Kristi himmelsfärds dag

DU SOM OSS FRÄLST UR SYNDENS BAND

1. Du som oss frälst ur syndens band,
ur dödens natt och avgrundsbrand,
du höjs från vansklighetens land
till ära på Guds högra hand.

2. Du Faderns verk fullbordat har
och till din Faders boning far,
men är osynlig hos oss kvar
när skyn dig från vår åsyn tar.

3. En herde för din kära hjord
du leder oss med livets ord.
Din kärlek verkar på vår jord
i dopets bad, vid nådens bord.

4. Till tidens slut din lära än
skall leda jordens vandringsmän,
till dess du kommer hit igen
med härlig makt från himmelen.

5. Säll den som fast i tron består
och bär sitt kors i dina spår!
Dit du har gått med fröjd han går
och av din hand sin krona får.

Text: Johan Olof Wallin 1814, ngt bearb
Musik: Johann Cruger 1640


HAR KRISTUS, ERT HUVUD, TILL HIMMELEN FARIT

1. Har Kristus, ert huvud, till himmelen farit,
ni lemmar, så sök det som ovantill är!
Har Kristus, er konung, en främling här varit,
så gör er då inte så bofasta här!
Ja, låt det då fara,
vadhelst det må vara
som ännu er binder och hindrar i loppet
- se endast på målet och gläd er i hoppet!

2. Må ingen som en gång satt handen vid plogen
nu börja med tvekan att se sig omkring!
Nej, hellre han blive mer ivrig och trogen
i farandet efter de himmelska ting!
Ack, måtte ej världen
och synden och flärden
få draga oss bort från det eviga, ena:
det livet, som är uti Sonen allena.

3. En gång skall han hälsa de sina med orden:
"Besitt nu det rike min Fader mig gav!"
Och sitter än kvar efter striden på jorden
en tår i vårt öga - han torkar den av.
Men Jesus, bliv när oss
och hjälp oss och bär oss
härefter som hittills. Till dig vi oss vänder:
giv du åt vår vandring en fröjdefull ände!

Text: Lina Sandell


JAG SER DEJ, O GUDS LAMM, NU STÅ

1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
på Sionsbergets topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och plågosam
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!

Text: H A Brorson
Musik: Norsk folkmelodi


JESUS, SOM FARIT DIT UPP TILL GUDS HIMMEL

1. Jesus, som farit dit upp till Guds himmel,
är ändå nära i jordlivets vimmel,
och, som han lovade, ljuvligt och stärkande,
kommer han igen, kommer han igen!

2. Må vi hans ankomst i tron då förbida,
vaka och bedja och manligen strida,
ty som han lovade, ljuvligt och stärkande,
kommer han igen, kommer han igen.

3. Då skall han komma i makt och i ära,
må också vi då få stå honom nära!
Ja, som han lovade, ljuvligt och stärkande,
kommer han igen, kommer han igen.

Text: Lina Sandell


TILL HÄRLIGHETENS LAND IGEN

1. Till härlighetens land igen
jag ser dig, Jesus, fara.
Men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
ack, Herre, säg hur länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sig tränge.
Den outsäglig, innerlig
skall dela skyn och hinna dig.

3. En skymt jag i tron då ser
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
när löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
där vare ock mitt hjärta.
I himlen hos min Frälsare
där vare min umgängelse.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dagligt dig förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816
Musik: B Gesius 1605/H Schein 1628