Himlen

387 Amen sjunge varje tunga!
Amen är vår himlasång.
Amen får vi evigt sjunga,
Amen för Guds tron en gång.
Amen, där är livets älv.
Amen kallar han sej själv.

2. Amen, Herrens Krist skall råda.
Amen är hans löftesord.
Amen, vi hans under skådar,
Amen, Herrens kraft är spord.
Amen, botad är all nöd,
Amen, bytt i liv vår död.

3. Amen, lov och pris och ära,
Amen, Lammet och vår Gud!
Amen klinge fjärran, nära!
Amen är vår lovsångs ljud.
Amen, snart vi Gud får se!
Amen, ja, det skall så ske!

Text: Nils Brorson
Musik: A P Berggreen


388 Det blir något i himlen för barnen att få,
de i Herren får leva och dö.
De får kronor av guld, de får harpor också,
de får kläder så vita som snö.
Det blir något att få, det blir något att få,
det blir något för barnen att få
i den himmelska stad, där var tunga är glad,
där blir något för barnen att få.

2. De får vandra omkring på de gator av guld,
de får sjunga med änglarna där,
de får skåda Guds Lamm, som tog bort deras skuld,
de får se honom sådan han är.
Det blir något att få...

3. De får sitta till bords i Guds härlighets hus,
de får äta det levande bröd.
Herren Gud för dem lyser, han är deras ljus,
ingen natt finns det där, ingen död.
Det blir något att få...

4. De får dricka ur strömmen som går från Guds tron,
de får njuta evinnerlig tröst.
De får sjunga Guds ära med jublande ton,
de får vila vid Frälsarens bröst.
Det blir något att få...

Text: Gammal söndagsskolsång, bearb. A.H. 2008
Musik: Folkmelodi


389 Jerusalem, du högtbelägna stad

390 När får jag se dig, Frälsare kär,
ren och förklarad bliva dig när?
När ser mitt öga
dig i det höga
sådan du är?

2. Stå vid min sida, se, jag är svag.
Du äger makten, hjälplös är jag.
Ser du mig digna,
stöd och välsigna,
hjälp mig var dag.

3. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn,
skänk mig din nåd och för mig i hamn.
Nåden kan rena,
nåden allena
öppnar din famn.

4. Går ibland kära vänner min stig
rolös och arm dock känner jag mig.
Friden jag vinner
först då jag finner
vägen till dig.

5. Människor sviker, du håller tro.
Salig är den som hos dig får bo.
Jesus, var med mig,
lys mig och led mig
hem till min ro.

6. Snart får jag se dig sådan du är,
får ibland vänner vara dig när.
Då skall min tunga
högt dig lovsjunga,
Frälsare kär!

Text: W Malmivaara 1903, A Takolander 1927, ngt bearb.
Musik: M Nyberg


391 Tack Jesus, ja, tack för det ord vi har fått
som säger att allt nu är väl,
att lösen är gillad, att allt nu är gott
och friköpt var människosjäl.

2. Så tag oss nu, Jesus, och led du oss fram
och sköt oss och bär oss också.
Sök upp och församla de många små lamm
som ännu förskingrade går.

3. En gång när du kommer att hämta din brud
från nödens och tårarnas land,
då skall hon bli klädd i din snövita skrud
med krona och palm i sin hand.

4. Och sedan hon evigt får sjunga så glad
ditt lov med all himmelens här.
Vad jublet blir stort i den himmelska stad,
vad lust och vad salighet där!

5. O tänk vilket brus utav harpor och sång
därhemma i himmelen är!
Där skall ej bli tyst om vår Jesus en gång,
halleluja, vore vi där!

6. Det närmar sig målet med varje minut,
och framåt det ilar så fort.
Baneret vi segrande höjer till slut,
för då är vi hemma, så stort!

7. För blodet får syndare komma helt fritt!
Du vill väl bli med oss, ack säg?
O må du besinna att valet är ditt,
följ med på den levande väg.

8. Och vägen är Jesus, den enda som går
till nya Jerusalems stad.
Så ila framåt, och snart vila du får
och sjunga därhemma så glad!

Text: Fredrik Engelke, bearb. A.H. 2008
Musik: John Morén, alt. folkmelodi ("Hav tack, käre Jesus")



392 Till det härliga land ovan skyn
vi i tron skådar upp redan här,
ty ett hem, fast fördolt för vår syn,
har vår Jesus berett åt oss där.
/: Om en kort liten tid
vi får mötas på himmelens strand :/

2. Även vi på den ljuvliga strand
skall få sjunga de saligas sång,
när förlösta från dödliga band
vi vår Frälsare skådar en gång.
Om en kort...

3. För vår älskande Fader och Gud
vi vårt offer och tack lägger ner
för den kärlek han skänker sin brud
och den nåd som han dagligen ger.
Om en kort...

S F Bennett 1867, Erik Nyström 1875
Musik: G Webster (=Det är saligt på Jesus få tro)


393 Tänk när en gång den dimma är försvunnen,
det mörker som omhöljer livet här,
och när den dagen är för oss upprunnen,
där Gud och Lammet evigt solen är!

2. Tänk när en gång är löst var jordens gåta,
vart ängsligt varför som jag grubblat på,
när de fördolda djupen sig upplåta
och jag får Herrens vägar klart förstå!

3. Tänk när en gång jag med förklarat öga
får honom se, som här jag trodde på,
som här jag följde, tänk, när i det höga
jag evigt säll skall i hans åsyn stå!

4. Tänk när en gång jag utan synd skall vara,
helt fri mitt onda kött och satans list,
när alla tankar äro rena, klara
och alla gärningar förutan brist.

5. Tänk när en gång jag äntligen skall vara
så from jag vill, då blott det goda sker,
ja, när jag ej behöver ens befara
blott möjligheten av att falla mer!

6. Tänk, när en gång i himlens gyllne salar
Guds Lamm bland änglar rätt jag prisa kan
och om ett evigt liv med bröder talar
och om det liv, som likt en dröm försvann!

7. Guds folk en gång i sida, vita kläder
med segerpalmer inför Lammet står,
då Gud hos sig de trötta barnen gläder,
från deras ögon torkar varje tår.

8. Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjärta
var gång mig vägen blir för mödosam,
den ljuvt skall dämpa varje bitter smärta
och locka leendet ur tårar fram.

Text: W A Wexels, C O Rosenius, bearb.
Melodi: O Ahnfelt


394 Upp, upp min själ och sjung!
Stå upp ur jordegruset,
inställ dig fri och glad för Guds och Lammets tron.
Fast blicken svag och tung
måst blunda vid det ljuset,
så utgjut dock ditt hjärtas fröjd med jubelton.
Ty du till fröjden
som är i höjden,
till Lammets stora bröllop friköpts med hans blod.
All himlens helga prakt
av Herrens stora makt
har skänkts åt dig, det är ditt arv, din skatt, din lott,
så fröjda dig, betänk, min själ, vad nåd du fått!

2. Du ej vid Sinai
i mörker, blixt och dunder
behöver bäva mer, du bjuden är till fest,
att Sion få bese
och Salems glädjeunder
hos Nya Testamentets medlare och präst.
Om lystna världen
har frid i flärden,
så sjung du Gud ske lov och tack, halleluja!
Ty fast du än är här
och svaga hyddan bär
så får dock hjärtat vara vid sitt hem, sin skatt.
Där kan, där bör, där skall det vara dag och natt.

3. O vilken härlig lott
att Herren lik få vakna
och där förklarad skåda honom som han är!
Då är allt glädje blott,
jag ingenting skall sakna,
nej, då är Lammets brud fullkomligt ren och skär.
Mig kronan räckes,
jag övertäckes
med Jesu Kristi härliga rättfärdighet.
Min gamle Adam svår
och varje bitter tår,
allt blir förbytt i helighet och härlighet
och Gud får pris och lov och tack i evighet.

4. Då redan här jag får
så ofta lycklig vara,
fast dunkel blick blott delvis kan min Herre se,
då himmelsk sång mig når
re´n här med toner klara,
hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te!
I lyckans stunder
Guds kärleks under
så ljuvligt strålar mig till mötes redan här.
Men när jag tänker på
att en gång jag skall få
med alla frälsta sjunga Lammets nya sång,
då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång.

5. Den nya visan där,
den sjungs till Lammets ära,
och gammal och utsjungen kan den aldrig bli.
Den visan vill jag här,
så gott jag kan mig lära,
dess hyllning till Guds Lamm jag vill instämma i,
som lät sig födas,
på korset dödas
och som med blodet återlöst oss åt vår Gud!
Det värdigt är all makt,
kraft, rikedom och prakt,
lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist!
Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst.
Johan Kahl 1745, bearb.
Musik: Finsk folkmelodi, alt. Joel Blomqvist


395 Vilken sällhet och fröjd,
som i himmelens höjd
Herren Jesus de sina berett!
Genom tron vi nu ser
vad i himmelen sker,
enligt ordet som Herren oss gett!

2. Man ser stora och små
i Guds åsyn där stå
i den himmelska staden så skön,
där är alltid nytt år
och en blomstrande vår,
allt förenas i kärlek och bön.

3. Denna härliga stad
gör mej jublande glad,
då jag hoppas få bo där en gång.
Den har rymliga hus,
den är strålande ljus
och är tolvtusen stadier lång.

4. Lika stor är dess bredd,
majestätiskt beredd,
lika svindlande hög är dess höjd.
Ej är någonsin spord
sådan stad på vår jord
med en evig och fullkomlig fröjd.

5. Alla helgon går fram,
faller ned för Guds Lamm,
och han säger: Min älskade brud,
du är ljuvlig och täck,
utan skrynkla och fläck,
i din snövita, fotsida skrud.

6. Där hörs harpor och sång,
där blir tiden ej lång,
Herren Jesus är mitt ibland dem.
Ingen klagan och nöd,
ingen suckan och död
finns där mer i de saligas hem.

7. Vilken salighet där,
vilken sabbatsro kär
som står redo i himmelens höjd,
där Guds barn finner ro.
De behöver ej tro,
d åskådning är deras fröjd.

8. Pris ske Lammet, som dog
på ett kors och så drog
ut ur djupet min fattiga själ!
Nu jag ser hur med flit,
för att hjälpa mej dit,
han mej tuktar och fostrar så väl.

9. O min Frälsare blid,
i mitt främlingskaps tid
var mej nära, förklara ditt namn!
Snart jag hoppas att få
till Jerusalem gå.
Jag vill dö i din trofasta famn.

Text: N.M.W. Separattryck 1870, bearb. 1985, 2008
Musik: Juhani Martikainen