426 Den sköna solens ljus gick ned

1. Den sköna jordens sol gick ned,
men stjärneskaror strålar. 
Ja, universums härlighet
den mörka kvällen målar. 

2. Se, rymden som en kyrka stor 
sej välver hög och trogen; 
i templet är Guds gröna jord 
ett litet blad från skogen. 

3. På minsta blad i största skog 
hör många storverk hemma; 
där finns det liv och lovsång nog,
fast vi ej hör en stämma.

4. Gud, i din hand allt stort är smått, 
men inget smått du glömmer. 
De barnasjälar har det gott, 
som i din nåd sej gömmer.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1838, sv. övers. A.H. 20/2 2016
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1838