen
av Davids rot och stam,
av fäderna besjungen,
en ros i Juda land,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros allena
ljöd förr Jesajas ord,
att född av jungfrun rena
han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
oss detta under skedde
som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina,
som doftar salighet,
i mörker skall den skina,
besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
oss arma mänskor frälsa
från synd och död han kan.

4. O Jesus, dem som klagar
i denna jämmerns dal
nu med din hjälp ledsaga
till himlens högtidssal.
Ja, i din Faders hus
låt oss dig evigt lova
i salighet och ljus.

147 "Du gjorde väl som kom!" Ja, så Kornelius talar,
då Petrus med sin röst hans klämda själ hugsvalar.
Kornelius faller ner och tar sin vän i famn:
oändligt kärt besök - det var i Jesu namn.

2. Bör ej vår tunga då i dag de orden säga?
Kom, öppnom nu vår famn att få vår Jesus äga!
Vi vet ju vad som skett i evighetens råd:
Vår Frälsare är född, vårt släkte har fått nåd.

3. Han som ger hjärtat rymd och lungan sammandrager
själv av den luft han gjort nu andedräkten tager.
Han, i vars hand var dag är räknad, mörk och klar,
han räknar själv i dag bland mänskor sina dar.

4. Han som ger alla djur sin kraft att kunna föda
blir född och själv i dag han känner livets möda.
"Du gjorde väl som kom!" Din kärlek frälsar oss:
det blod, som i dig rörs, utsläcker avgrunds bloss.

5. De späda ögonkast som strålar kring din linda,
de skänker världen liv och mörkrets här skall binda.
"Du gjorde väl som kom!" Men, ack, min frälserman,
din vagga och ditt kors står redan när varann!

Text: Carl Michael Bellman, bearb. A.H. 2007
Musik: "Träd fram, du nattens"



148 En jungfru födde ett barn i dag,
det vi skola prisa och ära.
I det haver Gud ett gott behag
och bjuder oss höra dess lära.
Och vore ej det barnet fött,
förtappat bleve då allt kött,
nu frälsning bjuds åt alla.
Pris vare dig, o Jesus Krist!
Du är vårt enda hopp förvisst.
Vi för din fot nedfalla.

2. De herdar vaktade deras hjord
i markene, där de lågo.
Där fingo de höra ängelens ord,
och Herrens klarhet de sågo.
"Stor fröjd åt eder bådar jag,
stor fröjd åt alla, ty i dag
är Kristus födder vorden,
som herren är i Davids hus.
Si ljuset av Guds klarhets ljus
har uppgått över jorden."

3. De himmelska härar med högan röst
begynte med ängelen sjunga.
De lovade Gud med glädje och tröst,
med helig, odödelig tunga:
"Pris vare Gud i höjdene,
frid vare ock på jordene
och människor god vilje."
Pris vare Gud! Sin nåd och fred,
den han med Sonen sände ned,
han aldrig från oss skilje.Text: V. 1 latinsk växelsång från 1300-talet, tysk folkvisa från 1400-talet, Olaus Petri 1530
Musik: Böhmisk 1410/1531


149 Ett barn i dag är oss givet,
en son är skänkt oss idag!
I honom finner du livet,
i honom Gud har behag.
I honom uppgår för alla
den nya himmelens sol.
Låt nu de orden få skalla
med makt från pol och till pol!

2. I världen krigen väl bullrar
och makt sig spänner mot makt.
Men på den spädaste skuldra
är herradömet dock lagt.
Och överänglarnas skara
kring honom prisande står,
som är och var och skall vara
då jord och himmel förgår.

3. Han Råd och Underlig kallas,
så må han råda för dig!
Han känner hjärtana allas,
han skådar doldaste stig.
Han heter Kraft, o var stilla,
låt honom föra dig an!
Vem kan nu göra dig illa,
sen han för dig blivit man?

4. Han, Hjälten, stred för dig striden,
bröt sönder mörkrets förbund.
Han, Fridens Furste, till friden
har lagt den säkraste grund.
Han Evig Fader vill vara
åt dig, då skall du ock tro,
att den är trygg för all fara,
som har i honom sin ro.

Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856, bearb. A.H.
Musik: Fransk folkmelodi (Det folk som vandrar i mörkret).



150 Ett barn är fött på denna dag,
så var Guds välbehag.
Det föddes av en jungfru skär,
Guds Son det barnet är.
Här vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.

2. Om världen ännu större var,
av pärlor prydd och klar,
så vore den dock alltför klen
till säng åt dig allen.
Dock vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är. Text: Martin Luther 1535, Olaus Martini tr. 1617, J O Wallin 1817
Musik: Tysk (?) folkmelodi


151 Ett barn är oss fött och en son är oss given,
den evige Guden är människa bliven!
Ur människosläktet tog han sig en moder
och föddes i armod, en mänskornas broder.

2. Vad salighet nu att en människa vara,
då Gud i vårt kött låtit sig uppenbara!
Nu får varje människa, nöjder och glader,
rätt barnsligen ropa: Gud, Abba, min Fader!

3. Det elände Adam oss ådrog i fallet,
se, allt är nu botat av barnet i stallet.
Nu syndare alla sig väl må berömma,
att de fått till broder den världen skall döma.

4. Så litet ett barn oss kan skrämsel injaga,
så gärna vill Gud oss all fruktan betaga.
Ja, därför kom Herren så liten och späder,
att vi ej må rädas, men hellre oss gläder.

5. Här ligger i lindor den vän som oss lisar,
han dias vid bröstet, fast han oss utspisar,
här gråter nu den som bedrövade fägnar,
han ansas och sköts, fast han världarna hägnar.

6. I stallet och krubban där ligger en gåva
som ingen tillfyllest kan prisa och lova,
och gåvan, den skänkes för intet åt alla,
o låt oss då ej gå så hårda och kalla!

7. Nej, låt oss vår Fader i Andanom lova
för Sonen, hans dyra och härliga gåva.
Fast hjärtat kan därför tillfyllest ej prisa,
så vare och blive själv Barnet vår visa!

Text: C M Lilliehöök 1747, bearb. A.H. 2007
Musik: Oscar Ahnfelt


152 "Från himlen kommer jag med bud
till alla människor från Gud.
Ett glädjebud från himlens höjd
jag sjunger ut med lust och fröjd:

2. Ett barn är fött åt er idag,
en frälsare i Davids stad.
Ja, den ni väntat är nu här,
och Herren själv det barnet är.

3. Om ni förstår mitt budskap rätt,
så ska ni finna vägen lätt:
ett nyfött barn på krubbans strå,
det är det tecken ni ska få."

4. Kom, låt oss allesammans då
med herdarna till staden gå!
Med egna ögon får vi se
vad Herren Gud oss velat ge.

5. Du himlabarn, välkommen hit!
Tänk, du som var så ren och fin
är nu i dammet här hos mej!
Hur ska jag kunna tacka dej?

6. Om världen vore än så stor
och prydd med guld och pärlemor,
så vore den för ful och trång
att bli din vagga ens en gång.

7. Och ändå vilar du så här,
du barn som mej och världen bär.
För min skull är du född att dö
och vilar på en bädd av hö.

8. Med detta du mej lära vill
att himlen hör de minsta till.
All världens makt och sköna ting
kan inte föra oss dit in.

9. Min Herre Jesus, hör min röst:
gör dig en vagga i mitt bröst.
Om du för alltid där vill bo,
så har jag evig tröst och ro.

10. Ja, fyll min själ så att jag ej
i evighet kan glömma dej!
Jag vill så gärna dagen lång
få sjunga just för dej min sång.

*11. Pris vare Gud till evig tid,
som sände oss sin Son med frid!
Vi sjunger nu med änglars kör
den nya sång som aldrig dör.

Text: Martin Luther 1535, A.H. 1993
Musik: Martin Luther 1539 (!)


153 Fröjdas, vart sinne,
julen är inne,
Frälsaren kommen är.
Se, hur nu ljusen
brinner i husen,
prisande vännen kär.

2. Natten förjagas,
redan det dagas,
sällhetens sol uppgår.
Herden för hjorden
mänska är vorden.
Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:
Gud är oss nära,
Herren ibland oss bor.
Han till de ringa
himlen vill bringa.
Säll den på honom tror!

4. Gamla och unga,
låt oss nu sjunga:
Äran skall Herren ha!
Ljude de orden
vitt över jorden.
Amen, halleluja!

Text: Nils Frykman 1881, ngt bearb. A.H. 2007
Musik: Theodor Söderberg 1881.


154 Förunderligt och märkligt,
omöjligt att förstå,
men dock så ljust och verkligt
och ljuvt att tänka på:
inunder öppen himmel,
på bädd av strå och blad,
du finner, Herre Jesus,
din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,
sin kula varg och lo,
var blomma har ett fäste,
var humla har ett bo,
men fursten i Guds rike,
det levande Guds ord,
får bli en hemlös´ like
sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta
mitt hjärta, själ och sinn
och bedja, sucka, gråta:
Kom, Jesus, till mig in!
Här är din egen hydda,
du köpt den dyrt åt dig,
mitt hjärta skall dig skydda,
ack, giv mig jul med dig! Text: H A Brorson 1732 ("Mitt hjerte alltid vanker")
N F S Grundtvig 1837
O Mannström 1934
(Psalmer och Sånger 490)
Musik: Carl Nielsen 1919
alt. folkmelodi i moll (jfr "Till Betlehem mitt hjärta")


155 Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest
som gläder mest
den konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo
med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende som
ej skiftar om,
min Herre och min konung, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom glad och hjärtevarm.
Text: Zacharias Topelius 1887 (SvPs 645, Psalmer och Sånger 491) Musik: Jean Sibelius 1909

156 Herren av himlen är kommen till jorden,
enfödde Sonen är människa vorden.
Gud har fullbordat profetiska orden:
Född är oss Frälsaren, Israels tröst

2. Sion, din bidan var lång i årtusen,
Kristus är kommen, se julen, se ljusen!
Glädje i templen och glädje i husen,
frid och försoning för skuldtyngda bröst.

3. Herdar på marken som vaktade hjorden
hörde Guds änglar och heliga orden:
Ära i höjden och frid här på jorden,
människor alla Guds goda behag!

4. Än faller mörker med skuggor så tunga
över oss alla, båd´ gamla och unga.
Dock blir det ljust - och vid julen vi sjunga,
sjunga om Jesus, om frälsningens dag.

157 Huru länge skall vårt hjärta
sucka, söka efter friden
och i outsäglig smärta
aldrig finna den i tiden?
Huru länge skall vårt öga
efter ljus förgäves spana
i det molnbetäckta höga
och på livets dunkla bana?

2. Stilla, heligt dunkla minne
av ett Eden som försvunnit!
Tysta aning i vårt sinne
om ett mål som vi ej hunnit!
Vi har dock en väg till livet,
som oss uppenbar är vorden:
vi har ordet, som är skrivet
först i himlen, så på jorden.

3. Oförgätlig profetias
löftesord sig här fullbordar.
Han är kommen, vår Messias!
Herrens, Herrens Ande ordar:
Flydda är nu nattens väkter,
över Sion uppgår ljuset,
och för jordens fallna släkter
öppnas åter fadershuset!

4. Ner i dödligheten stiger
nåd och sanning och försoning
och Guds Ande kroppen viger
till sitt tempel och sin boning.
Sig med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
och Guds Son, av kvinna buren,
blir det offer som oss renar.

*5. Salig, salig den som kände,
den som trodde dig allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dig oss än förena.
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet.
Och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.

Text: Johan Olof Wallin 1816, bearb. A.H. 2007
Musik: J Cruger


158 Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång!
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar,
skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig!
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

Text: B S Ingemann 1850, Cecilia Bååth-Holmberg 1884 (=SvPs 297) Musik: Schlesisk folkmelodi 1700-talet/Breslau 1841

159 Kom nu till krubban i stallet att skåda
undret som himmelens änglar oss bådar.
Född är nu Jesus, vår Frälsare kär!
Se då hur fattig och ringa han är!

2. Fattig han blivit att rika oss göra,
nu han oss alla till hemmet kan föra.
Alla till honom nu vågar sig fram,
ingen väl rädes att nalkas Guds Lamm?

3. Konungars Konung är människa vorden.
Himlen han lämnat och kommit till jorden,
kommit att löa ur fängslande garn
alla Guds fallna och bortsprungna barn.

4. Makten och äran hos Gud han försakat,
djupaste nöden för oss har han smakat.
Allt för att frälsa oss enligt Guds råd.
O vilket under av kärlek och nåd!

5. Kom nu då, alla ni gamla och unga,
kom att vår Frälsares kärlek lovsjunga.
Vägen till krubban står öppen som förr.
Öppen står nådens och frälsningens dörr.

Text: Ur den laestadianska sångboken Sions Sånger, ngt bearb. A.H. 2007
Musik: Okänd



160 Ni kristna, träd nu fram för Gud
med lov och glädje stor!
Nu himlen öppnats på hans bud,
/: hans Son ibland oss bor :/

2. Ur Faderns sköte ut han går,
ett barn han bliver här.
Den bädd, vari han vila får,
/: en ringa krubba är :/

3. Den Herre, som har skapat allt
och och har all rikedom,
han antog tjänaregestalt,
/: kom hit i fattigdom :/

4. Han ligger ringa, späd och svag
i fattig moders famn,
men himlars här till Guds behag
/: lovsjunger dock hans namn :/

5. Han Davids rot och telning är,
en tröst för världen all,
och Gud igenom honom här
/: sitt rike bygga skall :/

6. Vårt kött och blod han själv nu har,
med oss ett byte gör:
bland oss han här sin boning tar
/: och oss till himlen för :/

7. Han blir en ringa tjänare,
till herre gör han mig.
Ett bättre byte kan ej ske.
/: O Jesus, pris ske dig! :/

8. I dig jag åter öppnat ser
Guds sköna paradis.
Keruben vaktar inte mer.
/: Gud vare lov och pris! :/

Text: N Herman
Musik: N Herman



162 Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund.
Och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

2. Och över stad och land i kväll
går julens glada bud
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

3. Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus.

4. I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.
Text: Emmy Köhler 1898 (SvPs 116)
Musik: Emmy Köhler 1898



163 När juldagsmorgon glimmar,
jag vill till stallet gå,
/: där Gud i nattens timmar
får vila uppå strå :/

2. Välkommen hit till jorden
i signad juletid!
/: Du är vår konung vorden
som ger oss ljus och frid :/

3. Dig, Jesus, vi behöver,
du käre barnavän.
/: Jag vill ej mer bedröva
med synder dig igen :/

4. Till dig vårt lov vi höjer,
du barn i krubban där,
/: och våra knän vi böjer
för dig, o Jesus kär ;/

Text: Abel Burckhardt, Betty Ehrenborg-Posse, bearb.
Musik: Okänd



164 O du saliga,
o du heliga,
nådebringande juledag!
Ära ske Herran,
nära och fjärran!
Änglar förkunna Guds välbehag.

2. Född är Frälsaren
och förlossaren,
Kristus, Herren i Davids stad.
Kommen är friden,
himmelska tiden
nu är fullbordad.
Min själ, var glad!

3. Gåvor heliga,
outsägliga,
gav oss Faderns barmhärtighet.
Krist vare hälsad.
Världen är frälsad.
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!

Text: V. 1 J D Falk, 1816, v. 2-3 J C H Holzschuher 1829, övers. 1859 (SvPs 127)
Musik: italiensk 1700-talet/Tubingen 1807


165 1. Stilla natt, heliga natt,
allt är frid, stjärnan blid
skiner på barnet i stallets strå
och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen,
oss är en Frälsare född.

2. Stora stund, heliga stund!
Änglars här slår sin rund
kring de vakande herdars hjord,
rymden ljuder av glädjens ord:
Kristus till jorden är kommen,
eder är Frälsaren född.

3. Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen,
oss är en Frälsare född.
Text: Joseph Mohr 1816, 1818, Oscar Mannström 1915 (SvPs 114)
Musik: Franz Gruber 1818, 1838


166 Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden
och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.
Text: Johan Olof Wallin 1819 (SvPs 119)
Musik: Philipp Nicolai 1599 ("Koralernas drottning")


167 1. Världens Frälsare kom här.
Rena jungfrun moder är,
ty en börd så underlig,
Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,
av Guds Ande är det skett.
Ordet, utav Fadern fött,
har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är
den all världens synder bär.
Han, i oskuld född och död,
frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred
kommit har till jorden ned,
ty han är båd Gud och man,
som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var
och till Fadern han uppfar,
sitter på Guds högra hand,
råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,
döden har han nederlagt,
nederlagt i väldig strid
mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!
Bäre jorden frid och fröjd,
och hans vilja med hans ord
kring all världen blive spord. Text: Ambrosius 300-talet, Martin Luther 1524, Olaus Petri 1536, Johan Olof Wallin 1816 (SvPs 112)
Musik: Medeltida hymn / Erfurt 1524




Andra utmärkta julsånger som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:

DAGEN ÄR KOMMEN (SvPs 122)
Text: "Adeste fidelis", J F Wade ca 1740, v. 5 J F Borderies ca 1790, Eva Norberg 1974, 1984
Musik: J F Wade ca 1740

DET FOLK SOM VANDRAR I MÖRKRET (Psalmer och Sånger 489)
Text: Arne Widegård 1965
Musik: Fransk melodi 1724

GLÖM INTE STALLET OCH KRUBBAN
Text: Erik Persson
Musik: Erik Persson

GUD BOR I ETT LJUS (SvPs 605, Psalmer och Sånger 357)
Text: Margareta Melin 1969
Musik: Lars Åke Lundberg 1970

LYSS TILL ÄNGLASÅNGENS ORD (SvPs 123)
Text: Charles Wesley 1739, G Whitefield 1753, M Madan 1760, B G Hallqvist 1976
Musik: F Mendelssohn Bartholdy 1840

SE NATT SKALL INTE FÖRBLIVA
Text: Per Juliusson
Musik: Fransk melodi 1724 (jfr "Det folk som vandrar i mörkret")

SE NATTEN FLYR FÖR DAGENS FRÖJD
Text: S J Hedborn?, J O Wallin 1813, Anders Frostenson 1979
Musik: Martin Luther 1539




1 kommentar:

Andreas H sa...

Andra utmärkta julsånger som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här:

DAGEN ÄR KOMMEN (SvPs 122)
Text: "Adeste fidelis", J F Wade ca 1740, v. 5 J F Borderies ca 1790, Eva Norberg 1974, 1984
Musik: J F Wade ca 1740

DET FOLK SOM VANDRAR I MÖRKRET (Psalmer och Sånger 489)
Text: Arne Widegård 1965
Musik: Fransk melodi 1724

GLÖM INTE STALLET OCH KRUBBAN
Text: Erik Persson
Musik: Erik Persson

GUD BOR I ETT LJUS (SvPs 605, Psalmer och Sånger 357)
Text: Margareta Melin 1969
Musik: Lars Åke Lundberg 1970

LYSS TILL ÄNGLASÅNGENS ORD (SvPs 123)
Text: Charles Wesley 1739, G Whitefield 1753, M Madan 1760, B G Hallqvist 1976
Musik: F Mendelssohn Bartholdy 1840

SE NATT SKALL INTE FÖRBLIVA
Text: Per Juliusson
Musik: Fransk melodi 1724 (jfr "Det folk som vandrar i mörkret")

SE NATTEN FLYR FÖR DAGENS FRÖJD
Text: S J Hedborn?, J O Wallin 1813, Anders Frostenson 1979
Musik: Martin Luther 1539