Årsskifte

HURU HASTIGT DE FLYR, VÅRA DAGAR OCH ÅR

1. Huru hastigt de flyr, våra dagar och år,
ja, det är såsom flöge vi bort!
Som den härliga sommar och blommande vår
är vårt jordeliv, ack, huru kort!
Som en nattväkt framskrider, omärkligt förgår,
så försvinner för oss våra år.

2. Huru hastigt de flyr, våra dagar och år,
lika strömmen som sjunker i hav!
För var knäpp, varje slag, som här pendelen slår,
utav livet ett stycke klipps av.
Snart ock framme vid gränsen envar av oss står,
då de flytt, våra dagar och år.

3. Huru hastigt de flyr, våra dagar och år!
Djupt i stoftet vi böjer oss ned,
och vi beder: För Frälsarens pina och sår,
för den smärta på korset han led,
ack, förlåt oss, o Fader, den syndaskuld svår
som vi hopat det lyktade år!

4. Och om nådigt du skänker oss ännu ett år,
o, giv kraft med förlåtelsens frid!
Låt oss märka, att jämt vid vår sida du går,
så vi manligt må kämpa vår strid,
så vår fiende aldrig besegra oss får
i det kommande, okända år!

5. Och när sist de har flytt, våra dagar och år,
och vårt timglas har helt runnit ut,
och den härliga evighetsdagen uppgår,
den som aldrig skall få något slut:
Herre, giv, att envar av oss fira då får
i din himmel sitt evighetsår!

Text: Johannes Neander 1888
Musik: Amanda Sandborg-Westerberg


JAG VET INTE VAD SOM SKALL MÖTA

1. Jag vet inte vad som skall möta
mig under det kommande år.
Gud hängt för mitt öga en slöja,
vars flik jag ej lyfta förmår.

2. Jag ser ej en handsbredd framför mig,
dock vet jag, att Herren är här,
och över de brusande vågor
det bävande barnet han bär.

3. Så vill jag ej ängsligt då fråga,
som otron så gärna det gör:
vad månne det kommande året
av nöd eller lust till mig för?

4. För mig är det nog, att min Fader
vet utväg för det och för det
och känner den ofarna stigen,
och vad jag ej vet, se, han vet!

Text: Lina Sandell 1872, bearb.
Musik: Tysk folkmelodi tr 1810


LÅT DITT ANSIKTE OSS LYSA

1. Låt ditt ansikte oss lysa,
Herre, även detta år,
du som är alltjämt densamme
så i morgon som i går!
Du som har all makt på jorden,
led oss vid din starka hand
genom öknens alla faror
tills vi hunnit löftets land.

2. Låt ditt ansikte oss lysa
såsom det i fordom tid
lyst för flyktingen i Betel,
lett ditt Israel i frid,
visat Moses, då han ropat,
väg, där spår till väg ej fanns,
kastat över mörka vågen
morgonsolens purpurglans.

3. Hjälp oss, Herre, att besinna
vad du hitintills har gjort,
att ock vi i tron må bida
av din godhet något stort!
Hjälp oss under livets skiften,
så i klar som mulen dag,
skåda upp till dig och vila
stilla blott vid ditt behag.

4. När förhärjande som haglet
otrosstormen brusar fram,
lyft vårt öga och vårt hjärta
till det blödande Guds Lamm!
Låt din kyrka och församling,
uppå hälleberget byggd,
växa och fullkomnas, Herre,
i det helga korsets skygd.

5. Låt ditt ansikte oss lysa
på den väg oss återstår!
Ja, om detta år, o Jesus,
skulle bli vårt sista år,
säg oss då att du gått före
genom dödens mörka dal
att bereda åt oss alla
rum uti Guds fröjdesal!

Text: Lina Sandell 1886
Musik: D Bortnianski


NU TACK OCH LOV, ETT NÅDENS ÅR

1. Nu tack och lov, ett nådens år vi fått i Jesu namn
och Jesus som en herde oss burit i sin famn,
men han är än densamme i dag liksom i går
och själv han vill bevara i nåden sina får.

2. Nåd och pardon det förra år var all vår salighet
och nåden är densamma i tid och evighet.
För blodets skull allena, som flöt ur Jesu sår,
är året som nu ingått ett salighetens år.

3. Vi är ju ej förgångna än, tänk vilken härlig nåd!
Vi är ju barn i huset i kraft av fridens råd,
som gjordes upp med Sonen och står för evigt fast,
sen för all världens synder hans frälsarhjärta brast.

4. Ja, lova Herren, o min själ, förgät ej vad han gjort!
Han har ju gjort dig salig och öppnat himlens port.
Han lever, du får leva just för hans egen skull,
och aldrig, aldrig upphör han vara nådefull.

5. Jag har förtjänt fördömelse för alla mina brott,
men Jesus gått i döden och i mitt ställe stått
och tagit bort allt straffet och domen ifrån mig,
ja, därför är jag salig och frälst evinnerlig.

6. Och han står än som präst för mig inför sin Fader huld,
som nu ej mer behöver tillräkna synd och skuld,
ty Sonen gått emellan med blod och död och sår
och därför är jag salig just sådan jag här står.

7. Halleluja och pris för det, o Gud och Fader vår!
Tack käre Herre Jesus, för alla dina sår!
Vi firar jul och nyår på Guds barmhärtighet
och har i påskalammet all vår rättfärdighet.

Text: Fredrik Engelke, bearb. A.H.
Musik: Folkmelodi


NÄR DEN ARMA JORDENS TID FÖRGÅR

1. När den arma jordens tid förgår
lever likväl Kristus år från år.
Och vad fruktar vi om han är vår
i de växlande tider?

2. Mänska, har du endast Kristus kvar,
har du själva Gud till vän och far,
nog och över nog, ja, allt du har,
trots de växlande tider.

3. Kommer på en gång all mörkrets här,
kommer satan och vår död begär,
se, den starke Hjälten är oss när
i de växlande tider.

4. Upp då modigt i vår Herres spår!
Segerns fröjd är genom honom vår.
Kristi stridman icke vila får
under växlande tider.

5. Herrens domar över världen går,
mänskor ser med ångest deras spår.
I sin svaghet intet de förstår
av de växlande tider.

6. Se, sin eld vill Kristus här ha tänd,
därför blev han hit till jorden sänd,
aldrig av den blinda världen känd
under växlande tider.

7. Men sin lilla hjord han känner än
och med evig makt han skyddar den.
Må han kännas ock av den igen
i de växlande tider!

Text: Lars Stenbäck 1840
Melodi: John Sundberg 1944
el. Oscar Ahnfelt


SE, KRISTUS ÄR DENSAMME

1. Se, Kristus är densamme,
vad än förvandlas här!
Guds barn, snart är du framme,
den tanken ljuvlig är.
Är dagen lång, den skrider,
du närmar dig ditt hem
och flyttar glad omsider
in i Jerusalem.

2. Hur ljuvt att där få vakna
som barn i Faderns hus!
Där slipper du att sakna
en kännbar frid och ljus.
Hur skönt att se och smaka
hur ljuvlig Herren är!
Det bästa är att vara
hos Gud, vår Fader kär.

3. Och Gud är angelägen
att få oss hem, min vän!
Bosätt dig ej vid vägen,
du har ej långt igen.
Kanske till ringa nytta
du har så bråttom här,
du skall ju ändå flytta,
du blott en främling är.

4. Må åren gärna flykta,
om Jesus är min vän!
Hans ord det är min lykta,
som lyst och lyser än.
Och han vill oss bevara,
omhägna med sin nåd;
fastän vi står i fara,
så vet han alltid råd.

Text: Anders Nilsson, 1892, 1895
Musik: Folkmelodi