Fastan

BÖJD UNDER KORSET

1. Böjd under korset,
sargad och blodig
ledes till döden
smärtornas man.
Se hur han tåligt
går under bördan!
Hånad av hopen
släpas han bort.

2. Se, hur han naglas
fast där på korset!
Solen förmörkas
vid denna syn.
Blodströmmar röda
flödar ur såren.
Mänska, besinna:
det är för dig!

3. Nattsvarta mörkret
djupt in i själen
griper Guds rena,
heliga Lamm.
Hatad av mänskor,
lämnad av Fadern,
ensam i döden
sjunker han ned.

4. "Det är fullbordat!"
ropar han högljutt,
huvudet böjer,
beder och dör.
Ära ske Herren!
Kampen är slutad.
Segern är vunnen,
dyrköpt den var.

5. Pris ske dig, Jesus,
härlighetskonung!
Syndarn till godo
segern du vann.
Dödsfångar arma,
lösta med blodet,
med dig, o Jesus,
leva nu får.

Text: Joel Blomqvist, ngt bearb.
Musik: Joel Blomqvist


DET SKEDDE FÖR MIG

1. Det skedde för mig
att Gud i vårt kött uppenbarade sig,
att himlarnas Herre på jorden blev träl,
helt fattig och plågad för syndares väl -
det undret, min Jesus, det skedde för mig.
Så tackar jag dig.

2. Det skedde för mig
att du måste vandra på mödosam stig.
Du ofta av kärlek dig arbetat trött,
men blev dock föraktad och illa bemött.
Din lydnad och möda, den gäller för mig.
Så tackar jag dig.

3. Det skedde för mig
att översteprästerna fängslade dig.
Att du av Pilatus blev oskyldigt dömd
har gjort att min synd blev förlåten och glömd.
Din plågsamma smälek ger ära åt mig.
Så tackar jag dig.

4. Det skedde för mig
att syndares händer marterade dig.
Din ångest, din pina och blodiga sår,
som du så saktmodigt och tåligt utstår,
ger rening och hälsa tillfyllest åt mig.
Så tackar jag dig.

5. Det skedde för mig
att du uppå Golgata offrade dig.
Vart salighetsord av din heliga mun
det säger: du vann i försoningens stund.
Allt har du med döden beseglat åt mig.
Så tackar jag dig.

6. Det skedde för mig,
att du efter blodigt, men segrande krig
stod upp ur din grav med all makt i din hand
och sedan for upp till vårt fädernesland.
Allt detta din Ande betygar för mig.
Så tackar jag dig.

Text: Magnus Brynolf Malmstedt, bearb. A.H.
Musik: A. B-g (Ahnfelts sånger 1853)


DU BAR DITT KORS

1. Du bar ditt kors, o Jesu mild,
då dödens väg du trädde,
till frälsning för de värld som vild
och full av hat dig hädde.
O kärleks höjd!
Du blöder böjd
för dem som dig förfölja.

2. Du bar ditt kors. Då bar du ock
med världens skulder mina.
Och bland de otacksammas flock
som du vill nämna dina
är också jag, fast dag från dag
din kärlek mig besöker.

3. Du bar ditt kors. Din härlighet,
som alla himlar prisa,
din makt, som icke gränser vet,
du lade av, att visa,
det intet finns, som icke vinns
av kärleken som lider.

4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig,
o Segerhjälte, vinna
och uppå korsets helga stig
till himlamålet hinna.
Då är min själ
förvarad väl
och lever i din kärlek.

Text: Erik Gustaf Geijer 1819


FRÅN FRÄLSAREN PÅ KORSETS STAM

1. Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt.
Då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han gör mig snövit i sitt blod.
/: Så helt förlåter Gud :/

2. Min synd låg mellan mig och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min; nu är jag trygg.
/: Så helt förlåter Gud :/

3. I havets djup min synd blev sänkt,
o evangelium!
Det är som hade Herren tänkt:
jag vill se ut ett rum,
där synd kan stängas in så väl,
att aldrig mer den når din själ.
/: Så helt förlåter Gud :/

4. Mitt hjärtas svåra plågoris,
som tuktade så hårt:
min synd som jag på intet vis
själv kunde driva bort,
så fjärran är, så Skriften lär,
som öster ifrån väster är,
/: så helt förlåter Gud :/

5. Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar
och himlen strålar klar och ren
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på all min vånda slut.
/: Så helt förlåter Gud :/

Text: Kämpe Gleerup 1913
Musik: A Eriksson


FRÅN ÖRTAGÅRDEN LEDER

1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden själv bereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Ack se, i oljelunden
förskräckt han faller ner
i hemska midnattsstunden
och suckar, ängslas, ber.
Till paradis...

4. O gudakärlek ömma!
Han villigt tar på sig
de synder oss fördöma,
att frälsa dig och mig.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
han huldrikt vävde då
åt alla folk och släkter
som inför honom stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i bön vid korsets stam,
i tron där blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Blott så vår själ skall lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungas skall en gång.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.
'
Text: C G Liander
Musik: C G Liander


GUDS RENA LAMM, OSKYLDIG

1. Guds rena Lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
vår synd på dig du tagit
och dödens makt nedslagit.
Pris vare dig, o Jesus!

Text: Nikolaus Tech före 1529, Olaus Petri (?) 1536, ngt bearb.
Musik: Ombildad gregoriansk melodi/Erfurt 1542


JESUS FÖR VÄRLDEN

1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Text: Lina Sandell
Musik: F A Ekström


JESUS, TÄNK PÅ MIG

Jesus, tänk på mig
när du kommer i ditt rike.
Jesus, tänk på mig
när du kommer i ditt rike.

Text: Okänd men dock känd rövare
Musik: Taizé


MED SITT BLOD PÅ LÅNGFREDAGEN

1. Med sitt blod på långfredagen
Jesus allas lösen bragt,
gav sitt liv, uppfyllde lagen,
krossade all mörkrets makt.

2. Allas synd han på sig hade,
upp på korsets trä dem bar,
ner i evig grav dem lade,
vann så frälsning åt envar.

3. Så vill jag ej mer arbeta
för att salig bli, ty märk:
det är gott för mig att veta,
Gud är nöjd med Jesu verk.

4. Hur min skuld jag än begråter,
lika stor den står dock kvar.
Men på korset ser jag åter:
Jesus fullt den gäldat har.

5. Han mig iklätt segerskruden,
hela sin rättfärdighet,
andedöpt den täcka bruden,
krönt mig med sin helighet.

6. Genom tron, i tåredalen,
ser jag dunkelt Jesus kär,
men en gång i bröllopssalen
ser jag honom som han är.

7. Aldrig kan hans lov jag sjunga
för den kärlek som jag fann,
ty en styv och jordisk tunga
himmelskt språk ej tolka kan.

8. Men i boningarna ljusa,
i Guds sköna paradis,
där skall sången evigt brusa
till min Jesu lov och pris.

9. Intet nya tungan binder,
inga tårar flyter där.
Tänk vad sällhet: inga hinder,
när jag skådar Jesus kär.

10. Helig, helig Gud jag redan
sjunga kan i tidens tvång,
men i härligheten sedan
klingar evigt lovets sång.

Text: Ur den laestadianska sångboken Sions Sånger, ngt förkortad


MIN BLODIGE KONUNG OCH SARGADE MAN

1. Min blodige konung och sargade man,
föraktade Herre, oskyldiga Lamm,
din klädnad är blodig, du ängslas, du ber,
du ligger på marken med ansiktet ner.
Du gråter, du kvider, du tigger om nåd,
du händerna vrider och vet ingen råd.
I tretti års träldom du lider all nöd,
och sist du oss frälsar igenom din död.

2. För mig blev du sårad, för mig blev du träl,
du smakade döden att rädda min själ,
du hänger föraktad, men tänker på mig,
du beder för andra, men glömmer bort dig.
Din helga lekamen mitt påskalamm var,
den bittraste galla för vällust du tar.
Att göra mig salig du lider all nöd,
att skänka mig livet du aktar ej död.

3. Så blev då fullkomnat Guds eviga råd,
och grundvalen lades till frälsning och nåd.
Uppståndelsen följde, allt väl blev beställt,
vår Skapare nöjdes, och släktet blev sällt,
ja, sällt såsom det uti skapelsen var
och ännu mer saligt, ty medlaren har
en evig rättfärdighet för oss tilreds:
kom, fattige syndare, var nu tillfreds!

4. Vad är då att vara försonad med Gud?
Det är att han tystat förbannelsens ljud.
Vad är då att vara upprättad igen?
Det är att ha rättighet vara Guds vän.
Förtro dig fördenskull så usel du är
med hela din börda och allt ditt besvär
i Frälsarens händer, han vill och han kan
för hela din salighet vara din man.

Text: Fredrika Eleonora Falk 1767


MIN FROMHET VAR EN TAGG I KRISTI TÖRNEKRONA

1. Min fromhet var en tagg i Kristi törnekrona,
ty jag har sjunkit så, att Frälsaren med blod
min bästa offergärd behövde dyrt försona,
att göra den för Gud tacknämlig, ren och god.
Det bästa som hos mig i bästa stunden fanns
var intet annat värt än törnets vassa krans.

Text: Axel B Svensson
Musik: G Franzén


NU ÄR FÖRSONINGSDAGEN

1. Nu är försoningsdagen
kommen för världen all,
fullgjord är hela lagen,
satan har bragts på fall.
Tallösa skaror ilar
hem till sin arvedel,
nu har de funnit vila,
läkdom för sargad själ.
Dig, o Guds Lamm, ske ära,
att du vårt offer blev
och med den stungna handen
skuldbrevet sönderrev,
och utav oss ett evigt
rike av präster gjort.
Bland alla namn på jorden
endast ditt namn är stort.

2. Nu har ock nådastolen
funnit sitt offerblod
och utan nedgång solen
lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar
är än Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar
nya förbundets folk.
Dig, o Guds Lamm, ske ära...

3. Kom, du som hjälplös driver
fram på det vida hav.
Golgata kulle giver
vad intet annat gav:
vila för trötta tankar,
läkdom för öppna sår,
fäste för själens ankar,
kärlek som allt förmår!
Dig, o Guds Lamm, ske ära...

Text: Henrik Schager 1925, ngt bearb.
Musik: F Campana (1819-1882)


O DU GUDS LAMM, DIG VARE LOV OCH TACK

1. O du Guds Lamm, dig vare lov och tack,
att du för oss den bittra kalken tömde!
"Allt är fullbordat", så du själv har sagt,
och därmed världen frälst och fri du dömde.

2. Du friköpt mänskligheten till din brud,
och har oss med ett enda offer renat
och återlöst till egendom åt Gud
och i dig själv med Gudomen förenat.

3. Vår frälsningsgrund, Guds eget Lamm består,
han har all makt i himlen och på jorden.
Om ej vårt ja, vår brudetro han får,
förbundet står dock fast i löftesorden.

4. Ej i vår tro och ej i Andens verk,
o nej, i Jesus endast har vi livet,
ty Jesus är, o lyssna nu och märk,
det enda namn till salighet oss givet.

5. Han trofast älskar varje mänskosjäl,
hans hjärta glödande av kärlek brinner,
han lika omsorg bär om allas väl
och trofast bär han hem de får han finner.

6. Hans kärlek starkare än döden är,
all världens synd ej kunde den utsläcka,
och fastare än helvetet den är,
i alla evigheter skall den räcka.

7. Om synd och värld och djävul stormar på
att rubba friden, tryggheten i Lammet,
för nådens löftesord de måste gå
och faller ned för nådens regn likt dammet.

8. Ty Hjälten Jesus makten innehar
och i hans namn skall alla knän sig böja.
Ej någon spiran ifrån honom tar
- till sist han skall sitt folk med sig upphöja.

9. Då skall i den nya stadens hov
hans folk i evighet med honom trona
och sjunga högt till Segerhjältens lov
för blod och sår, för seger, arv och krona!

Text: S. J. Wirsén 1875, bearb. A.H.


O DU VÅR HERRE JESUS KRIST

1. O du vår Herre Jesus Krist,
som på dig tog vår synd och brist,
som plågad var och slagen hårt,
som måste draga korset svårt,
dig beder vi att för din död
du hjälper oss i all vår nöd.

2. Ditt stora verk fullbordat är.
Guds nåd och stränghet ser vi här:
En helig Gud för mänskors brott
har offer krävt och offer fått;
en nådig Gud, en himmelsk Far
till sina barn oss återtar.

3. Men ack, hur svaga är ej vi,
om, Herre, du ej står oss bi!
O Jesus, både snart och lätt
förspiller vi vår barnarätt
om du som oss förvärvat den
ej styrker själv de svaga än.

4. Så styrk oss, hjälp oss, var oss när
i faror, sorger och besvär.
I frestelsen giv heligt mod,
i striden kraft utav ditt blod.
Giv tröst av din försoningsdöd
i livets och i dödens nöd!

Text: V. 1 Okänd tysk förf. 1643 efter latinsk bön. Jesper Svedberg 1694.
V. 2-4 J O Wallin 1816, ngt bearb.


O HUVUD, BLODIGT, SÅRAT

1. O huvud, blodigt, sårat,
av hån och smälek höljt.
O huvud, slaget, fårat,
i kamp och ångest böjt.
O huvud som skall siras
med ärans krans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.

2. O ansikte, du höga,
som nyss betvang en värld,
din makt nu gäller föga,
din fägring är förtärd,
din glans till intet vorden.
O, vem har släckt den blick
vars ljus allt ljus på jorden
i klarhet övergick?

3. Den börda du har burit
min syndabörda är.
Den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer
hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
se ned till mig i nåd!

4. Jag vill hos dig förbliva
som återlöste mig
och dig mitt hjärta giva
och alltid älska dig.
När, Herre, du mig sluter
uti din kärleks famn,
jag lugn och trygghet njuter
i denna sälla hamn.

5. Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.

6. När jag skall lämna världen,
o lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När ångest trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.

7. Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.

Text: Arnulf av Löwen 1200-talet, Paul Gerhardt 1656, Samuel Ödmann 1793 (v. 4), Emanuel Linderholm 1920 (v. 1-3, 5-7), ngt bearb.
Musik: H L Hassler 1601


PÅ GOLGATA MIN JESUS TOG

1. På Golgata min Jesus tog
min syndaskuld och för mig dog.
För mig hans blod på korset rann
och full försoning åt mig vann.
O Golgata, o Golgata,
där Jesus göt sitt blod för mig!
O Golgata, o Golgata,
där han av kärlek dog för mig!

2. Och bergen brast och sol gick ned
när han mitt straff för synden led.
En väg till himlen öppnats nu,
sen templets förlåt brast itu.
O Golgata...

3. O Jesus, vad förmådde dig
att offra dig så helt för mig,
att du bar korset, nöden, ja,
att så du dog på Golgata?
O Golgata...

Text: W M Dorwood, T Truvé


PÅ GOLGATA KORS MIN FRÄLSARE LED

1. På Golgata kors min Frälsare led
förbannelsens död för mig.
Sitt hjärtblod han gav att vinna min själ
till krona och brud åt sig.
Vid Golgata kors förlossning jag fann,
ur uppstunget bröst livskällan upprann.
Och domaren själv mitt skuldoffer var
och synden på korset upp han bar.

2. Mitt skuldbrev blev fäst på korsträdets stam
och öppen till himlen jag ser
en levande väg, pris vare Guds Lamm,
ty förlåten är ej mer.
På Golgata kors med Kristus jag dog,
mitt straff och min dom på korset han tog.
Med Kristus jag korsfästs, vad jag än gör,
med Frälsaren lever jag och dör.

3. Vid Golgata kors från världen jag dog
och vandrar som främling här.
Jag lever ej mer, men Kristus mitt liv
och döden min vinning är.
Mitt liv är fördolt med Kristus i Gud
och själv han mig klätt i blodtvagen skrud.
Den huldaste omsorg har han om mig,
och ansvaret tog han helt på sig.

4. Jag tryggar mig vid min Frälsares död
och sluter mig intill hans sår.
Där är mig den bästa delen beskärd,
hans härlighet ej förgår.
Med påskalammsblod min själ är bestänkt,
i blodskällans våg det gamla är dränkt.
Fördärvaren går mig arme förbi,
och då är jag salig, frälst och fri!

5. Som överstepräst vid himmelens tron
min Jesus sig framställt har.
Han längtar, han vill att hela hans liv
skall bliva hans bönesvar.
Som överstepräst han framställer sig
vid allmaktens tron att bedja för mig.
Som svar på hans bön jag vandra nu får
mot himmelens fröjd varhelst jag går.

Text: Henric Schager 1905, bearb.
Musik: A L Skoog 1890


PÅ SINAI STOD HERREN GUD

1. På Sinai stod Herren Gud,
bland eld och rök och tordönsljud
han stod, fördold i töcken.
Basunen ljöd, och Herrens röst
med häpnad slog allt folkets bröst,
och berget skalv och öknen.
Och Herren talade och bjöd
och sade: Den är evigt död
som av min budords rätter
blott en åsidosätter.

2. O samvete, o röst av Gud!
Som himlens stjärnor lagens bud
oss lyser evigt klara.
Men vem på hela jordens rund,
vem finns, som kan i domens stund
den starke Hämnarn svara?
En enda finns, som vara kan:
Allt är fullbordat! säger han,
sin blick till himlen höjer
och ner sitt huvud böjer.

3. Från Sinai till Golgata
ditt öga vänd, o människa,
och se vad du har brutit.
För dig han lagens vrede bär,
o syndare, för din skull är
hans helga blod utgjutet.
O kom, försmält av ånger, kom
och låt ditt hjärta skapas om.
Låt tron din ande liva
och frukt i kärlek giva.

Text: Frans Michael Franzén


SILVER HJÄLPTE EJ OCH GULD

1. Silver hjälpte ej och guld
att från dödens snara
och från syndens dom och skuld
frälsa och bevara.
Men Guds egen käre Son
sig till offer gjorde,
/: led oskyldigt, frälste från
vad vi lida borde :/

2. Evig död oss förestod,
skulden var otalig,
offerdjurens myckna blod
gjorde ingen salig,
men när Sonen steg hit ned
att sig själv utgiva
/: då slöt Gud med mänskan fred
- hjälp mig därvid bliva :/

3. Om jag det i tron tar an,
räknad då jag bliver
lika ren och god som han,
som sin nåd mig giver.
Ja, den synd och skuld jag har
minns ej längre Herren,
/: Jesu offer och försvar
driver vreden fjärran :/

4. I hans röda purpurskrud
står jag för Gud Fader.
Jag är nu hans rika brud,
därför är jag glader.
I mitt hjärta vill han bo,
bort, all världslig lusta!
/: Jesu nåd, min fröjd och ro,
skall mig väl utrusta :/

Text: v. 1, 3 Johann Arndt 1612, bearb Magdeburg 1727, C O Angeldorff 1839, bearb. A.H.
v. 2 Anders Nilsson 1880
Musik: Per Ulrik Stenhammar


SITTA UNDER KORSETS STAM

1. Sitta under korsets stam,
blicka upp och se Guds Lamm,
"Herren, vår rättfärdighet"
- det är liv och salighet.

2. Blodet där är Sonens blod,
som han göt så huld och god
även för min synd, mitt brott,
för att göra allting gott.

3. Rövarns bön min bön ock är:
"Tänk på mig, o Herre kär,
i ditt rike" - och han har
ock för mig ett nådigt svar.

4. Jesus, klädd i blodig skrud,
övergiven utav Gud,
är en borgen, att ej jag
övergivs på Herrens dag.

5. Nu hans verk fullbordat är,
därför kan jag nu och här
genom tron till Fadern gå
och hans varma kärlek få.

Text: Pauline Westdahl 1861, bearb.


TÅLIG, TÅLIG

1. Tålig, tålig,
du Guds Lamm, som våra synder bar.
Helig, helig,
allt för oss blott du fullkomnat har.

2. Mäktig, mäktig,
synd och död du övervann till sist.
Härlig, härlig,
himlens frid oss vann du, Jesus Krist.

3. Nådig, nådig,
öknen bytte du i rosenstig.
Salig, salig,
allt du är och intet utom dig.

Text: L Almqvist
Musik: L Almqvist


VAD ÄR DET FÖR SÅR DU I HÄNDERNA HAR

1. Vad är det för sår du i händerna har,
o Herre, barmhärtig och huld?
/: Jo, där skall de bli i all evighet kvar
och vittna: betald är din skuld :/

2. Din sida har ju blivit uppstungen så
att vatten och blod runnit ut.
/: Ja, där skall eländiga syndare få
sin fristad, så är mitt beslut :/

3. Ditt blodiga huvud med törnen är krönt,
ack säg, varför blöder det så?
/: Jo, se, varje blodsdroppe smyckar dig skönt
och aldrig kan mindre förslå :/

4. Och på dina fötter, se där är ock sår,
du milda och tåliga Lamm!
/: Ja, där är försoning för dig som nu går
i synd och förvillelse fram :/

5. Min Jesus, du därför skall evigt ha pris,
med blodet min ande nu stärk!
/: Du världen har frälst på ett fullkomligt vis
med detta ditt dråpliga verk :/

Text: Fredrik Engelke


VARFÖR HAR PILATUS SKRIVIT

1. Varför har Pilatus skrivit
"Jesus, judakonungen"
på det kors, där denne blivit
räknad bland ogärningsmän?
"Vad jag skrivit skall stå kvar",
det är allt vi får till svar.
Utan jordisk makt och ära
Jesus konungs namn får bära.

2. Skriv dig, Jesus, på mitt hjärta,
du min Konung och min Gud,
så att ingen lust och smärta
dig förmår att plåna ut.
Denna inskrift på mig sätt:
"Jesus ifrån Nasaret."
Mera vill jag ej begära,
du min salighet och ära.

Text: Thomas Kingo, övers. A.H.


VI TACKAR DIG, O JESUS GOD

1. Vi tackar dig, o Jesus god,
som rinna lät ditt dyra blod.
Från satans makt och arga list
har du oss löst, o Jesus Krist.

2. Vi beder dig, sann Gud och man:
slit sönder våra synders band,
fräls oss ifrån en evig död
och stå oss bi i all vår nöd.

3. När synden frestar, med oss stå,
när korset trycker, skynda då
att hjälpa, styrka, stödja så
att det för svårt ej vara må.

4. O Jesus, du vår broder kär,
du vill oss alltid vara när.
I vårt elände hos oss bliv
och hjälp oss till ett evigt liv.

Text: C Vischer 1597, Jesper Svedberg 1694



VID JESU KORS, DET KÄRA

1. Vid Jesu kors, det kära
jag vill mig lägga ner,
ty skugga här i törstigt land
den höga klippan ger,
ett ljuvligt hem i ödemark,
en fridfull vilopunkt,
där dagens hetta, dagens tyngd
ej känns, där allt är lugnt.

2. O ljuva, trygga näste
där fågeln vila fått,
där kärlek och rättfärdighet
varann till mötes gått!
Som himlen fordom öppnad vart
för patriarkens syn,
i Jesu Kristi kors jag ser
en stege upp till skyn.

3. Se, gömd utav dess skugga,
på andra sidan där,
den hemska dödens mörka gap
det skadar mig ej mer!
Ty korset står där mellan oss
och håller trogen vakt
med armen sträckt att skydda mig
mot gravens mörka makt.

4. Ty på det korset ser jag
en döende gestalt,
av den som pinad blev för mig,
för mig betalat allt!
Och hjärtat smälter i mitt bröst.
Två under ser jag här:
hans kärlek är så rik och stor,
jag själv så usel är!

5. Så vill jag i din skugga,
o kära kors, bli kvar.
Mig hövs ej annan sol än den
jag nu i Jesus har.
All världen med dess sorg, dess lust,
jag lämnar nu förnöjd.
Fördömd i mig, i Jesus har
jag ära, liv och fröjd.

Text: Elisabeth C Clephane 1867, Erik Nyström 1876, bearb.


ÄLSKANDE JESUS, LÄR MIG ATT VÖRDA

1. Älskande Jesus, lär mig att vörda
kärleken varmed du älskat din brud!
Allt vill jag glömma,
blott jag får gömma
mig i din kärlek, förbarmande Gud.

2. Bedjande Jesus, lär mig att vörda
bönen som en gång du bad för din brud,
då på den dagen
du enligt lagen
hängde på korset, förbannad av Gud.

3. Sårade Jesus, lär mig att vörda
såren du burit i kamp för din brud.
Nu är det helat,
allt som vi felat,
så i sitt ord han ju vittnar, vår Gud.

4. Blödande Jesus, lär mig att vörda
blodet som renar din syndiga brud.
Nu såsom rena
kan vi dig tjäna,
Jesus, vår korsfäste, blödande Gud.

5. Plågade Jesus, lär mig att vörda
smärtan du led för din utvalda brud.
Så ifrån pina
har du de dina
räddat för evigt, min Herre och Gud.

6. Jesus, min Herre, lär mig att vörda
priset med vilket du friköpt din brud!
Mig du ock köpte,
frälste och döpte.
Nu är jag din, o min Konung och Gud!

Text: Anders Carl Rutström, bearb.